Efter att ha sett nyheterna på SVT så blir en sak rätt klar – Endera försöker Moderaterna vinna billiga politiska poäng eller så har Moderaterna vilket i sådant fall är mycket värre inte fullt ut förstått hur man bäst skyddar sig mot IT attacker. Moderater och Liberaler verkar dessutom helt ha missat vem som sköter detta försvar.

Samma sak ser förovrigt ut att gälla Liberalerna om man lyssnar på det deras försvarspolitiske talesperson Allan Widman säger.

För egen del tror jag att det förstnämnda är det som stämmer bäst in på Moderaternas och Liberalernas uttalande.

FRA som är den organisation som bevakar, kartlägger och bekämpar IT attacker och cyberhot säger att Sverige årligen utsätts för mer än 100.000 enskilda IT attacker. I nästa andetag säger de att antalet attacker är ca. 10.000 per månad vilket skulle göra dem till 120.000 på årsbasis.

Stefan Löfven och regeringen har tagit detta på största allvar och aviserat stora satsningar på de enheter som ska försvara Sverige mot denna typ av brott. Att då som Moderaterna och Liberalerna komma dragandes med att regeringen inte satsar tillräckligt på Försvaret och Polisen rimmar mycket illa.

Löfven har försäkrat att regeringen kommer att tillföra resurser och pengar i den omfattning som behövs för att skydda Sverige mot dataintrång och spridande av falska nyheter och falsk information – Något som hyllas av Professor Robert Egnell på försvarshögskolan.

Att i detta läge bete sig som Thomas Tobé och Allan Widman luktar populism utan substans lång väg!

Vi Socialdemokrater har inte sagt nej till mer pengar till försvaret eller polisen – Vad vi sagt är att vi kommer at skjuta till resurser i den takt de behövs och i dagsläget är hotet från IT attacker betydligt större och reellare än ett traditionellt krig och det är därför våra resurser primärt satsas på att skydda oss från detta hot som av många upplevs som omedelbart och pågående.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att internet och webben (cyberspace) kan attackeras och att duktiga hackare kan stänga ner hela företag och hela verksamheter har vi fått uppleva i en allt ökande omfattning under några år och ska man tro amerikanska CIA är detta något vi kommer att få vänja oss med i framtiden.

Därför kommer den del av försvarsmakten som försvarar cyberrymden att vara minst lika viktigt som det reguljära försvaret från och med nu och framvart.

Jag har i tidigare inlägg lyft denna fråga – Dock utan att ha ett bra svar på hur detta ska lösas för att säkerheten ska kunna garanteras runt om i världen.

Framtiden ter sig skrämmande om det faktiskt är så att någon som besitter rätt kunskap och har rätt verktyg till sitt förfogande rätt enkelt kan gå in och ta kontrollen över olika datoriserade system i vårt samhälle.

Därför är den första och viktigaste frågan vi bör ställa oss för framtiden vilka saker och samhällsfunktioner som ska vara kopplade till internet och nåbara via nätet och vilka saker och samhällsfunktioner som bör hållas frånkopplade från omvärlden i egna helt slutna datasystem?

Min tro är att viktig samhällsinfrastruktur som kärnkraft, elförsörjning och vattenförsörjning hör till de saker som ska skötas i egna slutna datasystem. Därutöver givetvis alla militära vapen och underrättelsesystem och många av de samhällsviktiga register som hålls av våra myndigheter såsom polis och domstolsväsende mm.

Därför är det hög tid att Sverige intensifierar sitt försvar på detta område även om jag vet att Sverige redan nu ligger rätt långt framme.

I en värld där IT attacker kommer att öka i intensitet finns det även anledning för alla företag att ställa sig frågan hur olika delar av företaget ska vara utformade vad gäller åtkomst via internet. Det som i grunden påstås vara morgondagen därför att människan i en framtid ska kunna nå och göra allt via internet är kanske inte så bra som vi först trott?

I vart fall hopar sig frågorna och jag är övertygad om att det som påstås ha hänt i samband med det amerikanska valet kommer att skapa en intensiv debatt i ämnet – En debatt som förhoppningsvis leder till att säkerheten stärks.

Som jag påpekat i tidigare inlägg så är ett av nutidens stora problem att mycket av det som sker på sociala medier kan ske mer eller mindre anonymt.

Om man vet hur man ska göra och har rätt strategi för det är det ganska lätt att få en lögn att se ut som en sanning på sociala medier vilket är en av de saker som påstås ha påverkat utgången av det amerikanska valet om jag förstått saken rätt.

En bra början för att få stopp på – Eller i vart fall kraftigt begränsa möjligheten att sprida dessa lögner är att se till att allt som publiceras på sociala medier omfattas av samma lagkrav om källgranskning och ansvarig utgivare som mer traditionella medier.

Att alla sociala medier ska ha en ansvarig utgivare som kan straffas om det som skrivs är fel är av yttersta vikt för att stoppa den typ av attacker Ryssland påstås ha gjort i USA i samband med presidentvalet.

Jag tycker dessutom att det är viktigt att vi redan i skolan börjar utbilda människor i hur man ska betrakta och värdera den information som finns på sociala medier. Som jag ser saken är det viktigt att man redan som barn får lära sig att saker som finns på sociala medier faktiskt kan vara en lögn även om den får många träffar när man googlar på en företeelse.

Därför är mitt förslag att denna fråga lyfts på internationell nivå i EU, FN och andra liknande instanser så att vi kan enas om en ordning som minimerar riskerna i cybervärlden.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Toppmötet på SVT sa Tony Blair något intressant som både han och och Reinfeldt var överens om. Blair sa att på ett sätt är det så att vänsterns ideologiska övertygels om solidaritet och jämlikhet vunnit folks hjärta och att varje regering som inte praktiserar och lever upp till dessa värden inte har någon chans att överleva.

Att dessa två vården är viktiga håller jag givetvis med om – Däremot ser det ut som om även regeringar som jobbar mot dessa värden kan regera vilket borde få oss som är inblandade i politiken att fråga oss varför?

Att det blivit så kan bara bero på en enda sak – Att dagens människor inte fullt ut förstår innebörden av de värden dessa två ord står för.

Blair pratade om att politiken måste förnyas och anpassas till vår tid och till den värld vi lever i nu och även i detta påstående kan jag hålla med honom om än bara delvis.

Det är inte politiken i sig och det samhällsbygge den leder till som måste förnyas – Det som måste förnyas är sättet på vilket vi kommunicerar vilken typ av samhälle vi ska bygga och för vem detta samhälle ska byggas.

Ska samhällsbygget bli starkt måste vi lägga oss vinn om att alla förstår innebörden i den ideologi och i de värdeord som samhället ska byggas på och det är sättet på vilket detta kommuniceras som bör förnyas och inte politiken.

Därför är det av yttersta vikt att vi som finns inom politiken och inom Socialdemokratin förklarar för svenska folket på djupet vad den svenska samhällsmodellen är. Om målet med resan är ett samhälle byggt enligt den svenska samhällsmodellen är det viktigt att stämma av att medborgarna vet vad den svenska samhällsmodellen är och vilka värden den står för.

Som politiker och som politiskt parti går det inte att ta för givet att människorna vet vad den svenska samhällsmodellen är och därför ska vi sakta ner och ta oss den tid som behövs för att förklara detta.

Att Socialdemokratin tappat i Europa även om den nu sakta men säkert återhämtar sig beror sannolikt på att vi som är inblandade i politiken slarvat och tagit för givet att människorna vet vilken typ av samhälle Socialdemokratisk politik strävar efter att bygga trots att så inte är fallet.

I dagens snabba och många gånger ytliga värld är det många som känner igen och har hört en hel massa ord och värderingar utan att på djupet känna till innebörden i dessa ord och värderingar. Detta måste vi ändra på om morgondagens samhällsbygge ska bli lika starkt och välmående som det våra förfäder byggde.

Ska samhällsbygget lyckas måste väljarna veta varför det är så viktigt för att vi bygger samhället på en modell som bejakar kärlek – solidaritet och alla människors lika värde och det arbetet är inte klart innan alla förstår vad dessa tre faktiskt betyder på djupet.

Det är i det sammanhanget det är viktigt att förklara varför effektiv fördelningspolitik är nödvändig för välfärden och varför devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” är viktig i människors vardag.

Jag har vid ett flertal tillfällen påtalat vikten av att bygga ett jämlikare samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader för att undvika avundsjuka och för att se till att alla i samhället har acceptabla levnadsbetingelser.

Min och vår viktigaste uppgift för framtiden måste därför vara att i ord och handling visa hur detta jämlika samhälle ska byggas.

De två viktigaste frågorna för stunden är att sätta människor i arbete och att skapa en effektiv migrations och integrationspolitik som ser till att även de som invandrar blir en naturlig del av samhället. Att förklara hur och varför detta hör samman med kärlek – solidaritet och alla människors lika värde är därför en grannlaga uppgift som politiken måste ta på största allvar.

Som politiker borde det viktigaste av allt vara att se till att alla människor vet vart resans slutmål är så att de aktivt kan delta i att nå resmålet.

Idag upplever jag att endast ett fåtal väl invigda vet målet för resans slut och den utvecklingen måste vi ändra på om vi ska få folket med oss.

Det är av just denna anledning jag länge påtalat vikten av att sluta ”snuttifiera” politiken genom att lägga all kraft på att debattera sakfrågor som brutits ut ur helheten – Dvs. den ideologiska planen för samhällsbygget.

Ska vi i ord och handling klara av att bygga det solidariska och jämlika samhälle som Blair och Reinfeldt var överens om är människornas vilja finns bara en väg och det är att återgå till en livlig och levande ideologisk debatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Landsbygdskommittén har lämnat ett förslag till förändrade reseavdrag som alla partier ställer sig bakom – Att göra reseavdraget helt avståndsbaserat och ta bort skrivningen om tidsvinst på minst 2 timmar som är svår att kontrollera tycker även jag är ett bra grepp och en vettig förändring.

Att dagens modell för reseavdrag mest används av högavlönade män i storstadsområden visar att dagens modell för reseavdrag är fel.

Reseavdragens syfte har aldrig vara att göra bilresor i storstadsområden avdragsgilla utan tillkom för att kompensera människor i glesbygd som inte har tillgång till kollektiva färdmedel för att ta sig till och från jobbet utan att straffas för sitt val av bostadsort.

Att hela Sverige ska leva och då på någorlunda rättvisa villkor är en rättvisefråga och i rättvisans namn borde det då vara så att det är de som måste använda bilen till och från jobbet som ska kompenseras – Inte de som med fördel kan åka kollektivt.

Storstadsbor ska uppmuntras att åka kollektivt till och från jobbet och förändrade reseavdrag är ett mycket bra sätt att se till att så blir fallet. Vill de som bor i större städer köra bil för sin egen bekvämlighets skull så är det inte mer än rätt och riktigt att de betalar den fulla kostnaden för det valet själva.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

LO:s ledning har skrivit en debattartikel som publicerats på SvD Näringsliv där de framför åsikten om att det är hög tid att vi genomför en skatteväxling i Sverige som innebär att vi skatteväxlar mellan kapital och arbete. Detta tycker jag är ett mycket bra förslag och jag har varit inne på samma linje själv i tidigare inlägg.

LO poängterar att avsaknaden av både arvs- och förmögenhetsskatt gör att de som ärver sitt kapital och/eller lever på stora förmögenheter betalar mindre i skatt än många av LO:s arbetarfamiljer.

Jag tycker att LO är helt rätt ute och att dessa skatter helt avskaffats är en stor orättvisa. De som ärver och har förmögenheter måste bidra med mer i skatt till samhällsbygget den saken är helt klar.

En skatteväxling där vi återinför förmögenhetsskatten och arvs- & gåvoskatten till förmån för minskade inkomstskatter för människor med låga och/eller normala inkomster är helt rätt väg att gå. Som Socialdemokrat tycker jag inte att det ska spela någon roll om man har turen att födas rik eller fattig.

Den som ärver och lever på en ärvd förmögenhet ska således betala mer i skatt och definitivt minst lika mycket som den arbetande LO-familjen.

I debattartikeln anför LO en annan viktig sak och det är att staten måste ta ett större finansieringsansvar för välfärden så att kommunalskatterna kan hållas tillbaka. Även denna syn ställer jag mig bakom därför att det är hög tid att vi återställer ordningen genom att se till att staten på nytt tar ansvar för de kostnader som vältrades över på landets kommuner under Alliansens år vid makten.

I grunden tycker jag att hela skattesystemet ska ses över och som bekant vill jag skriva om de skatteavtal vi har med andra länder så att vi får stopp på skatteplanering som innebär att skatt på svenska vinster kan betalas i andra länder än i Sverige.

Därför gör jag tummen upp för LO:s förslag om skatteväxling där skatt på kapital ökas till förmån för minskade skatter på arbete.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Föga oväntat så har Statstjänstemännens fackliga organisation ST invändningar mot att Landsbygdskommittén som involverar alla riksdagspartier i sitt slutbetänkande till landsbygdsminister Sven Erik Bucht lägger förslag om att flytta ut 10.000 statliga jobb från Stockholmsregionen till glesbygd – Detta trots att flytten inte motsvarar fler statliga jobb än de som tillkommit efter 2008.

I den plan som visats så är bland annat Västerbottens inland stora vinnare enligt den initiala information som finns.

ST poängterar i sin kritik att effektiviteten hos utflyttade verksamheter hotar att sjunka därför att oerhört få av den som idag är involverade i verksamheten kommer att följa med vid en flytt. ST påpekar att så var fallet när Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket flyttade till Östersund respektive Karlstad.

Jag betvivlar på inget sätt att effektiviteten kan sjunka initialt. Jag är dessutom övertygad om att den relativt kort därefter kommer att öka och bli minst lika stor som när verksamheterna var förlagda till Stockholmsområdet.

Jag tror dessutom att det kommer att bli relativt lätt att hitta kompetent personal på de platser som kommer ifråga för lokalisering av de utflyttade verksamheterna. Dessutom tror jag att vi över tid får en betydligt lojalare personal som stannar längre därför att rörligheten på arbetsmarknaden är betydligt mindre i glesbygd ån den är i Stockholm.

I dagens digitaliserade värld finns det ingen anledning att koncentrera statlig verksamhet till Stockholmsregionen eller andra storstadsregioner som även utan statlig verksamhet har tillräckligt med arbetstillfällen för att sätta de som bor där i arbete.

100 jobb i Lycksele eller 50 jobb i Vilhelmina eller Åsele skulle betyda oerhört mycket för dessa platser och leda till många positiva samhällseffekter med tillväxt och expansion samtidigt som förlusten av dessa arbetstillfällen betyder mycket lite för Stockholmsregionen.

Därför tycker jag att regeringen gör helt rätt som initierar denna utflyttning. Om jag fick bestämma skulle Stockholmsregionen få nöja sig med maximalt 20% av de statliga jobben medan resten fördelas solidariskt över hela landet.

”Hemligheten till framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Många av de som flitigt kommenterar och kritiserar det jag skriver på bloggen har med oändlig frenesi kritiserat och på olika sätt försöka förneka att Sverige har de snabbast ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor i hela OECD.

Samtidigt som de förnekar att klyftorna är stora och att dessa växer snabbt och att dessa ökade klyftor i grunden är ohälsosamma vill de dessutom göra gällande att Sverige har små klyftor.

Hur man med fog kan hävda att en genomsnittlig toppchefslön på 18,4 miljoner/år i jämförelse med medianlönen för arbetare som ligger på 309,000 kronor/år utgör en liten klyfta övergår mitt förstånd.

Själv har jag envetet hävdat att det jag skrivit stämmer och att ökade klyftor är ett stort problem och något som måste vändas på så att Sverige får OECD:s snabbast minskande klyftor i jakten på ett jämlikare samhälle.

I dag publiceras nya fakta av hur snabbt ökningen av klyftorna ökar i Sverige – Detta genom att beräkna när ”Fat Cat Day” infaller – Dvs. hur snabbt en toppchef tjänar in en arbetares medianlön.

I Storbritannien nåddes detta i vanlig ordning efter drygt 2,6 dagar medan det i Sverige tar aningen längre tid än i Storbritannien även om vi snabbt närmar oss britterna.

I Sverige har den tid det tar för toppcheferna att tjäna in vanliga arbetstagares lön näst intill halverats från 11 dagar för 10 år sedan till dagens 6 dagar + en 1/2 timme och det är bland mycket annat detta jag pekat på när jag säger att klyftorna växer snabbt och att dessa ökade klyftor är dåliga för samhället i stort.

Uträkningarna är gjorda utifrån SCB:s statistik som visar att medianlönen för en svensk arbetstagare är 309.000 kronor per år eller 25.750 per månad mätt på hela arbetsmarknaden.

Störst var jämlikheten i Sverige på 1980-talet när toppcheferna fick jobba hela 40 dagar för att tjäna in en normal årslön för en arbetare.

Detta index är rätt intressant för att påvisa hur samhällsutvecklingen sett ut då vi under 8 av de 10 år som jämförelsen sträcker sig över haft en Alliansregering som styrt Sverige.

Att tiden för när ”Fat Cat Day” inträffar i det närmare halverats under denna tid bevisar precis det jag framfört hela tiden – Att nyliberal politik orkestrerad av Alliansen inte varit bra för Sverige och dess arbetstagare.

Det är därför vår viktigaste uppgift som Socialdemokrater är att vända denna skadliga utveckling och styra mot ett mer jämlikt samhälle där vinsterna av allas arbete fördelas mer jämlikt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Säga vad man vill om USA:s tillträdande president Donald Trump men i allt han hittills gjort i form av utnämningar och nomineringar av människor till sin kommande administration så är han konsekvent med de löften han gav inför valet.

Ett av löftena var att flytta tillbaka amerikanska jobb till Amerika och det är sannolikt därför han utsett protektionisten och juristen Robert Lightizer som kandidat till posten som USA:s framtida handelsrepresentant.

Lightizer är motståndare till allt som heter frihandelsavtal och anser precis som Trump att frihandelsavtal verkar menligt gentemot antalet amerikanska arbetstillfällen.

För egen del ogillar jag i princip allt Donald Trump står för men på området frihandel tycker jag dock att han har vissa poänger som kan verka välgörande på både vad gäller antalet arbetstillfällen, landets skatteintäkter och vad som år bra för vår miljö.

För mig är en världsordning där allt tillverkas så nära slutanvändaren som möjligt bra och rätt ur alla dessa synvinklar med välfärden och miljön som de största vinnarna.

Trumps politik på detta område påverkar inte hur ägandet av företagen ser ut utan snarare vart produkterna som ska konsumeras i USA tillverkas.

Även med Trumps politik finns inga hinder mot att svenska företag kan äga produktionsenheter i USA så länge produktionen av det som ska säljas i USA sker i USA av amerikanska arbetare och med skattebetalning för vinster gjorda i USA i USA.

Trump’s linje är med fördel något vi kan tillämpa även i Sverige och inom EU då samma regler rimligen ska gälla amerikanska företag som önskar sälja produkter i EU.

Utnämningen av Lightizer som USA:s kandidat till handelsrepresentant ligger därför helt i linje med det önskemål jag uttalade redan för 2 år sedan – Det önskemål som handlade om att allt ska tillverkas så nära slutanvändaren som möjligt för att värna vår miljö och att vinsterna av all försäljning ska beskattas i det land där vinsterna uppstår.

När jag först lanserade denna tanke och teori och detta tankesätt var det många belackare som sa att detta inte är genomförbart i vår moderna värld därför att världen föränfrats.

Med Trump’s utnämning av Lightizer till USA:s handelsrepresentant vill jag säga följande – Jag hade rätt även om jag var långt före min tid i vad som är rätt och riktigt vad gäller produktion och världshandel.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Än så länge får vi skatta oss lyckliga över att MUF:s inflytande över Moderaternas politik inte har allt för stort inflytande ty hade så varit fallet hade Sverige under en Moderat regering blivit ett hemskt land för alla arbetstagare och svaga grupper att leva i.

MUF vill under den nye MUF ordföranden Benjamin Dousa skicka tillbaka Sverige till det läge som gällde innan LO och S gemensamt såg till att Sveriges arbetare fick en dräglig situation – Tillbaka till en verklighet där stora delar av Sveriges befolkning har samma levnadsbetingelser som i historiens ”Fattigsverige”.

Några av de saker Dousa och MUF förespråkar är följande:

• Att allt bidragstagande ska kopplas till obligatoriskt tvångsarbete 8 timmar per dag.
• Att turordningsreglerna på arbetsmarknaden ska avskaffas.
• Att MBL ska avskaffas.
• Att företagen lättare ska kunna ”sparka” vem de vill genom att begreppet saklig grund för uppsägning vidgas.
• Att arbetslösa och nyanlända ska tvingas jobba till hälften av dagens absoluta minimilön.
• Att arbetslösa och nyanlända som sätts i arbete inte ska omfattas av kollektivavtal.
• Att arbetslösa och nyanlända som arbetar enligt ovan ska betala inkomstskatt samtidigt som deras arbetsgivare slipper undan arbetsgivaravgifter.

Listan ovan är bara en del av det dagens ungmoderater vill genomföra men det finns en gemensam nämnare i alla förslag som kommer från MUF och det är att vi ska sparka på de som redan ligger och berika de som redan har mer än tillräckligt.

Det som skrämmer mig allra mest är att dessa ungmoderater snart är vuxna och högst sannolikt involverade i moderpartiet och i dess politik för framtiden.

Lägger man samman MUF:s nya linje och det faktum att Moderaterna under Anna Kinberg Batras ledning tagit ett ordentligt kliv till höger genom att även AKB förespråkat sänkta ingångslöner och slopade kollektivavtal finns det anledning att oroa sig över vår framtid.

Dagens M är långt ifrån Reinfelds mer arbetarvänliga linje (även om han mest värnade om de mer välbetalda arbetarna) och oerhört långt från Anderes Borgs uttalande om att vi i Sverige inte sänker löner – Vi höjer dem.

Därför är det inte underligt att M tappar i väljarsympatier i de opinionsundersökningar som presenteras nu.

Jag är dessutom övertygad om att M kommer att tappa ännu mer när svenska folket slutgiltigt inser att Moderat politik under Anna Kinberg Batra och hennes politiska inriktning är en återgång till den traditionella högerpolitik Moderaterna alltid stått för – Den politik som handlar om att berika de redan rika ännu mer på övrigas bekostnad.

För mig ser den politiska agendan mycket annorlunda ut då den handlar om det omvända jämfört med vad Moderaterna vill åstadkomma.

I stället för att berika de redan rika på övrigas bekostnad vill jag genom effektiv skatte och fördelningspolitik ta från de rika och fördela det jag tar från dem till de som behöver tillskott i form av effektiva fördelningspolitiska åtgärder.

Det är därför jag som Socialdemokrat aldrig kommer att sitta stilla i båten och låta Moderaterna påstå att de har en ansvarsfull politik och en politik som är bra för Sverige.

Varje gång Moderaterna föreslår en försämring ska denna attackeras och ifrågasättas på ett sätt som får svenska folket att förstå vems ärenden Moderata politiker springer.

För mig som Socialdemokrat är det inte ett Sverige för eliten vi ska bygga utan ett Sverige där alla inklusive eliten har en dräglig vardag och ett bra liv som en effekt av solidarisk fördelningspolitik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Alla människor med någon form att rim och reson i sitt tänkande inser med säkerhet att avregleringen av Apoteksmonopolet blivit ett stort fiasko – Till och med ett fiasko av mega format.

Avregleringens förespråkare använde sig i sedvanlig ordning av argumentet om att en avreglering skulle leda till bättre service till medborgarna och till lägre läkemedelspriser.

Detta har kommit helt på skam – Alldeles speciellt så i glesbygd där många fått betydligt längre till Apoteket än tidigare som en effekt av att apotek läggs ner på grund av bristande lönsamhet.

Den enda positiva effekten är att medborgarna i större städer fått större närhet till ett apotek även om ökningen av närhet är högst marginell jämfört med när apoteksmarknaden var reglerad.

I dag kan man läsa om det största bakslaget av dem alla och det är att priserna för medicin har ökat dramatiskt trots förespråkarnas löfte om att konkurrens skulle skapa motsatsen.

Dagens Nyheter har gjort en undersökning där de jämför medicinpriserna från det att apoteksmonopolet avvecklades fram till utgången av förra året och den undersökningen ger vid handen att 94 av 105 kontrollerade mediciner ökat markant i pris trots att inflation och andra faktorer räknats in i undersökningen.

Undersökningen visar att priset för receptbelagd medicin ökat markant – I vissa fall med mer än 50% vilket innebär att samhällets – Dvs. alla vi skattebetalares kostnader för den receptbelagda medicinen ökat och därmed ökat samhällsbördan.

Att medicinerna ökat i pris beror på en enda sak – Minskade inköpsvolymer beroende på att aktörerna blivit fler än tidigare och att volymrabatter därför är omöjliga att förhandla fram.

Avskaffandet och avregleringen av Apoteksmonopolet är därför det yttersta beviset för att vissa saker ska ske inom ramen för offentlig sektor utan privata inslag.

Som samhälle är det viktigt att vi inser detta. Som regering är det viktigt att vi drar lärdom och återreglerar allt som avreglerats och återställer ordningen där offentlig verksamhet på nytt drivs av det offentliga helt utan privata inslag.

Förutom Apoteksmonopolets avskaffande kan listan av dåliga avregleringar göras rätt lång med inslag som Bilprovningsmonopolet och Posten med flera verksamheter där fortsatt statligt monopol varit betydligt bättre för medborgarna än den verklighet som blivit fallet efter misslyckade avregleringar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”