Etikett: kvinna

Vors faan ska i böre

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2017 kl 08:53, Bli först att kommentera

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

Och här är just min mormor och morfar 😀

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor 😀

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja 😀

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det 😀

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät 😀

Bild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Klok som en…

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 april 2017 kl 09:09, 2 kommentarer

Vet att Nicco, i ett tidigt stadium, var irriterad då det gällde att hitta passande kläder, för det gick inte att hitta kläder för tjejer, som det inte var en massa blingbling på, och hon ville inte ha det, punkt slut!

Sen såg jag detta klipp på FB, så klockrent, och vilken förståndig tjej, som genomskådat klädindustrin och vad dom faktiskt för vidare och vidhåller, att tjejer ska se söt och glad ut, vara undergivna och inte vara en framåt strävare som lär sig att tackla problem och lära sig nya saker på sina äventyr, som killarna tydligen, uppmanas till. Sjukt att det ska vara så här!

Och ja, tyvärr, jag har inte heller ändrat min åsikt om högklackade skor, som tjejer/kvinnor ska ha på sig, för att se ut på ett speciellt sätt, fast ingen fixar att ha dom på sig en längre tid utan att gå som om dom gjort nummer två, och skyndsamt tar av sig dom så fort ingen ser.

Sen finns dom dom där få, avarterna som gått så länge i sina högklackade att hälsenorna blivit för kort och dom klarar inte av längre, att gå med ”vanliga” skor. Fast alla med klackar som är skyhöga hyllas, för dom är ”duktiga” som kan gå i såna där…jätteduktiga, öhhh…jaja, det är deras fötter och liv!

Ingen karl går då runt i såna skor, bara för att dom tycker det är snyggt eller häftigt att försöka gå ”normalt”, näää…vilka påhitt! Det gör dom för att visa hur svårt det är eller hur fult det ser ut då dom försöker. Däremot att ha en viss höjd, ska ju vara bra för rygg och hållning, så klackar är ok, med måtta. Sen, för att vara lite ambassadörsmässig…visst, vi får göra precis som vi vill och vi får också ha våra egna åsikter om detta 😀

Här finns den skon

Här hade jag tänkt lägga ut en film på dom som ramlar/snavar och har sig, på modevisningar, men nej…jag tycker det var mest skämmigt för dom som föll, faktiskt.

Ja, och apropå klackar så var jag och Nicco ute och letade efter såna där otyg igår. Hon har ju en student att gå på samt en bal, och då kan man ju inte ha vad som helst på fötterna…uppenbarligen. Nå, försök hitta ett par snygga skor med klack i storlek 35…jojo.

Ikväll är vi bortbjudna minsann, tur att vi har chauffören hemma 😀 Vi hade pratat om att träffas idag, tillsammans med våra jappe hundar, men det känns inte som det vart det ultimata vädret, regn, snö och blöta. Jaja, då får Åke greja i garaget istället, om nu inte vädret vänder på en femöring, förstås, annars kommer det ju fler dagar framöver.

Önskar er alla en trevlig lördag, och avrundar med denna lilla text från ”The typical jag”

Full koll

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 augusti 2015 kl 09:40, Bli först att kommentera

Satt ute i den heta solen en stund igår, sen försvann den, men inte värmen och det var ju skönt. Jag roddade ihop Ingegerd, Birgitta och mamma, och tog dom bort till Smultronstället i Holmsjön. Gott fika, trevligt sällskap och fina blommor:

Vi pratade lite om ditt och datt, så säger plötsligt Ingegerd: Jäkla kärring, håll igen mun!!! Jag trodde att hon menade en kvinna vi hade nämnt, men jag fick inte ihop det riktigt, haha, men det var inte som det lät, hon pratade med sig själv, hon hade spillt lite kaffe på tröjan 😀

Jag köpte ingenting där, man ser också att sommaren håller på vara över. Bättre då att satsa på något att ha inne…kanske. Men som jag sagt förut, dom ser alltid så fina ut, blommorna man faller för, men en till två dagar senare, har dom bytt skepnad och börjar hänga. Nå, jag vet ju varför nu, sedan Ullis informerat mig, gäller bara att komma ihåg det. Byt jord efter någon vecka, och sedan börja med näring efter någon månad.

Fast jag lyckas inte jämt ändå 😀

Jag fick min nya mobil igår, och man fick svära lite, jo det kommer att ta ett tag innan man lärt sig den, och vart man ändrar inställningar och till vad. När man skriver på en pekskärm så får man krympa fingrarna så man trycker på rätt ställe, men jag vet, en ny vana är lätt att lära sig, svårare att göra sig av med ovanor. Åke sa att det var tur at Nicco var hemma, hon fick sköta igång sättande och sedan visa var, när och hur…

Avslutar med ett klipp från youtube, kolla in vilken tjej, 15 år och full koll på bollen.

Hoppas på en fin dag, för er allihop!

Uppdrag genomfört…check!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 december 2014 kl 10:36, Bli först att kommentera

Jo jag skulle ju berätta om mina och Tinas eskapader i torsdags…vart ska jag börja, hm…jo ni vet, jag skrev ju om den där japanska spetsen som var förvunnen, från Norsjö. Jag kontaktade ägaren och frågade om jag skulle få sprida ordet vilket jag fick.

Plötsligt är det en kvinna i Sävar som skriver att hon noterat ett par, med en väldigt motsträvig japansk spets och en annan hund i följe, och hon skriver att det kanske är hunden dom söker efter. Man vet ju inte om någon stulit den.

Jag berättar detta för Tina, det går några dagar och så…skickar hon ett kort, hon har sett ett par, ute med en japansk spets, samt en annan hund som gick med paret. Spetsen ville inte gå åt samma håll som dom. Hon knäppte ett kort som jag sedan vidarebefordrade till ägaren, som i sin tur kontaktade kvinna i Sävar som kände igen beskrivningen på den andra hunden. Detta var då här i Umeå, i närheten där Tina bor.

Nå, så var vi då ute i torsdags och vi var på väg hem till Tina där jag skulle släppa av henne. Svänger in på en mindre väg och vad tror ni…vi får möte av en man som går med en Jappe och en annan hund. Jag vet att jag svär och inte riktigt vet vad tusan jag ska göra, Tina ropar: Stanna…Stanna!!! Jag svänger upp på sidan och nitar fast, Tina flyger ut ur bilen och försvinner runt bilen, över gatan och fram till mannen.

Jag hissar ner min ruta och filmar frenetiskt samt försöker knäppa kort på kort, inget funkar, alltså jag håller på få frispel, och samtidigt vill jag ju inte att mannen ska se vad jag håller på med. Spetsen drar åt andra hållet, börjar skälla och verkar inte alls vara trygg. Klart man fattar misstankar.

Tina kommer då tillbaka, hoppar in i bilen och säger att mannen var lika motsträvig som Jappen, han var inte alls sugen på att prata med henne, men säger att han är hundvakt åt sin son, vilket ju kan förklara att hunden inte gör som han säger, mannen är klart ingen ledare. Sedan tycker inte Tina att utseendet på hunden stämmer överens med den bild hon sett på Quattro, så det var nog inte rätt hund.

Jag vet i alla fall av en kille här i trakterna som har en Jappe, och jag skrev till honom och frågade om han möjligvis hade lånat ut sin hund till sin pappa, men det hade han inte. Ja, man vet ju inte vad som hänt med hunden, tyvärr. Och det måste ju kännas jätte jobbigt, det förstår man.

Ja, vi fick då leka lite detektiver, om vi var så smidiga, ska jag ha osagt men Tina var då snabb som en vessla 😀

Vi hade en trevlig julmiddag på It´s only rock n´ Roll igår:

Förrätten:

Efterrätten:

Haha… det var faktiskt en huvudrätt med handrullade köttbullar, revbensspjäll, Janssons och prinskorv, efterrätten var saffrans pannacotta. Vi drack öl, cider och annat man kunde beställa, till alla rätterna 😀

Och underhållning bjöds det på. John och Linn sjöng, en gästsångare var också upp och en stand up komiker, vi fick valuta för pengarna, med andra ord.

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Ingen är perfekt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 oktober 2014 kl 08:29, Bli först att kommentera

Jag träffade en kvinna, när, var, och hur, är oväsentligt. Hon berättade att hon är 61 år, har en dotter som fyllt 40. En fin tjej med mycket att kunna se fram emot, men…

Hon börjar ta droger, och varför en människa gör just det, är nog väldigt individuellt, kanske för att man har för mycket, helt enkelt, och det blir ett sätt att koppla ifrån.

Man kanske söker efter något, men man vet inte riktigt vad, och droger hjälper en, även om det egentligen är tvärtom. Ja, i alla fall så tog hon en överdos, vilket sedan resulterade i ett hjärtstillestånd som gett henne bestående hjärnskador.

Idag är hon i behov av hjälp, dygnets alla timmar. Kvinnan berättar lite om resan dit dom kommit idag, allt hände för snart, 1 år sedan. Hur hon fått kriga med myndigheter, att vilja ha svar på frågor, som ingen kan ge henne.

Och mitt i allt detta, leva med en sorg över hur det blivit, och hur det hade kunnat vara. Såna där svåra saker, och frågor som man aldrig får svar på, men man skulle så gärna vilja veta.

Jag sa till henne, att man får hoppas, för hennes dotters skull, att hon själv inte vet, vilka skador hon har, hon kan ju vara lyckligt ovetandes, för det måste ändå vara värre att veta, att något är galet, och inte kunna göra något åt det.

Samtidigt kämpar dom på med rehabilitering, och hon måste lära sig allt från början. Och på mamman lät det som att det går väldigt långsamt. Jag sa att det förmodligen är jättesvårt att se, om man själv träffar den här personen, varje dag eller varannan, det är först då man stannar upp och tänker tillbaka på hur det var från början, som man kan se framstegen, och det höll hon med om, hon har ju haft fullt upp med att fixa vardagen, att hon inte har pausat från det och tänkt efter.

Ja usch vad en drog kan ställa till med, och inte bara drabba en själv, utan många runt omkring. Man undrar om det alltid varit så här, eller är det mer idag, än förut? Handlar det bara om att man är mer upplyst och alla pratar om det, öppet, eller är det för att det är så mycket lättare att få tag i drogen idag, än det har varit?

Har vi ett för högt tempo idag och ställer för stora krav, jag är nästan böjd att tro det. Inget duger som det är, utan man ska hela tiden söka efter något nytt, annorlunda, man ska kunna en massa saker, det krävs utbildning och erfarenhet, samtidigt som man helst ska vara ung och okysst. Den ekvationen går inte ihop, man får inte heller se ut hur man vill, andra bestämmer hur det ska vara och uppfyller du inte dom kraven, så får du klara dig själv. Och hur ska man göra för att bryta detta mönster? SVÅRT!!!

Jag hoppas i alla fall att det så småningom löser sig för kvinnans dotter och att hon får ett lyckligt liv oavsett hur mycket hon kommer att komma tillbaka. Ingen behöver ju vara perfekt, för att kunna leva ett bra liv.

Önskar er alla en toppen måndag, med en ny låt av AC/DC, varsågoda!

Mager om bena, tillika om armar och hals

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2013 kl 12:41, 6 kommentarer

Det tog sitt lilla tag idag innan bloggen kom ut. Jag halkade ut med Winstone på morgonen, skjutsade Nicco till skolan. Det ringde en trevlig kvinna som även hon, blivit lurad av parfymsverige, och dom går även går under namnet backupbox.nu.

Sen skrev jag ett mejl till en annan kvinna, hade en tid på vårdcentralen klocka 11, var klar där först 11.50, hämtade upp Nicco på väg hem, och har nu fixat Åkes middag och ska själv ordna min lunch, samt vad jag ska ta med till min middag på jobbet. Puh!

Vi åkte på Emmaus igår, Birgitta, Kerstin, Ingegerd och jag. Sen fortsatte vi till blomsterlandet och sedan gjorde vi en liten ändring på vår förutsatte rundtur och tog EM möbler istället för det vi tänkt. Det hela avslutades med kaffe och saffranskaka härhemma… trevligt! Jag eller vi, fick oss en ny kortlek av Ingegerd och ”Kul-Janne”, jag kan ana att det är för att vi ska slippa leta så förtvivlat efter en lek, nästa gång vi behöver en 🙂

Och jag fick minsann en blomma av gänget, för skjutsen och fikat, kan jag tänka.

Vår vän, min bilkompis fick ta plats ute på bron, han kunde ju inte sitta där och trängas bland alla jag hade i bilen igår, han är mager och eländig, tillika om armar och hals, och Winstone tvärnitade då jag skulle gå ut med honom igår.

Han blev väldigt misstänksam mot gubben som sitter därute. Och då vi kom hem. Vägrade han gå närmast stolen, haha… undrar just vad han trodde att skelettet skulle göra. Typ, -hjälp, maten anfaller. För egentligen borde han väl se på den gubben som mat… en jäkla massa ben att gnaga på 🙂

Nu har jag inte tid längre, måste hinna med lunchen också, önskar er alla en fin torsdag!

Han har stora drömmar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2013 kl 08:41, 4 kommentarer

Det blev precis som jag trodde… jag är inte ett dugg bättre i halsen, så jag är hemma idag, sen får jag se då om jag helt plötsligt blir frisk och kry på några timmar så jag är redo för jobb imorgon… ehhh, tillåt mig tvivla, jag kommer förmodligen att måsta ringa till vårdcentralen imorgon igen, och se vad dom hittat på för botmedel.

Det enda positiva, från det här läget, är att man kanske blivit frisk eller gjort bort det värsta, innan jul, men då är det väl någon annan som ligger, skulle inte heller förvåna mig.

Läste just om ett villainbrott och undrade tvärt vad dom som gör inbrotten, tänker på. Fick ju veta nere i bastun att våra ”gammgrannar” blivit utsatta för en kvinna i 40 årsåldern, som smyger upp dörren och försöker ta det som ligger närmast till hands.

Marianne satt i köket och hörde plötsligt att det prasslade därute i hallen, hon ropade: Är det någon där? Och det stack fram ett huvud tillhörande den där kvinnan, som frågade om Marianne inte råkade ha penna och papper hemma eftersom hon ville ha tag i hennes grannar (som nu råkar vara Fred & Birgitta), nähädu, sa Marianne med skarp röst, jag har nyss varit in till dom, och dom var då minsann hemma.

Hon hann inte säga mer så lade kvinnan benen på ryggen och försvann i en hast. Även Kerstin, som bor i ingången bredvid, fick påhälsning, men där hörde hon bara att dörren öppnades och sedan stängdes. Hon gick fram till kikhålet och såg kvinnan stå därute i trappen, sedan försvann hon ut.

Ja man ska aldrig kunna lita på någon, jag låser i princip aldrig dörren på dagtid då jag är hemma, däremot om Nicco är hemma och jag ska ut, då låser jag, för jag är inte så säker på att hon hör, då hon är däruppe. Nå, vi har väl haft tur då, som klarat oss, och idag, med lille Winstone här, så kommer ingen, att komma sig in, obemärkt, det finns inte på världskartan, det är större risk att han skrämmer ihjäl oss, som bor här, då han sätter igång att skälla, man studsar ju rätt upp.

Han är en morsk liten hund, med stora drömmar… kolla in pinnen han hittade och så stolt försökte släpa hem:

Och med dom bilderna avslutar jag detta blogginlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Catwalken

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juni 2013 kl 09:45, 4 kommentarer

Halvtre skulle Nicco lämnas på Estetic, för stylingen inför kvällens poolparty och visning. Själv hade jag passning av Winstone och matlagning, inga större uppgifter men dock ansvarsfulla 🙂

Hämtade upp mamma, som också ville följa med ut till ön och när vi kom dit fick man en smärre chock… vi var inte ensamma där, det var fullsatt under partytälten och det bjöds på mat, efterätter, likör, vin och kaffe. Nu blev det ju inget sånt för mig, jag agerade ju chaufför, men mamma fick sig både efterrätt och drickbart, så jag var rädd att hon skulle sitta och hänga med armbågen ut genom rutan på hemvägen… hahaa… nä, så lättpåverkad är hon nog inte, det krävs nog lite mer än ett ½ glas vin och 1 likör 🙂

Tina var också där med en väninna, så det var ju i alla fall nån man kände, och framförallt kände igen. När vi sitter där och väntar kommer plötsligt en kvinna stegandes mot mig och jag tittar upp på henne och säger hej, antar att det är någon jag ska känna, men det tänds inget ljus, men så säger hon att hon brukar läsa min blogg, att hon sett att Nicco skulle vara där och så kände hon igen mig i mängden, sa att jag skriver bra och sånt där som kan göra hela ens dag, så superbra 🙂

Jätteroligt då man får ett ansikte på sina läsare, det är långt ifrån ofta man får höra av, en som läser, och visst, jag kanske inte heller hade gått fram till en annan bloggare, det vet jag inte, men kul är det då i alla fall, så nu vet du det, du kvinnan som var på visningen igår.

Så skruvades musiken upp och den som faktiskt dök upp på catwalken innan alla andra, var en katt:

Sen kom dom i flera omgångar, och jag är ledsen, Nicco var bäst… och jag är inte jäv, ett endaste litet dugg 🙂 Här kommer lite bilder:

Idag är jag ledig, känns så skönt. Jag fick ont under foten och kunde knappt ta mig framåt på torsdags kvällen, så jag snabbade mig att fixa extrapersonal och byte av arbetspass, och det funkade för alla inblandade och det var ju bra. Nu känns det bättre så jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt vajs.

Ska börja städa ur bussen idag, det är ju som passande väder för det, och man vill ju ha den fin till midsommarhelgen, har ni tänkt på det… det är ju nästa helg, jisses anåda. Det är bara att sätta fart. Önskar er alla en toppen lördag!

Sååå förvirrande!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2013 kl 08:16, Bli först att kommentera

Jag och Tina kom för någon dag sedan, in på det här med platsannonser, då man söker jobb. Och jag sa att jag, innan jag fick det jobb jag har, sökte ett annat där det inte stod vilka arbetstider det skulle vara eller ens hur mycket.

Jag ringde upp det nummer som stod där, för mer information, och fick prata med en sån där surskit (tror till och med att jag skrivit om det här tidigare). När jag frågade hur arbetstiderna såg ut, fräste hon att det fick man veta sedan, det var inte klart. Jag blev sugen på att fråga henne om hennes tjänst kanske var utbytbar, så kunde jag söka den istället, men jag lät bli.

Är inte det ganska självklara saker man vill veta, innan man söker? Varför ska jag lägga ner tid och energi på att söka ett jobb, kanske bli kallad på intervju, för att sedan få veta att jobbet inte passar överhuvudtaget, det är ju befängt. Hur kan dom lägga ut annonser då dom inte vet själva vad dom söker?

Tina mejlade mig en intressant annons hon hittat på platsbanken, med ett antal felskrivningar, kolla här, bara för att nämna några (och nu har jag kopierat text ur 1 annons):

Din arbetsplats är där pojken befinner sig, till exempel i hemmet, på någon fritidsaktivitet eller på semesterresa.

Använder permobil så det innebär förflyttningar ?

Assistenter heltid/deltid till kvinna UMEÅ

Maila gärna in ditt CV samt personligt brev till xxxx@xxxx så snart som möjligt men senast den 21 januari. Urval sker löpande. OBS! Skriv i ämnesraden: ?kvinnaumeå? så din ansökan hamnar rätt.

Vi tar emot ansökan via epost: xxxx@xxxxx

Skriv i ämnesraden: manvindeln så din ansökan hamnar rätt."

Ansökan Sista ansökningsdag: 2013-01-21

Ange referens: kvinna umeå

Vi tar inte emot ansökan via e-post

Slutkopierat

Är denna annons något förvirrande eller vad? Undrar just vad brukaren är för person, pojke, kvinna eller man, och varför lämna ut mejladressen med uppmaning att mejla och sedan står det längst ner att man INTE får mejla. Varför ett frågetecken efter envänder permobil så det innebär förflyttningar, vet hon/han inte om hon/han ska förflyttas eller ej? Nä, det där skulle jag inte söka, inte speciellt seriöst.

Sedan undrar jag också varför det enbart ska vara arbetsgivaren som ska sålla och välja vem dom vill ha, ska det inte funka likadant åt andra hållet. Jag vill inte jobba åt vem som helst, jag har också krav och kriterier som jag vill upprätthålla. Jaja, jobb har jag ju nu, men vem vet, rätt var det är så står man där igen och söker ett nytt arbete, och det kan ju inte vara så roligt om det ska se ut så där, eller hur?

Nu ska jag äta frukost och göra mig klar för röntgen av mina händer och handleder, jojomensan, och sedan kanske jag hämtar upp mamma för en del ärenden som skulle göras. Önskar er alla en fin tisdag!

Liks-tid/flugtid

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 december 2012 kl 07:27, Bli först att kommentera

Visst är det konstigt att när större fordon, typ lastbilar, passerar på vägen här utanför så kan man känna av det i soffan, och då kan ni tänka er hur det kändes då denna grävmaskin, stod och dompade ner armen i backen, flera gånger igår:

Man studsade ju på soffan. Men tydligen så gör såna där mindre jordbävningar ingen skada på husen. Med tanke på hur dom höll på ifjol, med det nya vägbygget här ute och med alla maskiner dom då använde, så sattes ju även en apparat fast på vår husvägg, för att kunna mäta och sedan se om huset blivit skadat på nåt sätt, men det hade det inte.

Killen som kom med beskedet sa att det däremot hade kunnat bli katastrof om vi alla som bor efter den här sträckan, hade satt nytt kakel i badrummen, då hade allt det varit förstört. Det tar nämligen x antal år innan kaklet satt sig och följer med i husets naturliga rörelser, därför hade det inte gått om det hade varit nykaklat. Vilken tur för dom då, att vi valde våtrumstapet och inget annat 🙂

Jag och mamma snurrade runt och gjorde en del ärenden igår och sedan pep jag förbi hos födelsedags… kvinnan. Och inte blev det bara att slänga in en liten present inte, hon skulle bjuda på kaffe och mer främmande fick hon så jag blev då kvar där i timmarna två.

Jag vet inte vad vi pratade om men hon sa att det finns en tid som hon kallar för liks-tid. Liks-tid är den tiden du spenderar på att göra annat med, då du liks håller på med en sak. Och ja, nu kom jag ihåg vad vi pratade om, att jag kokade två olika sorts kolor och bakade samtidigt, då jag ”liks” höll på.

Liks-tid är också något som vi kvinnor, utnyttjar mer än männen, fråga mig inte varför men det kan vara att dom har svårare att göra två saker och mer, samtidigt, och detta är förmodligen på gott och ont.

Ibland är det ju bättre att göra en sak åt gången och få det gjort, och dessutom på ett bra sätt, än att hålla tio bollar i luften samtidigt och tro, att man ska få allt gjort lika bra.

Men jag håller med om att detta är en tid som faktiskt existerar och som vi utnyttjar också, i alla fall jag, jag gör en sak och en annan samtidigt, precis som man brukar säga att man slår två flugor i en smäll, hm… skulle med andra ord också kunna kallas flugtid, då med 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Etikett: kvinna

Vors faan ska i böre

Klok som en…

Full koll

Uppdrag genomfört…check!

Ingen är perfekt!!!

Mager om bena, tillika om armar och hals

Han har stora drömmar…

Catwalken

Sååå förvirrande!!!

Liks-tid/flugtid

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten