Bajstunnan vs Landsbygdsbon

Förra hösten drog Tekniska nämnden i Umeå kommun in bidraget till enskilda vägar. Ett ödestigert beslut för de boende på landsbygden. Tekniska nämnden brydde sig inte om att prata med någon av de 183 vägföreningarna som är berörd, inte heller gjordes någon risk och konsekvensanalys. I Västerbotten finns ca 450mil enskild väg och jag tror att det rör sig om drygt 50mil i Umeå kommun.

Att alla skall ha en fungerande väg det är en självklarhet för mig som Centerpartist. Det är otroligt viktigt att de enskilda vägarna får fortsätta vara farbar för att räddningstjänsten skall komma dit vid en nödsituation, vägen måste också vara farbar så hemtjänsten kan ta sig till de äldre som bor på landsbygden och hur går de för de barn som är i behov av skolskjuts om vägen är dålig?

Exakt hur många personer som berörs är jag osäker på men egentligen berörs alla för åker du ut en liten bit utanför centrala Umeå så är sannolikheten stor att du kör på en enskild väg.

I samma besparingsbeslut bestämdes att alla hundlatriner i centrala Umeå skulle plockas bort. Men i stan skreks det högt om hundlatrinerna och media var snabb att hänga på. Att Landsbygdsbon skulle behöva ett litet bidrag för att hålla igång vägnätet på landsbygden tycks inte lika intressant för media.

Så tekniska nämnden med Vänsterpartiet i spetsen beslutade att återställa bajstunnorna men de dryga 50 milen med enskild väg eller de boende på landsbygden tycks man skita i.