Ska börja med att förtydliga det jag såg i eldsflammorna då jag vände på bilden. Åke såg det inte, inte heller Mats och Hafdis, förrän jag visade ögonen på figuren. Här ramar jag in själva fejjan

Detta är ju en nanosekunds bild, för lågorna står ju aldrig still. Jag gillar den

Jag skrev att Tina och jag pratat lite om barns uppväxter och vart dom tagit sig. Och i just det fallet handlade det, egentligen om att lyckas på falska premisser. Tror det var så att hon lyssnat på en podd och där berättade dom bland annat om nån som av misstag, fått fel betyg eller om det var så att ett prov som utfördes, blandades ihop och den killen som inte fixade det, fick vet att han klarat av det.

I tron om att han kunde detta, så blev han framgångsrik i sitt yrkesval. Nånting som han förmodligen inte hade satsat på, ifall han fått det rätta svaret på hans prov.

Man kan ju nästan likna det vid humlorna. Dom här runda sakerna som rent teoretiskt, inte alls ska kunna klara av att flyga, fast… det är väl ingen som sagt det åt dom, right!? Jag såg btw årets första humla igår…fast bilden är från Malå ifjol 😉

Det är givetvis viktigt med beröm, visa att man är imponerad, tala om att man tror på barnet, att dom kan bli precis vad dom vill, och så vidare. För detta är ju något, tyvärr, som man kan vända åt andra hållet. Tänk på barn (ja även vuxna) som hamnar i klorna på en psykopat eller en person som trycker ner andra.

Får du höra tillräckligt ofta att du inget duger till. Och inte är värd marken du går på. Så tror du till slut att så är fallet. All självkänsla och självförtroende kan en annan ta av dig om du inte är stark nog att stå emot. Och ett barn, är betydligt lättare att få dit du vill, om du är en sån människa. Skrämmande!

Det absolut enda, jag skulle kunna opponera mig emot, är att man kan framföra berömmet på fel sätt. Typ…det där fixar du! Du är så duktig så det där är inget problem för dig! Du är bäst, du kan det där!

Det kan bli too much. För här försvinner själva uppmuntrandet, utan du får det bara rätt upp och ner. Men innerst inne, kanske du tycker det känns som om du får för mycket lagt på dig. ”Du ska klara det här, det är ju ingen match för dig!” Fast det kan ju hända att den känslan inte finns just den dagen det ska utföras. Där hamnar du plötsligt i ett läge där du kan trycka ner dig själv, för att du känner att ett misslyckande inte är vad andra förväntar sig att du ska komma med.

Så det viktigaste av allt, borde vara att berömma men även lyssna, ta in vad personen egentligen känner inför vissa saker. Och hjälpa den framåt, i sina val och där det behövs, men på ett naturligt sätt. Man behöver inte slänga ut röda mattan och blåsa fanfar, varje gång dom får alla rätt på ett prov. För gör du det så borde du rimligtvis göra det även om det inte blev alla rätt. Men att du då gör det av andra anledningar. Annars skulle man uppleva det som att du drar undan mattan dom gånger du inte lyckas. Det är ju inte så snällt, om någon nu står på den.

Apropå barn, så passerade vårt äldsta barn Theresé och enda barnbarnet Sally, Kiel igår. Vy från fönstret. Theresé nämnde också att det var Sally på bilden av en hockeyspelare, jag la ut igår, precis som jag gissade.

Där har jag och Urban Dunger minsann passerat också. Då vi 1984 gav oss iväg och reste på tummen. En resa med många upplevelser, både roliga och vissa, smått jobbiga. Hur kul var det att försöka sova i ett dike med små kväkande grodor i ett strilande regn…hahaa

Och vår yngsta dotter Nicco, fick hålla ett litet tal igår, uppe på Ålidhem. Det gillades av alla, kort och välformulerat. Det var inför 1a maj tåget som startades därifrån och uppe från Mariehem. Dom strålade sedan samman vid Svingen för gemensam marsch in till stan. Hon fanns även med på bild i vk.se

Jag tycker att det är beundransvärt med dom allihop, som aktivt gör detta. Det är ju för att vi alla ska ha en chans till bra villkor i vårt arbetsliv. Och ja, jag vet att det finns bra arbetsgivare som gör mer än vad dom ens skulle behöva göra, för deras anställda. Men det är långt ifrån ALLA, som gör så.

Jo, en sak till och ett tips till er alla som har barn. Han jag citerade i förrgår, ”En låtsas-bondes betraktelse” skrev till mig på messenger och berättade att han även har ett annat jobb. Dom åker runt och har cirkusskola, Wullger & Mimmi. Nu på söndag kan man träffa dom ute på Avion. Då är det cirkusskola och 2 juni kör dom show, same place, different name Klicka på bild för att komma till deras hemsida

Och här kan ni se schema för Kids Club Avion

Det var ju underbart väder igår, så pass att jag såpskurade vår lilla altan och sen drog Åke fram utemöblerna som jag tvättade upp.

Jag påbörjade krattning av gräsmattan. Det blir en del sten från grusgången som hamnar där, då man skottar snö. Men gräsmattan mår också bra av att få en genomgång. Det brukar gå rätt snabbt att man börjar se grönt gräs då det väl sätter igång

Jag satte ut fågelbadet

Åkte på Granngården och köpte lövsäck och några penseér. Det om något är väl ett vårtecken. Kändes ovanligt tidigt att vi gjorde i ordning, fast…vadå, vi får väl köra altanmattan med högtryckstvätten efter denna månad. Smuts finns det ju överallt hela tiden. Och det som är framme nu, är ju framme.

Vi avrundade hela dagen med premiärtur i Camaron. Kändes underbart att få gasa lite, och sen upptäcker man dom där små felen. Tändningen…fast det visste vi redan. Vi hann hem innan vi upptäckte ett annat fel. Bilen blev way to hot och kokade. Tur vi tog oss hem, säger jag 😎

Ett annat vårtecken är väl att Påskfågeln ser ut att ha ruggat och byter ut påskdräkten

Samt Tvärån som växer på bredden

Har bokat in en tid hos Optikern idag. Dags att kolla synen, trycket och se ut nya glasögon. Dom jag har är lätt mjölkiga, så jag retar mig på dom. Förmodligen är mitt användande av diskmedel en bidragande orsak, så det ska jag lägga av med. Det får bli putsduk och rengöringsmedel gjorda för glasögon istället.

Önskar er alla en fin torsdag!