Det här kommer behöva bli ett långt inlägg. Jag har ju som bekant följt Cementahaveriet relativt länge, och det senaste dygnet så har ytterligare information framkommit som föranleder… pjta, jag känner helt enkelt för att skriva av mig. Ibland blir man bra less helt enkelt.

Ni känner till Socialdemokraterna. Det partiet som av någon anledning hotar om att SD skulle vilja mörka sanningen genom media och myndigheter. Det sägs att man känner andra genom sig själv.

SvD började skriva om SGU:s opublicerade rapport om Cementa, därefter publicerade SGU rapporten.
Regeringskansliet bad SGU att inte publicera deras rapport om Cementa. Myndigheten löd order. Rapporten var synnerligen aktuell, och väl i linje med jag med många fler också oroade oss för. Några korta citat ur sammanfattningen på sidan 11.

“Det kommer att bli omöjligt att ställa om brytningen för cementproduktion från Slite till någon annan täkt i Sverige på kort sikt. Det i sin tur kommer att innebära stora konsekvenser för infrastrukturutbyggnad, bostadsbyggande, och för vindkraftsutbyggnad i Sverige. Det kommer i så fall också att innebära stora varsel för bygg- och anläggningsindustrin i landet.” /…/

”I Sverige finns idag ingen alternativ försörjare av cement. Potentialen för att importera från andra EUländer är begränsad eftersom kapaciteten för ökad produktion där är begränsad. Den eventuella kapacitetshöjning som är känd finns utanför EU. Det kommer att bli mycket svårt att ställa om till importerad cement på kort sikt. En sådan import skulle med stor sannolikhet även medföra sämre kontroll på cementen och därmed en försvåring när det gäller att uppfylla svensk byggstandard. Det medför också en uppenbar risk att omställningen till koldioxidneutral cementproduktion uteblir, att kostnaderna ökar mer än marginellt och att råvaran produceras mindre ansvarsfullt och med mindre andel grön energi än i Sverige.”

Regeringskansliets mörkande av Cementa-rapporten, likväl som myndighetens lyhördhet för regeringskansliets önskemål är förstås något som signalerar att de förstod vilket haveri detta var, att de förstod vilka omfattande problem haveriet medför.
Baylan (S) säger till SvD att det inte alls rörde sig om någon mörkning. Och vad annat ska han säga? Rapporten gick ju att begära ut för den som kände till att den existerade trots departementets och myndighetens agerande… 

Åse Westberg på SGU säger till Aftonbladet att det rört sig om en möjlighet för departmentet att läsa in sig på rapporten innan man svarar på frågor. Notera att rapporten är på tolv sidor.

I fallet Cementa, för er som inte följt ämnet, så hade man under flera år hanterat tillståndsprövningen – plötsligt dyker en ny faktor upp (grundvattenmodelleringar). Visst bör man ifrågasätta varför detta dyker upp som en blixt från klar himmel?

Det kan låta lovvärt att kräva så många rapporter från företag som möjligt, prisvärdigt att göra så många områden som möjligt till natura2000-områden – men administrativa krav riskerar kostar något fruktansvärt för hela Sverige likväl som för miljön.

De gör det synnerligen riskfyllt för företag även att etablera gruvnäring. Vissa företag producerar rapporter uppemot 8000 sidor för kostnader uppemot 50 miljoner kronor. Kostnader som läggs på administration i stället för exempelvis utveckling mot mer miljövänliga processer, lönesatsningar för att säkra kompetens, eller andra bolagsnyttigheter. Detta exempel drabbar särskilt Norrland.
8 000 sidor kanske inte låter särskilt långt förresten – men håll i minne att rapporten SGU presterade om Cementa som sagt var på tolv sidor. Den tog tydligen väldigt lång tid att läsa.

Att låta som att man har en miljövänlig profil är inte detsamma som att bedriva en miljömässigt hållbar politik. Man kan inte bara köra på godhetssignalerande beslut om mer krav på företag om man vill säkerställa att Sverige ska funka. Samtidigt kan inte processen från myndigheters håll präglas av nyckfullhet.