Vors faan ska i böre

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2017 kl 08:53, Bli först att kommentera

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

Och här är just min mormor och morfar 😀

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor 😀

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja 😀

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det 😀

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät 😀

Bild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Tådödardojor…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 september 2017 kl 09:13, Bli först att kommentera

Jag gasade iväg till Avion igår och införskaffade ett par nya gympadojor. Hade ju köpt ett par ifjol som nu är ytterst, sparsamt använda. Dom var ju så skön att gå i…dom första 10-15 minuterna, men sen slog tådöden till.

Det måste vara nån söm eller annat som hittar av att klämma på ovansidan av en tå, och det är inte skönt. Jag fattar inte varför det inte känns från början. Och jag har nog trott, i min fantasi, att detta skulle gå till sig, men ack vad jag bedrog mig. Och när jag gått dessa 10-15 minuter och det börjat göra ont, så kan jag inte använda dom på ett par dagar.

Så nu ger jag upp dom och tänker använda mina nya skor, dom känns bra…peppar peppar!

Jag har handlat från ebay också. Fick tips av både Jan A och kusin Gunnar, om en retro lur man kan koppla till mobilen, finns både med sladd och en annan som går via blåtanden. Så nu är det beställt, 2 stycken trådlösa lurar…kul 😀

Ulla tipsade om vantar som man kan använda som lur. Dom funkar om man håller tummen och lillfingret som en lur till örat…alltså galet 😀 Vad tror ni folk skulle tänka om man gick omkring med fingrarna i örat 😀 Dom skulle ju inte veta att det faktiskt funkade…utan förmodligen, skulle dom dra slutsatsen att det brunnit någonstans 😀

Nu blommar den där krukväxten jag köpte på Plantagen som jag inte vet namnet på…men det var nån typ av aloe vera, och se, den blommar i orange 😀

Ska bli intressant att se om den bara ska stanna så där eller om den kommer att blomma ut ännu mer.

Idag blir det Avion igen…en lunchdejt är inplanerad med Helena. Härliga tider, strålande tider! Önskar er alla en trivsam tisdag!

Vad evolutionen kan göra…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 september 2017 kl 07:47, Bli först att kommentera

Jobbar helg avslutad och nu tar jag ”min” helg. Detta gjorde jag med att börja stiga upp innan klockan 6…jamen why??? Jag som var så trött igår, fast å andra sidan, efter jag la igen ögonlocken igår kväll, så tror jag att inte att jag rört en fena, det känns inte som det, i alla fall.

Och när jag sedan steg upp, så tänkte jag samma tanke som jag alltid har, det spelar väl ingen roll, jag kan väl gå och lägga mig när jag vill under dagen…om det skulle vara så. Synd bara att det aldrig bara blir…så. Inte har jag tid med det, heller 😀

Har ni hört talas om smartphone fingret? Nicco pratade om det igår, och ja…faktiskt, jag har en större grop på lillfingret på den hand jag håller mobilen, än på den andra. Hittade en bild då jag googlade på det:

Där står det dock, att dom inte vet, om det kan stämma, eller om det bara är därför att ingen hand/fingrar, är den andre lik. Hm…

Ja, det kändes plötsligt jätteskumt där vi satt och jämförde hur vi håller i våra mobiler. Och visst är det så att man lägger den i lillfingervecket, som får agera mobilstöd. Vad det sedan kan leda till…om 5-10 år, det vet vi ju inte…

Eller som Nicco sa, evolutionen…om hundra år föds vi med ett lillfinger utformat för att passa en smartphone. Och sedan blir det en klassfråga…har du ett brett jack, betyder det att du är mindre bemedlad, eftersom släkten tydligen inte haft råd med en tunn nätt, liten mobil. Och tvärtom, har du bara en smal liten ränna i fingret, så har man uppenbarligen kunnat hålla sig med tunnare, dyrare telefoner. Hemska saker!!! 😀

Och vad evolutionen gjort med Nollan i Knasen, kan vi bara spekulera om:

Fast visst saknar man den gamla hederliga telefon luren ibland, kanske inte storleken och tyngden, men greppet.

Jag har testat headset, men jag har aldrig gillat att ha saker för eller i, öronen. Då spelar det ingen roll om det är ett headset, en keps, mössa, kapuschong eller pannband…nä usch, så irriterande. Tror att det handlar om att man inte hör, vad som händer runt omkring, om man har nåt för öronen.

Och kapuschongen är ju helt omedgörlig, vrid på huvudet för att se dig för innan du går över vägen men det enda du ser är fodret i kapuschongen. *suck*

Nä, nu ska jag koka mig 1 ägg, och sedan en kaffe på det…så får man starta upp dagen. Önskar er alla en fin måndag!

Upp eller ner eller mitt emellan…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 september 2017 kl 06:12, 4 kommentarer

Uppe med tuppen, igen. Lika mörkt som igår, men en del av mörkret kommer från dom gråa molnen som ligger däruppe och suger upp ljuset.

När jag låste upp dörren igår, så tänkte jag på just upp…man låser upp, suger upp, knäpper upp, något brinner upp…eller brann ner. Varför kan man inte låsa ner, eller knäppa ner då? Låter dumt, ja, men ändå…Vad i byxknappen tar man upp, eller vad i låset, far upp? Det öppnas ju…för tusan! 😀

Sen råkade vi få höra på nåt kyrkligt, som gick på radion igår morse. Ni vet, himmel eller helvete…upp eller ner. Så sa jag till min brukare, ja jag undrar jag. Nu, i levande livet, frågar vi oss om man kommer att komma ”upp” till himlen, eller ”ner” till helvetet, men visst måste det finnas ett mellanläge, eller vart befinner vi oss nu? På jorden, alltså borde jorden vara mitt emellan himmel och helvete.

HÄR hittades bilden

Om man sedan ponerar att de är som vissa tror, att man föds på nytt, ja, då åkte man varken upp eller ner, då stannade man ju kvar här, mitt emellan alltihop. Enkelt va? 😀

Och nu, slutligen, apropå kyrkligt, hittade denna lilla text på FB, någonstans, klockren, tycker jag och läser man och begriper texten, så borde vissa…eller väldigt många, ändra sin syn på saker, men…tillåt mig tvivla, Inskränkta människor brukar inte ta till sig av sånt. Och det är klar, det finns ju väldigt många också, som inte tror överhuvudtaget, så varför ens idas läsa det här:

Önskar er alla en trivsam söndag!

Okul, nanting…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2017 kl 06:20, Bli först att kommentera

För några år sedan, vet jag att jag tyckte det var jobbigt att stiga upp om det var mörkt ute. Och det var inte roligt då man jobbade till nio på kvällen och det var mörkt då man skulle hem. Jag vet inte varför…

Eller rättare sagt, jag vet inte varför jag tycker annorlunda idag. Det rör mig inte i ryggen att klockan är 05.30 och det är mörkt. Och samma sak då jag slutar på kvällen. Vad jag reflekterade över, just nu, var att det är inte så längesedan då solen faktiskt skymtade vid den här tiden. Himlen har en annan färg den här årstiden.

Och då jag tänkte på det så kom jag ihåg den där känslan förut, att det var okul. Jag undrar om en del av det var att man tycktes vara ensam i världen som var uppe den tiden. Det är ju som dåligt med trafik, och inte hör man några ljud.

Fast just nu, på morgonen, så hörde jag ljud, och det är redan en arbetare på väg till sitt jobb. Nämligen Nicco, som tagit på sig att köra ett extra pass på Volvo 😀

Idag är det race på Åmselebasen, men jag tyckte att det blev för kostsamt om jag skulle måsta ta ledigt 2 dagar, för några timmars körning…det är ju lite halvdrygt. Sen hade det varit önskvärt med nya slicks, förhoppningsvis nåt vi kan fixa till nästa säsong.

Nu ska bakaxeln loss, Åke har pratat med svärsonen, så vi ska ta med den till Uppsala då vi åker dit, så ska han hjälpa till att fixa den, så jag kan tävla utan att riskera att åka ut redan vid besiktningen. Det…om något, skulle verkligen vara okul.

Jag önskar er alla en fin lördag!

Jag väntar ivrigt på ett nyckellöst samhälle!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 september 2017 kl 08:56, 2 kommentarer

Undrar om det är nåt med jag och nycklar?

Jag skulle städa ur bilen lite, igår, utvändigt lite lätt, gick fort och sedan skulle jag in i bilen men då var nykeln, puts väck.

Jag letade, och jag kollade, funderade, lyfte på skohyllan, skummade av alla ytor, men den fanns inte. Ringde Nicco och frågade om hon fått med den av misstag eller om hon hört att den ramlat ner från vår lilla nyckelhängare…men nej.

Ringde Åke som föreslog att jag skulle leta ute, om han nu fått med sig bägge två och sedan tappat den på gården…fast…nej, den fanns inte.

Jag VET, att jag stod och funderade på hur jag skulle hänga upp den, finns ingen nyckelring nämligen, utan bara en liten ögla…och jag VET, att jag faktiskt hängde upp den.

Så…*pling* föll polletten ner, ovanför nyckelhängaren sitter två gamla barnklädhängare, som dekoration, och på den spiken, hade jag hängt upp nyckeln…*suck*

Och med nycklar i färskt minne så kanske ni minns då jag hade den lilla väskan fäst vid min kropp under x antal veckor eller månader, jag kommer inte ihåg…och där var det en liten incident med nycklar, kolla bara vad jag saxade ur mitt gamla inlägg från 16/10-2015.

”Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…”

Jag hade hållit dom i handen hela tiden, till mitt försvar, så sprang jag ju även och höll i väskan, så mina fingrar registrerade inte nycklarna, tänker jag 😀

Nej, nycklar kan vara ett aber…jag väntar ivrigt på ett nykellöst samhälle… 😀

Ha det gott, allihop!

Är luften fri?

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2017 kl 09:08, 2 kommentarer

Jag har ju infört en ny start, på mina mornar, inget kaffe, utan en kopp te. Och jag förundras över utformningen av dessa ”påsar”, kolla bara, vad lite man har att spela på:

Det har hänt fler än en gång att jag rivit av själva tepåsen i öppnandet, smart tänker jag, för då måste jag köpa nytt te, lite fortare…viken affärsidé.

I detta fall med tepåsar så må jag ju säga att det är precis tvärtom i andra fall, eller vad säger:

Pinterrest.com, hade den bilden

Nåja, jag ska inte göra mig dummare än jag är, jag vet att det finns andra teer att köpa, som inte ligger i påse, fast dom har jag också rivit sönder, eftersom dom sätter fast ”dopparsnöret” i påsen och det är inte alltid man kan ta loss den, utan att påsen rivs sönder…ja, dom har tänkt på allt 😀

Jag och Åke gjorde oss en kvälls tripp till Lycksele igår…av alla ställen. Fy vilken tråkig väg det där är. Och det känns som om jag åkt den färdigt för nåt år nu.

Vi snabbkollade på en bil, och slog till, det blev en sån här sak:

Det är en Audi A6 Quattro…-98, om jag inte minns fel, med lite raceeffekter, hehee…

Vi käkade därför middag på Golden bar:

Tankade på macken, och drog hem. Jag i Audin och Åke i Mercan. Vid Tegsnäset, höll dom på med vägarbete, jag hade en lastbil framför mig, och hörde konstiga ljud, hm…

Ner med sidorutan för att lokalisera ljudet, och det var ju tur, det kom från lastbilen. Men guess what…med min tur och mina magiska fingrar, så fick jag inte upp rutan sen. Och jag körde hela vägen hem, med rutan nere, tjurig som en Hällstenare, som jag är…jag tyckte att jag hade liks fått upp farten. Sen var jag glad att det inte regnade och att det ändå inte var svinkallt.

Vi fick upp rutan med hjälp av våra händer, det är nåt som inte vill funka, men det kan Åke fixa, nu är den då vattentät 😀

Önskar er alla en fin torsdag!

Dubbelchecka alltid…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2017 kl 09:05, Bli först att kommentera

Vi håller på kika runt efter ny(a) bil(ar), måste uppgradera vagnsparken lite 😀 Nu tänker vi bara fordon att ta sig till och från jobbet, så inga fancy saker.

*ironi* HÄR hittade jag den bilen…bilden

Man kollar blocket och sånt där, och här, ska jag höja varningens finger, till er andra, som kanske går i samma tankar.

Ta alltid reg numret på bilen ni är intresserade av, och gå in på Transportstyrelsen SÖK FORDON (ni kan klicka på den länken, och sök på bilen så får ni fram lite fakta.

Vi blev intresserad av en bil på blocket igår , såg fin ut, välhaft, killen som annonserade ut den skrev: Nu säljer jag min pärla…endast en ägare innan jag. Mm, det låter väl trevligt! Jag mejlade och skrev att om bilen nu var så fin som han beskrev den, så skulle vi komma och köpa den.

Nu gjorde jag saker i fel ordning, för efter det, gick jag in i registret och kollade upp bilen. Hans lilla pärla, hade han ägt i 13 dagar…hum. Han skrev i annonsen hur lite soppa den drog, och min första tanke var om han ens hunnit köra upp en tank så han visste det.

Jag mejlade tillbaka med en gång, och skrev att han kunde få behålla bilen, eftersom jag ifrågasatte hans lilla pärla. Han svarade idag, att bilen var såld…hahaa…jag hade tänkt svara igen, att då kanske du skulle plocka bort annonsen men, nä…jag ska inte hålla på 😀

Det finns mer intressanta saker du kan hitta om fordonet på Transportstyrelsen sida. Bland annat när och om skatten är betald. Vi hittade en annan intressant bil, men intresset försvann då vi såg att skatten är på 6700:- och den skulle betalas om 1 månad, tack men nej tack! Kanhända var det därför bilen skulle väck.

Winstone håller på bli lite bättre i magen nu. Testen är ju då han börjar vara hungrig och vill äta. Jag hade kokat ris som han fick igår morse…det låg orört hela dagen. Igår kväll fick han tabletter jag köpt å Apoteket, mot dålig mage, dom knaprade han i sig, sen fick han en liten banan bit som belöning. Och då gick han fram till riset och nosade på det, men inget mer.

Då tog Nicco upp hans skål, låtsade ta kryddor i hyllan och vevade runt med handen ovanför skålen, tog lite annat och gjorde likadant och gissa vad, då åt han glatt upp riset…hahaa…

Just nu ligger han vid mina fötter, ingen brådska att gå ut…så det är positivt, men jag ska inte ta ut nåt i förskott, jag får se hur han beter sig då vi går ut.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 september 2017 kl 09:52, 2 kommentarer

Då var vi återigen inne i den här perioden av minnen…septembermånad…den verkar aldrig kunna gå, obemärkt förbi, även om jag önskade att den någon gång kunde göra det.

I förrgår, för 5 år sedan, var min pappa med om olyckan som sedan tog hans liv. Och i och med detta, så är det dessutom mer än 1 dag, då man slängs tillbaka. Det är dagen för olyckan, dagen då läkarna gav upp hoppet, dagen då han dog och sedan dagen för begravning.

Jag vet ju absolut, att vi inte är ensamma om att uppleva dessa saker, sorg, glada minnen, vad man själv har för minnen av den personen, vad andra har sagt, vad man gjorde och varför.

Ibland är det bra att älta, man matar in, man pratar om det, man skriver om det, som jag har gjort, och det blir absolut bättre med tiden. Eller ja, det är förmodligen så att vi lär oss, att hantera smärtan, sorgen och saknaden på ett annat sätt, än då allt är nytt. Då vet man ingenting, utan man får gissa sig fram.

Man spekulerar, man frågar, man undrar…men i slutändan, får du aldrig några svar, utan man får lov att acceptera att livet är som det är, det enda vi vet med absolut säkerhet, är att vi alla, en dag, på ett eller annat sätt, kommer att dö. Och när vi gjort det, så är vi lyckligt ovetandes om vad vi lämnar efter oss.

Min pappa hade en favorit låt, och den hade vi velat spela på hans begravning, men ingen lyckades fixa fram noter och text, så det blev aldrig av. Men här kommer den…direkt från youtube, och den får bli min hyllning detta år och denna månad, till min pappa:

Önskar er alla en fin tisdag!

Fotade gjorde Theresé Hällsten

Ordentligt otäckt, under en nanosekund…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 september 2017 kl 08:13, Bli först att kommentera

Ni vet hur skumt det kan vara då man lagt sig och är precis i skymningslandet, mellan vakenhet och sömn. Man vet inte riktigt om det är sanning eller påhitt, det man hör eller tänker.

Bild lånad här

Jag hamnade där igår kväll, och det var ordentligt otäckt, under en nanosekund. Jag måste ju ha somnat (om jag ska tänka logiskt) men jag trodde inte det, utan jag låg och blundade, och plötsligt är det en hund som skäller, precis mitt i ansiktet på mig, inte Winstone skall, utan ett annat ljusare ljud. Och det är så nära så att det låter som om det kommer från mitt huvud.

Jaja, det gjorde det ju också, eftersom jag vaknade och det fanns då absolut ingen hund i våran säng. Så somnar jag och tror att jag vaknar, men tänker att jag drömmer ändå, för att jag hör en hund som tassar runt i hallen…på parketten.

Jag tänker att det var en lustig natt, först en hund som skäller och nu nån som tassar runt. Anledningen till varför jag inte har en tanke på Winstone just då, är för att han aldrig är uppe och tassar runt, så länge vi ligger i sovrummet.

Men så vaknar jag till på riktigt, sätter mig upp i sängen och försöker lokalisera Winstone. Han är inte i sovrummet…mycket konstigt. Kikar på klockan, den är 3, jag kliver upp och därinne i hallen står han och ser lite skamsen ut. Men vad är det, är min första fråga…jäkligt konstigt att man ens ids fråga, precis som om han skulle svara 😀
Nästa fråga jag hade tänkt ställa, var om han ville gå ut, men jag sa ingenting, för jag kom på att jag förmodligen inte skulle få ett svar. Jag klädde på mig och han var överlycklig då jag tog fram selen, så visst ville han ut, och det var aningens bråttom.

Han är ju verkligen udda då det gäller att säga till, eller hur. Hade det inte varit effektivare om han satt upp sina tassar mot mig i sängen, hur tur hade han inte att jag faktiskt hörde han små trippande därute i hallen. Ojoj, nåja, detta har hänt en endaste gång tidigare i hans liv och nu är han ju 4½ år, lite drygt.
Anledningen till varför han inte säger till, är förmodligen för att vi är så duktiga på att gå ut med honom. 4 gånger/ dag, är det minsta, så han hinner ju aldrig ”visa” att han vill ut.

Hoppas på en fin dag för er alla. Själv ska jag på en liten intervju, det är två tjejer som har nåt projekt via universitetet, dom utbildar sig till dietister, och nu ville dom ha nån lämplig kandidat att ställa frågor till. Och ja, varför inte, kan man vara till någon hjälp så varsågod, tänkte jag 😀

Vors faan ska i böre

Tådödardojor…

Vad evolutionen kan göra…

Upp eller ner eller mitt emellan…

Okul, nanting…

Jag väntar ivrigt på ett nyckellöst samhälle!

Är luften fri?

Dubbelchecka alltid…

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Ordentligt otäckt, under en nanosekund…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten