Nu och då

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2016 kl 10:44, 2 kommentarer

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka då man var liten.

Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

Bild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.

Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Dom ger sig inte…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2016 kl 09:48, Bli först att kommentera

Det var inget fel på motorvärmaren…utan man kan skylla på dom kalla vindarna vi hade i helgen. Jag var tydligen inte ensam om att uppleva bilen, som halvt döende. Och Brälla tyckte att Åke gjort rätt, som legat i soffan, hela helgen. Därom, tvista de lärda!

Nåja, han låg inte HELA helgen, han motionerade Winstone och ansade lite på snön, som fallit.

Jag träffade Helena på Brobergs igår, och vi surrade bort en stund. Dom drar till varmare breddgrader om några dagar, och lite, lite avis, kan man ju bli. Åtminstone om vi snackar värme 😀

Jag hade också fram symaskinen och sydde in diverse kläder. Fattar inte hur svårt det kan vara att få rätt feeling på jeansen. Nu har jag sytt in just dom där, 3 gånger och ändå blir det inte riktigt rätt passform.

Några tröjor hann jag också med. Bra grej, den där symaskinen 😀

Om jag räknar från invägningen ifjol, i Lycksele, så har mitt BMI, idag, minskat med 12 . Inte illa, kan jag tycka 😀 Och det går sakta men säkert nedåt. Ska bli kul att se hur det ser ut till sommaren. Kanske måste investera i ny sommarjacka då, ujuj, vilka problem man kan ha. Eller så kan jag ha tur att hitta någon undanhängd sak, som bara suttit där på en galge och väntat på att få komma fram i dagsljuset.

Nu sitter jag och försöker distrahera mig själv från att tänka på torsdag. Jag har nämligen fått en ny kallelse, angående den där gastroskopin, dom ger sig ju aldrig…det är bara att bita ihop (inte bokstavligen dock) och gå dit och få det bortgjort. Tänkte försöka att inte tänka så mycket på det utan ta det som det kommer, men det är inte så lätt.

Gjorde ett potatismos på delikatess potatisar, såg sedan att det stod, smöriga och fylliga, what? Vadå smöriga…fylliga, är inte alla potatisar fylliga, finns det luftiga, eller mindre kompakta, hm…kan ju googla på det.

Fick tips av Nicco också, om man hamnar i diskussion med någon och till slut, inte har lust att svara på frågorna längre, då kan man gå in här: let me google that for you så skriver man in, det man tycker personen ifråga, ska googla på, och när dom klickar på länken, så kommer google att googla det åt dom, perfa!!!

Ha en fin dag, allihop!

Vi är rik…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2016 kl 09:31, Bli först att kommentera

Så har man avverkat en arbetshelg i bister kyla. Jeepen lät något tjörmig igår, och jag trodde först att den inte skulle starta, sedan ville den som halvdö, innan jag kommit ut på Vallmovägen, men jag kom fram dit jag skulle. Samt hem, samma väg, tror dock att det kan vara fel på motorvärmaren. Brälla lovade Åke vid ett svagt ögonblick igår, att han skulle kolla det idag, om jag bara åker förbi på verkstaden…fint med såna kompisar 😀

Jag har varit på omläggning, nu på morgonen, och i väntrummet passerar plötsligt en sköterska och en man, jag hinner se i profil, att mannen är kirurgen, som förelsog att jag skulle ha en vacc pack, Johan, heter han. Jag ropade men han hörde inte, dock så hörde jag sköterskan säga att han skulle få gå med Rolf, och Rolf råkar nu vara killen som gör dom flesta, av mina omläggningar.

Så jag sa detta till honom då jag blev inkallad, och det roligaste av allt är att jag haft i tanke att skicka in en dagens applåd, till just Johan, för hur hade det sett ut idag, om jag inte fått ”väskan”. Jag sa det till Rolf som svarade, ja, utan den så hade du då inte varit här, idag. Och det tror inte jag heller.

Såna här gånger kan man jämföra med att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och sedan kan man grunna på vad som hänt om man inte varit där, just då. Ibland, spännande tankar, andra gånger lite rysliga sådana.

Sen tänker jag att vi människor är lite så, var till mans, att man vill dividera, spekulera, och fantisera, även om det ibland, är väldigt onödigt, eftersom man ändå, inte kan ändra det som varit. Fast man blir, en erfarenhet, rikare.

Vi är rik…på djur, kolla djurhörnan igår:

Vi är även rik på livserfarenheter, på många olika sätt och vis 😀

Till minne av David Bowie, detta är honom, för mig:

Önskar er alla en fin måndag!

Det väckte minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 januari 2016 kl 06:28, Bli först att kommentera

Emser väcker gamla minnen. Som barn, var detta en stark halstablett, men bara just från början, sedan kom det goda, söta fram, och det var jättegott. Min morbror, Börje, hade diabetes 1, och åt i princip, aldrig något med socker i, förutom just Emser.

En sån ask kunde han trolla fram ibland, och bjuda på ett piller 😀 Har också för mig att han sedan, hade en ask Drutten, och det var nog det första minnet jag har av just sockerfria godisar.

Vi närmar oss tjugonde Knut, den dagen julen, egentligen ska kastas ut. Läste i weekend bladet att vi gjort just detta, sedan 1600 talet, och på 1800 så infördes julgransplundring, som en festlighet i samband med avslutandet av julen.

Min morbror, jobbade Astra, och där hade dom minsann, julgransplundringar…för familjen. Jag och Sivert (storebror), fick gå som Börjes barn, och det var alltid lite speciellt, att få vara med på plundringarna.

Min svärmor, Elsie, jobbade på Handelsbanken, och där hade dom också julgransplundring, så gissa om Theresé varit där några gånger under åren, ja, inte som vuxen, men ändå.

Och själv fick jag jobb på ett litet enmansföretag som på den tiden hette Tola AB, och förutom att erbjuda leksaker till små butiker och bensin mackar, så såldes det fiskdammspåsar, något som var populärt, just i samband med plundringarna. Jag har gjort några såna påsar, ska ni veta 😀

Apropå weekend bladet i VK, så var det just igår, i det bladet, jag fanns med, den där intervjun, med några av oss som gjort GBP operationen. Vidare, angående halstabletter, så har minsann Sally lärt sig att mormor, normalt brukar ha med sig Läkerol, och då brukar Sally lite påpassligt få ont i halsen och hosta, då hon ser mig 😀 Barn lär sig fort.

Och se, nu har jag skrivit ett helt blogginlägg, utifrån en Emser ask…fort var det gjort. Nu ska jag strax iväg och jobba, -24 grader har vi här på Västerslätt, ytterligare en kall dag, med andra ord. Önskar er alla en bra dag, kylan till trots!

Ord och inga visor

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 januari 2016 kl 06:57, 1 kommentar

Jag fick en utbetalning från FK, innan jul, och jag kan säga att den var på en tredjedel av min ordinarie lön. Jag visste med en gång, att något var fel, men som så många andra, kände jag bara att jag orkar inte…sitta i telefonköer, mejla, mera telefon, förklara…ja som det brukar bli, så jag la detta åt sidan.

Sen kom jag på, att det säkert hade med nån skarv i deras utbetalningssystem att göra, och att jag då skulle få resterande pengar, nu i januari…ja, så måste det ha varit, tänkte jag nöjt och gladdes åt att slippa bry mig…HA!!!

Den 4/1 fick jag ett brev från FK som undrade varför jag inte friskanmält mig, dom hade inte fått in något nytt intyg, och jag hade nu 3 dagar på mig, varav en afton och en trettondag, att skicka in det till dom, annars skulle dom ta för givet att jag var friskskriven från och med början på december, vilket jag nu inte var.

Det fanns också ett telefonnummer jag kunde ringa, men där svarade dom inte, under måndagen. Jag la en kopia på intyget i brevlådan och under tisdagen fick jag kontakt med personen på FK och sa att intyg var väg. Jag ifrågasatte också, deras hanteringstider, man skickar inte ut ett brev, med så kort varsel, tycker jag.

Nå, det löste sig ju, denna gång, men hur ska jag, som privatperson, veta att läkaren fått iväg det elektroniska intyget? Sedan kan jag också undra varför varken AFA eller Folksam, krävde intyg, dom gjorde utbetalning utan knussel, dom trodde på mitt ord. Detta är väl FK i ett nötskal!

Och visst är det konstigt då det gäller att kräva saker, det går fint för myndigheter att göra, men då det är vice versa, och en person kanske blivit ålagd att betala igen något, så ska det ske, helst dagen innan dom fått beskedet. Dessutom, som så många säger och har sagt genom åren, en person som är sjuk, känner sig inte stridsberedd eller alert nog, att deala med sånt här. Undrar hur mycket pengar människor gått miste om, då dom inte orkat hålla reda på vad som gäller, och inte idas bråka…det tar på krafterna, det med.

Det blev ord och inga visor, i dagens inlägg, det behövs ibland, det med 😀 Önskar er alla en trevlig lördag!

Adopterat en snabeldrake

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 januari 2016 kl 09:43, 4 kommentarer

Winstone hade en bra dag igår, som avrundades med en hundbakelse, lite banan, skinka och hundgodis, jojo:

Jag och Nicco for iväg netonnet där jag adopterade denna snabeldrake, provkörd idag och den funkar bra:

Sedan blev det en ny dator, en djungel att välja mellan, men det blev en HP, i alla fall.

Och det slutade inte där, utan jag påpekade för Åke, för några dagar sedan, att kupévärmaren hade nåt konstigt ljud för sig. Och då vi kom ut i bilen så kändes den inte speciellt varm. Jag slog igång värmaren då vi kom hem igen, och Nicco såg lite skrämd ut.

Jo, det lät ungefär som ett dödsskrik, från värmaren, men det slutade inte låta heller, utan fortsatte, så när jag skulle iväg igen, la jag handen på värmaren, och den var kall…isande kall.

Det blev en ny, kupévärmaren, och den blåste så varmt och skönt att jag hade lust att lägga den i sovrummet 😀

Nu blir det en invänjningstid, med dom nya sakerna. Usch vad irriterad jag var igår, på datorn. Man glömmer lätt bort vilket jobb det kan vara att få allt att funka som man själv vill ha det. Nä, det där går inte för då måste du ladda ner det där, och ska du göra det så måste du ha det här…blablabla.

Samma med snabeldraken också, faktiskt. Ja den här rullar lätt, men är svårare att ta av den yttersta delen på, då man vill ta bort hund och katthår som fastnar på munstycket. Fast det går förmodligen fort att vänja sig, man ska bara ha lite tålamod.
Hoppas på en fin dag, för er alla!

Allvarligt?

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 januari 2016 kl 09:08, 6 kommentarer

Kallare idag, men så skönt, skrev hon, fast var inte allvarlig, utan snarare lite ironisk. Tina och Christian, åker hem från deras lägenhet i Spanien idag, tur för dom att det är lite varmare i Stockholms trakten, än det är häruppe. Det blir en viss värmeskillnad, kan jag tänka.

En som man märker av, inte har det riktigt gott i kylan, är Winstone. Han har inte velat gå så långt, sedan håller han upp framtassen, kan lägga sig ner och slicka på den. Detta gjorde han även ifjol, då det blev riktigt kallt.

Så vi dividerade en stund och kom fram till att hundar, faktiskt kan frysa om sina tassar. Kollade öppettiderna på ArkenZoo och hann dit och köpte skor till killen. Hon som jobbade där sa att hundar kan få som kramp i tassarna, på grund av kylan, och det är därför dom håller upp dom.

Nå, vi testade skorna, han var inte överdrivet förtjust i dom, men godtog ändå att man satte på honom dom. Jag gick premiärturen…Winstone sprang, som en galning. Han försökte allt sladda av sig skorna och lyckades med två av dom 😀

Men fick straffet 5 meter senare, för då låg han och slickade på tassen, igen. Kvällspromenaden tog Nicco, och det gick bra, han gick, och sprang inte runt. Man får nog kolla en extra gång också, så skorna sitter fast, ordentligt, annars känns det förmodligen konstigt för honom också.

Och idag, blir det kalas för killen, han fyller ju 3 år 😀

Kalas för oss med, fast det kommer att kräva en slant. Vår snabeldrake har lagt snabeln på hyllan, rullat vidare, och lämnat oss med viss sorg och saknad, den var perfekt till djurhårsupptagning. Så jag ska köpa en ny, och tänkte att en dator, kanske också skulle vara på sin plats att fixa, den här håller på vara svårflörtad.

Så det får bli dagens uppgift, Nicco ska fixa en liten hundbakelse till Winstone, dagen till ära.

Jag plockade undan julen igår, började direkt med granen, då Theresé och Sally, vinkat hej då, och nu känns allt att vara tillbaka, till det normala, och nya gardiner till tv rummet, hann jag ordna också:

Önskar er alla en fin dag!

Riktig känsla…-28

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 januari 2016 kl 09:04, Bli först att kommentera

Såg att real feal ute, idag, är -28, härligt…att man har tak över huvudet och värme i elementen, Men pax, för att inte sitta vid vårt skafferi, för där är risken stor att allt innehåll fryser. Kommer ju ihåg då jag lagt in en påse potatisar där, för nåt år sedan och döm om min förvåning då dom frös och tempen visade på minusgrader, därinne, hurven.

Theresé och Sally åker hem idag, hon fick minsann låna motorvärmaren i natt och det är säkert bilen glad över.

Såna här kyliga dagar har man väl upplevt tidigare, många minnen poppar upp, julen 2010, och jag, Åke och Nicco hade planerat att åka upp till Malå för att fira in julen. Det bidde inget av det, och det kan man läsa om här: Vi luftade bilen igår

Bilen frös just innan vi var halvvägs, och vi blev tvungna att återvända hem.

En annan jul då vi packat in allt i bilen, för resa med samma slutmål, Malå, och Nicco har placerat sig i baksätet, så går plötsligt inte dörren att stänga. Den studsar bara upp, hela tiden. Åke testar några smällar, men den vill inte, så häller han ner en massa smörja, mellan dörrsidan, inget händer, sedan kommer jag på den oerhört smarta iden att han kanske skulle prova att elda lite, för att värma upp den.

Och det gör han, med den följden att hela dörren börjar brinna, hahaa…ja så kan det gå. Och jag vet att vi undrade vad grannar skulle ha tänkt om dom nu råkat se allt detta. Först lasta, sedan stå och slå dörren flera gånger och slutligen, tutta eld på den. Nicco fick då lätt panik och ville ut, kan jag ju förstå. Nå, det blev inget värre än så, vi tog oss då till Malå, den gången, och värme fick dörren så det räckte och man kunde stänga den.

Ja, jag tror då att vi stannar hemma idag, ingen bilfärd i alla fall, möjligtvis att Winstone kommer att kräva att gå ut (konstig hund), Åke tar då första turen nu, och jag är inte avis, överhuvudtaget. Fast jag får nog lov att diska undan lite och sedan fixa frukost, innan dom ska bege sig av, hemåt. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Testa vita sidan upp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 januari 2016 kl 08:29, 2 kommentarer

Åke fick ett pussel i julklapp, det brukar vara som ett lämpligt projekt i juletider…att få ihop. Nu hittade Theresé pusslet som inte var påbörjat, och satte igång att bygga. Jo, Åke var också där och fick dit några bitar, innan det var klart. Sally fick lägga sista biten!

Jag sa att såna här pussel, är då betydligt enklare än såna som innehåller 50% himmel eller hav, fy tusan. Eller ska man nu vara riktigt proffsig, kanske man skulle testa att bygga ett pussel, med vita sidan upp 😀 Kanske man hann klart innan nästa jul, då.

Och hey, sa jag, varför inte ha ett pussel, typ 50 shades of grey, haha, fast då sa Theresé att det redan finns, ja där ser man, man är inte alltid först, att hitta på saker.

Den ultimata utmaningen vore dock att limma ihop ett 1000 bitars pussel, sätt lim på en bit, placera ut den och limma nästa…puh!!!

En annan typ av utmaning kan vara att prata med barn, dom kan ju ta saker bokstavligt, eller kollra bort en, totalt.

Mamma är så imponerad av Sally. Att hon är så duktig, går och lägger sig själv, sjunger så fint, ja ni vet, allt sånt där som man kan impas av. Så frågade mamma mig, om hon alltid, var så duktig. Nja, sa jag, nog kan hon mopsa sig, om hon är på det ilet, men det är ju inget konstigt.

Så berättade jag detta för Sallys pappa, Anders och han höll med. Så talade han om, att han hade velat att hon skulle äta upp maten. Detta är nog något som alla föräldrar känner igen, barnen säger att dom är mätt…som sjutton, men när dom ställer sig upp från bordet så undrar dom om det är dags för godisintag.

Detta var då en lördag och Sally tycktes inte rymma en smula till. Hon hade nog bara petat i maten. Så säger Anders att äter du inte mer, så blir det faktiskt inget lördagsgodis…och därmed basta (typ). Sally sitter tyst en liten nanosekund, sedan kontrar hon med: Jamen, jag vill inte ha nåt lördagsgodis! Hmph…och vad svarar man på det? 😀

Hittade denna lilla roliga historia på FB, håll till godo och ha en fin tisdag, allihop!

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: – De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.

Då säger Oscar: – Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

– Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

– Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då: – Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar: – Var är dina vantar?

– Jag la dom i stövlarna!

Jag var obrydd, även då…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2016 kl 09:05, Bli först att kommentera

Åke gillar popcorn, ja, det är vi många som gör, men han kanske diggar dom lite mer än den större delen av populationen. Så Nicco gav honom 2 stycken 1 meters påsar samt popcorn muggar, till julklapp:

Då sa Nicco, då han tog fram dom att hon tyckte synd om mig, då hon tittade på påsarna. Jo hon hade ju fått höra om den gången jag och kusin Anna, cyklade 2-3 kilometer, från stugan till Springliden, där vi skulle köpa lördagsgodis, och jag valde en sån där lååång popcornspåse.

Vi hann cykla 300 meter på hemvägen, då påsen åkte in i framdäcket och det sprutade popcorn över hela grusvägen…visst var det en besvikelse, men jag tror ändå att jag, även på den tiden, var rätt så obrydd. Det hade som redan hänt och vad kan man göra åt den saken…skratta 😀

Vi bjöd över oss själva till Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil, igår. Det är inte så ofta Theresé och Sally är här och att det passar in i tiden att man träffs. Så igår var en ypperligt bra dag för en kaffedejt och lite prat.

Jag åkte sedan ut och jobbade 2 timmar och kom hem till kaffe och sockerkaka, som Theresé gjort, jodå, hon fick tala om att det var en Tigerkaka, vi åt…minsann: