Etikett: buss

Nu och då

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2016 kl 10:44, 2 kommentarer

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka då man var liten.

Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

Bild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.

Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

En hint av något

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 juli 2015 kl 07:57, 2 kommentarer

Jag kommer ihåg, att jag som barn, när jag läste en serietidning, så var oftast medlemssidorna, det som var mest intressant. Jag lusläste vad andra skrivit, och sedan tittade jag på deras namn, ibland stod adresserna med, och jag målade upp en bild i huvudet på vart dom bodde, hur omgivningarna såg ut och jag kunde till och med få en känsla över hur delar av deras liv var, om dom hade kompisar, om dom trivdes där dom var.

Nu säger jag inte att jag VET, hur det såg ut, eller VEM dom var, vart jag fick det ifrån, vet jag ju inte, fantasier, magkänslor eller bara en hint av något. Jag tyckte ändå att det var intressant och spännande.

Sedan tänker jag att vissa människor, bara vet hur man för sig mot andra, respekterar, kollar av läget, är noga med att vara så diplomatiska som möjligt. Att inte vara manipulativ, kan också vara en svår balansgång, att få en människa att svänga åt ditt håll, utan att dom själva vet om det, men så länge man gör det av rätt orsaker, så är det helt ok. Då kanske det inte heter att vara manipulativ, utan mer att få en annan på rätt spår.

Sen finns det dom som utnyttjar deras ställningar och situationer dom är i, till max. Och mest för att göra saker så lätt för sig själv utan att det ska kosta, men det är alltid någon annan som får betala.

Picture this, en buss, fullastad med människor som ska från A till B, alla resenärer berättar varsin sann historia, från deras liv, något roligt, eller dramatiskt, sånt som andra bara sitter och gapar över, för det hade man aldrig ens trott, skulle kunnat ha hända. Vi bär alla med oss olika erfarenheter och händelser, tragiska, magiska eller bara rent sanslösa, men en sak har vi alla gemensamt, vi är människor.

Att livet ser annorlunda ut, beror inte bara på vad vi föds till, vår uppväxt, vad som speglar vår vardag, vad vi lär oss på vägen och HUR, vi lär oss. Utan även vad vi upplever på vägen och hur vi väljer att hantera det. Jag såg ett klipp igår, och jag vill dela det med er, verkligen talande och en tankeväckare. Sen kan ni blunda i slutet, där det framgår att det är ett stort företag som gör reklam, klippet är ändå sååå bra! Önskar er alla en toppen fredag!

Att drömma sig tillbaka

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 april 2015 kl 06:13, 4 kommentarer

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

½ 8 inledning

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2014 kl 09:51, Bli först att kommentera

Nu kör jag lite ”halv åtta” hos mig stuk på inledningen av blogginlägget. Förrätten: Fluffig luft i mängder med ett osynligt glas luftbubbel alá Lundmark-Hällsten med Norrländsk sfär.

Huvudrätt: Marias potatistårta med stött mos blandat med purjö, norrländska, fritt gående äggulor samt smör gjort i självaste Umeå, samt hemliga kryddor, till detta serverades fläskytterfilé gryta med knorr, och en sallad på grön somrig gurka, röd tomat på kvist, gul sol paprika och grönskimrande, isande isbergs sallad med crisp.

Efterrätt: Marabou mjölkchoklad parfait med Norrmejeriers fluffiga grädde samt röda, färska guld hallon och som pricken över i:et en Baileys biscotti serverat i Iittala glas, samt hemkoke kaffe i retro muggar. Jo, det gick ner, alltihop 😀

Mycket trevlig kväll, så det kan vi göra om flera gånger. Kul sedan då Ingvar beställde taxin och dom fick vänta i säkert 30 minuter innan dom hittade hit, alltså man kan ju bli galen. Vilken adress ska man uppge då man inte har infarten från adressen som brevlådan står på?

Och det må väl vara, kan man tycka, man kan ju säga det till den man talar med… men dom begriper inte. Hur många gånger har jag inte gjort just det, sagt bägge adresserna, mitt emot kyrkan, STOR buss på gården (om det varit under sommaren), men nä, ALLA svänger in på sidan av huset och försvinner neråt Blomstervägen, igår svängde dom in till Tord, två hus vid sidan av oss, och vände och försvann, hahaa. Kan man annat än skratta 😀

Apropå grytan med knorr, så kommer det sig av att vi såg på Plus i veckan där dom tog upp detta med svenskt vs danskt fläskkött. Jag föredrar svenskt, har alltid gjort det, och efter att ha sett det där programmet, så gör jag det, ännu mer.

I Danmark klipper dom av svansarna på grisarna, för att dom inte ska bita av varandras svansar, väldigt osmakligt, och detta görs inte i Sverige, men här biter dom inte varandra i svansarna, och vet ni varför? Jo, för här kostar dom på att ha strö i båsarna, så grisarna får böka runt i den och sysselsätta sig, dom får något att göra.

Man får ju lust att bilda en klubb med slagordet: Ge grisarna strö och förströelse!!! Eller gör som med gamla åsnor, adoptera en gris och se till att den får strö under den tiden den lever. Hur kostsamt kan det vara?

Dessutom är den svenska fläskfilén och ytterfilén finare, man märker det då man skär upp den, mindre senor och hinnor och den håller ihop bättre. Men jag förstår också att folk köper danskt, det är billigare…tyvärr.

Nog om detta, önskar er alla en trivsam söndag!

Tack Ingvar och Anna för påfyllning till barhyllan, den kommer väl till pass till jul, ps, la ni märke till hur jag använde pass ordet nu 😀 ds.

Tur, tur, tur, tvitvitvi

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juli 2014 kl 10:08, 4 kommentarer

Nu har vi, det vill säga jag och Nicco, varit på tandregleringen, en tvärsväng på jobbet och sedan handlat på Lidl. Tur man är snabb 😀

På tal om tur, så var det jäkligt tur att vi inte åkt iväg på semester…än. Jag skulle ner och tvätta igår och tyckte det var konstigt att det kändes blött under skon. Nästa sväng ner så noterar jag att det är blött framför tvättmaskinen och tar för givet att det är den som läcker eller att avloppet inte tar undan.

Men nej…jag backar bak några steg och ser att det är blött under dörren in till pannrummet, öppnar den och där är problemet. Det sitter ett skåp på väggen som har med fjärrvärmen att göra, och där droppar det vatten.

Åke ringer felanmälan och dom tycker att han ska ringa upp idag. Han placerade en hink under droppet, och nu är den halvfull, så hade vi nu varit borta i 3 veckor, hade det INTE, varit kalas att komma hem.

Får se om dom kan pallra sig hit idag, Umeå energi, men vi vet inte än om det är deras ansvar eller vårat… beror på vilken sida av rören som problemet uppstått.

Vi satt ute igår, så varmt och skönt det var, Nicco tände upp en eld och vi grillade oss en korv, så där på kvällstimmen. Blev prat om att åka buss, och då man till exempel plingar för att gå av och chauffören missar det. Hur man på olika sätt försöker påkalla chaufförens uppmärksamhet.

Och vad lustigt det kan vara, då bussarna bytt rutt, och dom kör fel…alla noterar det, men ingen vill säga nåt. Alla sitter tysta som musslor, sneglar på sätesgrannen, sedan ut genom fönstret och man undrar vad fasen man klivit på för buss och vart man ska hamna. Man tar som för givet att det är en själv som gjort fel.

Ännu roligare då om man ställer sig upp och tjoar och deklarerar glatt att nu har minsann chauffören glömt GPS:en hemma, och så är det verkligen en själv som klivit på fel buss, hahaha…*mardröm*.

Nu är Nicco anmäld till Piteå i helgen:

Så nu vet man vad morgondagen kommer att innebära…städning av buss, planering av mat och börja lasta så lätt. Provstart av dagstern idag. Önskar er alla en toppen onsdag!

Mycket bilar

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juni 2013 kl 11:43, Bli först att kommentera

Blev aningens förvånad i morse då jag skulle åka till jobbet… det var ju bilar överallt. Men några sekunder senare klickade det till…buss strejken, jamen givetvis, nu blev det dom, som vart tvugna att ta bilen istället, eller cykel, för all del, men det var på bilarna jag märkte det.

Konstigt ändå, vi har en buss vi, en alldeles egen… och den strejkar precis när den vill. Ibland går den felfritt, ibland inte, just nu har den funkat alla gånger Åke haft igång den, men jag bävar, för nästa nederlag, tänk om den hittar på nåt på midsommarafton, då vi åker till Maltträsk, jojo.

Åke skrapade rutan

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 maj 2013 kl 07:45, Bli först att kommentera

Vi hade 28 grader, här i skuggan, igår…snacka om att man blir lurad, det är ju inte riktigt sommar än, i torsdag morse, fick Åke skrapa rutan innan han åkte på jobbet, rätt så otroligt, faktiskt, vad det kan svänga.

Vi åt både frukost, lunch och middag, ute… jag inte på restaurang, utan ute i den friska luften. Rätt var det var, så blev det ett väldans kacklande uppe i tallen, det var ett gäng skator och kråkor som tjafsade om någonting och se, även dom tyckte tydligen det var läge att äta ute, dom slängde ned nåt från boet som sedan en ensam kråka lade beslag på och flög iväg med.

Eller så var det storstädning och det var något gammalt övergivet dom hittade i en vrå däruppe som någon fick ta ansvaret att forsla bort.

Eken som Åke fick av Theresé och Anders ifjol, håller på knoppas, så den har överlevt vintern, och inte bara det, den överlevde även då Åke passerade i fredags och snubblade över den, tur att det var ett litet skydd runt omkring den 🙂

Annars på Västerslätts fronten, intet nytt, Åke har fixat lyset på Buicken, och även tagit bort hatthyllan som var genomrutten, så där ligger just nu en träskiva som snart ska vara klädd i galon eller vad det nu heter, en typ av skinnimitation.

”Gammbussen” ligger ute på blocket och vi har en potentiell köpare, förutom alla som mejlar och tror att dom kan köra den med ett B körkort, vilket inte räcker, för en lastbilsregad buss med lastutrymme, då krävs ett C i kortet.

Vore skönt att bli av med den, fast kanske ännu skönare om vi fick loss vår blå buss från gräsmattan. Det håller ju på dra ihop sig.

Idag får jag besök, så det kanske är dags att man börjar göra något, Winstone har jag redan varit ute med, men bara på den lilla svängen, än, så jag önskar er alla en fin dag i solen och påbörjar mina projekt.

Umeås laglydigaste…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 september 2012 kl 07:36, Bli först att kommentera

Jag fick då se Umeås laglydigaste människor igår kväll. Far från Ålidhem klockan nio på kvällen, ganska direkt kör det upp en polisbil bakom mig och ligger där, hela vägen ner mot stan. Då jag väldigt ofta kör den vägen och vid den tiden så vet jag vilken trafik det normalt brukar vara där, nämligen knappt någon alls, men redan vid Östra gymnasiet kunde man ana en viss skillnad.

Och sen tog man sig förbi järnvägsviadukten och sen var det stopp. Jag hade hamnat i kön där trafiklysena inte fungerar. Några åkte iväg så jag tog mig upp som tredje bil i höger körfält, men sen var det tvärnit. Vi stod så där i 5 minuter, och ingen gjorde någonting alls, överhuvudtaget.

Polisbilen låg nu i andra körfältet, snett bakom mig och jag hade tänkt hoppa ut och fråga om dom kunde tänka sig att kliva ur och dirigera trafiken, men då är man ju så där fjaskig och tänker, hm…om jag nu gör det så blir det väl grönt, och då står man där som ett fån. Nå, jag körde fram en halvmeter och vek av mot sidan så det blev en lucka för dom att ta sig fram… och se där, plötsligt tänder dom blåljusen och sakta men säkert tar dom sig ut i korsningen och börjar vinka iväg bilarna.

Vi pratade om bilar då jag kom hem, bland annat om min farfars gamla Amazon, som fortfarande finns kvar, och med tanke på vart dom bodde så kom jag ihåg en annan bil, däruppe i Malå, som jag fick se då jag satt och hängde utanför kiosken, någon gång i början på 80-talet.

Jag kommer inte ihåg bilmodellen, kan ha varit en Amazon eller en folkvagn, men det var ju inte bilmärket som var grejen utan utsidan på bilen… den var nämligen täckt av en typ av gräs, hela bilen, alltså. Och hur dom fått detta att sitta fast, det vet jag inte heller, men jag kommer ihåg vad fascinerad man blev.

Mindre fascinerad var min farfar då han och farmor besökte Umeå i deras Amazon och farfar hade fått sig en kola som han satt och tuggade på. Och det vet vi alla hur en kola kan vara, väääldigt seg, och min farfar hade inte sina ordinarie tänder kvar utan löständer och vad tror ni händer?

Jo, kolan kletar ihop tänderna då dom passerar ute på kyrk bron, han kämpar så att han faktisk håller på att köra ner i älven, innan tänderna lossnar, jojo, detta har farmor berättat ett antal gånger, men det lät ju betydligt roligare då hon talade om detta spektakel.

Apropå Malå… så vet vi att det snöade däruppe i förrgår, men snön har smält bort så vi startar upp bussen om 1½ timme, och hämtar upp Ingegerd och Jan A och drar iväg dit upp, bara för att komma ifrån ett tag, grilla till middag, dricka öl och annat och bara vara, jojmensan. Så jag önskar er alla en fin lördag, det kommer säkert vi att ha.

Ett problem mindre

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2012 kl 08:38, Bli först att kommentera

Igår då jag och mamma satt vid pappas sida så skulle sköterskan lysa i hans ögon, precis då hon skulle börja frågade jag om dom noterat att han har ett brunt och ett blått öga. Hon tittade på mig och såg smårolig ut (hon hörde nog inte riktigt vad jag sa, utan trodde att jag sagt nåt skämtsamt) så jag upprepade frågan och avslutade med, att han faktiskt har det.

Hon öppnade ett i taget, vände sig till oss och sa, jamen han har ju det, det här är blått och det där var brunaktigt. Ingen av dom hade sett det förut, eller tänkt på det, dom koncentrerar sig väl på pupillerna. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag var ju alltid så nyfiken på hans ögon då jag var liten och undrade alltid hur det var att se genom ett brunt och vad skillnaden blev genom det blåa.

Vi pratade om det här på jobbet också, och jag frågade, har ni någon gång tänkt, att vi kanske inte alls ser färger som alla andra, vi har vuxit upp och blivit lärda att gräset är grönt och himlen är blå, ja, det är ju namnet på färgen, men tänk om mina ögon ser gräset i rosa och himlen i brunt, vem vet att vi alla ser samma sak?

Ja….JA, jag vet, jag ska inte tänka så mycket…. Men jag kan ju inte låta bli 🙂

Igår, kom det stora bakslaget vi gissade skulle komma, då det gäller pappa. Men… vi har inte kastat in handduken än utan så länge det finns minsta lilla tänkbara hopp, så kommer vi att gå efter det. Men som jag skrev i hans lilla bok, så kommer jag att acceptera om hans kropp beslutar att den fått tillräckligt med stryk och inte orkar kämpa längre, men som sagt, det tar vi då, om det kommer.

Åke for och ställde bort Buicken igår och tog hem Mazdan, ett bekymmer mindre, med andra ord och jag får då köra Jeepen istället. Den känns ju lite säkrare, men nu, bara för jag skrev det så kommer väl den att haverera….skrev hon och ryckte på axlarna.

I måndags, ni vet, då vi fick ta en taxi för att komma oss fram, så satt taxi chauffören och skrattade hela vägen till vår slutdestination. Han garvade åt alla våra bil och bussproblem som jag berättade om. Jag kom ju också på, då vi satt i taxin att jag hade ju kunnat ta Camaron, fast hade jag det?

Buicken stod ju parkerad framför garaget och lyset funkar bara ibland, oftast i samband med att vindrutetorkaren slår på, och det gör den bara då den känner för det. Ja, jag tror att det får bli en felsökning där med, nästa år… eller då andan faller på, för mekanikern.

Nu önskar jag er en fin söndag, jag har ju noterat att solen skiner och vi behöver nog alla lite ljus och värme, känns det som, så det ser ju lovande ut i alla fall.

Han bodde på toaletten

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juli 2012 kl 08:37, 6 kommentarer

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.

Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.

Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.

Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.

Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.

Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.

Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt 🙂 Tyckte förmodligen att det blev trångbott.

Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.

Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.

Etikett: buss

Nu och då

En hint av något

Att drömma sig tillbaka

½ 8 inledning

Tur, tur, tur, tvitvitvi

Mycket bilar

Åke skrapade rutan

Umeås laglydigaste…

Ett problem mindre

Han bodde på toaletten

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten