Ensam, rädd och ensamkomande
Åtta år, ensam, rädd och ensamkommande till vår kommun men ändå med en känsla av framtidshopp. Nu borde livet äntligen börja och kanske skulle jag slippa vara rädd, rädd, rädd
Det berättar en ung person jag träffade för ett tag sedan när hen berättade om hur det var att anlända till Sverige som ensamkommande.
Idag studerar hen till undersköterska med drömmar om att arbeta några år för att sedan bli sjuksköterska och känslan av att precis flyttat in i sitt första egna boende i länet beskrivs som, så overkligt men så lycklig att jag lyckats trots alla år i flyktingläger. Känner mig så tacksam för det stöd jag fått av min godeman.
Ensamkommande barn och ungdomar som har sökt asyl i Sverige men inte vet om de får stanna befinner sig i en mycket otrygg situation och med rätt godeman och rätt stöd kan tryggheten återvända.
När ett ensamkommande asylsökande barn anländer till Sverige, erbjuds barnet ett tillfälligt boende i den kommun där barnet först kommer i kontakt med en svensk myndighet. Ankomstkommunen ansvarar bland annat för att ordna boende för barnet i avvaktan på att Migrationsverket ska anvisa en kommun som ska ta över ansvaret.
När kommunen sedan tar ansvar måste det ske på ett humanistiskt sätt för att barnet ska få en trygghet som skapar förutsättningar för att växa och gå i skolan.
Ha en rättssäker och ordnad asylprocess.
Ha tryggare tillvaro under asylprocessen.
Fler lagliga vägar att stanna.
Återinför ömmande omständigheter och övrigt skyddsbehov så att fler kan få stanna.
Senaste kommentarerna