Försäkringskassan skapar längre sjukskrivningar

Försäkringskassan skapar längre sjukskrivningar, en rubrik som media måste älska men hur sant är påståendet?

Jag synar påståendet och jag synar att tidig kundkontakt gör människor sjukare eller håller dem kvar i en sjukskrivning. Jag synar också att en rehabiliteringsplan skulle föresna eller försämra människors möjlighet att återerövra sin arbetsförmåga. Det som inte fungerar är enligt min bedömning möjligheten att sätta in rätt insattser för att möjliggöra en hållbar återgång i arbete. Det som saknas är en modell som tar hänsyn till den sjukskrivne, där vården tar fullt ansvar för rehabiliteringen och det görs korrekta sjukpenningrättsbedömningar enligt rehabiliteringskedjan.

En kort sjukskrivning och en snabb återgång som inom kort resulterar i ytterligare en sjukskrivningsperiod är ju i sig ett misslyckande och inget att eftersträva. Det vi borde sträva efter att uppnå under sjukskrivningsperioden är rätt insattser och en rehabiliteringsplanering så man sedan kan vara åter i ett arbete utan att riskera att åter igen insjukna och måste sjukskriva sig för samma besvär.

Det som sker idag är att behoven identifieras och personen hamnar i ett ingenmansland i avvaktan på rätt åtgärder/insattser och det i sin tur ger en längre sjukskrivning. Det är ett slöseri med mänskliga resurser och vi borde ha kommit längre. Men för att lyckas krävs att flera parter agerar, även arbetsgivarna.

Jag är säker på att den modell som under många år tillämpats på Umeå Universitet skulle vara framgångsrikt även på andra företag och det skulle då gynna både den anställde, arbetsgivaren och samhällets skattkista. Umea Universitets sjukskrivningstal har länge legat lågt tack vara deras strategiska arbete. Vid mättillfället i oktober 2014 var sjukskrivningstalet mellan 1,8 – 1,9% i relation till riket som ligger betydligt högre på ca 9%.

Sjuktalen i Sverige var som högst 2003 och under 2010 nådde sjukskrivningarna botten på ungefär 3,7% och de har sedan ökat igen.

Modellen Universitetet arbetet efter innebär i första hand att den sjukskrivne har kontakt med läkare på företagshälsovården och att det finns ett team av sjukgymnast, beteendevetare, sjuksköterska och psykolog att koppla på om man identifierar behov av dessa professioner för att möjliggöra en återgång i ordinarie arbete eller ta sig vidare till ett mer lämpligt arbete hos arbetsgivaren eller på den öppna arbetsmarknaden. Man har en tidig kontakt mellan den sjukskrivne, läkaren och personlig handläggare (PHL) från Försäkringskassan med syfte att planera vilka åtgärder som skall genomföras och det görs med utgångspunkt från rehabiliteringskedjan och tillhörande sjukpenningrättsbedömning. Umeå universitet visar att dom är en arbetsgivare som tar sitt rehabiliteringsansvar på största allvar och att dom värnar om sin personal, de skulle fler göra.

Ett gissel som försvårar rehabiliteringsarbetet är de samarbete som skall finnas mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan men som inte fungerar. Tanken med samordningen är att både de som behöver yrkesväxla och de som riskerar att utförsäkras skall få hjälp att närma sig andra arbeten eller en utbildning, en god tanke och en politiskt god intention men i ärlighetens namn kan jag berätta att det fungerar dåligt eller inte alls. Här måste politiken peka med hela handen eller ge uppdraget till någon som bättre kan ta sig an uppdraget.

Kanske borde ansvaret flyttas över till sjukskrivande läkare……….utöver den förändringen borde den bortre tidsgränsen tas bort