Scharinska villan- en del av Umeås kultur !!

Av , , Bli först att kommentera 8

Just nu pågår en disskusion angående en rekommendation från Umeå kommunsfastighetsavdelning som vill sälja Scharinska villan, anledningen till detta är att de krävs miljonbelopp för att renovera den. Jag tror att det är dags att vi tänker på rätt sätt och inte bara värderar pengar. I denna situationen så är pengar inte problemet, vi har pengar, Umeå kommun har ett stort överskott varje år. Därmed måste vi rädda en viktig del av Umeås kultur genom att renovera Scharinska villan och behålla den.

Utvecklingsfientligt att hålla fast vid kärnkraft

Av , , Bli först att kommentera 10

Ett år har gått sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima inträffade. Många länder har sedan dess tänkt över sina energiprogram; många kärnkraftverk har stängts och fler står på tur men inte i Sverige. Här står det fortfarande fritt att, när gamla reaktorerna tas ur bruk, bygga nya.

Vi kan inte låta bli att tänka på Tage Danielssons resonemang efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 att sannolikheten för att det skulle hända igen ”är så larvigt liten att den är försumbar (…) med det menas att den finns inte…fast bara lite”. Vi undrar hur försumbar kärnkraftsolyckan var i Fukushima, eller, för den delen, Tjernobyl? Tydligen visste man redan innan olyckan att lika extrema flodvågor förekommit tidigare. Ändå bedömde man att sannolikheten för att detta skulle hända igen var så liten att man placerade kärnkraftverket där man gjorde.
Vi vet att det i Sverige inte är någon risk att vi skulle drabbas av en Tsunami och att marken står relativt stilla på vår lilla del av jorden. Men det finns fortfarande människor, och människor tar inte alltid de ”rätta” besluten i alla situationer vare sig det är medvetet eller omedvetet. Datorer och mätinstrument är inte heller alltid helt pålitliga, vilket vi har fått erfara både från Harrisburg 1979 och Fukushima 2011. Så visst finns ändå någon sannolikhet för att en olycka skulle kunna hända i Sverige, även om den är näst intill försumbar d.v.s. att den nästan inte finns, men bara lite.
Även om sannolikheten för en kärnkraftsolycka är liten, så är konsekvenserna desto större och skrämmande. Stora landområden måste evakueras och nästintill omöjliga saneringar måste potentiellt genomföras för att jorden ska kunna användas igen och för att människor ska kunna återvända. Dessutom finns risk för långtgående hälsoeffekter hos de människor och djur som utsätts för strålningen.
Det finns de som anser att Miljöpartiet är utvecklingsfientligt. Tvärt om skulle vi vilja påstå att det är utvecklingsfientligt att hålla fast vid kärnkraften. Att inte istället satsa på nya och förnyelsebara energikällor är väl att fastna i utvecklingen? Vi i Miljöpartiet vill att kärnkraften i Sverige ska avvecklas inom ca 10-12 år, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar. Det är möjligt!
Det finns så klart många fler nackdelar med kärnkraften även om vi skulle räkna bort den högst osannolika händelsen av en olycka. Bland annat är kärnkraftsteknik starkt sammankopplad med kärnvapensteknik, och åtskilliga gånger har kärnkraftsforskning använts som kamouflage för utveckling av kärnvapen. Om vi tycker att det är okej med kärnkraft i Sverige, måste vi inte då acceptera att andra, kanske mindre demokratiska länder, gör likadant, och vad tycker vi i så fall om det?
Uranbrytningen och kärnavfallet är ytterligare nackdelar. Brytningen av uran är smutsig och leder till stora hälso- och miljöproblem, något vi varken vill att man ska hålla på med i Sverige eller någon annanstans. Avfallet innehåller som bekant stora mängder radioaktiva ämnen och kommer att vara en hälsorisk i hundratusentals år. Vill vi verkligen lämna ett arv av inkapslade högar av extremt farligt avfall till kommande generationer? Borde vi inte hellre ställa om till en energiproduktion som inte tär på jordens resurser, skadar klimatet eller ger ifrån sig en massa gift – och det så fort som möjligt?

Dubbelspelets tid för V i Umeå borde vara förbi

Av , , Bli först att kommentera 9

Svar till Annika Herrström och Lasse Jacobsson, Vänsterpartiet (23/2):

Arbetarpartiets och Miljöpartiets kritik (i Umeå) mot Vänsterpartiet gäller V:s dubbelspel i miljöfrågor. Å ena sidan ingår V i kommunens ”regering”. Detta innebär att partiet stöder den utveckling av centrala Umeå som försämrar den redan farliga luften. Exempel: Vänsterpartiet stöder byggandet av trafikalstrande projekt som flytten av stadsbiblioteket till kajen och bygget av en rad höghusprojekt typ dubbelskyskrapan vid Folksamhuset. Totalt beräknas omvandlingen av centrala Umeå kräva ytterligare 1 000 p-platser inom centrumfyrkanten – med tillhörande trafikökning!

Vänsterpartiet stöder att Ikea placeras på Tegssidan. Beräkningar antyder att trafiken på V:a Esplanaden då kommer att öka med över 3 000 bilar per dygn, bilar som kommer att trängas med varandra för att ta sig över en för trång Tegsbro. Trängseln kommer sannolikt även att drabba Kyrkbron. Detta är under all kritik ur miljösynpunkt.

Å andra sidan vill V ge intrycket av att bekämpa problemen med den trafikökning de själva bidragit till att skapa. Därför föreslår partiet att stänga Storgatan mitt i stan. Men V ”glömmer” att redogöra för de miljömässiga konsekvenserna av att de 8 100 bilar som varje dygn (år 2010) kör längs Storgatan plötsligt ska tvingas ”vingla” sig genom stan via andra gator. V har nämligen inte någon miljökonsekvensutredning som grund för sitt förslag, trots att partiet deltar i Umeås ”regering”.

Men sannolikt innebär V-förslaget att trafiken skulle två- eller tredubblas på Strandgatan. Väldiga trafikstockningar riskeras då bilarna söker sig dit via helt underdimensionerade tvärgator. Om Strandgatan blir en ny motorled; vad innebär detta för staden mellan broarna; kommer att utsläppen att öka då över 8 000 bilar/dygn via små tvärgator söker sig bort, och sedan tillbaka, till Storgatan. V har inga svar.

En seriös miljöpolitik måste bygga på ett alternativ till den stadsplanering som riskerar att leda till fortsatta brott mot miljölagarna. Men ifrågasätter Vänsterpartiet stadsplaneringen kommer det snabbt att åka ur Umeås regering. Och miljön i Umeå är inte värd så mycket för V att partiet vill riskera platsen vid köttgrytorna. För att lösa dilemmat har V därför börjat göra ”punktutspel” som ett sorts plåster på de miljösår deras egen stadsplanering skapar. Och konsekvenser av sina utspel har V inte utrett.

Vänsterpartiet står inför ett val: antingen väljer partiet att stanna kvar i Umeås regering och ta ansvaret för stadsplaneringen. Eller så väljer V att försvara miljölagarna.

Larmrapporter visar att Umeås luft ökar risken för lungcancer och astma. Dubbelspelets tid borde vara förbi.