Sakta men säkert framträder en blid av ett Sverige där nyliberal politik och dess New Public Management-doktrin – En doktrin som innebär att offentlig verksamhet ska konkurrensutsättas och upphandlas av privata aktörer ställer till med stor oreda i offentlig förvaltning och i Myndighetssverige.

Just därför är min åsikt att New Public Management-modellen skrotas och ersättas av en modell som fungerar då vi inte kan fortsätta på inslagen väg.

Att förverkligandet av doktrinerna inom New Public Management skulle innebära att Myndighetssverige vittrar sönder det har jag lyft fram i många inlägg.

Alldeles speciellt i alla de inlägg där jag hänvisar till att vägen framåt och vägen mot ordning och reda stavas ett upphörande av outsourcing av offentlig verksamhet och en återgång till den traditionella blandekonomi som tillämpades när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst under 1970- och 1980-talet.

Låt oss därför en gång för alla slå fast att New Public Management och den fria marknadsekonomin inte är tillämpbar på offentlig sektors verksamhetsområde.

Fri marknadsekonomi fungerar bra i det privata näringslivet – Inom offentlig sektor har fri marknadsekonomi inget att tillföra.

Inom offentlig sektors verksamhetsområden ska vi ha en annan ordning – En ordning där den fria marknadsekonomin hålls utanför till förmån för offentlig förvaltning i egen regi.

Det är den ordningen jag hela tiden hänvisar till när jag säger att jag vill se en återgång till traditionell Socialdemokratisk politik och till den politik som byggde välfärdslandet Sverige till en position som världens ledande välfärdsnation.

Därför får det nu vara slut med experimenterandet som innebär att rikets och därmed medborgarnas säkerhet styrs av privata företag snarare än av stat och regering.

Med det sagt bör vi så snart det är möjligt förpassa alla de idéer som tillhör New Public Management och hela fenomenet dit där det hör hemma – På historiens soptipp som ett avskräckande exempel på ett icke fungerande system för offentlig förvaltning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nyheten om att Rikspolischef Dan Eliasson överträtt sina befogenheter genom att bryta mot säkerhetsregler och handla utanför sin befogenhet är droppen som borde få bägaren att rinna över även för regeringen.

Därför tycket jag vi som regerings ska avsätta Dan Eliasson snarast möjligt och ersätta honom med en Rikspolischef som har allas – Läs personalens, politikens och väljarnas fulla förtroende.

Jag har i tidigare inlägg hävdat att Dan Eliasson trots att han fram tills nu verkar ha haft regeringens fulla förtroende måste skiljas från sitt uppdrag därför att han saknar både medarbetarnas och väljarnas förtroende i sitt arbete som Rikspolischef.

Mitt initiala skäl till att Dan Eliasson bör bytas ut är att han inte har förtroende från den personal han ska leda – Det misstag han nu begått förändrar inte min inställning det allra minsta utan förstärker snarare min övertygelse om att Dan Eliasson snarast möjligt bör skiljas från sitt uppdrag som Rikspolischef.

En chef som inte har personalens förtroende och respekt ska alltid bytas ut av den enkla anledningen att en organisation och/eller företags väl och ve är viktigare dess chefs väl och ve. Saknar man som chef i offentlig verksamhet därtill folkets förtroende i sin yrkesutövning är saken glasklar – Individen – I detta fall Rikspolischefen ska bytas ut snarast.

Oavsett vad vi tycker om den stora omorganisation som genomförts inom Polisen så är det helt klart så att mycket i den gått fel eller hotar att gå fel vilket det nu avslöjade felsteget av Dan Eliasson bevisar.

Allt detta hade sannolikt kunnat undvikas om Polisen haft en Rikspolischef med förmåga att få sin personal med sig i de förändringar som måste till för att få den nya organisationen att fungera.

Ska Polisens problem lösas och förtroendet för Polisen återskapas finns bara en väg – Byta ut chefen – I detta fall Dan Eliasson och ersätta honom med någon som har personalens och väljarnas fulla förtroende och någon som kan driva utvecklingen inom polisen i rätt riktning.

Polisen är en viktig organisation i en rättsstat som Sverige och en sådan organisation måste ledas av någon som har personalens och väljarnas fulla förtroende.

I min värld får vi aldrig göra partipolitik i tillsättningen av så viktiga positioner som tillsättandet av en Rikspolischef – Därför är min tro och övertygelse att regeringen kan hitta andra arbetsuppgifter för Dan Eliasson än den som Rikspolischef.

Skulle sedan den utredning som jag utgår från kommer att göras påvisa att Dan Eliasson grovt överträtt sina befogenheter ska han gå självfallet gå samma öde tillmötes som Maria Ågren och avskedas på grått papper utan fallskärm.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

På förekommen anledning och därför att min blogg ständigt får nya och tillkommande läsare och följare är det på sin plats att repetera vissa av de grundläggande principer och företeelser jag använder mig av i mitt bloggande och i mitt politiska engagemang.

De som läser min blogg ser att många av de som kommenterar mina anlägg hänvisar till att jag anser att politiska beslut ska klassificeras som varande kärleksfulla eller giriga. Därför kommer här förklaringen till varför och varför jag för mer än 3 år sedan skapade den mätmetod med vilken jag klassificerar och bedömer politiska förslag.

Min övertygelse är att politik angår alla och inte bara ett fåtal. Därför handlar politik bland mycket annat om att skapa ett referenssystem som är lätt att förstå och relatera till för att skapa en verklighet där alla på alla kan bli delaktiga i politiken.

Ett av mina bidrag för att skapa politisk tydlighet är att jag satte upp ett mätsystem som har kärlek och girighet som ytterligheter på var sin sida på den skala på vilken man mäter politiska beslut och förslag.

Anledningen till att jag använder kärlek och girighet som referenspunkter är enkel – Alla människor förstår och kan relatera till dessa 2 begrepp.

Jag skapade referenssystemet som klassificerar politiska förslag på en skala mellan kärlek och girighet därför att jag är övertygad om att den sortens mätmetod underlättar för alla att känna sig delaktiga och på allvar ta del av den politiska debatten.

Därtill för att alla på allvar ska kunna känna att politiken är öppen och lätt att förstå och att det är lätt att ta ställning till hur ett politiska beslut/förslag påverkar samhällsbygget  – Något det blir om man använder kärlek och girighet som referenspunkter i sin bedömning.

För mig, och förhoppningsvis för många andra är politik mer än att vart 4:e år i allmänna val välja de som ska representera oss i politiska församlingar. Politik handlar om att engagera alla väljare på alla nivåer i samhället och engagera dem i den politiska debatten varje dag på året.

Just därför måste politiken vara lätt att förstå och relatera till för att på allvar vara fast förankrad i människors vardagsliv.

Olof Palme sa på sin tid att en av politikens största utmaningar är att förhindra att den tekniska utvecklingen får orimliga konsekvenser. Detta kan bara tillfredsställas om folket fullt ut förstår politikens mekanismer.

Just detta uttalande och hans rädsla kan vi se förverkligade i dagens Sverige där bortrationaliseringar och flytt av jobb till låglöneländer blivit verklighet helt i enlighet med nyliberalismens teser om att en fri marknad löser alla problem.

Jag är helt övertygad om att detta inte hade hänt om Palme fortfarande funnits bland oss och på ett naturligt sätt kunna påvisa varför de politiska beslut som fattas leder dithän.

Olof Palme sa många kloka och framsynta saker under sin politiska gärning. Den av hans insikter som fått störst fotfäste i mig och som driver mig att med näbbar och klor kämpa för ett mer kärleksfullt och solidariskt Sverige är följande kloka ord:

”Ty ett gott samhälle kan bara växa fram om människan känner att de själva kan styra och kontrollera utvecklingen i samhället. När anonyma krafter tycks styra blir människor otrygga – tappar förtroendet för demokratin och därmed dör en bit av framtiden. Förutsättningen för framtiden är att människor känner sig trygga – först då kan de växa och kasta av sig oken. Det behövs helt enkelt ett starkt samhälle som kan påverka produktionens inriktning och fördelning i stort”

Det är baserat på det uttalandet från Palme och för att jag har en vilja att engagera fler i politiken som jag skapade den mätmetod många kommentatorer nu relaterar till när de kommenterar mina inlägg. 

• Det är därför referensmodellen tar sin kraft ur huruvida ett politiskt budskap är kärleksfullt eller girigt baserat på vem som gynnas av beslutet –  Dvs. huruvida beslutet gynnar folkflertalet eller folkfåtalet.
• Det är därför jag oförtrutet jobbar med att vidga och fördjupa demokratin så att vi tillsammans kan nå målet om ett jämlikt samhälle där valfrihet för alla på lika villkor är norm.
• Det är därför jag oförtrutet jobbar på för att vidga och fördjupa demokratin på ett sådant sätt att både nuvarande och framtida generationer ska kunna leva i ett Sverige präglat av kärlek, solidaritet och alla människors lika värde.
• Det är därför jag är Socialdemokrat.

Skalan skapades för att göra ditt val enklare vilket jag hoppas att den bidrar till då politik i grund och botten handlar om hur samhällsbygget ska utformas och för vem samhället ska byggas. 

Min förhoppning är att alla med hjälp av denna skala lätt ska kunna mäta politiska beslut och förslag för att därefter fråga dig själv vilken sorts Sverige besluten eller förslagen syftar till att skapa – Skapar beslutet/förslaget det kärleksfulla och solidariska samhälle som byggs för folkflertalet eller skapar beslutet/förslaget det giriga och egoistiska samhälle som byggs för folkfåtalet?

Valet är som sagt ditt – Mitt bidrag i detta avseende har ett enda syfte – Att erbjuda ett verktyg som förenklar ditt val.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Även denna gång ska jag använda mig av en artikel i en tidning – I detta fall ETC som underlag för mitt blogginlägg.

Ni hittar artikeln på följande länk: https://www.etc.se/inrikes/socialsekreterare-larmar-budget-gar-fore-behov

I övrigt ska detta inlägg ses som del 2 av det inlägg jag publicerade tidigare med titeln ”Hög ekonomisk tillväxt är inte per automatik en fattigdomsbekämpare”

Att Akademikerförbundet SSR ska behöva gå in och larma om att socialtjänsternas klienter inte får den hjälp de har rätt till enligt lagen och att högutbildade akademiker inte får ägna sig åt det de är utbildade till därför att budgetdiciplin är viktigare än mänskliga behov och mänsklig omtanke är skrämmande – Alldeles speciellt när så sker i ett välfärdsland som Sverige.

Med det sagt är jag på inget sätt förvånad över att det artikeln påstår sker faktiskt sker.

Anledningen till det är det jag påstått länge – Nämligen att Alliansregeringen vältrade över stora kostnader på landets kommuner då de kastade ut människor från sjukförsäkringssystem och a-kassa för att spara statliga pengar – Pengar som Alliansen sedan användes för att sänka skatter istället för att hjälpa svaga och utsatta grupper i samhället.

Att landets kommuner i det läget måste parera för dessa ökade kostnader genom besparingar är en självklarhet. Att besparingarna påverkar alla kommuninvånare mer eller mindre och att de påverkar de mest behövande allra mest ligger i sakens natur.

Akademikerförbundet SSR beskyller ”New public management” modellen – Dvs. nyliberal politik för att vara den stora boven i dramat och den beskrivningen håller jag med om fullt och fast då den är densamma som jag framfört under lång tid.

Beskrivningarna om att socionomer och landets socialtjänster tvingas se ner på hjälpbehövande och misstänkliggöra dem istället för att se till deras behov och hur de kan hjälpa dem till ett värdigt liv förfasar inte bara mig utan även Akademikerförbundet SSR.

I den bästa av världar borde detta faktum förfasa alla samhällsmedborgare och få oss att inse att utvecklingen måste vändas så att människors behov sätts framför budgetdiciplin och framför skattesänkningar för de redan välmående.

Akademikerförbundet SSR anför att många socionomer säger upp sig alternativt går in i väggen därför att de inte orkar med de tuffa krav som ställs på dem – Krav som innebär att de måste ställa sin profession och det de lärt sig under sin utbildning åt sidan för att istället ägna sig åt besparingar och budgetdiciplin.

Artikeln jag länkat till kommer i slutet fram till tre viktiga slutsatser:

1. Att orsaken till det uppkomna läget är en trend som pågått länge – En trend som innebär att det gemensamma samhällskontraktet vittrar sönder.
2. Att bilden av att de som tvingas utnyttja försörjningsstöd målas upp som lata bidragstagare som utnyttjar systemet och att den bilden på nytt måste bytas mot ett solidaritetstänkande och mot att de gemensamma skyddsnäten är något fint och nödvändigt.
3. Att det ökade behovet av försörjningsstöd tillfullo beror på urholkningen av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.

Ovanpå dessa slutsatser ska jag lägga till en sista och personlig slutsats som sammanfattar allt som beskrivs i artikeln.

Den slutsatsen lyder som följer – Den uppkomna situationen beror fullt ut på nyliberal politik och dess idéer om att vissa människor ska anses ha högre värde än andra människor och att den värderingen ska göras utifrån ekonomiska parametrar samt att man som samhällsmedborgare därför ska sätta sina egna behov före kollektivets behov.

Ska den trenden brytas – Brytas så att landets medborgare på nytt kan lita på att de får försörjningsstöd om de är i behov av det samtidigt som de socionomer som jobbar inom socialtjänsten på nytt kan börja ägna sig åt de arbetsuppgifter de är utbildade för finns bara en väg – En återgång till den traditionella socialdemokratiska politik som sätter kollektivet före individen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jan Hägglund kritiserar mig för att inte publicera några siffror i samband med att jag kritiserade Arbetarpartiets och Vänsterpartiets inställning om att återkommunalisera Ultratrafiken – Hans kritik kräver givetvis ett genmäle och det kommer här.

Jan – Du anklagar mig för att inte använda några siffror eller ekonomiska uträkningar i inlägget där jag framför min kritik mot dig och AP vilket är en helt korrekt iakttagelse och något som är helt i sin ordning.

Att jag inte presenterade några siffror i detta sammanhang beror på att det inte behövs några siffror för att uttrycka och bevisa det jag önskade anföra i frågan.

Jag betvivlar på inget sätt de sifferunderlag du redovisat är helt korrekt Jan – Varken de i ditt genmäle eller de du använde dig av i debatten i KF.

Min kritik handlar inte om siffrorna eller om det du anfört gällande upphandlingens historik – Min poäng och grunden till min kritik är att Polarbuss inte existerar längre och att en återkommunalisering i dagsläget därför är omöjlig. 

Att starta upp Polarbuss och ta de investeringar det medför kommer att påverka kommunens ekonomi på ett negativt sätt i och med att vi skulle måsta öka kommunens belåning kraftigt.

Att köpa in bussar och att bygga garage och övrig infrastruktur kostar pengar  – Stora pengar som ökar på den kommunala skuldsättning du och ditt parti allt som oftast kritiserar.

Oerhört lågt räknat skulle vi behöva investera 200 miljoner kronor på ett bräde för att åstadkomma ett nytt kommunägt bussbolag och de pengarna finns inte i kommunen varför de måste lånas upp vilket gör saken till en icke fråga enligt mitt sätt att se på saken.

Ovanpå detta ska läggas personalkostnader – Personalkostnader som blir minst lika höga hos kommunen som hos en privat entreprenör vilket innebär att den årliga driftskostnaden för Ultratrafiken blir densamma oavsett vem som äger verksamheten.

Det du och ditt parti vill åstadkomma är en förbättring av chaufförernas arbetsvillkor eller hur Jan?  – Är det detta du vill åstadkomma finns bättre vägar än en återkommunalisering och en återuppbyggnad av Polarbuss.

Som fackligt aktiv i Kommunal och därtill busschaufför även om jag kör regiontrafik snarare än lokaltrafik har jag under lång tid slagits för bättre arbetsvillkor för både busschaufförer och övriga arbetstagare inom offentlig verksamhet som upphandlas från privata entreprenörer.

Vill Arbetarpartiet värna chaufförernas arbetssituation är lösningen inte en återkommunalisering av Ultratrafiken och en nystart av Polarbuss.

Vill ni precis som jag förbättra situationen för de anställda i Ultratrafiken är nedanstående vägen framåt Jan Häglund:

1. Att alla anställda alltid ska följa med till den tillträdande entreprenören i samband med entreprenörsbyten som beror på att en verksamhet upphandlas.
   
2. Att den totala anställningstiden inom Ultratrafiken följer med den anställde och tillgodoräknas även hos tillträdande entreprenör.
3. Att visstisd- och timtidsanställda ska följa med till tillträdande entreprenör samt att deras LAS-tid ska göra densamma.
4. Att krav ställs på att busschaufförer och övriga anställda får betalt för all tid de tillbringar på jobbet jämte avdrag för maximalt 1 timmes rast.
5. Att grundkravet är att alla anställningar ska vara tillsvidareanställningar på heltid såvida arbetstagaren inte själv väljer att ansöka om deltidstjänstgöring.
6. Att krav ställs på att avsteg från punkten ovan bara kan ske om kommunen som avtalsgivare accepterar det och då med en ordning som innebär att varje avsteg prövas individuellt.

Uppfyllande av kraven ovan innebär sannolikt att busstrafiken blir dyrare i samband med nästa upphandling därför att personalkostnaderna ökar.

Trots det ska vi som kommun inte rädas att ställa dessa krav då det för mig är betydligt rimligare att erbjuda arbetstagarna schyssta villkor än att amortera och betala ränta på de lån som behövs för att bygga upp ett nytt Polarbuss.

Med det sagt så diskuterar jag gärna huruvida det var rätt eller fel att konkurrensutsätta och upphandla Ultratrafiken vid tidpunkten när så skedde Jan – Alldeles speciellt så därför att kommunen redan hade ett fungerande bussbolag i Polarbuss.

I den frågan har vi sannolikt samsyn då min åsikt är att beslutet att konkurrensutsätta och upphandla Ultratrafiken var ett felaktigt beslut och ett beslut som aldrig borde tagits.

Att beslutet som togs då blev fel är inget vi kan rätta till nu genom att starta ett nytt Polarbuss Jan – Gjort är gjort och det får vi acceptera därför att det blir för dyrt att rulla tillbaka bandet och återskapa Polarbuss.

Därför får vi leva med situationen så som den är och koncentrera oss på att värna de anställdas arbetssituation och arbetsvillkor med hjälp av det enda styrmedel vi har – Äganderätten till upphandlingen och därmed rätten värna de anställdas arbetsvillkor i upphandlingsunderlagets skallkrav.

Det är den sortens debatt jag vill se Jan Hägglund – En debatt som förändrar morgondagen istället för att slösa tid på en historisk händelse som inte kan förändras retroaktivt eller göras ogjord.

Avslutningsvis ska jag bemöta avslutningen på din kritik mot mig med följande ord Jan. Min politiska gärning handlar om en enda sak – Att återskapa den ideologiska debatt som i allt den gör handlar om vilken sorts samhällsbygge vi ska åstadkomma och vem det samhällsbygget är till för.

För att åstadkomma det pratar jag ofta i liknelser istället för att grotta ner mig i siffror och ekonomi i enskilda sakfrågor. Ska vi prata siffror och ekonomi ska det i sådan fall ske för helheten och inte för delar av helheten vilket en sifferdebatt i en sakfråga är.

Hur du kan som vänsterpolitiker kan hänge dig åt nyliberalismens debattmetoder som i allt handlar om att vi ska bli blinda för helhetens storslagenhet genom att grotta ner oss i sakfrågor ryckta ur sitt sammanhang förundrar Jan – Måhända beror det på att du varit i politiken för länge?

Min väg och därmed min politiska gärning är därför som jag sa ovan att se till att mitt parti och väljarna är ense om riktningen och slutmålet för samhällsbygget – När det är uppnått är beräkningarna och siffrorna något som kommer därefter och då som en naturlig följd av att vi är ense om målet med samhällsbygget.

För egen del ser jag fram emot att möta dig i ordentliga debatter både i valrörelse och senare i fullmäktige om jag skulle bli invald där – Min tro är att ditt försök att kalla mig bluffmakare beror på att du räds mig i en ordentlig debatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I detta blogginlägg ska jag inte ägna mig allt för mycket åt eget tyckande utan nöja mig med att länka till ett inlägg signerat Jan Scherman som publicerats i Aftonblandet på följande länk: http://www.aftonbladet.se/kultur/a/xnQ1R/efter-100-ar-ar-demokratin-annu-inte-tryggad

Det är hög tid att Moderaterna påminns om sin egen historia och det den står för – Detta då moderater återkommande har för vana att beskylla både socialdemokraterna och främst vänsterpartiet för historiska misstag de anser ha bäring än idag vad gäller regeringsduglighet och trovärdighet.

Därför är det på sin plats att påminna om hur moderaterna historiskt arbetat och på hur de spjärnat emot vad gäller demokrati, allmän rösträtt och gentemot kvinnor och deras rätt att rösta, arbeta och vara delaktiga i politiken.

Man kan till och med gå så långt som till att säga att moderaterna historiskt varit ett starkt kvinnofientligt parti – Historien påvisar något viktigt och reser en viktig fråga – Hur ser dagens moderater på kvinnans roll i politiken? – Alldeles speciellt så efter AKB:s fall.

Vill man peka finger inom politiken bör man se till att först sopa rent framför egen dörr.

Slutligen hoppas jag att var och en inser att vi aldrig någonsin ska tillbaka till den sorts politik Moderaterna förespråkade historiskt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att Vänsterpartiet i Umeå agerar på ett sätt som innebär att Vänsterpartiet blir till ett arbetsmiljöproblem för kommunens anställda säger en hel del om hur Vänsterpartiet i Umeå agerar och fungerar.

Att de dessutom gör så utan att ha lärt sig av det som drabbade Vänsterpartiet i form av kraftig kritik avseende snarlikt agerande under den förra mandatperioden förvånar än mer.

Dessutom har jag svårt att förstå hur Vänsterpartiet kan påstå sig företräda arbetarklassen när de uppenbarligen saknar respekt för den arbetarklass som jobbar inom kommunikationsavdelningen på Umeå Komun?

Artikeln som detta påstående bygger på är publicerad i VF på följande länk: http://www.folkbladet.nu/plus/1911557/tjansteman-anklagas-for-desinformation-av-v

Att som politiskt parti – I detta fall Vänsterpartiet beskyller kommunens kommunikationsavdelning för att sprida desinformation för att gynna ett annat parti – I detta fall Socialdemokraterna är löjeväckande och säger mer om Vänsterpartiet än om Socialdemokraterna och övriga partier som är representerade i nämnder och i KF.

Jag kan förvisso förstå att Vänsterpartiet är desperata när tidningar väljer bort att publicera deras debattartiklar och när tidningar väljer bort att skriva om vad Vänsterpartiet tycker och inte tycker i varje enskild fråga som behandlas i kommunfullmäktige och i kommunens nämnder därför att Vänsterpartiets åsikt av tidningarna anses sakna nyhetsvärde.

Sedan ser jag hela detta utspel och agerande från Vänsterpartiet som ren och skär populism och som ett försök att få tidningarna att skriva om saken – Att VF skriver om saken och då utan att hänge sig åt att redovisa hur Vänsterpartiet röstar i varje enskild fråga tycker jag är bra.

Att som Ulrika Edman och Vänsterpartiet ge sig på kommunikationsavdelningen för att försöka tvinga dem att bli Vänsterpartiets språkrör saknar all rim och reson och påvisar att Vänsterpartiet i Umeå har en mycket underlig syn på hur saker bör fungera i ett demokratiskt samhälle.

Jan Bergman som är kommunikationsdirektör på Umeå Kommun säger att kommunikationsavdelningens uppgift är att på ett korrekt sätt kommunicera till kommunmedborgarna vilka politiska beslut som fattats vilket självfallet är helt korrekt.

Att beslut som inte fattats av våra politiker inte behöver kommuniceras till medborgarna ser jag som självklart även om Vänsterpartiet och Ulrika har en avvikande uppfattning i den frågan.

Det allvarliga i hela denna härva är Vänsterpartiets uppträdande och Ulrika Edmans oförmåga att förstå hur ett demokratiskt samhälle fungerar.

Kommunens kommunikationsavdelning är ingen partiexpedition – Kommunens kommunikationsavdelnings uppgift är se till att kommunmedborgarna blir informerade om fattade politiska beslut och om regelförändringar och annan information som anses viktig att kommunicera till kommunmedborgarna.

Därför kan man undra hur Vänsterpartiets ledning i Umeå tänker när de anser att kommunens kommunikationsavdelning enligt dem ska ha en skyldighet att redovisa för medborgarna hur Vänsterpartiet röstat i varje enskild fråga?

Min uppmaning till Ulrika Edman och hennes kollegor i den lokala partiledningen är därför att be alla kommunmedborgare och kommunikationsavdelningens alla anställda om ursäkt.

Därtill tycker jag att både Ulrika och den övriga i ledningen för Vänsterpartiet i Umeå bör ta sig en ordentlig funderare på om de överhuvudtaget ska ägna sig åt politik när de inte ens har förmåga att inse och förstå hur demokratiska spelregler fungerar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Tidningen Arbetets webbutgåva har Martin Klepke skrivit en ledare som går helt i stil med det jag ofta brukar anföra på min blogg – En ledare om att hög tillväxt inte per automatik innebär att fattigdomen försvinner. Martin liksom jag förstår att fattigdom bara kan utrotas genom framsynt politik.

Du hittar Martins ledare på följande länk: https://arbetet.se/2017/08/31/fattigdom-botas-bast-med-rattvis-fordelning/

Martin anger de tre största fattigdomsmakarna som varande arbetslöshet, sjukdom och ensamstående föräldraskap och på den punkten är vi helt överens.

Därtill anför Martin att en stark ekonomi inte fungerar som garant för att fattigdomen ska försvinna och även på den punkten är vi helt överens.

Ska fattigdomen bekämpas på ett effektivt sätt krävs en politik som strävar efter att vinsterna av allas arbete ska fördelas mer jämlikt i syfte att bygga ett jämlikare samhälle där alla människor har lika värde.

För egen del är det precis det min politiska gärning handlar om – Att bygga ett jämlikt samhälle där kärlek, solidaritet och alla människors lika värde fungerar som grundbultar i samhällsbygget.

Artikeln drar samma slutsats som jag dragit i en mängd blogginlägg – Slutsatsen om att de beslut vi Socialdemokrater tog på 1960-talet när vi bestämde oss för att bygga ett starkt välfärdssamhälle gav ekonomisk trygghet och ökad svensk konkurrenskraft.

Att Sverige i dag lägger 160 miljarder mindre på att bekämpa fattigdom än vi gjorde 1980 borde mana till eftertanke.

Att vi minskat från 33% till 29% av BNP i fattigdomsbekämpande åtgärder om man jämför 1980 med dagsläget är en skamfläck enligt mitt sätt att se på saken och anledningen till att jag tjatar om ett återinförande av den traditionella socialdemokratiska politik som byggde välfärdslandet Sverige.

Att den utveckling vi sett under Alliansens tid vid makten skapar ett nytt ”fattigsverige” där även de som jobbar tjänar så lite att de hamnar under fattigdomsspärren är inte värdigt vårt land.

Det är därför vi på nytt måste driva en politik som i allt den gör strävar efter att fördela det välstånd som byggs upp rättvisare än idag.

I mitt Sverige ska vi inte ha något klassamhälle – I mitt Sverige ska klassamhället avskaffas snarare än återuppbyggas. 

Receptet är enkelt – Låt oss återgå till den fungerande politik som byggde välfärdslandet Sverige till positionen som världens ledande välfärdsnation.

Låt oss återgå till traditionell Socialdemokratisk framgångspolitik – Till den politik som byggde nationen till det läge där Sverige och svenskarna mådde som allra bäst.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Rubriken avser självfallet inte alla medlemmar i Vänsterpartiet i Umeå  – Ej heller de väljare som röstade på och sympatiserar med Vänsterpartiet och den ideologi de står för – För partiets medlemmar och sympatisörer hyser jag den allra högsta respekt.

Det rubriken syftar på är snarare Vänsterpartiets ledning i Umeå som uppför sig på ett sätt som inte hör hemma i politiken som jag ser saken.

Som Umeåbo och politiskt aktiv Socialdemokrat går det aldrig att upphöra att förvånas över hur Vänsterpartiets ledning i Umeå beter sig – Som jag ser saken utgör Umeås ledande vänsterpartister sannolikt en skamfläck för Vänsterpartiet och för partiet och dess sympatisörer i partiledarens forna hemstad.

Det uttalandet baserar jag på många saker – Inte minst det faktum att Vänsterpartiet i Umeå ser ut at lida av ett mindervärdeskomplex och därför alltid med alla tillbuds stående medel försöker att få det att framstå som om de ligger bakom saker andra partier genomfört.

Den som läser min partikamrat Andereas Lundgrens blogg på följande länk: http://blogg.vk.se/lundgren/2017/08/31/svinaktigt-av-v/ kan dessutom läsa om ytterligare företeelser som gör att Vänsterpartiet i Umeå inte beter sig som Vänsterpartiet i resten av landet.

Förvisso är det inte första gången Vänsterpartiet hoppar på socialdemokratiska företrädare men sättet på vilket de gör så är allt annat än demokratiskt och acceptabelt.

Det är långtifrån första gången V och dess lokala ledning hoppar på kommunens tjänstemän (minns Tamara Spiric) – Då som nu för att försöka tvinga tjänstemän på kommunen att ändra saker så att det passar den lokala partiledningens agenda.

I detta fall handlade påhoppet om att ändra ett pressmeddelande därför att det avgivna inte passar den lokala ledningen hos Vänsterpartiet i Umeå.

I min värld är ett sådant beteende ett politiskt agerande som går över alla gränser.

Vore jag i Jonas Sjöstedts skor skulle jag se till att partiet centralt på riksnivå ser till att byta ut den politiska ledningen i Vänsterpartiet i Umeå – Något jag hoppas Jonas hörsammar även om uppmaningen kommer från mig som är Socialdemokrat.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”