Blev verkligen en arbetsam dag, igår, innan allt var på rätt ställe igen. Så det kändes skönt at bara ha 2½ timmes pass på kvällen. Var urtrött då jag gick i säng strax efter 23. Och gissa vem som tyckte att det var lämpligt att gå ut, 3 på natten?
Jamen Winstone förstås…kul!
Jag och han var dom enda vakna flanörerna, trodde jag, tills det kom en cyklist på väg till jobbet, att döma av hans klädsel. Och jag undrade vad han undrade, då han såg oss. Vem är ute med hunden, den tiden på dygnet?
Ner i sängen igen och hann sova en dryg timme till innan han ville ut igen…. *suck*. Jag hade ställt mitt larm på 6, men jag flyttade fram det en timme till, då vi kom in igen. Och då larmet satte igång så höll jag knappt på få upp ögonen.
Tänkte att det var måste vara så där att vara brandman, från ingenstans, eller från drömmarnas värld, uppväckt, snabbt ska det gå, på med kläderna och ut. Kan inte vara roligt att ha nattpass på brandkåren.
Nu är Järlåsaborna på hemväg och jag har hunnit vara ut med hunden, en längre sväng. Druckit kaffe och käkat frukost.
Tror inte att jag ska göra så mycket här hemma idag, jag tar det till helgen istället. Är less på att ställa i ordning saker. Men nu har jag ingen större tidspress, ska få till lägenheten däruppe innan februari, då kommer det nya hyresgäster, den här gången, för bara 1 månad, lämpligt 😀
Har inte så mycket mer att förtälja, denna torsdags förmiddag, utan avslutar med en bild på blommorna jag fick, dagen innan julafton, så 11 dagar har dom stått, och ser lika fina ut som då jag fick dom, fantastiskt! Ha en fin dag, allihop!
Detta utspelades sig igår, vid halv ett tiden och jag citerar mitt inlägg på FB:
”Är ute med Winstone och passerar lekparken nere på Västerslätt. Noterar en stor, fluffig, svart katt med vit haka. Den ligger absolut helt orörlig, och har siktat in sig på en liten fågel, som intet ont anande, pickar mat från backen. Katten är helt fokuserad på fågeln, fågeln är helt koncentrerad på maten och ingen av dom bryr sig om att vi kommer.
Katten gör sig redo till attack, och jag gör ett högt pussljud så fågeln lättar från backen. Och nu…ni skulle ha sett blicken som denna katt gav mig, haha…katten blir inte rädd för mitt ljud, utan vänder sakta på huvudet, alltså, om blickar kunnat döda, dom där ögonen, kommer att förfölja mig hela dagen, och jag kunde nästan höra alla svordomar som den sände iväg till mig 😀 Önskar jag hade filmat det 🙂 Bilden hittade jag på nätet Foto: Wikimedia Commons” slutcitat
Apropå katter, så skickade Theresé den här bilden igår, på Evert, som växer och frodas:
Idag blir det jobbigt! Typ, Ullas kondis x 2. Fast..var det jobbigt, egentligen? Haha…
Ska käka en luchmacka med gammbossen, Annika, och sedan blir det eftermiddagsfika med det omtalade, bastugänget. Dom borde sälja klippkort på kondiset 😀
Imorgon ska jag hämta julskinkan (från den lyckliga grisen, hur den nu kan vara lycklig då den inte lever längre) som jag beställt och får hämta ut på Hansen charkuteri. Har ett annat ärende på kontoret, Nicco ville vara med på invigningen av hängbron och sedan hade jag ju faktiskt, tänkt mig på Avion, så det är fullt upp, tur att jag är ledig, då.
Nyårs planerar för fullt, och kollar in recept på huvudrätt, vore ju kul att testa nåt man aldrig gjort förut. Fast, så typiskt mig, testa nåt på flera personer, innan man provat att göra det själv, en endaste gång, kan ju bli hur tokigt som helst, om man har otur.
Kommer alla jag bjudit in, så blir vi 18 personer, det räcker, känner jag, och här är det ju bra att vi redan testat att alla gick in, och fick en plats att sitta på. Vi var 18 stycken ifjol också.
Vad som är lite skrämmande är hur snabbt det här kommer att gå. Sitter här idag, och vet, att det kommer att swischa till och sedan är vi inne i 2020 och undrar vart tiden tog vägen. Om nån skulle fråga mig hur många månader sedan det var sommar, skulle jag säga 2, känns inte som mer än så. Och då vet jag ju alltså att sommaren som kommer bara är ”2 månader bort”, då vi avverkat december, jojo.
Emma, min lillasyster, hon kan roa sig på fritiden. Hon har nu gjort en liten serie med fina tavlor, kan vi ana ett budskap i dom:
Och här, den sista hon gjorde klar för nån dag sedan, och jag stal bilderna från hennes FB, samt texten, Ut ur rökridån steg cirkusens självutnämnda direktör. ”Nattens konung” – akryl, 50 x 60 cm:
Jättefina, tycker jag, och skulle kunna tänka mig, vilken av dom som helst, på nån av våra väggar 🙂
Önskar er alla en bra dag, ser ut som om den kan bli klar och fin!
Såg nåt konstigt i ögonvrån, igår, då jag stod i köket och förberedde mig för en promenad med Winstone. Jag var tvungen att kliva ett steg närmare fönstret. Där gick en kille med myrsteg, jag lovar, inte ens ena foten framför den andra, utan det gick verkligen i snigelfart.
Första tanken var att han hade nåt fel, kanske ramlat och skadat sig, men så påmindes jag om dagen dessförinnan, med isen och halkan. Så här såg det ut utanför oss:
Inte ett endaste gruskorn!!!
Jag kan säga att det finns inte ett gruskorn där idag heller, och jag undrar om jag kan stämma kommunen om jag halkar och bryter nåt ben? Om jag nu faktiskt har gjort vad jag har kunnat för att undvika att halka, jag har broddarna på skorna då jag går ut.
För dom har då verkligen inte, gjort vad dom har kunnat. Vi i det här huset är absolut inte dom enda som går förbi härute. Det är rätt så frekvent med både gående och cyklister. Nå, vi får se vad det blir, jag förstår ju att det är mycket jobb att sanda och hålla efter alla gator i Umeå, och nån gata, ska ju vara den sista att åtgärdas…tyvärr.
Jag som ondgjorde mig lite över telefonförsäljare igår, sen gick jag in och läste Helenas inlägg, som råkade handla om just det.
Nån som heter Björn, kommenterade hennes inlägg med en länk till nix, där man kan blocka/nixa alla telefonsäljare, vilket jag nu gjort, så enkelt och så skönt då det börjar fungera. Kan ta upp till 2 månader, stod det, men 2 månader är överkomligt, med tanke på hur länge dom hållit på att ringa.
Klicka på bilden om även ni, vill nixa…försäljning via telefon…NIX PIX, inte här, tack!
Lucia har vi idag, och det fanns en tid då jag var med i det årliga luciatåget. Tror jag blev vald 2 eller 3 gånger, till just Lucia, 2 i lokalen och nån gång på skolan. Men nån sångerska är jag inte, hahaa… Men jag gillade julfesterna som anordnades i lokalen på Mariehemsvägen 29.
Där var det filmvisning, fika och fiskdamm. Rätt många som kom på det där. Men idag, är det väl sällan nån som har tid att anordna julfest i föreningar. Nån ska ju hålla i alltihop, och ansvara över att det blir genomfört. Tror ingen vill ta sig den tiden. Synd, tycker jag!
Där nu mamma bor, ja, hon bor kvar i sin lägenhet på just 29:an, så kommer en utsänd från föreningen, med en julstjärna, till alla pensionärer som bor där. Mamma fick sin igår, jättefin, inte alls nån billig 39 kronors blomma. Glömde att fota den, lite speciella blad, lätt metallisk färg och formen på bladen var ovanliga.
Jag är impad över min julstjärna med, stor och grann…än så länge. Snart har den säkert gått sitt öde till mötes..jag och mina blommor ni vet, kommer inte överens. Så det är väl bäst att jag förevigar den, innan den är bladlös 😀
Gammbossen fyller år idag också, har grattat henne på FB, med denna bild:
Enbart för att hon inte är så överförtjust i alkohol, och jag brukar alltid retas om just fredagar, då är det legitimt att ta nåt på kvällen, hehee…och guess what, det är ju fredag idag.
Här en annan bild på henne och hennes hund Fiona, tagen i Vojmån, då vi var dit i somras och hälsade på:
Grattis Annika, på födelsedagen, hoppas du får en fin dag!
Och till er alla andra, önskar jag en trevlig Lucia!
Nu hade jag en jäkla tur att brunnslocket ute på gatan, hade frusit fast, för hade det inte gjort det, så hade jag varit utan kaffe…arghh!!! Och då hade dagen kunnat sluta i en ände av förskräckelse.
Fick nämligen ett sms igår att vattnet ska vara avstängt idag mellan 9-12, på grund av nåt arbete. Läste smset 3 gånger, och sista gången sa jag till Åke att ja, man får väl hälla upp lite vatten då. Vem tror att jag kom ihåg det?
Suck! Fast klockan nio skulle jag ut med Winstone, öppnar dörren, kliver ut på bron och där står dom och arbetar med luckan. Jag sprang in, upp med hinken, sköljer ur pannan, fyller flaskor och hink och tackar nån däruppe, att dom inte lyckades få upp det där locket.
Tackar dessutom för att jag inte gick 5 minuter innan, eller 5 minuter senare, för då hade dom hunnit åka iväg, vilket dom gjorde då jag passerade, för att hämta grejer att få upp locket med. Dom var tillbaka då vi kom hem igen, så…Tack tack…
Jag hade ju bjudit hem jag och Åke, till Nicco och Georgo på pizza igår så jag vandrade över till lill Ica och köpte vitkål, paprika och salladslök, sen gjorde jag pizzasallad Maria speciale. Denna gång med Grinchen senapen, som är otroligt stark, som jag då blandade ut med ”vanlig” senap, och ja, jag gillade den:
Till ”min” sallad brukar jag göra en rippeldressing, ja, man ripplar den över salladen, och mitt grund recept, innehöll Dolmio, och här byttes den ut till Åbergs salsa, även den, het, men man använder inte så mycket, dressingen ska precis få en lätt rosa färg:
Jag gjorde mer också, nöden är ju som bekant, uppfinningarnas moder, i detta fall är modern just jag 😀
Pizzorna förr i tid´n, då folket sägs ha varit riktigt dum i huvve (fast inte då det gällde detta) så fick man alltid hämtpizzan inlindad i foliepapper, för att behålla värmen. Sedan övergick det till att man fick frågan, om man ville ha den i folie, för att sedan försvinna. Jag kan då inte komma på att jag hämtat nån pizza under senare år, som varit just inlindad i nåt folie.
Pizzorna beställde jag från Ciaociao, och det ligger ju 10 minuters bilväg från Nicco o Georgo, samt parkera och gå upp till dom, så räkna minst en kvart då pizzorna bara ligger i sina kartonger. Och jag gillar INTE, kalla pizzor.
Letade upp en kartong, i den låg bubbelplast, och sedan svepte jag ner folie:
Japp, den funkade så bra att jag faktiskt tog hem den igen och den kommer att återanvändas 😀
Idag tänker jag vara hemmavid, beslutet känns absolut rätt, så skönt med så lite ”jag ska bara göra” saker, som möjligt. Utan dricka kaffe:
Gå med hunden:
Dricka mer kaffe:
Kanske tar en prommis till Ica, sen får dagen rulla på som den vill.
Det jag hatar mest…eller kanske man skulle skriva, det jag gillar minst, med vinter och snö, är, förutom halkan, både snöskottning, sopning av bilen, blöta byxben, och kanske mest av allt, att våra promenadstigar krymper, avsevärt.
På våra promenader så går vi nästan alltid, 50% på väg och dom andra 50 på nån gräsmatta, utmed Tvärån, eller under björk alléer eller såna där ställen, men snabbt blir dom små stigarna översnöade, och även fast vi tappert försöka trampa upp nya stigar, så snöar eller drevar dom snart igen.
Dom 2 sista bilderna var bara för att ni skulle vakna till lite 😀 Haha, sista bilden har lillasyster Emma Hällsten knäppt på vår gamla stuga som inte finns längre. Och den näst sista knäppte jag en vinter på min gamla arbetsplats, kunde vara drygt att ta sig in och ut med bilen, ibland.
Precis där vi bor, är det lite värre med snöskottningen, för från 2 hus till höger om oss, och ut mot industriområdet, så är det inte prio 1 att skotta gång och cykelbanan, vilket egentligen är lite konstigt. Det är många som färdas ut dit, på både cykel och apostlahästarna, men krutet (läs skottning) läggs på gångbanorna som går in mot stan.
Jag säger väl inget om det heller, är väl förmodligen fler som jobbar där, fast skulle man vara lite krass, så går det ju bussar åt det hållet, det gör det knappt, ut till industriområdet, är det 2 bussar/dag…ish.
Nå, och detta i sin tur gör ju att, om det nu har snöat en hel natt så väljer vi att gå till höger ut från grindhålet, för där vet vi att det är fri väg, men återigen, tråkigt, man blir less att se samma vyer, dag ut och dag in.
Tillbringade nån timme eller två, med att leta efter dom röda julgardinerna igår. Jaja, jag fick då städat i en garderob, och rensade ut lite, sålde 4 panelgardiner och en påse med skräp blev det 😀
Till slut hittade jag dom, i en liten jäkla förvaringslåda som är så liten att jag inte vet varför jag ens öppnade den. Jag hade ju aldrig gissat att dom skulle ha rymts i den. Men tydligen gick det, för där låg dom. Och nu sitter dom uppe i matrummet:
Och även i teverummet:
Nåt mer har det inte blivit än, men det lär ju komma!
Jag hittade även nåt annat, i jakten på dom röda gardinerna, och blev jätte nostalgisk, ett kort ögonblick, det var ju såna här jag skrev om igår:
Men då jag öppnade lådan, så blev det en liten besvikelse:
Inga glödlampor! Googlade och hittade en sida där lamporna kostar 1200:- och näää, det betalar jag icket. Då får dom kulörta ljusen vara ett minne blott och vi sätter upp en vanlig ljusslinga med mååånga ljus i, för mindre än en fjärdedel i pris.
Nu är grävmaskinen här utanför igen, fattar inte vad dom håller på med. Gräver hål, täpper igen, väntar nån vecka, kommer och gräver hål och täpper igen…och så vidare.
Och hann inte mer än reflektera över det så hade dom gjort färdigt och åkt härifrån :O
En fråga till er, mina vänner. Kan ni hjärt och lungräddning, eller man kanske skulle fråga, känner ni er säker, på vad ni kan och vet, om hjärt och lungräddning?
Jag tror mig veta hur man ska göra, och i och med att jag skriver tror, så är jag ändå inte hundra säker, men 98,5% säker.
Ämnet kom upp, då jag fick höra att min gamla klasskompis och tillika bästis under skolåren, Annica, hade fått vara med om dramatik på hennes lilla kvartersbutik.
Fotograf Eva-Marie Isberg
Det var väl några veckor sedan och hon gjorde sig en tvärsväng ner till affären.
Kommer in och upplever atmosfären som annorlunda, folk betedde sig konstigt. Hon tänker inte mer på det, just då, utan går väl till nån hylla, söker efter det hon ska handla och ser plötsligt en man som ligger på golvet.
Ingen som direkt gör något, utan alla är i chock och ingen tar första steget. Annica kollar andning och puls, inser att mannens hjärta inte slår, så hon ber om ett par handskar och sätter igång att trycka på bröstkorgen. Säger åt folket som står där att ringa 112.
Ambulans kommer efter en stund och dom tar över, men säger att utan Annicas första hjälp, hade mannen inte överlevt.
Sen blir hon uppringd av butiken, som är tacksamma över det hon gjort, och dom ursäktar sig även och talar om att dom har en hjärtstarter, men ingen, hade tänkt på den. Mannens fru ringer också och tackar.
Nu har Annica fått veta, att mannen dog efter 10 dagar, men frun och barnen var ändå så glada att dom fick dom dagarna tillsammans, och det förstår man ju.
Nå, detta blev en inspiration för mig, att uppdatera det jag har en hum om. Jag har googlat, läst, kollat bilder, pratat med Nicco som har denna utbildning via jobbet och nu återstår väl egentligen att få gå en dagskurs eller vad det nu kan finnas för nåt.
Min teori, att ingen gjorde nåt, är väl dels chock, men sedan ovisshet, kan man göra fel eller orsakar mer skada än nytta, och därför törs ingen ta första steget.
Jag vet, att man inte behöver blåsa in luft i lungorna, utan prio 1 är att pumpa runt blodet. Dom gånger det är viktigt att tillföra luft, är då det handlar om barn eller vid drunkningstillbud.
Och nu, ett tips om takten man ska hålla då man gör hjärtkompression, tänk på låten Staying alive, och pumpa i takt med den. 30 tryck och 2 inblåsningar, om man nu tänker göra det, och fortsätt så till ambulans är på plats. Vid inblåsning ska ju givetvis huvudet böjas bakåt för fria luftvägar.
Varför det kan vara knivigt att blåsa in luft, är om personen ifråga, kräks, då finns en risk att du blåser ner det i lungorna.
Men nu överlämnar jag till er, att uppdatera eller åtminstone reflektera över vad ni kan, och hur ni skulle agera, om det gällde livet på en annan människa. Klicka på bilden så kan ni läsa lite mer och se en kort film.
Och nu fortsättning om Åkes medicin. Han ska ta den där tabletten, men inte till frukost, och även om det nu stod att A tabletten ersätter B och C tabletten, så är plötsligt C tabletten, 2 stycken, och en skulle bort. Mm…där ser man, vad dom kan trolla till det. För jag gissar att det är fler än jag, som läser och förstår det som jag gjorde, Ingenstans står det att A ersätter halva C…ish.
Nej nej, sa sköterskan jag pratat med, ingen lägger skulden på dig, nä, och med det jag nu vet så känner jag mig absolut skuldfri också. Men här ser man hur viktigt det är att man själv håller koll på vad som sägs, och vad som skrivs och vad som gäller. Funderar fortfarande på hur jag ska formulera fakturan eller lönespecifikationen, hm…
Ha en fin dag i slasket, nu ska man ut med hunden och kolla om det är halkigt.
Fick dom där eluppvärmda vantarna/handskarna, i förra veckan, och tyvärr alltså. Jag fattar inte varför dom ska göras så jäkla stora. Min fingrar når inte ens halvvägs upp eller in, i dom där.
Nå, upp till bevis då det gäller värmen. Kollade termometern och det var 2 plus, men fortfarande frost överallt, då jag och Winstone gjorde oss klara att trava iväg. Minus nummer två, vad gäller handskens utformning, man kan inte öppna dom i sidan, vilket innebär att jackärmen åker upp för att man inte får handsken utanpå. Man kan inte heller ta på handskarna innan, för då måste man vara två. En som hjälper till att dra upp dragkedjan på jackan och låser dörren, för så klumpiga är handskarna.
Skam den som ger sig. Jag ger fortfarande inte upp, handskarna ska testas. Vi gick en kort promenad på cirkus 20 minuter, kommer hem och mina fingrar är kalla, som vanligt, fast värmen är på i handskarna. Dessutom är dom så stora att jag knappt får in fingrarna i kopplet, jag får pressa in dom och sedan satt dom där dom satt.
Test utförd och nopp, dom där var inget för mig, tyvärr.
Nu verkar det förövrigt vara överskattat med både vantar och jacka om jag kollar på vår termometer:
Vad hände???
Min gammboss delade ett inlägg igår, om en annan test. Hur man kan måla övergångsställen tredimensionellt, så man ska se dom bättre:
Klicka på den understa bilden så kan ni läsa mer om det.
Gårdagen kom och gick. Jag kunde inte somna där mitt på dan, men jag halvslumrade nån timme. Resten av dagen var som halvseg, kan jag ju säga, och då vi gick i säng, där vid 22 tiden. sa jag att jag hade längtat efter det, heeela dagen. Släckte lampan och sov…
Som den här hunden ser ut att göra, men den kanske kör lite stretch övningar, det är ju inte fel, det heller 😀
Efter arbetshelg så ställer jag då klockan på 9, enbart för att hunden inte ska behöva vänta alltför länge på promenad.
Och givetvis, i know it, så vaknar man strax innan 6 och jag kan icket, somna om.
Då får man trösta sig med det jag läste häromdagen, nånstans, att sömnen med åldern, minskar och att man faktiskt klarar sig på dom få timmars sömn man får. Till skillnad mot ungdomar, som lätt kan gå in i depressioner, på grund av för lite sömn, dom har dessutom en djupare sömn än vi…åldringar…äldre…förnuftigare, förnuftig lät bättre, heller hur 😀
Och forskningen vet väl inte riktigt hur det kan komma sig. Vi som tillhör den…förnuftigare skaran, har även tendenser att sova väldigt lätt, med mycket små vaknande. Så egentligen har vi en väldans tur att vi inte blir lika påverkad som den yngre delen av befolkningen.
Sen är det väl ändå väldigt individuellt, mycket beror kanske på hur man mår sedan innan. Har man sämre förutsättningar så kräver nog kroppen sitt, ändå. Och ligger man i ett gränsland med många bekymmer, så blir det nog lätt, betydligt värre, bekymren alltså, om man inte får sin sömn.
Energi krävs ju till att orka reda ut mycket, och den får vi från mat, sömn, lugn och ro.
Kan tänka mig att vi lägger väldigt mycket på den yngre generationen, och det blir en balansgång på ett jättesmalt rep, där risken är stor att man trampar fel, på grund av allt som rör sig i huvudet, alla kända måsten.
Att man i tidig ålder ska veta och planera sin framtid, mycket som händer i världen som kan skapa oro, och värst av allt, är kanske vi vuxna som inte ens kan bete oss, på sociala medier.
Vi som ska föregå med våra goda exempel, jag kan ju lätt säga att vi fallerar stort. Och väldigt ofta undrar jag varför vissa har så svårt att bara strunta i att kommentera, skrolla vidare, lägg inte din energi på att försöka hävda din rätt. Låt det passera, och säg till dig själv att du är bättre än det där. Ganska lätt, faktiskt!
Och det var längesedan jag fick lära mig nåt som vi alla är ganska dåliga på. Att man med enkla ord, kan bryta en ond cirkel, bara genom att säga nåt, positivt, allt är inte svart eller vitt, inte bara grått heller, för den delen. Kolla in regnbågen, får ni se!
Apropå positiva kommentaren så la jag ut min bild från den där ladan med det roliga taket, igår, på en sida som heter vi som älskar Norrland. och idag, inte ens 24 timmar senare så har bilden fått jättemånga likes, en massa kommentarer och några delningar…det är ju fantastiskt roligt, och tänk att en enda bild, kan väcka så många tankar hos människor.
Nä, mera sånt till folket!
Och nu tänker den specifika befolkningen i detta rum, göra sig i ordning och gå ut med vovven. Ha en fin måndag, allihop!
Nu är Timotejvägen avstängd en bit, så bilar som kommit och kört förbi vårt hus på morgonen, har fått bromsa in och sedan försökt vända in på Stråvägen. Såg lite kaotiskt ut ett tag då det var flera bilar på rad, som skulle sno.
Jag gick ut med Winstone och kollade in läget. Här från hundtoan mot Västerslätt centrum:
Den här skylten verkar folk inte kunna läsa, på 2 minuter gick 4 personer över, just där.
Därborta skymtas en man, som nu har nåt att roa sig med idag, han stod och kollade på alla som fick vända, och hejade glatt på en del av dom 😀
Kan bli roligt om det dyker upp en långtradare, vilket det gör allt som oftast, även fast dom egentligen inte får passera på den här vägstumpen. Det kan bli trångt att sno, där framme.
Men men…detta är inte för evigt, så vi får tänka att det blir bra då det är klart.
Dök upp en annons på fejjan, och jag undrade hur man skulle kunna använda den där som skor:
Men läser vidare att det finns fler saker att beställa. Snacka om vilseledande text, skulle kanske ha varit ett par skor på bilden, istället 😀
Det här fotade jag då jag och Nicco var på Espresso house, och lite vilseledande är det nog här med, eller vad tror ni?
Och finally, för några dagar sedan använde jag google maps för att kolla in vår gata i stan, och fick skaka på huvudet, sno tillbaka och kolla en gång till. Här är första bilden, man ser en del av Buicken:
Går till hörnet och nu står Capricen där:
Och mitt framför så är alla bilar utbytta mot nya, hahaa…
Jag kände mig nödbedd att testa en av dom där apelsinerna, eller vad det nu är för nåt som växer på citrusträdet, Winstone blev som besatt, han älskar saker med skal på:
Önskar, så här i efterhand att jag hade filmat mig själv, trodde inte att det fanns nåt som ser så sött ut, och som kan vara tio resor surare än citron, tvitvitvi…
Inte ens hunden fick en klyfta och han dumförklarade nog mig som spottade ut det jag hade i munnen och kastade bort det jag höll i handen.
På promenaden träffade vi på Åke som hade en utkörning i omgivningarna, Winstone betedde sig som hundarna man sett på filmer som möter the home coming soldiers, han blev lycklig och smågrinade då han sprang Åke till mötes.
Plockade in mer blåbär och gjorde en blåbärspaj, under strängbevakning:
Och jag må säga att det färdiga resultatet, blev den bästa blåbärspajen jag ätit nån gång.
Min teori är att dessa amerikanska bär, inte är lika saftiga, och man använder inget potatismjöl, inte heller, behövde man strö något socker över bären, eftersom dom är sötare än våra ”vanliga” bär. Tycker oftast att just blåbärspajerna kan få en något frän smak, och det gillar jag inte.
Den här blev knäckig och lite seg…helt underbar!
Avrundar med ett minne, inte från Facebook, det hade jag inte då, men bloggen. För 7 år sedan, 3 dagar innan detta, så hittade jag en fyrklöver i en gammal receptbok och funderade på om lyckan från en hittad fyrklöver, även gällde om man hittade den efter nån annan. Och nej, så var det nog inte i vårt fall.
Citerar från min blogg:
”Smärtsamt
Av Maria Lundmark Hällsten, 11 september 2012 kl 08:47
Livet och allt vad det innehåller, sorg, smärta, lycka, räkningar som ska betalas, telefonsamtal som ska göras, ter sig ganska patetiskt, då överleva är prio ett. Håll ut… för vår skull!
Jag och mina syskon, samt mamma och Theresé (som kommit upp från Järlåsa), har tillbringat ett antal timmar på lasarettet. Det är min pappa som varit med om en allvarlig olycka, där han får en järnbalk över sig och ligger fastklämd under 4 timmar, innan man hittar honom. Han är vid liv… men givetvis skadad och läget är fortfarande kritiskt, därför håller dom honom nersövd och kommer nog att göra det ett bra tag framåt.
Man tänker att tiden helt plötsligt stannat upp, det enda man gör, är att prata, reflektera över vad, hur och varför…man hinner tänka en hel del på livet i sig, men allt annat lägger man bort och den vanliga vardagen, går på sparlåga.
Under vissa stunder kan man skratta och det känns riktigt bra, och i nästa stund rinner det tårar utan att man egentligen sagt eller gjort något… och det är verkligen jättejobbigt.
Av allt som händer i ens liv, ska man nu ha något att lära sig (enligt vissa), och då sitter man och funderar vad man nu ska lära sig av detta…och nä, jag vet inte, jag har då ännu inte kommit på ett bra svar… än, inget som man inte visste om sedan tidigare.
Vidare kan man ju då också fråga sig om det verkligen är så, eller är det nåt man säger för att man egentligen bara vill ha ett svar… nåt att skylla på och man tycker inte att saker kan hända, bara för att.
För varför ska en människa straffas för att några andra ska lära sig av det???” slutcitat
Ulla, la ut en länk till låten forever young i ett inlägg jag hade här på FB, för 2 dagar sedan, och hur konstigt det än må låta, så var det en av pappas favoritlåtar, han levde inte för evigt, men där han är, finns nog evigt liv utan smärtor och han kommer att leva kvar, för evigt, i våra hjärtan <3
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna