Nu är jag en vit man som skriver detta inlägget. En av de i gruppen som anses vara mest kulpösa avseende miljöavtrycken.
Många har angripit mig, och för den delen mitt parti för en ovilja att prioritera överambitiösa och godhetssignalerande miljömål.

På riksplan har det tagit uttryck bland annat i debatten kring reduktionsplikt.
Godhetssignalering har lett till avveckling av baskraft (kärnkraft), vilket lett till att man producerat mer genom förbränning av fossila bränslen (Karlshamnsverket).

Alla politiker är överens om att hålla nere uppvärmningskostnader, slänga så lite som möjligt, etc. Det finns ingen egentlig skillnad. Vilket förstås gynnar både ekonomi och miljö. Men vissa partier vill gå flera steg längre. Tillsätta administration för att nogsamt följa upp och räkna på de utsläpp som kommunal och regional verksamhet för med sig.

Men man måste komma ihåg att en enskild tjänsteman utöver vad lagen föreskriver, innebär att man inte kunnat anställa en sjuksköterska för samma peng.
Det kan vara lockande för företrädare och partier att försöka visa att man är mer ambitiös än övriga.
Men man måste komma ihåg att varje ytterligare administrativ tjänst som ska undersöka kommunens eller regionens utsläpp:
1. Varken gör till eller från avseende kommunens eller regionens uppvärmningskostnader eller utsläpp över huvud.
2. Innebär att man prioriterar bort en sjuksköterska, eller annan personal.

Det här är förstås tillämpligt även på annan godhetssignalering inom andra områden. Exempelvis HBTQ-diplomering/certifiering, eller genderbudgeting/jämställdhetsintegrering.

Endast SD har problematiserat detta i regionen emellertid. Övriga har emellertid problematiserat den växande administrationen.
Majoriteten vill att tjänstemän ska lösa problemet. Alliansen väljer ett mer kostsamt alternativ, och vill att konsulter ska ta lösa problemet.

Men rimligen borde politiker själva vara redo att skära i den administration de själva beslutat.