Etikett: morfar

Vilket som, blir bra!

Det gick bara fint att fylla båset igår, jag sa till Åke då han kom hem att jag lastat grejerna i skuffen, han undrade om han skulle få kika ner där men fick ett bestämt NEJ! Och det, enbart för att han inte skulle vilja spara nåt.

Tyvärr har jag nu märkt samma tendenser hos Nicco, det sitter fast, dom vill ha kvar allt som det ser ut, spelar ingen roll att det legat nere i källaren i över 4 år och dessförinnan undangömt på annan förvaringsplats.

Nåja, pengar som nu eventuellt kommer in, kan ju bli en liten morot, och man blir sugen på att göra sig av med mera av, ”dom var inte så bra att ha grejer”.

Kommer att tänka på då Myrorna hade nyöppnat i Ugglan köpcenter, någon gång på tidigt 90 tal, gissar jag på. Lite skämmigt var det allt att gå in där, Tex, en gammal kamrat till Åke, följde med oss in, och han hittade faktiskt en träprydnad, skulle föreställa nåt man använde förr i tiden, till smör eller mjölk, nå…han frågade mig om det kunde vara en släkting till mig som gjort den, och mycket riktigt, en kusin till min morfar, tycks jag minnas att det var, och det blev det första inköpet, för mig.

Ikväll ska bastugänget ut och käka för våra trisspengar, det blir antingen på Banthai eller West Side, det får vi se, senare i eftermiddag, då stämman har konfererat. Spelar inte så stor roll, jag tror vilket som, blir bra.

Vädret såg riktigt bra ut igår kväll, synd bara att det ska ta sån tid, jag menar, klockan 16.30, då man ska in och börja med middagen, då passar det att solen börjar skina på allvar. Men lite fick man ju se den innan också, och grönt håller det på vara överallt:

Foto2159 Foto2172

Önskar er alla en fin fredag!

Same shit or what?

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag och Tina var inne på Ica Gourmet igår, och där hittade vi plötsligt vatten i alla de olika slag. Ja, sa jag, min mormor hade alltid Vichyvatten i våffelsmeten. Fast Tina hade sett på ett tv program, där det tydligt framgick att det skulle användas Sodavatten.

Jag undrade vad skillnaden var, och det visste hon inte men så…bakom nästa hörn, fanns det faktiskt både Vichyvatten och Sodavatten. Men kan ni tala om för mig, vad det är som skiljer dom åt???

002 003 005

Samma innehåll, samma tillverkare, här kan man verkligen använda uttrycket: same shit, different name!

Min morfar hade alltid Vichyvatten hemma, han hade diabetes, men så hade han också apelsinsaft, längts in i skafferiet, om vi barnbarn, skulle komma på besök. Då fick vi saft blandat med Vichyvatten, och pepparkakor till det, rena festen 😀

Dessutom hade han små, runda glas, lite kulform på dom, så det kändes som speciellt. Då han gick bort så fick vi, barnbarn, välja något från hans hem, som vi ville ha som minne, jag valde dom 3 glas han hade kvar, och en blick på dom så kommer man ihåg smaken…och lyckan 😀

Ännu mer lycka ikväll också, då jag slipper både hitta på och laga vår middag, vi är nämligen bortbjudna till Kerstin och Jan B, kan ju inte bli bättre 😀 Och sen, mina vänner så är det bara att ställ fram vee´klyven, för då är det dags att vrida fram klockan en timme, sommartid, ni vet.

Och som Dräpar´n säg, så är det då dags att göra i ordning års veden, och då det blir vintertid så ställ man bort vee´klyven, och har man inte gjort klart veden då, så får man frysa ihjäl i vinter…kort och läraktigt.

Hoppas på en fin lördag, för er alla! Väntar med spänning på era funderingar runt skillnaden på vattnet 😀

 

 

Vi brer ut oss…och sprids

Av , , 2 kommentarer 10

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

042 045

Mamma och pappa:

043

Farmor och farfar:

044

Mormor och morfar:

013

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

047 046

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

014

Jösses vilken spridning vi har, eller hur 😀 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är 😀

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

032 034 041 039

Ha en fin dag, allihop!

007

 

 

 

Inget är för evigt

Av , , Bli först att kommentera 13

Kändes att bli en lång dag igår trots att tiden gick fort. Hm… hur stämmer den matematiken? Man brukar ju säga att tiden går fort då man har roligt, och det är sant, men då jag tänker på vad jag hann med efter dom åkt, gänget från jobbet som var här och fikade och då vi käkat middagen, så fattar jag inte hur dagens timmar räckte till…

Jag fick julen undanstökad, det sista tog jag in på Winstones sista sväng ute, det var polaren på bron, som blev av med sin tomteluva och julkransen som hängde på dörren åkte bort, det absolut sista jag har kvar nu… som jag är medveten om, är julkulorna ute i tallen.

Granen är tömd och bortburen, gardinerna i köket, matrummet och tv rummet är bytt, samt uppe i Niccos kök. Hade dock inte så många tomtar utplacerade, det är därför jag inte med 100 procents säkerhet kan säga att ALLT är borta, det känner ni väl igen, rätt var det är, om en månad, så noterar man att det hänger en tomte på ett undanskymt ställe, en sån där som man inte sett, förrän den plötsligt poppar upp på det konstigaste stället.

Jag bar ner 2 nya tavlor, även dessa målade av Jean Ragnar, och dom får pryda sin plats i matrummet. Sa ju tidigare att vi har så många tavlor att man får byta ut dom, lite då och då, kul med förnyelse och att få se nya motiv med jämna mellanrum.

009 013

Mindre roligt var det dock då jag nåddes av nyheten att min farbror Ossian, lämnat oss igår. Jag slogs av tanken man hade då man var liten… så där i skarven då man plötsligt fick veta att någon kunde dö, och man inte kunde förstå att det en dag, skulle bo någon annan i huset där min farmor och farfar bodde, eller i min mormors lägenhet, man skulle aldrig mer få se sin morfar, sitta på hans egenhändigt snickrade altan… utan helt plötsligt skulle någon annan sitta där.

Lika konstigt är det fortfarande, faktiskt, då jag hälsar på mamma, jag kan aldrig låta bli att vända på huvudet och titta på pappas parkeringsplats, fast jag vet ju att hans bil inte står där längre, det är någon annan som har den platsen nu… och det vill man som inte släppa. Man trodde en gång, att allting alltid skulle fortsätta vara och se ut som det alltid gjort, men så är det ju inte, och det vet vi ju allihop idag, som barn, var man lyckligt ovetandes.

Men det är också som man så vackert säger, livet går vidare, tror det eller ej, man lär sig något på vägen, man minns dom som satt sina avtryck i hjärtat och där kommer dom att finnas kvar, för evigt. Och så här minns jag min farbror:

014

Alltid med ett leende på läpparna… en rolig underfundig människa, med en massa påhitt i bakfickan… du är och kommer alltid att vara saknad, Osse!

Önskar er alla en fin tisdag!

Dubbelkollning…*suck*

Av , , 4 kommentarer 7

*Gäsp*…en ny dag i paradiset, eller i världen, så ringde klockan och man blev uppväckt till verkligheten.

Jag broderade en tavla åt min morfar, då jag var 9 år, en val ska det föreställa och jag råkade se den då vi nu var upp till stugan:

Foto0746

 

Då jag vänder på den så har jag skrivit upp så noggrant när den är gjord, och vem som ska ha den, viktigt också att notera att julaftonen är den 24 och på en onsdag, det roliga är min sista rad:

Foto0748 Foto0747

Jag har som alltid undrat vad jag tänkte på, då jag skrev det: Du kan alltid lita på mig! Jag kommer inte ihåg det själv, att jag skrev det, men morfar hade min tavla upphängd i sitt kök, bredvid köksklockan, så länge jag kan minnas och han tyckte den var så fin.

Nåja, det tar vi med en nypa salt, allt som ett barn gör är ju ”fint” 🙂

Jag ringde till Moderna försäkringar igår, om våra bilar, nu är jag så glad att jag inte behöver ha nåt mer med dom att göra, är sååå less på deras replik, ständigt återkommande oavsett vem där borta du talar med: Jag ska bara dubbelkolla!

Ja det är jättebra att dom vill vara säker, men droppen blev förra gången då jag plötsligt inte kunde säga ett datum till dom, då jag ville att försäkringen skulle upphöra eftersom vi skulle byta bolag, något som jag kunde göra gången innan dess… utan problem.

När hon sa att hon skulle dubbelkolla för fjärde gången så slängde jag på luren, jag hade inte tid att stå där och dividera längre. Och jag tror till och med att jag skrivit om deras dubbelkollande förut… helt otroligt, är det nåt som ingår i deras utbildning, månntro? Lektion numero 1, hur vi dubbelkollar!

Idag är det jobb, jag slutar 1½ timme tidigare eftersom vi ska ha samtal på skolan,, och Winstone får haka på Åke i lastbilen. Winstone ja, som idag är lyckligt ovetandes om vad som ska hända imorgon. Då ska han kastreras, något som veterinären faktiskt sa då jag pratade med henne, ska du inte avla på hunden är det bara dumheter att inte göra det, kändes skönt att höra, så finns det då inga tvivel från min sida.

Han har visat vissa tendenser att inte gilla andra hanhundar, ett beteende man kan få bukt med vid kastrering, om man gör det i tid.

Önskar er alla en fin dag!

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig 🙂
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!

*stort frågetecken*

 

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.
Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.
Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.
Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*
Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.
Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco 🙂
Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.
 

Mycket grymt… jag vet, men håller inte med

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Hon vill ha en hamster

Av , , 10 kommentarer 8

Fick ett mejl från Nicco, med denna bild:

Och följande text under: JAG VILL HA EN HAMSTER!

Nå, nu är detta ingen hamster men väl berguven, the one and only, som greppade mamma i håret då hon var liten, och hade tänkt ta med henne till boet, eller vart den nu skulle stoppa undan henne.

När min morfar levde så hängde den här i hans långsmala hall, och vart man än vred och vände sig så följde dessa röda ögon efter en, jag tyckte nog allt att den var lätt kuslig… faktiskt.

Nicco är, by the way, fotografen.

Maria Lundmark Hällsten