Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har återigen tagit ton i den skolpolitiska debatten. Den här gången menar Björklund att föräldrar till stökiga elever ska kunna tvingas att sitta med i klassrummet. Björklund tror att en förälders närvaro skulle ha en lugnande effekt på barnet. Det enda glädjande med utbildningsministerns utspel är att hans förslag är fullständigt orealistiskt.
Jan Björklund försöker sprida en bild av svensk skola som inte stämmer överens med verkligheten. Genom att i ständiga utspel måla upp en bild av en kaotisk skola där våra barn inte sköter sig och inte lär sig det dom borde, försöker han skapa legitimitet för åtgärder om ordningsregler och bestraffningar. Verkligheten är den att skolan i de allra flesta avseenden fungerar mycket bra: duktiga lärare (som visserligen ofta är för få) med pedagogisk kompetens och en skola som utvecklar sina former för lärande och värdegrundsarbete karaktäriserar skolans situation på ett bättre sätt.
För sina grovt förenklade utspel har Jan Björklund ett särskilt ansvar som utbildningsminister. Jan Björklund borde förankra sin skolpolitik i den pedagogiska och didaktiska forskning som finns på området, och låta forskningen vara vägledande för en seriös skolpolitik.
Det finns mycket som talar för att en förälders närvaro istället för att vara lugnande skulle vara ännu mer stressande för eleven. Att dessutom tvinga föräldrar till skolan i detta ärende är inget annat än ett skuldbeläggande av både barn och förälder. Om Jan Björklund tror att skuld och skam är grundbultarna för en framgångsrik skolpolitik är det bara att beklaga. Miljöpartiet tror inte det är rätt väg att politiker tvingar föräldrar till deltagande i skolans verksamhet. Det är dock i allra högsta grad eftersträvansvärt med kontakter mellan hem och skola, men dessa måste kunna ordnas i former som bygger på frivillighet och ömsesidighet. Elever som är bråkiga i skolan har inte sällan problematik även i sina hemmiljöer. Att då påtvinga föräldrar närvaro i skolan, eller att föra in hemmiljön i skolmiljön, riskerar inte bara att bli ett slag i luften utan även att få direkt negativa konsekvenser för barnet.
Dessutom visar utbildningsministerns förslag på ett förbluffande lågt förtroende för våra utbildade lärare. Att inte verka tro att en kompetent lärarkår ska kunna hantera frågor som dessa är uppseendeväckande.
Barn i utsatta situationer behöver stöd och stimulans i sin skolsituation (det gäller också föräldrar), därför är det viktigt med en ökad lärartäthet, mindre klasser och pedagogisk flexibilitet. Tvång, straff, skuld och skam hör inte hemma i en modern skolpolitik. Sverige behöver en modern skolpolitik och en modern utbildningsminister.
Senaste kommentarerna