Man kan inget annat bli än riktigt förbannad.

Jag blev och är så vansinnigt förbannad när jag nåddes av nyheten här om dagen om att Polisen vill att ordförande för Hand i hand för kvinnofrid Jenny Eriksson ska sluta jobba vidare i föreningen. Hand i hand för kvinnofrid hjälper kvinnor i utsatta livssituationer.

Hur i hela friden kan Polisen vilja begränsa en av sina medarbetare som jobbar med en sådan viktig fråga som att stärka andra i utsatta livssituationer, någon som så gediget och engagerat jobbar mot mäns våld mot kvinnor. Polisen menar att det finns risk att dess förtroende skulle skadas vilket känns helt orimligt, utan nu efter detta utspel från Polis ledningen kan jag lova att Polisens förtroende blivit skadat, jag tror nog att byråkraterna som sitter på sina kontor på Polishuset måste komma ner till verkligheten, jag tycker att dessa byråkrater ska ta och läsa den krönika som var med i tidningen Vasaplan här om dagen, en krönika som var skriven av en kvinna som levt i ett utsatt och våldsamt förhållande och hur hon tog sig ur, med stöd av just hand i hand för kvinnofrid.

Det är glädjande att polis facket står på Jennys sida och jag hoppas att arbetsdomstolen ger henna rätt, vi måste tillsammans jobba varje dag för att stärka människor i utsatta livssituationer, vi måste stärka dem som är utsatta för våld och hot. Vi måste sudda ut byråkratiska hinder som gör det svårare att ta sig ur dessa livsförhållanden. Vi måste skapa jämlikhet där vi ger kvinnor rätt förutsättningar till att stärka sig mot dem som vill trycka ner dem.

Därför är jag extra glad att vi röd-gröna i Umeå kommun har gjort upp om att avsätta investeringsmedel för ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor.  Jag är också glad med att vi röd-gröna kommer att jobba vidare med att stärka dem som befinner sig i utsatta livssituationer. Att ge dem verktyg och den kraft så dem kan ta sig ur detta.