Övriga partier i Umeå kör hårt med visionära befolkningsmål, sen klagar man över effekterna. Att vi har större kostnader för att bygga bostäder, välfärdskostnader – samt investeringskostnader för välfärd.
Även om partier snackar om att Umeå är tryggt – att det minsann inte finns några områden som är otrygga här, så vet folk bättre. Det finns anledningar varför Ersboda, Ålid/Mariehem är mindre populära än exempelvis Teg.
Övriga partier har med all önskvärd tydlighet signalerat att man inte vill utmana bosättningslagen(ens för att ge plats åt de som sökt sig från krigets Ukraina – alltså vårt närområde). Man vill inte sätta ned foten och säga att vi inte kan ta emot fler.
Tvärtom håller övriga partier att ett större invånarantal är bra för kommunmedborgare över huvud.
Mål och indikatorer – förstås viktiga för styrning – innebär mer administration. Man bör nogsamt överväga vilka man måste ha, inte vilka man ”kan ha” för att det ska se bra ut.
Med viss frustration sitter jag av och hör politiker väga sin vikt över vilken befolkningsökning man sett under deras tid som politiker. Inte hur kvalitén på välfärd utvecklats.
Jag tycker inte att det är särskilt vackert att höra av dessa lokalpolitiker om hur de kunnat vara ”solidariska” – för de skattemedel som kommunmedborgare tvingats avstå från sin lön. Skattemedel som istället skulle kunnat gynna välfärden för kommunens befintliga medborgare.
Först: I Umeå ville Sverigedemokraterna utmana bosättningslagen, som enda parti.
Vi sa uttryckligen att Umeå i stället behöver se till att hjälpa de som flytt krigets Ukraina i första hand. Bosättningslagen gäller då inte de som flyr Ukraina.
En av de mer omskrivna lokala i Sverige de senaste veckorna, Christian Sonesson(M) från Staffanstorp. Sonesson som kommunstyrelsens ordförande, valde att (precis som SD föreslog i Umeå) utmana bosättningslagen, vilket resulterade i att migrationsverket beslutade att avbryta anvisningen till Staffanstorp.
När jag föreslog detta i Umeå kommun var samtliga övriga partier för att ge plats åt andra – före de som flyr krigets Ukraina.
Asylsökande från andra delar av världen tyckte man hade större skyddsbehov. Att det var rimligare att hjälpa andra först.
Istället för att hjälpa de som flyr krigets Ukraina.
Efter migrationsverkets beslut att avbryta anvisningen till Staffanstorp har vänstermedia reagerat annorlunda.
Nu menar man att de svagaste inte är de som flyr krigets Ukraina. De svagaste är de andra.
Och på den nivån ligger debatten just nu.
Hoppas på en tillnyktring från övriga partier kring detta, även i Umeå kommun.
Varför inte prioritera människor på flykt från vårt närområde?
Polen fick ursprungligen en hel massa skit över att man inte tog emot under flyktingvågen som kom att präglas av ekonomisk och social migration.
När sedan kriget i Ukraina kom, och de som absolut grannland behövde ställa upp på de som flydde krigets Ukraina, så ställde Polen upp på grannlandet.
Jag tycker till skillnad från övriga partier att vi i första hand ska hjälpa just i vårt absoluta närområde.
I Umeå kommunfullmäktige föreslog vi att utmana bosättningslagen, vilket i innebär att mer resurser kan frigöras för att hjälpa de som söker sig från krigets Ukraina.
Detta innebar att debatten blev en aning 2015 av sig i kommunfullmäktige. Vissa av de övriga försökte låtsas hitta formaliafel, vissa av de övriga låtsades vara för fri invandring.
Kort sagt: I Umeå kommun menar övriga partier att de som flyr Ukraina under massflyktsdirektivet inte ska prioriteras över de som omfattas av bosättningslagen.
Samtliga| övriga partier som tidigare drivit en ansvarslös invandringspolitik.
Argumenten för att bortprioritera de som flyr krigets Ukraina varierade. Socialdemokraternas Hans Lindberg och moderaternas Anders Ågren valde tillsammans med miljöpartiets Nils Seye Larsen antingen att låtsas inte förstå lagstiftning, eller rent inte känna till den.
Något som folkbladets ledarskribent också försökte göra ett ”case” för, där hon (instämmandes med bland annat S, M och MP) skriver att:
”Kommunen får trots allt anvisade flyktingar även inom massflyktsdirektivet, och det var anvisade flyktingar motionen berörde.”
Nej. Massflyktsdirektivet är inte förenligt med bosättningslagen. Vilket jag tydliggjorde vid flera tillfällen vid debatten.
Som ni ser i slutet av klippet jag spelade upp så förekom även de vanliga argumenten, där politiker låtsas vara för fri invandring, och försökte tillskriva mig och Sverigedemokraterna uppfattningar vi inte har. Som sagt väldigt påminnande om debatterna från 2015.
Tidigare i vår har bland annat partier såsom vänstern ifrågasatt satsningar på infrastruktur – såsom utökning av gymnasieplatser i Umeå. Det kostar som bekant att växa.
Jag kan tycka att det är förnuftigt att ifrågasätta investeringar, och de kostnader som följer av dem. Men man måste samtidigt ha ett rimligt grepp om kausaliteten. Varför behöver vi ha större kostnader för exempelvis skola?
Det sagt har jag också skrivit att vi behöver iaktta försiktighet även avseende mottagande från Ukraina. Att det nog inte kommer bli så lätt för mindre kommuner som lovar alltför mycket. Exempelvis kommuner med 6000 befolkning som eventuellt behöver trolla fram motsvarande cirka 600 skolplatser. Särskilt utan några utfästelser från staten avseende ersättning. Det behövs en bättre samverkan kring mottagandet av flyktingar från Ukraina – och rimligare ambitioner kommun för kommun.
Senaste kommentarerna