Etikett: rabatten

Känner jag honom, nja, mjahaa…🧙‍♂️

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 augusti 2022 kl 08:24, 2 kommentarer

Igår kom fotografiet från Polismyndigheten. Ja, inte var jag med på det porträttet inte.

Nicco tyckte absolut INTE att jag skulle lägga energi på att skicka in en överklagan på priset, då man bara får med en person, hm. Fast jag borde kunna göra en överklagan på att jag inte känner igen mannen på bilden.

Hur kan han vara så skäggig då han faktiskt var och ansade skägget, dagen innan vi åkte, oh my…

Nåja, 1500 kronor kostade överträdelsen, vi överlever, även fast man kunde ha gjort roligare saker för dom kronorna. Lite drygt, full tank till bilen, till exempel, eller… köpt 28 paket kaffe.Surast av allt är väl att man inte ens får behålla porträttet… haha, det ska skrivas under och skickas tillbaka. Jodå, man kan skanna det men då är det ju inte originalet, ju… Alla kan ha en kopia på Mona-Lisa, men endast en, kan ha originalet, thats it.

Åkte till Smultronstället igår och haffade en ur personalen där. Hon fick bli min personliga shoppar assistent. Jag hade nämligen, dagen innan, rivit upp all växtlighet i vår lilla rabatt. Ja allt, förutom en liten aronia buske jag har där. Och nu ville jag sätta ner nåt lättskött, enkelt, som kommer upp varje år. En perenn växt, med andra ord.
Det fick bli dessa… plus två säckar jord som dom ska trivas i.

Hämtade ut paket som Theresé skickat. Jag hade glömt min vår och höstjacka hos dom, så det var ju najs att få hem den. Hon hade trollat ihop den så den låg som ett paket i paketet.

Skrattade då jag kände på ena fickan. Sally hade nämligen gett mig en pingisboll som hon skulle prova att koka eftersom den fått en grop i sig. Sally hade inga fickor så vi stoppade den i min jacka. Theresé missade den, eller hon säger att hon kände nåt fast struntade i det

I paketet låg även Jordbro sviten som jag numer är lycklig ägare till.

Det har ni väl hört förut, men det tål att höras igen. Min väninna Tina, you know, är ju med i den sviten som en av personerna som man får följa.
Ja just det ja, Tina la ju ut detta på hennes insta, då hon fotade mig samtidigt som hon hade Rainer i luren. Dokumentärfilmaren, him self.

Idag ska jag med mamma på ärenden, sätta ner dom två sista plantorna och försöka njuta av dom 3 sista dagarna jag har kvar av in semester. Sen är det tillbaka in i vardagen igen, rutiner och tider att passa. Fast det gör ingenting, jag älskar ju det jag gör så… känns dessutom som om jag inte varit på jobbet på flera år, jösses.

Ha en fin dag, allihop!

Lost in space…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 april 2017 kl 08:52, Bli först att kommentera

I förrgår, då jag skulle smsa Åke och skriva att han skulle låta rabatten vara i väntan på nya planer, så hittade jag inga kontakter på mobilen. Dom var putsväck…gone whitout a trace…finito, jo en kontakt fanns kvar, Laila, fast det var inte hon jag skulle ha tag på, just då.

Och detta fenomen innebar att jag då fick sitta och gå igenom alla sms jag hade, lista ut vem som skrivit vad och spara dom till kontakterna, igen. Så nu finns dom där. Så fick jag ett sms igår kväll, en inbjudan till ett födelsedags firande, fast jag visste inte från vem, hm…hade jag missat ett sms, fast nä, jag hade inte några sms från den personen.

Det fick bli eniro check, och se, där fick jag veta att det var min brorson, som ville bjuda på tårta och nej, han hade jag ju faktiskt inte på min mobil, så det var inte ett mysterium 😀

Apropå mysterium, fast det här går nog under nåt annat…slarv kanske, haveri i maskineriet, jag vet inte, men i alla fall, jag köpte några tuggben till Winstone, dom här gillar han:

Står i kassan och ska betala, fast…det blev svårt ett tag där, det fanns nämligen inga streck koder på förpackningen *fniss*.

Och mamma berättade då hon var på Kvantum och skulle köpa mjölk, den var omärkt, inga datum, så hur tusan vet man då när mjölken gått ut om den inte har egna ben, vill säga?

Det var en trevlig lunchdejt jag hade med kusin Anna igår, vi avhandlade både det ena och det andra i en rasande fart, tiden sprang iväg (den har tydligen ben i alla fall, tiden alltså), 3 timmar, vad är det, då man har massor att snacka om. Det blev mycket ben nu… 😀

Här hittade den bilden

Nu är det då helg, för mig, härligt och jag hoppas på fint väder. Önskar er alla en trevlig fredag!

Klart!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2017 kl 08:16, 2 kommentarer

Jag testade att göra nåt nytt…i alla fall nytt för mig, till lunch igår. Började med att klippa upp en smördegsplatta i 8 delar, lägga ner dom i en muffinsform, och pensla med ägg:

Sedan fyllde jag dom med tacofärs, blandad med vispat ägg, mjölk, cheddar och mozzarella ost, samt lite kryddor och sen…in i ugnen i tio minuter…klart! Och det var gott!

Efter inlägget igår, om att gräva upp rabatt och så vidare, så skrev Theresé att vi skulle skippa planteringen och så gräs istället. Hm…så kom jag ihåg idén jag hade förut, om att göra en…sprithylla, haha, ja, jag kan inte låta bli, ursäkta, punschveranda hette det ju, fast här skulle det i så fall bli mer likt en lite balkong/altan, precis där, ovanför rabatten.

Och där kunde vi sitta och inmundiga…kaffe, saft, vatten, fika…och alkoholhaltiga drycker om andan skulle falla på 😀

HÄR finns bilden

Så grunnade jag vidare och tänkte att egentligen, varför ha rabatten där, vi ser den ju inte, faktiskt. Och blomintresset har inte ökat speciellt mycket, så…vi lägger gräs där istället, tar rätt på några plantor att sätta i krukor, och buskar, ja vi kan ju köpa en buske och sätta ner vart vi vill…klart!

Hur det sedan blir med en eventuell balkong/altan/sprithylla/punschveranda, det får framtiden utvisa, det är väl lite lyx, vi har ju suttit nere på gräsmattan i alla år, och kan väl fortsätta med det om det skulle vara så.

Idag blir det ett besök hos kusin Anna innan arbetet kallar, trevligt, men dessförinnan, matlagning, mata djuren och ut på promenad. Önskar er alla en trevlig torsdag!

Han har många egenskaper, en del bättre än andra

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2016 kl 09:21, Bli först att kommentera

Winstone är en kille med många egenskaper, en del bättre än andra. Han använder sina klor, som vi använder våra fingrar. Gansk otroligt, sen vet inte jag, alla hundar kanske gör så, inget jag tänkt på, i alla fall.

I förrgår sitter Nicco här på soffan, just innan hon ska iväg på ”jobbet”. I ena handen håller hon en kaffekopp och i den andra, en liten blåbärs muffins. Winstone dyker in i bilden, sätter sina framtassar på hennes ben och lägger all sin koncentration, på hennes muffins. Han försöker hypnotisera den.

Slutet på muffinsen, närmar sig, det är en liten bit kvar och då, greppar han plötsligt tag i hennes arm, sätter in klorna och drar hela armen mot sig, Nicco kämpar för att hålla kaffekoppen upprätt, och TJOPP, så hade han slukat den sista biten…haha, jaja, bortskämd hund, som vet hur han ska göra för att få som han vill.

På sju dagar har detta hänt, 2/9:

Och dagens datum, 9/9:

Lena Franck, smsade en bild för 2 dagar sedan, hon har också planterat ”popcorn”, men förmodligen i början på sommaren, dom var jättestora 😀

Helena skickade en bild på deras tomater, röda och ätbara, kul att det funkar, sånt där som man inte riktigt trodde på. Hon fick ju två av mina tomatplantor, mina står nu i matrums fönstret, och den har fått tomater, men det lär ju dröja innan dom mognat såpass att man kan käka dom. Jag gjorde den där näringen åt plantan, mixade kaffesump, äggskal och bananskal, det luktar ingenting, fantastiskt, och det kan ju vara den som nu gjort att plantan blommar, lite överallt.

Kerstin och Jan B kom förbi igår och skulle se om stubben verkligen var borta. Dom kom lagom till kaffet och satt och pratade bort en stund i det fina höstvädret, riktigt varmt och skönt, var det. Jag fick lite tips om rabatten på kortsidan av huset.

Jag vill plocka bort alltihop och eventuellt bara sätta ner 5-6 små buskar där, sedan kan man plantera några blommor mellan buskarna, borde ju vara lättskött och överskådligt. Som det ser ut nu är det som värsta regnskogen, man ser inte blommorna för alla blommor, växter och ogräs.

Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Fort var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 april 2016 kl 08:34, Bli först att kommentera

I onsdags, gjorde jag slag i saken och satte om tomatplantorna:

Det blev även en vitlöksklyfta, en kastanj nöt och en torkad Avokado kärna som förmodligen inte blir nåt överhuvudtaget, men jag tänker att ibland, sker mirakel 😀

”Gammbossen” hämtade upp mig igår och vi for på Granngården och kollade in sortimentet. Jag kunde inte låta bli att köpa en påse med vanlig gul lök, så nu ska jag testa det också. Jag blev så sugen då det stod hur gott det är med en nyskördad lök, med lite mildare smak, blablabla och där var jag såld. Lök ÄR gott!

Sen köpte jag lite hönsgödsel till rabatten, och en tovutredare att använda på Winstone. Tyvärr såg jag inte att grejen är vänd åt fel håll, åtminstone för mig. Jag borstar honom vänd från mig, nu måste han stå mitt emot och då får han koncentrations svårigheter, jag känner honom. Nå, jag fick bort lite grann i alla fall och tänker köra lite idag med.

Den här bilden tog jag den 31/3:

Och den här, igår, alltså 8 dagar emellan, det händer mycket på kort tid. Och idag ser det ut att bli en utesittar dag, härligt.

Och ännu härligare, jag slipper komma på vad vi ska ha till middag, vi är nämligen bortbjudna till Jan A och Ingegerd, ikväll, kan det bli bättre än så 😀

Jag lyckade fånga Eloise på kort, för några dagar sedan, hon har aldrig stått så här förut, och ser verkligen påkommen ut då hon tittar på mig:

Sen fångade jag mig själv på kort också, igår, då jag fipplade med mobilen, det får bli månadens selfie 😀

Önskar er alla en trevlig lördag!

I jakten på det så hittade jag nåt annat

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 april 2015 kl 08:28, Bli först att kommentera

Jag planterade om lite blommor igår, och satte ner lökarna i rabatten så nu är det med spänning, jag väntar på att få se när dom ploppar upp…om dom gör det, ni ser ju, jag hyser inget större förtroende för min förmåga att lyckas med blommor, men ibland så…

I jakten på lämpliga krukor hamnade jag nere i ett utrymme vi har under källartrappen. Jo jag har varit in där några gånger men inte tittat så där värst noga, vad som ligger där. Krukor finns, det visste jag, och lite sprit och vinflaskor.

Så jag började titta lite på flarrorna, ni vet, man kan ju bli törstig av hårt arbete 😀 Finns en flaska Svartvin, låter inte gott, och andra oöppnade saker, men jag gissar att det egentligen bara är att kasta bort, vin är ju ingen lagringsprodukt om man inte har ett dyrare finare vin. Jaja, jag väntar med utrensningen till en regnig dag med -5 grader, inte idag, alltså. Och vanlig starksprit kan ju inte ha något utgångsdatum, annat än när man druckit upp den och vill gå ut…typ.

Tänk också vad olika vi är i smaker och upplevelser. Jag absolut avskyr vin, till och med doften av den. Det krullar sig i nackhåren. Medan andra njuter av aromen och dom där druvorna, nötsmaker och sötman dom säger att dom känner. Jag känner inte nåt sånt…surt, kvalmigt, unket…usch!

Och säg nu inte att man ska lära sig att dricka vin, för då måste jag fråga varför. Finns ingen anledning att läras sig dricka nåt man inte gillar, då det finns mjölk, vatten och annat man kan dricka 😀

Frukter är det likadant med, vissa äpplen är så sura som citroner, men jag är en av få som tycker det, medan Nicco kanske tycker att andra saker är så goda med lite hetta, så tycker jag att det bränner, ja vi har definitivt olika smaker, och visst, nog vet jag att man kan växa i några av dom.

Mat man inte åt som liten, för man tyckte det luktade illa, såg dåligt ut eller bara lät tråkigt, och idag kan det vara en av ens favoriter. Kåldolmar är ett bra exempel på det. Våga vägra kåldolmar, hette det förut, idag längtar jag efter hemlagade sådana, men det är så sällan det bjuds på, och jag har aldrig testat att göra det, kanske jag laddar för nåt sånt…i framtiden, nån gång ska jag väl kunna prova på, tänker jag.

Avslutar med en bild jag hittat på FB, haha…ja, vissa kan få till det. Ha en fin söndag, allihop!

Den fick en ond, bråd död

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 september 2012 kl 07:41, 2 kommentarer

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂

Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.

Bild lånad från google.se

Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.

Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.

Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.

Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.

Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.

Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.

Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.

Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.

Önskar er alla en fin onsdag!

Bromsen tar inte!!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 juni 2011 kl 07:06, Bli först att kommentera

Kerstin kom förbi igår förmiddag för att hämta några blommor vi grävt upp från rabatten, fråga mig inte vad dom heter, enligt Åke och Nicco så är det ogräs, men inte i vanlig bemärkelse. Dom får kallas så för dom växer precis hur mycket och precis vart som helst. Blå blommor i klockor, nå, dom är ganska fina men tar väl lätt överhand.

Vi satt vid bordet då min telefon ringde…eller ringde och ringde, det är en röst som skriker: RING, RING, det ringer, hör du inte att det RRRRIIIINGER? Hahaa…Kerstin höll på tippa hela bordet i ren förskräckelse, min mamma brukar bli lika rädd, och ja, jag också, ibland 🙂

Och nu, från det ena till något helt annat.

När vi köpte Buicken och skulle ut på en provtur, så talade Lisbet om att bromsen var väldigt häftig, den tvärt tar och vi skulle tänka på det. Mm, det gjorde vi, Åke nitade till en gång och när det var min tur att köra så ”råkade” jag bromsa så det tjöt och vi var nära framrutan, bägge två. Nu är ju detta en vanesak, när man vet om det så går det bra, och precis som Lisbet då sa, akta dig då du kör en annan bil istället, vilket jag gjort nu, några gånger och hinner alltid tänka att bromsarna inte funkar, även fast dom är helt normala.

Nu är ju även gasen, en historia för sig, den tar inte, den tar inte, den får upp motorljudet och sen…WROOOM, så gasar den iväg som värsta dragracing bilen 🙂 Det är fjädern som går trögt. Nu har Åke bytt den och hävdar att den är mycket bättre. Vi åkte ju ut i förrgår och jag körde, borta vid rödljuset skulle jag då iväg då det slog över till grönt och den hoppade fram, två gånger innan jag fått kläm på pedalen. Mja, den kanske är bättre då man har lite rull, men jag tycker nog fortfarande att det är lite whiplash varning på gasen och alla man stå bredvid, vid ett rödljus, tror givetvis att man vill kapp dra med dom 🙂

Jag har nu skrivit en femte krönika till netdoktor.se, har inte skrivit den på datorn än, jag satt ute och klottrade ihop den i förrgår i ett vanligt block, så jag får ta och skriva om den i ett dokument men tror att jag ska vänta till en regning dag.

Vad jag däremot ska göra och det ganska så snart, innan den riktiga värmen slår till är att steka tunnpannkaka till Nicco och Åkes middag, sen sitter jag nog ganska så still, någonstans på gården…tror jag. Ni får ha en fin dag!

Etikett: rabatten

Känner jag honom, nja, mjahaa…🧙‍♂️

Lost in space…

Klart!!!

Han har många egenskaper, en del bättre än andra

Fort var det gjort

I jakten på det så hittade jag nåt annat

Den fick en ond, bråd död

Bromsen tar inte!!!!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten