Utvecklingsfientligt att hålla fast vid kärnkraft

Vi kan inte låta bli att tänka på Tage Danielssons resonemang efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 att sannolikheten för att det skulle hända igen ”är så larvigt liten att den är försumbar (…) med det menas att den finns inte…fast bara lite”. Vi undrar hur försumbar kärnkraftsolyckan var i Fukushima, eller, för den delen, Tjernobyl? Tydligen visste man redan innan olyckan att lika extrema flodvågor förekommit tidigare. Ändå bedömde man att sannolikheten för att detta skulle hända igen var så liten att man placerade kärnkraftverket där man gjorde.

Vi vet att det i Sverige inte är någon risk att vi skulle drabbas av en Tsunami och att marken står relativt stilla på vår lilla del av jorden. Men det finns fortfarande människor, och människor tar inte alltid de ”rätta” besluten i alla situationer vare sig det är medvetet eller omedvetet. Datorer och mätinstrument är inte heller alltid helt pålitliga, vilket vi har fått erfara både från Harrisburg 1979 och Fukushima 2011. Så visst finns ändå någon sannolikhet för att en olycka skulle kunna hända i Sverige, även om den är näst intill försumbar d.v.s. att den nästan inte finns, men bara lite.

Även om sannolikheten för en kärnkraftsolycka är liten, så är konsekvenserna desto större och skrämmande. Stora landområden måste evakueras och nästintill omöjliga saneringar måste potentiellt genomföras för att jorden ska kunna användas igen och för att människor ska kunna återvända. Dessutom finns risk för långtgående hälsoeffekter hos de människor och djur som utsätts för strålningen.

Det finns de som anser att Miljöpartiet är utvecklingsfientligt. Tvärt om skulle vi vilja påstå att det är utvecklingsfientligt att hålla fast vid kärnkraften. Att inte istället satsa på nya och förnyelsebara energikällor är väl att fastna i utvecklingen? Vi i Miljöpartiet vill att kärnkraften i Sverige ska avvecklas inom ca 10-12 år, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar. Det är möjligt!

Det finns så klart många fler nackdelar med kärnkraften även om vi skulle räkna bort den högst osannolika händelsen av en olycka. Bland annat är kärnkraftsteknik starkt sammankopplad med kärnvapensteknik, och åtskilliga gånger har kärnkraftsforskning använts som kamouflage för utveckling av kärnvapen. Om vi tycker att det är okej med kärnkraft i Sverige, måste vi inte då acceptera att andra, kanske mindre demokratiska länder, gör likadant, och vad tycker vi i så fall om det?

Uranbrytningen och kärnavfallet är ytterligare nackdelar. Brytningen av uran är smutsig och leder till stora hälso- och miljöproblem, något vi varken vill att man ska hålla på med i Sverige eller någon annanstans. Avfallet innehåller som bekant stora mängder radioaktiva ämnen och kommer att vara en hälsorisk i hundratusentals år. Vill vi verkligen lämna ett arv av inkapslade högar av extremt farligt avfall till kommande generationer? Borde vi inte hellre ställa om till en energiproduktion som inte tär på jordens resurser, skadar klimatet eller ger ifrån sig en massa gift – och det så fort som möjligt?