Etikett: vårdcentral

Ajajaj, kvällen slutade inte bra

Jag fick ett uppdrag av Theresé, att fota borta vid I20 området, hon har nämligen kommit över ett gammalt foto därifrån, och blev osäker om det verkligen kunde vara taget i Umeå. Mitt uppdrag misslyckades första gången, då hon blandade in Hagaskolan i samtalet och jag trodde att det var åt det hållet jag skulle fota.

Men jag fick då tillfälle att göra om promenaden igår, och nu fick jag till det, till och med Mats ”masken” Karlsson fastnade på en av bilderna, kan ni tänka er :D

Foto2311 Foto2316 Foto2322 Foto2323

Jag stötte även på en gravsten, om det nu kan vara det, på baksidan av ett av husen:

Foto2320

Jag har googlat för att se om det stod något om denna sten, men hittar ingenting. Jag gick inte ner dit, av en enda anledning, jag ska hålla min nyfikenhet vaken och gå förbi där, nästa gång :D

Åke och Nicco tillbringade nästan hela dagen och kvällen i garaget, och tyvärr slutade det på ett ont sätt:

11535395_881430381945818_1879530148_o

Åke fick en skruv eller vad det nu kan vara (jag är inte så insatt i det hela) att släppa eller gå sönder, det har nåt med fjäder och annat att göra, så när den där slapp, eller gick sönder blev det en stor smäll och han kom in på 1 minut och ville ha hjälp. 2 fingrar blev ordentligt skurna, och jag undrar om han inte blir tvungen att gå in på vårdcentralen idag, för hur ska han kunna jobba och dra en pall lyft, med dom fingrarna, samt växla lastbilen.

Nicco skickade den här bilden och sa att det var pappa, som liten:

11289832_998329883524563_486765865_n

Idag ska jag åka ut på båsloppisen en sista sväng och på onsdag ska jag ta igen allt som inte blivit sålt. Jag skulle kunna tänka mig att hyra in mig där igen, någon gång till hösten eller närmare jul, vi får se. Testade sälja några av mina gamla plåt ölburkar, 10:-/styck och det fick jag, så jag slänger ut några fler såna, bra pant, men å andra sidan har jag hängt fast vid dom, i över 30 år, sååå…

Foto2326

Önskar er alla en fin måndag!

11639225_881430391945817_119904120_o 11639378_881430401945816_1359707787_oNicco var fotograf

Lätt respektlöst, kan jag tycka

Det blev en senare blogg idag. Jag har varit på vårdcentralen nu på morgonen och lämnat prover inför Lycksele svängen nästa tisdag. Ett EKG ville dom också ha, och det såg då enligt sköterskan, bara bra ut, men jag hade inte trott något annat heller :D

Sitter här och funderar över hur vi är som människor, olika på alla sätt och vis, men ibland är det grupperat, dom tycker si och dom där andra, tycker så. Ofta så krånglar dom in sig i ett hörn med sina åsikter, som absolut inte får rubbas, och slutar därför se, hur det faktiskt kan vara. Man är så inne på det man tror är rätt, men egentligen är ingenting i hela världen, antingen svart eller vitt, det finns x antal grå zoner.

Ja, det ska väl vara två stackars saker då, som är antingen eller, livet…kan vi väl säga är vitt, och döden, får representera det svarta. Men kanske det även finns en gråzon här, för hur många har inte förlorat en nära vän eller kär släkting, och även fast dom inte finns i riktiga livet, så lever den människan vidare genom minnen. Hm…

Nå, jag kom osökt att tänka på en gång i tiden då jag gick en kurs i vad jag ville bli då jag blev stor…typ. Detta var för 18 år sedan och i denna kursen ingick även matematik. Vår lärare i just det ämnet, satt en kafferast och pratade om hur vi talar med andra människor, och hur vi upplevs, blablabla.

Han menade att den vi är som person, den är vi alltjämt. Medan jag sa, att när jag umgås med mina vänner, så kan det, beroenden på vem jag är med, försiggå en hel del interna skämt och jargongen är på ett vis. Men är jag hemma hos mina svärföräldrar (ja dom fanns ju i livet då) så talar jag ju inte på samma sätt med dom.

Vilket den här läraren inte kunde begripa. Han tyckte att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att ”spela” olika personer. Fast jag höll inte med om det, jag spelar ju inte, men jag skulle inte ha suttit och lagt in svordomar i mina samtal med dom, inte heller berättat saker som jag kanske visste, att dom inte skulle hålla med om…fanns väl ingen anledning till det.

Det handlar väl tvärtom om respekt för en annan människa och att kunna vara lite av en diplomat…inte alla gånger dock, nänänä, men ibland så. Och nu tänker jag också litegrann på det här som många som skriker över, att man tar bort ordet neger, från barnböcker, kokböcker, och så vidare. NEJ, det har alltid hetat så och det ska alltid fortsätta heta så. Och här kan jag tycka att det brister i respekten för andra medmänniskor.

Om dom mår dåligt över detta ord, varför ska man då fortsätta använda det…bara för att, vad är det man försöker hävda, och löjligt blir det då man säger att det alltid har varit så, men…ska inte det då gälla allt det andra också?

Förr i tiden fanns det barnaga, kvinnorna skulle vara i köket och ingen annanstans, barnen skulle börja arbeta i tidig ålder och tunga jobb var det också. Skolan gick man även på lördagar och lampan släckte man 6 på kvällen, eftersom man skulle upp med tuppen och mjölka kossorna.  Varför har det ändrats? Oj så tråkigt att det inte är så längre…just saying!

Avslutar med denna lilla bild, som Nicco tipsade om, ja, jag vet inte om jag törs säga att jag känner igen mig, i bägge situationerna, faktiskt :D ha det gott, allihop!

11245473_10153296631223750_2933386238677609673_n

Plättpanna… illa

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag är det den officiella födelsedagen för storebror Sivert, 50 år och mitt i livet. Denna dag år 2005 – så hade musikalen Mamma Mia!,som bygger på popgruppen ABBA:s låtar, premiär på Cirkus i Stockholm. Där spelas den fram till januari 2007 och när den efter en kort period i Göteborg i början av sommaren samma år läggs ner har den spelats 555 gånger och setts av över en miljon besökare. Jodu!

Jag och Winstone skjutsade Nicco till skolan och sedan åkte jag och han upp på Kvantum för att fylla upp kylskåpet lite, gissa vem som tror sig vara chaufför:

Foto1291 Foto1292

Han skulle egentligen sitta längst bak, och det har han gjort, det var mindre kul för honom då han tog sats för att hoppa upp, hade alldeles för bråttom för skuffluckan var inte helt öppen och han smällde i skallen i luckan och blev hängandes som en urlakad påse, mitt på hållet.

Efter den incidenten är han inte så sugen på att hoppa upp där längre. Men det är klart, man kan ju lyfta upp honom, så där får det bli nästa gång, om inte annat så får han ju lära sig vart hans plats är. Nu åkte han i baksätet, men där ville han inte stanna kvar då jag gick in och handlade… tydligen.

Jag såg en skylt igår, utanför en affär, med följande text: Plättpanna… och sedan ett pris. Nu satte den texten grillrer i huvudet på mig, hm, det lät ju nästan som en diagnos, ställd av en läkare… på en vårdcentral, kanske… plättpanna, usch, undrar vad symptomen är, och om utseendet förändras.. speciellt i pannan då, kan jag tänka. Nä, nu ska jag sluta fundera och se om jag hittar nåt till lunch, sedan ska jag se reprisen på Farmen innan det blir promenad igen. Önskar er alla en fin onsdag, och Grattis till brorsan!

 

 

Man ska inte braka på, tydligen :)

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag började på vårdcentralen igår och oh ja, jag hade ställt en alldeles korrekt diagnos, sa läkaren då hon klämt lite på min vad, där det är som en grop efter muskeln som suttit där tills den small av.

Ja, sa hon, det är riktigt, man kan höra då den går av, det är precis samma sak som att dra ut ett gummiband tills det går av, det smäller till så då hade jag rätt även där, jag sa det först, att det small, men tyckte att det kunde det ju ändå inte ha gjort… men…

Däremot ska man belasta och gå på det, men ta det lugnt och inte överanstränga benet. Jag smörjer in med Voltaren och Naproxen äter jag ju redan annars hade det varit det hon hade skrivit ut.

Sen förklarade hon också av vilken anledning det kan bli så här. Efter 25 års ålder så börjar man förlora sin spänst i musklerna, vid 50 år så har man tappat 50% av den och då har det ingen betydelse hur mycket man tränar, det går ändå åt det hållet och musklerna blir svagare. Därför bör man kanske ta det lugnare och tänka på hur man gör saker och ting och inte braka på, som jag nu råkade göra :)

Jag hann med att träffa Anna (en gammal… yngre än jag, arbetskamrat jag haft), vi åt en lunchmacka och satt och pratade sen åkte jag en tvärsväng förbi hos Tina, innan jag kom mig hem. Nu har vi ännu ett projekt för oss… eller projekt och projekt, det är något vi ska göra tillsammans, nästa år, och det kräver lite planering, hahaa… som handlar om hur mycket vikt, man kan ta med, jo, klura på den ni :)

På kvällskvisten ringde Brälla och undrade om vi skulle komma förbi och testa årets glögg, så vi hankade oss dit. Vi konstaterade att den som stod överst på listan och som fått höga poäng, inte alls var så god som man kunde trott, snygg flaska däremot:

blossa-13-fonster

Vi letade förtvivlat efter vad den innehöll för något men det stod ingenstans, men nu vet jag varför… dom har valt att inte avslöja det utan vill att man mejlar in sin upplevelse och vad man tror den innehåller… och är man allergisk mot frukt och bär ska man inte dricka den.

Den andra glöggen Lena bjöd på var helt ok, fast den kommer jag inte ihåg vad den hette, men det spelar nog inte så stor roll, glögg var det i alla fall. Vi poppade musik på deras jukebox och såg på bilder dom tagit under deras sista Amerika resa, snudd på nyhemkommen därifrån, en trevlig avslutning på fredagen.

Foto1062

Önskar er alla en trevlig lördag!

 

 

 

 

Åke plockade fram kryckorna

Av , , 4 kommentarer 8

Jag ordnade mig själv en sjukskrivning igår… ja jag vet, hummelkusar fick det gott om, på den här sidan av världen. Jag hade gjort bort förmiddagen rätt så bra, tyckte jag, och skulle köra ett litet träningspass så där innan jobbet.

Jag har investerat i en step up bräda, jag gillar den skarpt, men nu vet jag inte om jag törs använda den längre. Jag höll på som bäst, hade ett sista steg kvar, kliver av bakåt och förmodligen (jag är inte helt 100) så överböjer jag benet och det blixtrar till rätt upp genom hela vaden, och det gör fruktansvärt ont.

Tänker först att jag fortsätter med det andra, men det hugger ju varje gång jag ens tänker på att röra benet så det är bara att lägga ner. Kommer snabbt underfund med att jag inte kommer att fixa jobbet, tar mig med min bästa förmåga, ut i tv rummet på jakt efter telefonen, sätter mig ner och ska ringa in en vikarie då dör telefonen i handen på mig.

Kommer några svordomar över läpparna, får dra mig uppför trappen till Nicco och leta rätt på hennes telefon och får då tag på tjejen som ställer upp i alla väder och inte nog med att hon tar mitt pass, hon är redan på jobbet och har hoppat in istället för en annan assistent, så hon körde dubbla pass igår.

När jag äntligen kommer ner så står Winstone där, beredd på sin lilla utlovade promenad, *suck*, det är bara att försöka få på sig skor och jacka och harva iväg. Jag lovar, en promenad fram och tillbaka till hundtoan, tar 12-15 minuter, igår tog det 30.

Jag googlar lite på detta med muskelbristningar och tycker att det kan stämma in på det, så jag ringer vårdcentralen och ska få komma dit idag. Dessutom sa hon att benet inte skulle belastas så Åke letade fram ett par kryckor till mig då han kom hem.

Känns ändå aningens bättre idag, även fast jag vaknat ett antal gånger i natt, det har känts, hela tiden som om jag skulle få muskelkramp/senadrag i vaden, och det är samma känsla nu. Får se vad dom säger då jag kommer dit.

Winstone fick av naturligta skäl, följa med Åke idag, så han åtminstone får se något nytt och kanske om han har tur, får sig en springmarsch ute i någon skog, då Åke ska käka lunch. Och vad jag ska göra vet jag ju redan, och att det är fredag förstås, inte att förglömma, världens bästa dag, som förövrigt känns att vara varenda dag, snudd på. Fredag hela veckan lååång!

Och vad blir nu kontentan av allt detta, hm… träning som friskvård, slutade med… sjukskrivning, mja, undrar vad som hände med hälsan egentligen? Så kan det gå.

Önskar er alla en fin dag och kväll!

Nu ni, funkar det!

Av , , 6 kommentarer 11

Nu har jag ett fungerande ben :) Jag hade ju tid hos min nya husläkare igår, och jag ville att han skulle ge mig en kortisonspruta i bägge benen. Jag har i över ett års tid, haft jätteproblem då jag är ute och går. Hinner gå 2-300 meter och sedan börjar det ta emot, fortsätter jag att gå så känns det som om benen stumnar och jag måste till slut… låtsas få ett sms så jag kan stanna och bara stå still några sekunder för att låta blodet rinna ner till fötterna (så har det känts). Sen har jag kunnat fortsätta gå, men jädrar vad det har tagit emot då man kommit hem och ska upp för trappen.

Nå, han sa att jag har en inflammation i stora lårmuskeln, och sedan fick jag sprutan i ett ben, jag får vänta till 2/10 för att få ta i nästa ben, han sa att kortison i för stora mängder, kan bli för mycket för kroppen att ta hand om.

Nu skulle jag ta det lugnt någon dag men efter någon halvtimme skulle det där kicka in…och det gjorde det nog. Jag var ute med Winstone, på en 30 minuters promenad och trappan märkte jag aldrig av då vi kom hem, inte heller benet under själva promenaden.

Vad vi däremot märkte och kände, och detta är ju sååå typiskt också, det var regnet som föll. När man är som längst bort hemifrån. Då började det droppa. Då har du inget val eller rättare sagt, då spelar det ingen roll vad du väljer, att vända om eller fortsätta hela rundan runt.

Jag kom bort till dom två broarna nedanför Preem, mot Vindelvägen, men dom är ju så attans smala så inte gav dom nåt lä mot regnet, jo lite, då står man där och funderar om man ska vänta ut det hela, men… hur länge?

Vi gav järnet istället, kom hem plaskblöta, och då mina vänner, hade det slutat regna… jag är inte ett dugg överraskad, och sedan sken solen resten av dagen, jodå!!!

Jag ställde i ordning i matrummet och lade in nya mattor, det blev bra, tycker jag, kul med lite nya färger:

Foto0601

Jag jobbar i eftermiddag men så är jag ledig imorgon igen, vi ska nämligen på en liten utflykt med ”gammgrannarna” och eventuellt mamma och Bosse, mer om detta kommer imorgon :) Ha en fin torsdag, allihop!

 

Frukosten avklarad

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Nu är jag hemkommen, efter besök på Hudkliniken på ön, sedan in på vårdcentralen där det skulle lämnas ett prov, körde in på västerslätts återvinning och slängde av några kartonger, upp på Kvantum och handlade lite, och nu har jag precis käkat frukost, jodå.
Hudläkaren sa att hon inte trodde att fläcken var något att oroa sig över, det är i alla fall inte malignt melanom, sa hon, och det kunde hon tydligen se, bara genom att kika på den. Så det lät ju bra, kan ju ändå vara roligt att höra vad det är, hon skulle skicka svar men det kan dröja upp till 4 veckor.
Jag och chefen satt och pratade om olika maträtter som man fick då man gick i skolan, och vad dom får idag. Det finns ju garanterat barn som inte ens vet vad pölsa är, lappskojs eller isterband. Inte för jag saknar nåt av det, det kan jag inte påstå. Pölsa kan jag sänka mig till, men det är enbart för det är den enda maten jag äter rödbetor till :) Och numer, då jag inte äter potatis, så kan jag säga att pölsa går fetbort.
Idag får dom pizza, hamburgare och tacopalt, huvva, tacokryddad palt skulle jag aldrig äta, det låter inte gott. Det enda som är bättre idag, är skolornas salladsbarer, inte alls dumt, och är det nåt man inte tycker om så finns det ju med andra ord alltid ett annat alternativ.
Jag fick höra av en person, ska inte nämna vem, att h*n vet av en kille med en udda vana. Han käkar nämligen jäst, bara för att det ger så sköna rapar. Usch säger jag bara, det kan ju inte vara gott. Men jag påmindes om då h*n sa det där, att jag alltid tyckte att bulljästen luktade så gott. Jättekonstigt egentligen, hur man nu kan tycka det.
Men att ge mig till att käka av den, näpp, det gör jag inte, men för er som vill testa kan jag tillägga att det var av yttersta vikt att det var den blå kronjästen som skulle ätas, och inte den för söta degar.
Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag nu ta ut Winstone, och släppa upp katterna samt diska, jag får ju besök om 1½ timme, en Anna kommer hit för att kika på vovven.

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus :)
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan :)
Önskar er alla en fin torsdag!

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Det vill sig inte riktigt

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Målaren kom, tjugo över sju, inte alltför sent, med andra ord, men så ringde han nu på morgonen och meddelade att han är sjuk, hur kul var det på en skala då??? Och inte hördes dom ha någon annan att skicka ut i stället. Så då blir det allt vackert att sitta och vänta på att det ska bli klart till på måndag, om han nu inte råkat få nån allvarligare sjukdom, vill säga.
Själv fick jag, apropå att vara sjuk, ringa till hudkliniken och fråga om dom fått in den där remissen, nu har jag ju väntat tre veckor och vill ju veta nåt… dom hade inte fått in någon sådan. Så det var bara att ringa vårdcentralen igår, där jag fick veta att min husläkare varit sjuk, och var tillbaka på plats, först igår. Om nu det är något att skylla på, jag vet inte jag, för jag gissar att en remiss skickar du med ett klick på datorn så var det gjort.
Vidare ville jag veta provsvaren också, på allt dom skulle testa sist, och det fick jag veta via sköterskan jag pratade med, sänkan är fortfarande förhöjd, nu var den högre än sist, då den låg på 27 och nu 36, dessutom hade jag något förhöjda vita blodkroppar, hm…
Ja, jag hoppas han hör av sig snart och talar om vad det betyder, och hur stackarn jag ska göra med kortisontabletterna, jag vill inte äta dom längre, men man ska tydligen inte avbryta behandlingen heller, bara så där.
Nu ska jag se om Nicco är klar.. . vi har ett ärende nu på morgonen, och sedan får jag väl skjutsa iväg henne till skolan, själv jobbar jag ju eftermiddag igen, innan jag gör helg. Önskar er alla en fin fredag!