När en enkel fråga besvaras med något som känns som en ren lögn

När jag får till svar att det inte finns några problem med lokaler för Kulturskolans elever samtidigt som så väl tjänstepersoner, elever och undervisande lärare vittnar om att det saknas lokaler så att färre elever kan erbjudas undervisning känns svaret som en ren lögn.

I maj lovade Kicki Bernhardsson Tekniska nämndens ordförande att Umeå kommun skulle säkerställa att Kulturskolan har lokaler på plats inför hösten. Det för att Gymnasienämndens ordförande Peter Vigren från hösten stängt dörren till Midgårds skolan fram till 16.00 så att 200 av musikskolans elever riskerade att bli utan undervisning. Helena Smith som kulturnämndens ordförande och ytterst ansvarig för verksamheten är den som dragit det kortaste strået eller blivit helt rundad i den här frågan. Olyckligtvis påverkar den här låsningen både undervisande lärare och musikskolans elever.

Om Socialdemokraterna inte notoriskt skulle säga nej till att förhyra lokaler och tackat nej till den privat utförare som för några år sedan var beredd att anpassa Tullkammarens lokaler efter kommunen och Musikskolans behov hade det här varit en icke fråga. Nu är resultatet i stället att elevantalet vid musikskolan måste minska.   

Ja nu är vi där vi är så för att ta reda på hur det går med lokalerna ställer jag en fråga till ansvarig  tjänsteperson och hen svarar följande den 22 augusti Tyvärr har vi inte fått beslut på alla delar ännu, det diskuteras fortfarande en del på direktörsnivå. Än så länge har vi därför inte lagt ut alla kurser” och den 25 augusti framgick det tydligt av ett inslag på P4a Västerbotten, att Musikskolan erbjuder färre elever plats på grund av lokalbrist.

Så när jag idag ställde den enkla frågan, Är det klart med lokaler för undervisning av kulturskolans alla elever så som utlovats? Och Kicki Bernhardson svarar, ja det är klart med lokaler för musikskolans elever, då känns svaret som en ren lögn. 

 

En kommentar

  1. Brännström Johanna

    Tack för att du är en röst i den här frågan! Tullkammaren har vi lärare själva diskuterat och det är sorgligt att höra hur den lösningen glidit oss ur händerna. Eller, vad jag förstår, inte ens erbjudits.

    Som kulturarbetare är Kulturskolans lärare vana vid att ta det vi får och göra det bästa av situationen – vi är ju per definition kreativa personer. Någonstans och någon gång tar det emellertid stopp: Trötthet, desillusionering och en känsla av att vara motarbetad i sitt yrkesutövande dödar – hör och häpna – kreativiteten, lusten, viljan, förmågan, orken, att göra det vi alla är anställda att göra, nämligen erbjuda barn och unga 0-25 år, med eller utan funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa, oavsett etnicitet och ekonomiska förutsättningar en meningsfull, lustfylld och utvecklande fritid eller skolgång. Där många barn och unga finner glädje, rekreation och mening i idrotten finner vissa sin oas hos oss på Kulturskolan. Utbudet är brett, lärarna kvalificerade och engagerade.
    Nu får vi höra att förslag på olika lösningar har diskuterats och ska presenteras i september, vilket är gott, men jag ser med viss bävan fram emot att höra dessa förslag. Vad som än framkommer behövs stora anpassningar för att lokalerna ska fungera ändamålsenligt. Vi har fått veta att det tar åtminstone ett år innan en mer långsiktig lösning är på plats.
    Att år efter år behöva diskutera lokalfrågan vid varje terminsstart tär otroligt mycket på mig och många av mina hängivna, kreativa, engagerade, kollegor och hur var det nu… jo ”musik, ska byggas utav glädje”. Nu ska vi försöka bygga den av oro, ovisshet och en känsla av hemlöshet.
    Som tur är har vi i alla fall vår målgrupp – barnen, ungdomarna och deras anhöriga – i ryggen.
    Men som sagt – alla får inte möjlighet att börja, eller ens fortsätta.
    Och vem som inte ska få? Ja, det kanske tjänstemän och politiker kan svara på?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.