Willys bygger ny livsmedelsbutik på klockarbäcken är nu beslutat av bolaget. Det tycker jag är glädjande för redan när de andra etableringarna skedde jobbade vi hår för att få dit Willys. Men de for först till Ersboda och sedan till vad som kallas IKEA området och nu till Klockarbäcken. Det visar ändå att den strategi som vi slog fast för länge sedan håller. Det här tycker jag visar att nyckeln trots allt är hur vägsystemet börjar bli färdigställt.

Tanken var att systemet med västra länken skulle ha varit klart redan 1997 men det överklagades trots att delar redan var klart. Nämligen att E12 skulle flytas till södra sidan älven vilket också var gjort liksom att Kolbäcksbron hade kommunen byggt som en kommunal bro, men när man gjorde omtag blev det E4 i stället som det var även i starten av 1990 talet. Ja det har varit många turer och sedan skulle nuvarande system ha varit klart 2014 som var beslutet i närtidssatsningen 06/07. Det som förvånat mig hela tiden är varför klarar inte Trafikverket av att hålla de tider som riksdagen beslutat. Umeå kommun höll tidsplanen när Kolbäcksbron skulle vara klart.

Nu blir det ytterligare en stor aktör på Klockarbäckens handelsområde och som säljer livsmedel vilket varit planeringen i mer än 20 år så det blir som vi tänkt. Jag tycker mig ha lärt många saker av detta och det är att jag tror det är mycket bättre att kommunen håller i helheten och inte sätter bort till någon exploatör som tar helheten. Den tomt som jag tror är aktuell är den mark man kommer först till när det såg ut som förut.

Långt och bra samarbete med universitetet och idrottshögskolan. Vi började med det redan 2009 och det fortsätter än idag och ska så göra det. Ett av resultaten blev också att Umeå universitet blev ett av Riksuniversiteten vilket var glädjande. Det finns bara en sak som jag tycker var synd och det var att inte den klinisk medicinska delen via Idrottsmedicin finns kvar. Det knoppades av av olika anledningar som jag inte ska gå inpå här men den kompetens som fanns där finns delvis på Spots Medicin. Ni som följt med vet också vad jag tyckte den tiden då de medicinska proffsen inte fann någon annan möjlighet än att bilda ett bolag. Att det bildades ett bolag där Regionen köper tid har jag inget emot men jag vet att de som jobbade där inte hade haft något emot att det varit kvar som en specialklinik med den inrikting som fanns och även då haft en koppling till Riksidrottsuniversitetet och idrottshögskolan. Nu blev det så men idrottshögskolan finns kvar och det är värdefullt att kommunen är med. Finns det en vilja kanske man kan skapa en ny idrottsmedicin.

Så här ser pressmeddelandet ut om kommunens satsning framöver
Umeå kommun reserverar cirka 3 miljoner kronor årligen fram till och med 2023 som stöd till kompetenscentrum vid Idrottshögskolan, Umeå universitet.
– Stödet till kompetenscentrum vid Idrottshögskolan utgör en del av kommunens olika samarbeten för att utveckla idrotten i Umeå och stärka Umeås profil som en av landets mest framstående idrottskommuner. Idrottshögskolan har gott renommé i Sverige och internationellt och bidrar starkt till att stärka idrottsstaden Umeå. De större idrottsevenemang som förläggs i Umeå innebär stora positiva turismekonomiska effekter, säger Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande.

Umeå kommun och Umeå universitet har samarbetat sedan 2009 för att driva kompetenscentrum för olika idrotter – längdskidor, friidrott, orientering och innebandy. 2018 tillkom även ett kompetenscentrum för badminton. Samarbetet innefattar idrottsforskning, idrottsutbildning och möjliggör för elitaktiva idrottare att kombinera idrott på elitnivå och universitetsstudier, så kallade ”dubbla karriärer”.

Sedan 2013 kallas satsningen för Idrottshögskolan. Umeå universitet ett av fem utpekade Riksidrottsuniversitet och i dagsläget finns cirka 800 idrottsstudenter som antingen läser en idrottsrelaterad utbildning eller kombinerar en elitidrottssatsning med universitetsstudier. I Idrottshögskolans forskningsnätverk finns 67 idrottsforskare.

Idrottshögskolan har också ett nära samarbete med flera av Umeås idrottsföreningar med elitidrottsveksamhet.

Samarbetet inom Idrottshögskolan är reglerat via avtal för varje idrott. Avtalen är trepartssamarbeten mellan Umeå kommun, Umeå universitet och respektive specialidrottsförbund. I avtalen förbinder sig parterna till olika åtaganden. Bland annat förbinder sig idrottsförbunden att förlägga olika arrangemang och tävlingar i Umeå, och kommunen att medfinansiera verksamhetsledarnas tjänster.

Umeå kommun har de senaste åren medfinansierat tjänster vid kompetenscentrumen för innebandy, elitskidåkning, orientering och badminton. Tjänsten vid friidrottens prestationscentrum finansieras separat via ett samarbete med Maja Beskows elitidrottsgymnasiu

Västerbottningarna måste NU inse att pandemin inte är över. Det har varit en kraftig ökning av covid det senaste dygnet. Nu är det upp till var och en av oss att ta ansvar och dessutom få alla vi känner att ta ansvar och främst se till att avstånden hålls och att man är noga med att tvätta händer och som sagt hålla avstånden. Hoppas att alla nu anser att det som gick ut från besöksnäringen eller vem det nu var att det är omöjligt att öppna upp. Sköter vi oss inte får vi inte bland annat se ishockey eller kulturarrangeman denna höst och vinter. Jag tycker att det borde vara böter på de som inte följer de regler som satts upp som är till för att du och jag inte skall bli sjuk. Du kan ju vara smittad men bara känna dig lite snuvig och du kanske skickar en nära anhörig eller en god vän in i döden. Vill du verkligen riskera att smitta någon som kan dö av smittan. Skärpning är vad som krävs och att ansvar måste vi alla ta.

Här kan du läsa dagens pressmeddelande från Region Västerbotten
Sedan igår har 29 nya fall av covid-19 konstaterats i länet. Det är den största ökningen som rapporterats över ett dygn sedan pandemins början.

– Nu behöver vi gemensamt ta krafttag för att stoppa smittspridningen, säger Stephan Stenmark, smittskyddsläkare.

Fler prover än någonsin tas i länet, men även andelen positiva fall ökar. Det är en utveckling som ses i andra delar av landet.

– Det är bra att personer med symtom testar sig. Då kan vi identifiera sjukdomsfall, smittspåra och på så sätt bryta smittkedjor, säger Stephan Stenmark och tillägger:

– Det viktigaste vi alla kan göra är att följa råden om att hålla avstånd, tvätta händerna och stanna hemma när man är sjuk, även om man bara har milda symtom.

Ta ansvar

– Du som kan och har möjlighet att jobba hemifrån uppmanas att göra det och du som kan ta dig till skola och arbete med annat än kollektivtrafik bör också göra det. Så att de som inte har något val kan nyttja kollektivtrafiken på ett säkert sätt, informerar Stephan Stenmark.

Vid misstanke av covid-19, som klassas som både smittsam och samhällsfarlig, så finns enligt smittskyddslagen vissa skyldigheter.

Du är till exempel skyldig att testa dig och att vidta åtgärder för att inte riskera att smitta andra. Du får inte gå till skola eller arbete, åka kollektivtrafik och ska hålla avstånd till andra människor.

– Det är viktigt att alla ser allvaret i detta och tar sitt ansvar. Vi har tillsammans bromsat smittan tidigare och det är dags att återgå till samma ambitionsnivå kring att följa råden, avslutar Stephan Stenmark.

För mig är det klart att Preem måste få bygga ut anläggningen i Lysekil. Det blir viktigt för Svensk sjöfart och det är mycket gods och många miljoner människor som åker på vatten. Ska vi klara miljön måste mera gods gå på vatten. Visst ska järnvägen byggas ut men det är en droppe i havet hur mycket gods som kan gå på järnväg då sjöfarten behövs. Vi bygger ut hamnen i Umeå och det görs på många andra ställen och hamnar. Kan tror inte de miljöpartister som agerar mot utbyggnaden inte vet vilka konsekvenser det får. Jag lägger ut en artikel som talar om varför det är viktigt för miljön att bygga ut. Media har inte satt sig in i ämnet.

Här kommer debattartikeln från Aftonbladet

DEBATT. Preems utvecklingsplaner har skapat en stor debatt om hur vi vill att vårt samhälle ska se ut och vad som faktiskt bidrar till nationella och internationella måluppfyllelser.
Sjöfarten har både nationella och internationella mål om minskning av utsläppen och den svenska sjöfarten har en vision om noll utsläpp till luft och vatten 2050. För att uppnå detta mål ser vi att åtgärder måste tas stegvis.

Sjöfarten står i dag för cirka 90 procent av alla transporter av varor och ett vanligt år transporteras cirka 30 miljoner passagerare till och från Sverige. Den globala sjöfarten är i dagsläget beroende av fossila framdrivningsmedel och en stor anledning till detta är att det saknas alternativ.

Alla som arbetar inom sjöfarten vet vilka mängder som förbrukas varje dag och att det inte är realistiskt att tro att all den sjöfart som i dag bedrivs med tjockolja ska bedrivas med helt fossilfria drivmedel inom en tioårsperiod. Då har vi två alternativ kvar:

1. I cirka tio år använda och bidra till det bästa alternativet som finns tillgängligt.
2. I cirka tio år använda det värsta alternativet som finns tillgängligt.

De som säger nej till Preems utvecklingsplaner säger också ja till alternativ två. För sjöfarten är alternativ två inte ett realistiskt alternativ då internationella regler kommer att förbjuda användningen av tjockolja.
Då uppstår två nya alternativ:

1. Använda det bästa alternativa drivmedlet som finns tillgängligt.
2. Sluta transportera merparten av all mat, varor och människor.

Återigen, de som säger nej till alternativ ett, säger också ja till alternativ två och därmed också nej till globalisering, handel och mat på bordet.

Den svenska sjöfartssektorn arbetar intensivt och satsar mycket medel på miljö- och klimatförbättrande åtgärder som innebär ökad energieffektivisering och nya bränslen såsom batterier, vind, metanol och gas.

Men än så länge finns inte något av dessa alternativ i bränslepaletten i tillräckligt stor mängd för att täcka varken de få svenskflaggade fartygens behov och absolut inte den globala världshandelsflottan.
Det är därför vi välkomnar satsningen på stabil raffinaderiverksamhet i Sverige som kan ge oss det bästa alternativet just nu till dess att bättre alternativ finns.  
Samtidigt välkomnar vi också en ökad satsning på forskning och utveckling för att vi ska få fler hållbara bränslealternativ och vi välkomnar även alla typer av gröna investeringsstöd och styrmedel som leder oss mot ett hållbarare samhälle. Vi vill dock inte se ett stopp i världshandeln eller tvinga rederier att använda tjockolja när ett bättre alternativ redan finns.

Fredrik Larsson, miljö- och klimatexpert på Föreningen Svensk sjöfart slut citat Aftonbladet

Jag hoppas att S en gång för alla slutar att ha med vänsterpartiet att göra. Anledningen är för mig hur enkel som helst att vi inte ska ha att göra med partier som driver politik tillsammans med Sverigedemokraterna. Att moderaterna gör det och till och med kan bilda regering och förhandla om budgeten med den det vet vi och har sett hur det gått i kommuner där de styrt med SD.

Kaos är det minsta man kan säga och det finns flera kommuner där tjänstemän tröttnat och slutat. Nu ska vänstern göra upp med moderaterna om nedsättningen av arbetsgivareavgifterna och de vet att M förhandlar med SD om detta. Vänsterpartiet har sagt inför valet nej till samarbete med Sverigedemokraterna och nu lägger de förslag där de förutsätter Sverigedemokraternas stöd. Jag har i alla tider sagt att yttersta vänstern kommunisterna gärna beter sig som yttersta högern där Sverigedemokraterna hör hemma. Där har Kristersson flyttat Moderaterna långt mycket mer åt höger än när Reinfeldt var partiledare. Kom-ihåg att Kristersson kom till makten genom att Kinberg-Batra ville diskutera med SD och ingen ska inbilla mig att han gjorde det för att få makten hos moderaterna.

Jag lägger här ut två artiklar från Omni om detta med centern som vill stoppa förslag med stöd av Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet tänker se till att stoppa förslaget om nedsatta arbetsgivaravgifter för unga som finns med i höstbudgeten. Det säger tillträdande partiledaren Nooshi Dadgostar på en pressträff.

Att reducera arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga mellan 19 och 23 år finns med i budgeten efter krav från Liberalerna och Centerpartiet, skriver TT. Socialdemokraterna har tidigare varit emot generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna för unga.

Eftersom M, KD och SD också är emot så innebär det att förslaget kan stoppas i riksdagen.
– Vi kommer att vända oss till Moderaterna och Kristdemokraterna. Det är pengar i sjön, och det ställer inga krav på nya anställningar. Finansministern kan inte ens säga att det blir nya jobb, säger Dadgostar.

Här kommer artikel två
Stefan Löfven riktar kritik mot Vänsterpartiet efter att de gått ut med att de vill stoppa sänkningen av arbetsgivaravgiften, rapporterar Expressen.
– Centern och Liberalerna har varit väldigt tydliga med att man inte vill ge Sverigedemokraterna inflytande i svensk politik, men det ger Vänsterpartiet – via bulvanen Kristersson, säger Löfven till tidningen.

Vänsterpartiets tillträdande partiledare Nooshi Dadgostar gick tidigare under tisdagen ut med att de tänker se till att stoppa förslaget. Sedan tidigare M, KD och SD sagt att de också är emot, vilket gör att förslaget kan stoppas i riksdagen. Slut citat Omni

350 tusen jobb sedan Stefan Lövfen blev statsminister. Det glömmer moderaterna helt bort när de pratar om budgeten och inte hur många som är arbetslösa och de som jobbar. Moderaterna räknar på olika sätt när de är i majoritet eller i opposition. Så är det och moderaterna har även den uppfattningen att försäkringar ör bidrag vilket är helt fel. Det heter arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring och det är båda en försäkring mot inkomstbortfall om man blir arbetslös eller sjuk. Löntagarna har avstått detta ur det löneutrymme som funnits vid avtalsrörelsen.

Hur kan en ekonomireporter på Svt göra en bedömning vad som är rätt satsning i en statsbudget. Det är klart att partierna dvs de 4 partierna som står bakom budgeten har även oberoende tjänstemän på departement som varit med och gett sakkunskap gett råd. Jag tror inte att en reporter har den kompetensen över en statsbudget då att hon kan säga vad som är rätt eller fel och den kunskapen har inte heller den manlige politiske reportern på Svt.

Edvard Riedl tar som vanligt upp att man dödar Norrland genom priset på bensin. Han glömmer helt bort den indexering som man tagit bort på bensinen. Jag tror det var Källström som påminde om detta under debatten i Riksdagen idag.

Jag tycker att Anders Ågren ska hålla sig till sanningen i sin blogg. De satsningar som görs är de utökningar som redan finns. Det som redovisas i statens budget är de förändringar som finns i den liggande budget och riksdagen gör som vi när man presenterat budgeten. Jag vill påpeka att när moderaterna styrde så skar man ned på polisutbildningen och den har ökat kraftigt sedan Löfven tillträdde. Jag tror att Anders vet att det tar tid att utbilda poliser. Regeringen har över tid gjort de största satsningarna på rättsväsendet, inte minst polisen, på decennier. Men det är en ren lögn att det inte kommer nya pengar till hela rättsväsenet. Så här ser verkligheten ut.

Antalet polisanställda ska öka successivt fram till 2024 med totalt 10 000 personer. Satsningen inleddes i budgeten för 2018 och har sedan fortsatt med tillskott på 3,7 miljarder årligen. (Där finns 3,7 miljarder i ökning) Utöver tidigare beslutade anslagsökningar för 2020 tillfördes 120 miljoner för att säkerställa satsningen på hemlig dataavläsning.

Anslaget till polisen ökar med 1,9 miljarder nästa år i enlighet med tidigare budgetbeslut.

Åklagarmyndighetens anslag ökade från och med i år med 61 miljoner kr.

Anslaget till Sveriges domstolar ökade med 280 miljoner kronor 2020.

Regeringen har föreslagit 1,6 miljarder i tillskott för utbyggda häkten och anstalter år 2021-2023. Detta behövs eftersom lagstiftning skärpts och fler döms för brott och fler, bland annat personer som ertappats med vapen, häktas i högre utsträckning.

Sveriges domstolar går med 180 miljoner kronor i överskott i år (2020) och dessa pengar kan användas för 2021. Domstolarna äskade omkring 180 miljoner för 2021 och detta täcks alltså av överskottet.

Åklagarmyndigheten har fått ökade anslag med över 30 procent sedan 2014 och går också med överskott både i år och nästa år.
 
Man kan också tillägga att när moderaterna kritiserar regeringen för att lägga mycket pengar i höstbudgeten så bör man ha i åtanke att (M) i april krävde att 100 miljarder skulle läggas på att enbart täcka företagens förluster på grund av pandemin. 100 miljarder varje månad. I budgeten finns också stora anslagsökningar till kommunerna, för ska vi få ned gängkriminaliteten så måste man hindra inflödet till de kriminella gängen då måste kommunerna var med och vara motor i det förbyggande arbetet. Jag tycker även att Ågren var fel ute då han ogillar att A/kassans höjning blir kvar.
 

Idag har det varit en presentation av regeringens budget. Jag tycker självklart att det är en bra satsning på välfärden. Inte helt oväntat var det kritik från vissa ekonomer och även från M och V där moderaterna fortsätter och gnäller och vill gå mera åt detta med kriminaliteten och för höga utgifter och V vill beskatta mycket mycket hårdare. Sedan är det samma gnäll som vanligt från journalister där man uppfattar att de flesta bara ett intresse och det är att gnälla. Men det finns lite även saker för oss äldre det vill säga satsningar på pensionerna men jag tycker att man måste revidera pensionssystemet. Därför lägger jag ut ännu en artikel från Dagens Arena och jag delar de mesta som skrivs i artikeln av Liv Beckström.

Så här ser artikeln ut
Långt ifrån alla får den pension som var lovad i det förändra pensionssystemet. Det betalas in för lite pengar. De anställningsformer som finns när inte alla får en heltid gör också att de som inte får heltid inte heller får någon pension på tid när man inte jobbar. Jag delar de uppfattningar som finns i ledaren av Liv Beckström i Dagens Arena som jag lägger ut här.

Ledare Ett pensionssystem som ger Sverige högst andel fattiga pensionärer i Norden behöver knappast värnas, utan reformeras.
Christa Opava, borde vara både eersökt, välavlönad och uppskattad i arbetslivet. Hon är 22 år och utbildad undersköterska sen tre år. Istället är hon »springare« och ständigt fjättrad vid sin mobiltelefon, vars sms avgör månadens inkomster. Att planera ens för närmaste fredag blir omöjligt, berättade hon i SVT:s Agenda. När månadslönen ut kan pendla mellan 7000 och 20 000 kronor går det inte att tacka nej till ett endaste pass.

Osäkra inkomster via osäkra anställningar gör det även svårare att tjäna ihop till sina pensionspoäng. Allt färre löntagare får de dryga 70 procent som var tänkt i den pensionsreform som sjösattes för cirka 20 år sedan.

Breda grupper befintliga och kommande pensionärer får idag mindre än hälften, även efter ett långt yrkesliv.
I mitten av 1980-talet fick en pensionär med en genomsnittlig industriarbetarlön en allmän pension motsvarande 90 procent av slutlönen.

Med nuvarande pensionsregler och höjda åldersgränser måste undersköterskan född 1980 och senare jobba till 73 år för att få ut full pension, visar en ny rapport från Kommunal. Den disponibla inkomsten efter nästan femtio års heltidsarbete blir sämsta fall bara en tusenlapp högre än om hon arbetat deltid eller inget alls.

Sverige har fler fattiga pensionärer än EU-genomsnittet och högst andel fattiga pensionärer i Norden.
*
Motsvarande standardsänkning finns inte i övriga Norden eller OECD, där genomsnittsersättningarna ligger runt 60 procent. I de bästa EU-länderna ger den allmänna pensionen runt 70 procent. Medan vi jobbar 42 år innan pension jobbar italienarna 32, fransmännen 35,4, tyskarna 39,1, och spanjorerna 35,3.

I övriga Norden ligger arbetstiden på eller strax under 40 timmar. Hur kan det komma sig att omvärlden har råd med en högre ersättningsnivå i förhållande till lönen, trots att vi i Sverige arbetar så mycket längre? Samtidigt har vi fler fattiga pensionärer än EU-genomsnittet och högst andel fattiga pensionärer i Norden.
»Ojämställda arbetsvillkor ger ojämlika pensioner«, konstaterar Liza di Paolo-Sandberg, vice förbundsordförande för kommunalpensionärerna, SKPF. På ett seminarium om kommunalarnas pensionsvillkor berättade hon om hur oron för att pengarna inte ska räcka till dominerar livet för många medlemmar.

Den höjda medellivslängden, som är motivet för högre pensionsålder, är inte heller genomsnittligt fördelad. Personer med högskoleutbildning lever som snitt sex år längre och har fler friska levnadsår än de som saknar gymnasieutbildning. För kortutbildade kvinnor sjunker den till och med. De riskerar att få allt färre år som pensionärer, samtidigt som deras pensioner sjunker eftersom andra mer priviligierade grupper, lever längre.

Kroppen, inte riksdagsbeslut avgör hur länge en kommunalare orkar jobba, säger Kommunals ordförande Tobias Baudin. I rapporten ger förbundet förslag på hur kommunalarna ska kunna få bättre lön för mödan när de går i pension. Regelverket behöver ändras för att ge stöd åt dem som inte klarar de nya åldersgränserna.

Arbetsmiljön anpassas och förbättras. Respektavståndet mellan den som jobbat heltid ett helt yrkesliv och den som inte gjort det måste öka, anser Kommunal.
Inspiration har också hämtats från den så kallade »Arnepensionen« som Danmark är på väg att införa. Den ska ge möjlighet att gå i pension upp till tre år före den vanliga pensionsåldern för dem med slitsamma jobb. Förslaget analyseras i en rapport från Arena idé som kommer inom kort.

Även socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) ser behov av förändringar, säger han på seminariet. Bland annat måste inbetalningarna in i systemet öka. Det nya så kallade inkomstpensionstillägget i budgeten, som höjer pensionen för dem som arbetat ett långt liv med låg lön, är ingen långsiktig lösning, påpekar han.

Särskilda pensionsvillkor för vissa grupper skapar onödiga gränsdragningsproblem. De problem som finns med att människor inte kan jobba för att de blir utslitna bör istället hanteras över sjukförsäkringen, menar Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef på fackförbundet Forena.

Fler än Ardalan Shekarabi i den pensionsgrupp som styr villkoren, utan insyn och offentlighet, måste se vad som hänt de senaste 20 åren; den nya otrygga arbetsmarknaden, det minskade respektavståndet, de stora skillnaderna i livslängd.

Pensionssystemet är inte anpassat efter människors skiftande hälsa och produktionens olika villkor.
Om det är konstruerat så att det inte går att genomföra förbättringar ska det göras om.  Det går inte att fortsätta med ett system som sätter ett tak för avgifter men inget tak för livsarbetstid. De timanställningar som bäddar för problemen måste bort. Dagens sms-jobbare blir morgondagens fattigpensionärer.

Kommunalpensionärernas Liza di Paolo-Sandberg formulerar det så här». Vi ska inte behöva möta medlemmar som säger: Oj var det bara det här jag fick efter 40 år.«slut citat ledare i Omni

Jag är helt säker på att det finns ingen snabb lösning på gängkriminaliteten. Det visar inte minst erfarenheter från andra länder. Man har inte löst brotten i länderna i Sydamerika där knarkligorna inte alls gått att komma åt. USA har också problem och de och många länder i Asien har det hårdaste straffet som finns nämligen dödsstraff. Italien har haft sin maffia och i många länder i mellanöster men även i Afrika finns gängbrottsligheten och i många länder har man gjort som moderaterna vill nämligen höga straff och hur mycket teknik som helst. Lägger ut en artikel skriven av Henrik Tham i Dagens Arena

BROTT Det finns ingen snabb lösning på de gängrelaterade skjutningarna. Ropen på hårdare tag ekar ihåligt i ljuset av forskning och erfarenhet. I väntan på att våldsspiralen vänder nedåt ska inte vårt rättssystem förstöras, skriver Henrik Tham.

De repressiva förslagen i den kriminalpolitiska debatten i Sverige ökar nu snabbare än skjutningarna. Pengar ska tas från biståndsbudgeten för att bygga fängelser i andra länder. Straffen för gängkriminella ska fördubblas. 18-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse. Fler unga ska kunna häktas. Straffen för narkotikabrott ska skärpas ytterligare efter att det ständigt ökande antalet straff inte visat sig vara effektivt.

Förslagen kommer både från regering och opposition. Gemensamt talar man i termer av ”de kriminella”, ”knäcka” eller ”krossa” gängen och ”krigstillstånd”.
Bakgrunden till uttalandena och förslagen är en oroande utveckling av våldsbrottsligheten. Skjutningar har tilltagit kraftigt i socialt utsatta områden. Sedan omkring 2014 har dessa resulterat i omkring 40 fall med dödlig utgång per år. Antalet sprängningar av byggnader i avsikt att skrämmas har likaså ökat stort. Olika händelser har rapporterats, om än inte lika systematiskt beskrivna, som hot mot blåljuspersonal, förnedringsrån mot unga och fritagningar från ungdomsinstitutioner.

Denna bild kan kompletteras och nyanseras. Antalet fall av dödligt våld i Sverige ligger fortfarande på en lägre nivå än åren kring 1990 i förhållande till antalet invånare. Såväl offer som gärningsmän utgörs med få undantag av unga män med invandrarbakgrund i socialt utsatta områden. Detta gör inte morden mindre tragiska men sannolikheten att en etnisk svensk ska dödas har inte ökat utan minskat.

Majoriteten av fallen av dödligt våld rör inte det gängrelaterade våldet utan män med missbruksproblem eller som varit påverkade av alkohol eller narkotika som dödar varandra, kvinnor som dödas i nära relationer och av andra fall. Dessa har nu så gott som helt upphört att vara föremål för kriminalpolitisk debatt. De gängrelaterade morden ska inte relativiseras eller förminskas genom att ställas mot andra fall av för tidig död.
Dock kan det finnas skäl att påminna om över 600 fall av narkotikarelaterad död och över 1200 självmord per år där många är unga.

Straffets preventiva verkan
För att stävja det dödliga våldet liksom annan brottslighet har olika argument förts fram i både lagstiftning och debatt. Argument som angetts för ökad användning av fängelse har varit ökad avskräckning, ökat oskadliggörande genom inlåsning, vikten av att sända tydliga signaler samt straffvärde och upprättelse för brottsoffret. Med dessa motiv har strafflagstiftningen expanderat mycket kraftigt sedan åtminstone sekelskiftet. Samtidigt har ned- och avkriminaliseringar som utmärkte 1960- och 70-talet så gott som upphört (Tham 2018)

När det gäller valet mellan ett fängelsestraff och en icke frihetsberövande påföljd för att förhindra återfall i brott är resultaten från den internationella forskningen tydligt: fängelse ger inte en bättre utan till och med en något sämre effekt än icke frihetsberövande påföljder. Längre fängelsestraff ger inte heller mindre återfall än kortare (Criminological Highlights; Chalfin & McCrary, 2017). Detta är den övergripande bilden som inte ändrats av att enskilda studier, vanligtvis gjorda av nationalekonomer, har påvisat små och oftast tillfälliga positiva effekter.
Inkapacitering eller oskadliggörande genom långa fängelsestraff kan kanske förväntas ha en preventiv effekt. Problemet här är att det inte går att förutsäga vilka som kommer att begå de allvarligaste brotten igen. Detta har väl visats i bland annat en utredning som skulle undersöka de brottspreventiva effekterna av senarelagd villkorlig frigivning (SOU 2017:61). Ökningen skulle därför behöva bli mycket kraftig och där den absoluta majoriteten av dömda i alla fall inte skulle ha återfallit annat än i mindre allvarliga brott.

Mot detta kan kanske invändas att det är värt pengarna att spärra in fler på längre tider om det kan minska antalet allvarliga brott. USA har i debatten ofta tagits som exempel på en framgångsrik politik genom inkapacitering. Fängelsepopulationen steg med fyra till fem gånger från 1970-talet till omkring 1990 varefter det dödliga våldet gick markant ned. Dock gick mord och dråp ned på liknande sätt i grannlandet Kanada som inte hade haft någon ökning av fängelsepopulationen. Utvecklingen av mord och dråp var för övrigt precis densamma i USA och Sverige trots Sveriges mer än tio gånger lägre fängelsepopulation och bara en liten ökning av antalet intagna under perioden (von Hofer 2013).
Som en möjlighet att uppnå både avskräckande och inkapaciterande effekter hänvisas i debatten ofta till den danska lagstiftningen som ger möjlighet till fördubblade straff för gängkriminella. Om effekten av detta vet vi dock ganska lite. Såvitt bekant har ingen utvärdering av lagstiftningens effekter gjorts. Vad gäller en speciell typ av denna lagstiftning så kan brott som begås inom så kallade straffzoner leda till fördubblade straff. Endast ett fåtal domar har enligt denna bestämmelse avkunnats, fallen har rört bötesbrott och något kortare fängelsestraff, och det har inte gått att dra slutsatsen om straffskärpningen hängt samman med gängkriminalitet eller någon annan försvårande omständighet (Rasmussen 2020)
Ett allt oftare använt argument för straffskärpningar är vikten av att sända rätta signaler. Vad detta egentligen innebär att inte helt lätt att förstå.
Ett allt oftare använt argument för straffskärpningar är vikten av att sända rätta signaler. Vad detta egentligen innebär att inte helt lätt att förstå. Vilket är auditoriet för signalerna om att det är fel att mörda, råna och våldta? Om det rör sig om ett avskräckningsargument så har straffskärpningarna alltså inte visat sig ha effekt. Kanske är det uttryck för ett försök att uppfostra befolkningen genom vad som kallats strafflagens moralbildande verkan. De empiriska effekterna av en på sikt moralbildande verkan på befolkningen är dock empiriskt svåra att påvisa. Om motivet att ge signaler accepteras som en allmän princip för straffskärpningar finns det heller ingen begränsning för hur höga straffen kan bli.

Ett på samma sätt alltmer använt argument för straffhöjningar är hänvisningen till att brottet har högre straffvärde än lagstiftningen ger uttryck för. Här hänvisas ofta till vad medborgarna tycker, det vill säga till det allmänna rättsmedvetandet. Om detta har regering och riksdag vanligen liten kunskap. I debatten åberopas enkla frågor från opinionsundersökningar där en majoritet svarar ja på frågor om vi behöver strängare straff. I undersökningar av vad som kallats det informerade rättsmedvetandet, där medborgarna får ta ställning till konkreta rättsfall och diskutera lämpliga påföljder efter att ha sett fingerade filmer från rättegångar, blir resultaten ganska annorlunda. I en omfattande svensk och nordisk studie låg de föreslagna straffen i genomsnitt på samma nivå eller under den som domstolarna la sig på (Jerre & Tham 2010). Det kan tilläggas att allmänheten förutom vikten av straff som en markering starkt framhöll påföljder med rehabiliterande inriktning.

Slutligen, att hårdare straff krävs för brottsoffrets upprättelse är en sanning med modifikation. Människor som utsatts för brott har mycket olika krav på bestraffning av gärningspersonen. Några vill mycket förståeligt ha hårda straff. Det vanligaste enligt både svensk och internationell forskning är att brottsoffret ställer krav på den rättsliga processen i form av information, respektfullt och korrekt bemötande, en mer personlig och mindre byråkratisk handläggning, möjlighet till ekonomisk kompensation och någon sorts gottgörelse från gärningspersonen. Få vill ha extrema straff (Aertsen 2012).

Trots dessa kända fakta är det dominerande kravet i den kriminalpolitiska debatten höjda straff. Sådana krav kan också uppfattas som att straffen hittills inte höjts. Förutom den allmänna kraftiga expansionen av lagstiftningen på straffrättens område, som alltså startat långt innan de gängrelaterade skjutningarna satt igång, kan den specifika utvecklingen av straff för våldsbrott framhållas.

Straffet för mord har mer än fördubblats på ett par decennier och livstids fängelse ska nu vara normalstraff. Mellan 1970-talet och 00-talet ökade den sammanlagda utdömda fängelsetiden för misshandel (inklusive grov) med tre gånger. Denna ökning inträffar trots att det inte går att se någon ökning av grövre misshandel enligt studier av självdeklarerad brottslighet, offerundersökningar eller sjukhusdata.
Den allt starkare inriktningen på straff som medel för att styra brottsligheten utgår från individen som rationell varelse som väger vinster mot kostnader.
Den allt starkare inriktningen på straff som medel för att styra brottsligheten utgår från individen som rationell varelse som väger vinster mot kostnader. Att människan i allmänhet reagerar rationellt är förstås inte någon orimlig ståndpunkt. I ett historiskt och jämförande perspektiv har dock hänvisningar till människors individuella motiv eller straffkalkyler litet förklaringsvärde. I Sverige har brottsligheten sedan 1800-talets början visat samband med bland annat befolkningsökning, svält, industrialisering, konsumtionsvarornas utveckling, arbetsmarknad och alkoholpolitik. Omvänt är det inte uppklaringsprocent, risken för fängelse eller fängelsestraffets längd som har bestämt brottsutvecklingen.

Kontrollkostnader
En invändning mot invändningen att straffskärpningar inte tycks ha positiva effekter på brottsligheten kan då vara att man ändå måste försöka. Problemet är att straff innebär kostnader, såväl ekonomiska som andra. All politik bygger på en avvägning mellan förväntade positiva effekter av en åtgärd och kostnaden för eller riskerna med en sådan åtgärd. Diskussion om kontrollkostnader eller till och med kontrollskador lyser med sin frånvaro i den svenska kriminalpolitiska debatten. Ett antal sådana kostnader bör framhållas.

Alliansregeringen satsade på 3 000 nya poliser fram till 2010. Målet var ökad uppklaring och ökad polisnärvaro ute i samhället. Satsningen följdes av minskad uppklaring och satte inga spår i brottsutvecklingen.  Utan att reflektera över detta lovade den nuvarande regeringskoalitionen 10 000 ytterligare anställda inom polisen. Kanske är det behövligt men kostnaderna för detta hade också kunnat ställas mot alternativa sätt att åstadkomma brottsprevention. Detsamma gäller fängelserna. Efter flera års nedgång i fängelsebeläggningen vänder den nu uppåt. Ett år i fängelse kostar staten en miljon och till detta kommer kostnaderna för nya anstalter. Hur skulle dessa pengar kunnat användas för till exempel stöd till brottsoffer eller förebyggande arbete?

Kriminaliseringar och straffskärpningar har alltså ökat mycket kraftigt. Ökningen är den högsta i modern tid. Straff ska av tradition vara undantaget vilket följer av regeringsformen. Juristerna talar om straffet som ”ultima ratio”, det vill säga något man tar till i sista hand. Straffet har nu alltmer gått i riktning av att bli ett medel för att, förhoppningsvis, bekämpa sociala problem och inte för att skipa rättvisa vilket tidigare var syftet. Som en följd av detta har traditionella värden som humanitet, återhållsamhet och rättssäkerhet fått mindre betydelse. Det har blivit allt viktigare att straffa unga med hänvisning till att de är myndiga samtidigt som de inte anses tillräckligt mogna för att få gå på Systemet.

Förslagen om dubbla straff för gängmedlemmar innebär att samma brott bedöms olika beroende på vem som utfört handlingen och strider mot principen om likhet inför lagen.
Polisen har avsatt närmare en tiondedel av sin personalstyrka för att spåra upp narkotikabrott. Dessa resurser ägnas i stor utsträckning till att gripa människor misstänkta för att ha konsumerat narkotika och att avtvinga dem ett urinprov på polisstationen. Polisen tar nu 40 000 sådana prov under ett år.

Polisens ”stop and search”, som särskilt berättigas med hänvisningar till narkotika och inre utlänningskontroll, riskerar att skapa stämningar liknande dem som inspirerat ”Black lives matter”. Internationell forskning visar faran med detta i form av minskad tillit till polisen, ovilja att hjälpa till att klara upp brott och till och med benägenhet att begå mer brott med motiveringar som: ”Varför ska jag följa reglerna i ett samhälle som behandlar mig orättvist?”. Också i Sverige har unga i socialt utsatta områden framhållit rättvis behandling som ett centralt krav på polisen (Brå 2018).

Vad göra?
Frågan om vad som ska göras kan besvaras med vad som inte ska göras. Det finns ingen kvick fix på de gängrelaterade skjutningarna. Ropen på hårdare tag ekar ihåligt i ljuset av forskning och erfarenhet. Kontrollkostnaderna för den svenska kriminalpolitiken är avsevärda och riskerar bli än högre utan att detta ger märkbara effekter i form av minskad brottslighet. I väntan på att våldsspiralen vänder nedåt ska inte vårt rättssystem förstöras.
Att försöka hålla repressionen på en ”lagom” nivå har också att göra med Sveriges självbild, både utåt och för oss själva. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna internationellt varit känt för tilltro till staten, polisen och rättsväsendet i övrigt och för att hantera brottsligheten med relativt få i fängelse. De nordiska länderna har framstått som ett föredöme i världen.
Det är märkligt att se hur traditionella värden som rättvisa och humanitet spelar en allt mindre roll i svensk kriminalpolitik och debatt. Utvecklingen är också märklig vad gäller partiernas förhållande till SD. Medan de flesta partier åtminstone tidigare tagit starkt avstånd från SD:s invandringspolitik har få reagerat mot dess kriminalpolitik. Kriminalpolitiken är vid sidan av invandringspolitiken de europeiska högerpopulistiska partiernas centrala politikområden. Reflekterar inte partier och partiledare i Sverige över att de accepterat en högerpopulistisk retorik och politik? Är kriminalpolitiken till skillnad från andra områden inte politisk? Kriminalpolitiken är kanske inte särskilt viktig i jämförelse med flera andra politikområden, men den säger något om en mer generell politisk inriktning. Kriminalpolitiken utgör ett lackmustest.

Dessa djävla miljöbrottslingar bör buras in på livstid. Idag när jag åkte från stugan lyssnade vi på radion och Titti Schultz. Hon har olika delar i sitt program och ett inslag handlade om ett företag som skötte återvinnandet av dessa små batterier. Då kom det fram att det är inte bara i Indien man har helt förkastlig återvinning av små batterier. Sånt händer i Sverige det var helt klart men vad i helsike gör den myndighet som ska kontrollera sådan verksamhet. Det här är mycket allvarligt. När höljen tagits tillbaka återfyller man geggan som finns i batterierna i säckar och sedan hade man både grävt ner geggan på åkrar som finns men även var det privatpersoner som använt gifterna till fyllning.

Nu har företaget gått i konkurs och så får de som köpt skiten sanera för minst hundra tusen kronor då företaget gått i konkurs. Visst är det rena rama gangsterfasoner och möjligen kan man kalla det så. Någon myndighet måste ha brustit i sin tillsynsroll när inte företaget skött sig. Batterierna har hämtats bland annat ur de boxar som finns på återvinningsstationer. Detta är flera skandaler, dels att de fyller i marken giftiga massor, vart finns kontrollen över de företag som inte har upptäkt vad som pågick i stationer där man återvinner ur batterier. Det här är lika hemskt som när den organiserade brottsligheten skjuter på varandra. När man börjar med den här typen av brott är straffskalorna för låga. Alldeles för låga och de har säker konkurrerat företag som följer lagarna.