STORT sällskap på 2 personer 😶🤔😅

Av , , 6 kommentarer 18

Åkte ner på stan igår för att lunchdejta Helena Springare. Jag hade en mission, att fixa lånekort på Biblioteket och boka ett rum för nästa bokklubbsträff. Men mitt största mission blev att hitta en parkeringsplats…jisses! Jag svor för mig själv och tänkte att folk jobbar väl för tusan. Fast det gjorde dom inte alls, dom var lika ledig som jag, åtminstone vid lunchtid.

Nå, efter att ha konstaterat att kajen var full, Åhléns parkeringen avstängd, gjort en U sväng borta vid bild museet och slutligen kommit upp till Hotell Mimer, så knep jag den sista platsen som var ledig där.

 

Vi träffades uppe på Tonka där Helena redan tagit sig ett av dom stora borden. Fanns inte så många val då det var mycket folk där med. Vi kollade menyn, och gick iväg och beställde. Sa vilket bord vi hade och maten skulle komma ut dit. I väntan på maten kom det en kille och såg lång i ansiktet ut, han påstod att han bokat bordet. Vilket vi tyckte lät konstigt eftersom vi redan satt där, ingen lapp fanns på bordet och hon som tog beställningen sa inget heller.

Han gick runt och tyckte det var märkligt, ojade sig och mumlade nåt om att dom var ett stort sällskap (hur skulle det gå, ojoj). Det roliga var att bordet nedanför oss, var samma storlek som där vi satt och det var ledigt precis då, men det tycktes inte passa. Jag tvärtänkte att han kanske tänkt att dom skulle ha bägge borden eftersom dom var ett stort sällskap.

Well, jag sa att vi kanske kunde överlåta våra platser vilket vi gjorde. Helena frågade 2 karlar som satt vid ett högbord ifall platserna där var lediga och ja, det gick bra. Dom hälsade oss välkomna, haha, precis som om vi kände varandra. Vi samtalade, åt och fikade på vår kant och dom satt och surrade med varandra på sin kant.

När dom sedan lämnade så tackade dom för sällskapet, haha…akward men lite småroligt 😁

Till saken hör nu att det där STORA sällskapet bestod i killen och hans tjej, ingen mer. Liar liar, tyckte Helena och så fult. Jamen dom kanske kommer, sa jag och försökte hitta nån anledning till hans eventuella lögn. Så jäkla dumdryg kan man väl inte vara, sa jag. Johodu, sa hon, det finns människor som är precis så där.

Jo, faktiskt, det gör ju det. Jag har stött på både en och två av den typen. Ju mer jag tänkte på just dom, så kom jag till insikt att det där, hade varit nåt dom hade kunnat göra, rakt av. Och dom kommer undan med det, enbart för att man tycker att dom är trevliga, man vill vara behjälplig, och man ”tror” ju inte att nån är så där dum. Fast…där blev du dragen vid näsan. Dom gör såna här saker för att testa hur mycket dom kan göra och struntar egentligen i, ifall dom ”misslyckas”, dom bryr sig inte.

Det kan handla om banala strunt saker, som är så genomskinliga fast ändå hjälper man till och faller för ”charmen” men egentligen tänker man att dom är småkorkade. Fast det är egentligen utstuderat från deras sida och dom lyckas, gång på gång.

JA, säger vi gemensamt, HAN LJÖG och vi böjde oss för hans lögner. Fast han är genomskådad, haha… Och vi satt där och tyckte att dom såg löjliga ut vid det stora bordet, bara dom två.

Han sa i förbifarten till Helena, att deras vänner inte dök upp. Ehh ok, vi tror inte på det heller, men 🤷‍♀️

Vi följdes åt in på Biblioteket. Jag fick mig ett lånekort, instruktioner om hur man lånar och bokar böcker.

Sen bad jag henne visa hur man bokar rummet. Hon visade samma skills som jag. Först loggades jag in och sedan ut. Sen bokade hon rummet, jag frågade om det nu var bokat på mitt kort, nopp, hon glömde bort att hon loggat in sig där. Så utloggning och sedan in med mig, fast nej, det gick inte, rummet var ju redan bokat på henne. Ut med mig in med henne, ut med henne och in med mig. Jag var lost redan efter första inloggningen, haha. Men det ordnar sig säkert. Nu är det då bokat och klart!

Vi gjorde en sväng på stan, in på några butiker, tog en kaffe på ett annat ställe innan vi sa hej då och gick åt varsitt håll.

Apropå den misstänkte lögnaren, så kom jag att tänk på psykopaterna

 

Eller narcissisterna

 

Och kopplade ihop dom med dessa extremt jobbiga tatueringarna. Här tror ju jag att dom som gjort dom måste tillhöra nån av dom 2 typerna. För hur i hela nånting, kan dom ha trott sig ha förmågan och skillsen att göra en fin tatuering men det slutade så här

Önskar er alla en fin lördag!

 

Jag, ett avskräckande exempel? 🤔😂

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi pratade om motorcyklar på jobbet igår. Jag berättade om klumpen jag får i magen, den här årstiden. Då man på håll, kan höra en MC komma efter vägen och sedan drar han på järnet. Min klump kommer därför jag förväntar mig att höra en stor smäll då motorcykeln med förare, går av vägen eller krockar med en bil. Det har hittills aldrig hänt, men det är känslan jag får.

Vi fortsatte prata om olika händelser, jag nämnde att jag såg en tjej som körde upp för Mc kortet. Hon var inte alls så stor i strumplästen fast motorcykeln var både stor och tung. Jag står borta i rondellen vid brandstationen och dom kommer upp till den från andra hållet. Hon stannar men når inte ner ordentligt och hela paketet tippar omkull. Sen får hon inte upp den, hon orkar inte.

Då hann jag nog tänka flera saker, första tanken är dock, varför… hur kan man sätta sig på något man inte vet att man kan hantera? Nästa tanke eller känsla är att jag tycker synd om henne. Måste ha varit jätte stressande och kymigt. Kan ju dessutom ha varit på grund av det hon inte lyckades ta upp den…det blev stress!

Jag sa att hade det varit jag hade jag säkert fått upp den fast satt mig bak och fram, bara för att jag gör saker tvärsom…ibland…(eller ofta). Här ett litet litet bevis på det, även om ni kanske tror att jag riggat men det har jag inte 🫣 Och nej, en upp och nedvänd bok är ju inget man går i taket på, men det var själva grejen. Hur svårt hade det varit att ställa den rätt väg. Tur att jag inte jobbar på biblioteket. Kunde ju göra folk galna i så fall, hahaa…

Jag och Nicco använde dom berömda Apostlahästarna igår och gick ner till Strandpromenaden via Broparken och sedan hem, gåendes längst Strandpromenaden. Så fint nere vid älven

Men inte utan att man kände sig halvlurad. Ni vet, då solen skiner in genom fönstret, jag var jättetrött och tänkte att jag behövde lite luft…och sol. Fast det blåste så jag hade i alla fall vett att ta på vinterjackan och vantarna. Kallt var det, men friskt och jag vaknade till liv.

Fick ett meddelande på messenger nu på morgonen. Alldeles för bra för att inte dela med mig av den. Men tveksam på om jag vill hänga ut nån, hm. Så jag censurera lite, haha, det handlar ju inte om vem, utan snarare om hur lätt det kan vara att missa saker. Det vet ju jag redan, och här hänvisade personen till just jag (som avskräckande exempel) och mitt sätt att agera, då jag missade att vara källkritisk, till 1a april 😅 Dont mind att personen stavade fel i konversationen och skrev Monkeysports Business det var säkert autokorrekten…

 

 

Apropå jobb och affärer, kolla vilka dedikerade och hängivna arbetare det finns i världen

Hahaa..eller var det ett önskemål från deras arbetsgivare, månntro 🤔 😅

Ha en fin fredag, allesammans!

Allt har sin tid, brukar man vackert säga…

Av , , 4 kommentarer 11

Flitens lampa lyser här på morgonen

Tänkte aldrig på att tangenterna på min gamla dator var vita med svart text och på den här är det tvärtom. Av den anledningen är det i vissa ljus och under vissa timmar på dygnet, svårare att se dom. Men Theresé rådde bot på det. Jag fick en lampa med USB-kontakt, och den funkar ypperligt. I see the light (och framför allt ser jag vad jag skriver).

I förrgår, då jag stod inne på Apoteket och väntade på min tur, såg jag nog lite rött. Förundras över hur vissa människor är oförmögna att tänka på andra. Det är många som väntar på sin tur, 2 kassor är öppna. Men… i en av dessa kassor står en äldre kvinna, som både ser och hör dåligt, samt förstår inte varför hon inte kan få ut sin medicin.

Kvinnan står där…säkert 30 minuter. Kassörskan är lätt stressad men behåller sitt lugn och gör allt för att lösa problemet. Det säger jag inget om…

Fast då har vi dom där som står på tur och väntar på den andra kassan, där det arbetas febrilt med att få undan alla väntande människor. Och här brister det lite. Dom har stått nästan lika länge som jag, och suckat lite lätt. Fast då det blir deras tur ska det plötsligt ställas frågor om varför man gör si och så med medicinen, varför måste man byte märke, vad händer om man gör det, är det farligt, passar det mig… och så där fortsatte det medan kön växte och suckarna blev högre.

Klart man har rätt att fråga, fast i det här fallet, på riktigt, så kan sån information, inhämtas via telefon, mejla, fråga din läkare som ändrade… Jag har lust att skriva att personen ifråga, var yngre än jag, hade inga fel på sitt vokabulär, inte heller andra synliga fel som skulle kunna påverka hennes förmåga att ta reda på detta på annat vis. MEN… jag vet att man kan ha variationer på sina egna funktioner, som inte syns på utsidan, så jag vill stryka över det jag skrev, egentligen…

Vill nog hellre påpeka att det finns tillfällen att göra vissa saker, och det finns andra tillfällen då man kanske avstår och söker svar nån annanstans.

Vet också att det är min personliga åsikt. Finns säkert andra som inte håller med.

Nu ska jag äta frukost och göra mig klar för jobb, så jag avrundar med en liten (o)sann historia och hoppas ni alla får en fin torsdag.

”Ett medelålders par från norra USA längtade en kall vinter till värmen och bestämde sig för att åka ner till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten tjugo år tidigare.

Mannen hade en längre ledighet och åkte därför ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellrummet hade en dator och beslutade sig för att skicka ett mejl till hustrun. Han missade dock en bokstav i namnet. Mejlet hamnade hos en prästänka i Houston, som just hade kommit hem från makens begravning och skulle kolla om det kommit e-post med kondoleanser från släkt och vänner.

Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och läste på skärmen: Till: Min älskade hustru! Rubrik: Jag har kommit fram! Jag vet att du är förvånad över att höra ifrån mig. De har datorer här numera och man tillåts skicka mejl till sina nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min. ps, Det är verkligen hett härnere! ds”

 

Algoritm in real life, eller snackar vi om dom berömda Trollen

Av , , 4 kommentarer 11

Trodde inte mina ögon då jag var inne på Kvantum Kronoparken igår. Jag upplevde Algoritm in real life and time, wow!

Så här var det. Då jag och Miss S, satt på Café Victoria i måndags, så berättade jag om Annika Collén, kvinnan jag hade ynnesten att jobba hos, under flera år för en himla massa många år sedan.

Hon hade nämligen varit iväg på en resa till Belgien, kom hem och var euforisk. Hon hade nämligen ramlat över Belgiska sockervåfflor. Detta resulterade sedan i ett större inköp av ett tadaa…industriellt våffeljärn och x antal frusna degar som blev till fantastiskt goda, Belgiska sockervåfflor.

Till er som aldrig smakat dom gjorda i detta våffeljärn och med den degen, så är det svårt att förklara. Den frusna degen påminde i konsistens som en bulldeg, så det var inget man hällde ut i järnet. Och smaken, mina vänner var speciell, även den. Inte att förglömma Annika. Hon som aldrig tycks fundera länge över saker hon ger och har gett sig in på. Hon bara gör, går det så gå det, går det inte så tar man nya tag.

Och av den anledningen har hon ju också uppfyllt en livslång dröm, den där om det egna bageriet. Jag kan inte heller förklara hur det ser ut däruppe i Vojmån, man måste nog bara åka dit och uppleva hela grejen.

Nå, nu håller jag på dribbla bort mig i annat, tillbaka till den där algoritmen.

Jag går in på Kvantum för att införskaffa lite matvaror och vad ligger där på en hylla, gömd bakom en pelare vid brödet om inte ett packe Belgiska våfflor med sockerpärlor. Det kanske är det närmaste som Algoritmen kunde komma 😅 Eller så är det vad vi brukar säga: ”Då man talar om trollen” Fast lite svårt att benämna våfflor som Troll, haha

Ett paket hoppade ner i korgen, men utan att ha smakat på dom kan jag sätta en slant på att det inte alls är samma upplevelse som den som kom från dom som Annika gjorde. Men jag ska återkomma om den då jag testat. Fast visst kan man nästan kalla detta en Algoritm i riktiga livet, eller vad?

Till er som kanske inte har koll på vad det är:

” En algoritm är en sekvens av instruktioner som en dator följer för att lösa ett problem. I sociala medier är algoritmer utformade för att hjälpa användare att hitta innehåll som är mest relevant och intressant för dem, baserat på deras beteende och tidigare aktivitet på plattformen.”

Efter utförd leverans till mamma, av soppan, bröd och kakor. 2 koppar kaffe och en pratstund så åkte jag ner till Östra Station och fotade flickan i fönstret… 16 april 2022

16 april 2024

2022

Och igår 2024

Pampiga hus, och jag tror definitivt att Coop, som öppnar nästa vecka, kommer att glädja många som bor där i omgivningen.

Åke fick sålt Tuggern igår. Snabb affär utan prutning. Det var 2 killar som kom och hämtade den. Skulle försöka få den på rull och använda den som arbetsfordon. Åke blev lovad ett återbesök som involverade en gratis öl, som tack för köpet och bevis för att den fick liv igen.

Den här bilden kom i flödet då jag föreslog Åke att sälja sitt projekt

Kan det ha varit en Algoritm, det med, och hänvisar till nya projekt för Åke… haha

Lite snö i luften idag, men det är fortfarande april, så…

Ha en fin onsdag, allihop!

Fuskpäls vs the real thing

Av , , Bli först att kommentera 11

Detta hände för 4 år sedan och än idag, är äggklyverska, fortfarande inget ord jag hört. Varken före eller efter min auto korrekt på mobilen, hittade på, att det var ordet jag sökte.

 

Det kom sig av att jag skulle ta ett jobbrelaterat samtal, fast personen svarade inte. Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Titta vad min auto korrekt anser att man kan jobba som 🤣😂 Jag har aldrig (mig veterligen) skrivit äggklyverska, så vart kom det ifrån?

Provar Googla idag, men Google ser ut som om den tycker att jag ska släppa det och gå iväg och fiska

Ute på uppdrag igår och vi började inne på Mio möbler. En liten glödlampa fick följa med mig hem. Ska hämta upp en sladd så jag kan hänga den i fönstret istället för att den ska stå där

Sen snavade jag över en korg fylld med världens mjukaste fuskpälsfäll, ja, den följde också med till kassan. Fotnot: Hunden är absolut med äkta päls

Näst bäst av allt var att det var 50% på bägge grejerna och sedan fick jag ytterligare 25% på det. Tydligen hade dom nån shoppar dag igår. Blev bara snopen eftersom man oftast inte brukar få rabatt på redan nedsatta varor. Totalen blev 171 kronor 👌🤘

Efter det hamnade vi på Café Victoria, trevligt trevligt! Man bör ju fylla på med energi, eller hur

Passade på att åka ner på Ica Maxi på hemvägen. Handlade inför dagens insats åt mamma. Hon undrade nämligen om jag kunde göra en potatis & purjolöksoppa som hon ska bjuda hennes väninnor på imorgon. Och eventuellt fixa nåt gott till kaffet efteråt.

Baka gjorde jag igår, men blev lätt besviken då jag inser att formarna man använder till mandelmusslor, har hamnat i metallhimlen. Jag gjorde då ”musslorna” i muffinsformar, men det blev som inte samma sak. Även om smaken är densamma, hm. Till dom så fixade jag en blåbärscurd, den, mina vänner, kan man inte misslyckas med. Och den blev the final touch, eller toppen på mandelmusslan men under grädden. Mycket gott även om kakan hade kunnat se vackrare ut! 

Mitt i allt det kom Åke på att jag tipsat honom om att sälja iväg hans Tugger ( el mopeden). Det där projektet som avstannat och som ingen ser ut att kunna hjälpa honom att gå vidare med. Den indikerar på ett el fel, men ingen har lyckats hitta felet. Så jag slängde ut en annons på Blocket

Ser ut att kunna få en ny ägare idag. Flera har skrivit fast nu håller vi på den till i eftermiddag. Han som kommer, hördes nästan redan bestämt sig, men vi får väl se.

Tror jag måste åka förbi Östra Station idag. Den här bilden tog jag därifrån, för 2 år sedan. Och jag VET ju, utan att åka dit, att utsikten idag, är nåt helt annat. Men jag vill ha det på bild, för den säger ibland mer än minnet man har i huvudet

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Prova lägga benen på ryggen och spring

Av , , 2 kommentarer 13

Det blev en utedag igår. Så underbart med lite värme. Influerad av Robinson så fjuttade jag eld på lite ved och det fick bli parisare till lunch

Jag gick dock inte all in, vilket jag hade kunnat göra. Har nämligen ett tändstål i gömmorna, men jag har inte testat det än. Tänkte att det kanske kunde användas i nåt tävlingsmoment, här, eller i stugan. Fast då skulle man nog ha haft åtminstone 2 stycken 🤔

Vår luncheld gjorde jag som man fick lära sig som barn. Man börjar med att göra karner (flisa fina stickor som brukar krulla sig lite) och sedan är det bara att täcka så det inte blåser rätt ner på dom. En tändsticka räckte, thats it!

Nu vet vi vad det är för rödfärgade småfåglar i syrenen. Hämplingar!

Dom förekommer i södra och mellersta Sverige upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och norra Uppland samt vidare norrut utmed kusten till södra Norrbotten. I slutet av mars återvänder hämplingen till Sverige från sina övervintringsområden, huvudsakligen sydvästra Europa. I mindre omfattning förekommer det att hämplingar övervintrar i södra Sverige.

Nicco kom förbi och drack kaffe. Hon använde kortet ”fråga en vän” och skickade en bild på en av fåglarna vidare och fick svaret rätt omgående att det var just en Hämpling. Kul, dom har vi faktiskt aldrig sett förut, men nån gång kanske ska vara den första.

Om man aldrig smakat Maskrosor kanske det finns en första gång för det med. Såg ett klipp på Insta där en man står och pratar gott om denna växt som många anser vara ett ogräs. Den är tydligen fylld med bra, nyttiga saker och man kan faktiskt äta ALLT, på en maskros. Godast är den tydligen tidig sommar och innan den går i blom. Mjaha, man kanske får prova ta ett blad och tugga på då. Bitter kan den vara men påminna om Ruccola.

 

2009 skrevs det att den vita mjölken som sipprar ut ur stjälken är naturlig latex, en viktig råvara i gummiindustrin. Redan under andra världskriget utnyttjades maskrosor för att producera gummi. Jojomensan!

Efter middagen tog jag min lilla orangea träningsväska under armen och gick iväg till Umestan. Då fick man både frisk luft, några kilometers promenad och armträning mitt på hållet eftersom jag gick in på Fitness24 och körde ett mindre pass.

Skulle sätta mobilen på laddning nu på morgonen och får syn på en katt utanför vårt fönster. Jag blev jätte förvånad över kattens sätt att känna sig sedd, utan att jag ens gjorde ett endaste litet ljud. Det tog inte många nanosekunder innan den vände på huvudet och såg mig stå, blixtstilla i köksfönstret.

Efter sista bilden la den benen på ryggen och sprang iväg. Sjukt talesätt va, vadå lägga benen på ryggen och dessutom springa, usch vad jobbigt. Lägga benen på ryggen är då i alla fall nånting kusin Jenny, alias _yogajenny_  kanske skulle lyckas med, hon har ju varit på god väg i alla fall, haha.

Ser på flera bilder av henne och blir än idag, speechless, fantastiskt vilken viljestyrka och målmedvetenhet hon har.

Soligt idag med, så trevligt. Ska kanske passa på att sitta ute en stund efter frukost. Men må i alla fall börja nu med att gå ut med Mr W. Han har slocknat på mattan i väntan på utgång. Ha en fin måndag, allihop!

Män har fler framdelar på kroppen 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 13

Satt ute på bron igår, man må ju ladda solbatterierna då solen behagar att visa sig. Fjuppe kom förbi, han funderade på nån såg som eventuellt Åke skulle ha haft. Men tyvärr, den finns inte längre. Men kaffe hade vi så det fick han.

Från sol till ösregn, på några timmar. Det trodde jag inte skulle hända, fast det är april och då vet man ju vad som gäller. Men å andra sidan har jag skrivit det förut och det gäller än idag. Nu för tiden kan vi ha aprilväder lite nu och då, oavsett månad.

Vi har också den tiden på året då vi snart ser alla elsparkcyklar. Till er som använder dom, kan det vara värt att läsa på lite om vad som faktiskt gäller. Klicka på bilden om ni vill läsa ännu mer

 

Jag och Winstone noterade i alla fall årets första utslagna blomma på dagens morgon promenad

Han, Winstone alltså, dök också upp i bloggflödet denna månad 2013. Då, 3 månader och 1 vecka. Han har som aldrig ställt till med saker hemma. Tuggat sänder bordsben, käkat upp kläder eller förstört saker. Fast…här blev jag ändå påmind om att han faktiskt provade ändå, men upptäcktes i tid och kunde läras om

Nämen lilla gubben, vad duktig du är, sa jag tydligen och trodde att han hade en leksak i munnen. Fast jag inser rätt snabbt efteråt, att han plockat upp en innersula från en av mina skor…snopet

Nåt annat som dök upp denna månad 2019, var Camaron. Fjuppe undrade igår om den tinat fram än. Fast det är fortfarande för blött efter vägarna. Men för 5 år sedan, så stod den ute och jag hade precis tvättat av den. Nån dag efter detta åkte vi upp på Gammlia. Inte på bilträff utan bara för att vi kunde

Avrundar med dessa roliga uttalande från barn, kanske vi kan lära oss ett och annat om livet. Och självklart hoppas jag på en fin dag, för er allihop!

Om mor- och farföräldrar:

Farmor har berättat att när hon var liten flicka var flickorna tvungna och sitta och knipa ihop benen. Idag är det inte så noga om man svänger lite på rumpan. – Tora 7 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats. – Katja 7 år

En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. – Kristina 7 år

En mormor är en tant med godispåsar i fickorna. – Anders 5 år

…min har påsar under ögonen. – Martha 6 år

En farmor är en tant som inte har några tänder och så har hon tjocka lår. Hon lägger dem på nattduksbordet på natten. – Anette 6 år

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år

Farfar är ordblind. Det vill säga, han förstår bara orden när vi skriker dem i örat på honom. Om vi skriver dem blir han ett frågetecken. – Marianne 7 år

Morfar är så gammal att han inte längre kommer ihåg varför han tycker om kvinnor. – Tore 7 år

En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner. – Per 7 år

Barn också en hel del att säga om kroppen och knoppen!

Männen har fler framdelar på kroppen. – Julie 6 år

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern. – Stina 9 år

En kropp är något som tar slut i skorna. – Allan 5 år

Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. – Hilda 7 år

Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. – Johan 5 år

Det är viktigt för skelettet att det får i sig tillräckligt mycket kalk och valium, så att tänderna kan växa och bli stora och spetsiga. – Marius 6 år

Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken. – Therese 6 år

Om dom hade funnits på riktigt, jösses 🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke drog fram grillen och satte upp två brädor i staketet som givit vika av snötyngden, igår. Jag åkte upp och handlade på Kvantum, inför middagen, sen hann jag sitta ute på bron en stund. Det var ordentligt varmt. Riktigt najs, faktiskt!

Några tulpaner är på gång i den lilla rabatten

Det blev Entrecote på grillen igår. Åtminstone för jag och Åke. Sivert och Ewa gjorde det lätt och grillade hamburgare. Till detta hade jag gjort en potatisbakelse, den ska absolut göras fler gånger. Grovriven potatis, Västerbottensost, creme fraiche. Ägg, salt och peppar. Sen ner i portionsformar.

Jag hade en enkel efterrätt också. Ville ha nån typ av mousse med Daim i. Så jag köpte en Marabou Daim chokladkaka och mörk choklad från Lindt med havssalt. Smälte det i vattenbad, rördes ihop  med vispat ägg och lite florsocker, sen ner med hård vispad grädde. Skulle ha toppat med en jordgubbe eller hallon om jag haft det hemma, men det hade jag inte. Så det bidde en bit av chokladkakan istället då. Det blev bra, gör jag om den så använder jag nog mer av den mörka chokladen.

Pratade lite om sommarens göromål och hur vi ska få ihop ett arbetslag som är på plats samtidigt, inte tvärenkelt. Det är målning av Storstugan som står på tur. Byte av en del brädor och sånt. Storstugan i bakgrunden, killen i förgrunden behöver knappast någon presentation va 😅

Ja vi får väl ta det som det kommer och göra det vi hinner. Alla kanske inte kan samma helg, så är det bara. Jag tror i alla fall att jag och Åke far upp och stannar några dagar, då jag ändå är ledig flera dagar i stöten, då jag gjort min jobbar helg.

Vi bör ju hinna kolla upp vad vi behöver till vår sönderblåsta altan, och kanske hinna röja lite väg för det bygget. Den här gången blir det i alla fall en höjning av altanen så den kommer i fas med det översta steget. Så blir vi av med ett trappsteg som dessutom varit lite väl smalt. Vi brukar ju ha ett litet bord och stolar däruppe. Enda stället som kan skydda mot stilla regnstril.

Det blev en lugn kväll i övrigt, jag ska jobba idag, så då vill man vara pigg och arbetsför. Kul att man då vaknar efter 2 timmar av att man har kramp i benhinnan på vänster ben och stortån ställer sig rätt upp. Alltså på riktigt

Jag kliver upp och ställer min andra fot på tån och härdar ut krampen. Lägger mig igen och då blir det exakt samma sak fast nu med högerbenet. Jag får göra om proceduren, men nu tog jag ormsalva och smorde på, sen blev då resten av natten lugn. Fantastiskt vad roligt det kan vara ibland. ”Skrev hon och log med ett snett leende och himlade med ögonen”

Apropå fantastiskt, såg några roliga bilder i flödet. Dom här ni vet, ”om teckningar som barn gjort” vore på riktigt.

Hahaa… jösses!

Med dom, mina vänner, önskar jag er alla en fin lördag och må solen skina även på era huvuden idag! Och till er som inte dragit upp persiennen än, be aware, hehe…

Tankar och drömmar, fantasier och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 13

Fotade nere i lekparken på Västerslätt igår. Och kolla, pilträden ser ut att ha lite färg på gång uppe på topparna

Med solen som sken så blev det varmt och gott ute på vår bro. Vi satt där nån timme under förmiddagen och njöt. 2 svanar seglade förbi, det är verkligen nu det händer. Våren sätter fart på riktigt

Sivert och Ewa kommer hit och grillar med oss i eftermiddag. Man får ju passa på medan det inte är något nedfall från himlen. Ska komma på vad jag och Åke ska ha, hm. Entrecote var längesen, kanske köper det, och sedan gör jag nån potatisbakelse av nåt slag. Ska filura på den.

Mats Alfredsson delade en gammal bild på Camaron igår. Snyggt fotat, precis som vanligt 🤩👌

Vi tror att det var från nån sväng till Rödåsel. Osäker på året dock. Ännu en påminnelse om vad som snart kommer att synas på vägarna. Visste ni det, det blir ny plats för Gammlia träffarna i sommar. Det kommer att ske på grusplanen där gamla badhuset låg, en gång i tiden.

Bra att dom hittat ett alternativ, även fast många tycker att det är surt då det är just grusplan. Smutsigt och dammigt, men precis som många andra tycker med, bättre än ingenstans alls.

Själv kan jag tycka att Kommunen borde kunna hjälpa till med detta. Dessa träffar drar folk och inte enbart Umebor. Det har spridit sig runt Sverige och träffarna hjälper till att sätta Umeå på kartan på ett positivt sätt. Finns ju en uppsjö av grejer man skulle kunnat ordna runt dessa träffar. Försäljning av fika/mat, för att ta ett exempel. Som vanligt är det bara fantasin som stoppar, men sen ska man också ha nån som drar lasset…

Tänk om dom värvade in ungdomarna till det. Vilket win win det kunde bli. Dels att få lägga ett ansvar på ungdomar, som dom förtjänar men sällan får. Att dom får känna sig delaktiga i något många av dom gillar (bilar) och lever för. Och att faktiskt få chansen att lyckas stort. DO IT!! Vilken reklam skulle inte det ge till Umeå Kommun. Här tänker vi både stort och brett på alla våra invånare och alla som vill, får vara med.

Detta skrev jag i min klokbok för precis 4 år sedan. Och det är väl precis så. Drömmar må vi alla få ha, och inte bara det. Drömmar kan också gå i uppfyllelse.

Jag avrundar med en sann story jag la ut i bloggen för nåt år sedan. Jag tyckte den var så rolig, men jag vet också att min humor är inte alltid som alla andras, *fniss*

”Hittade ett inlägg, skrivet av en Patrik Madsen. Och med hans tillåtelse delat jag den med er. Håll i er, hahaa…

”Tänkte jag dristar mig att bragga lite över min dumhet.

För många år sedan såg jag en National Geographic dokumentär från Turkiet, den handlade om en traditionell frisör, en riktig Barberare.

Efter avslutad klippning och rakning brände man bort öron och näshår med en typ ”Alladinlampa”, en levande låga.

Bra ide tänkte jag och greppade tag i en gaständare modell lång.

Ställde mig framför badrumsspegeln, tände gaständaren men den slocknade då jag förde den mot näsborren.

Det blev en stunds meckande, klickande – ingen låga och många pys och svordomar.

Plötsligt! POFF! Draken Puff ungefär! Ljudet av en gasfylld drickflaska där gasen brinner ut med ett visslande ljud. En veritabel svetslåga ur en näsborren!

Jag hade fyllt hela näsan med gas och jävlar vad röd jag var om näsborrarna, ont som bara den.

Men, upsida, i den ena näsborren var det väldigt rent från näshår!” slutcitat

Ha en underbar fredag, allihop!

Finns det nån som har det värst, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 11

Gjorde en sväng förbi jobb kontoret igår. Träffade Ina på Ullas där vi kaffedejtade och pratade om sommaren som är på G och vad som händer då. Ofta har man planer hit och dit, och då man sedan sitter där, efter semesterns slut så vet man inte varför man inte hann göra allt man skulle ha gjort. Kan bero på just det där att tiden går fort, då man har roligt.

 

Hade ett samtal igår med en som inte känner att hon ligger på topp. Hon har det inte lätt och det sker förändringar med hälsan och det syns mer markant idag, än det gjort tidigare. Hon känner att hon inte klarar sig själv längre. Nu är det till gränsen att hon går in i en depression.

Hon berättade att hon inte kan sluta tänka på detta och hur det ska bli framgent. Vad säger man en sån gång? Vad kan jag, rimligtvis säga som skulle kunna vara nån typ av tröst? Det är jättesvårt! Men jag sa dels det, det där att jag inte vet, samtidigt som jag fortsatte med, att hennes tankar, inte heller hjälper henne. Utan snarare gör att det känns värre.

Ibland ska man nog ta det dag för dag. Även om man vet vad som komma skall. Här blir det just det där att man aldrig ska ta ut något i förskott. För vet ingen annan, något som kan hjälpa, så vet inte heller någon annan, vad som står och händer och väntar bakom nästa dörr. Man ska ju aldrig ge upp, hur tufft det än må kännas och vara.

Den enda trösten jag har, sa jag, är att just du, gjort precis allt du kunnat för att göra så det så bra som möjligt. Du har tagit hand om dig själv, du har sett efter din hälsa, och trots allt det, så kom det här. Men det innebär även att du inte hade kunnat göra något annorlunda, du fick inga val. Så på det sättet kan man inte heller ångra något, eller slå sig själv för allt man lät bli att göra.

Nå, jag och Åke pratade om det här då vi satt och åt middag. Jag avrundade med dom ord jag sagt så många gånger förut, åt en annan person som jag var väldigt nära. ”Hur eländigt man än må ha det, så tänk på den stackaren som har det värst i hela världen! Ja, svarade den här personen, tänk på han, stackarn.”  Och sen skrattade vi alltid. För vem i hela världen, kan ha det värst?

När jag sa det till Åke igår så nämnde jag en person, som enligt jag, må vara en som haft det värsta livet. Mannen som levde 72 år i en järnlunga. Åke hade aldrig hört talas om honom så jag googlade fram en bild

 

”Han var bara sex år gammal när han drabbades av polio och placerades i en så kallad järnlunga – en cylinderformad maskin som omsluter personen som behandlas och som genom tryckförändringar hjälper denne att andas.

Järnlungor användes för att hjälpa personer som förlamats av polio att andas och är nu ersatt med respirator. Paul Alexander var en av de sista människorna i världen som behandlades i en järnlunga.

Sommaren 1952 drabbades han av polio och vaknade upp i en järnlunga – vilket skulle bli den plats där han spenderades majoriteten av sitt liv, rapporterar Sky news.

Efter att Paul Alexander lärde sig att andas på egen hand kunde han lämna järnlungan några timmar åt gången och han lät inte förlamningen och järnlungan hindra honom från att leva.

I maj 2020 skrev The Guardian ett reportage om Paul Alexander. De beskrev då hur han under sitt liv hade gått på college och universitet, flugit flygplan, gått på strippklubb, blivit kär, sett havet och varit i kyrkan. Mot alla odds både utbildade han sig till jurist och blev författare.

 – Jag visste att om jag skulle göra något med mitt liv, så måste det vara en mental sak. Jag skulle inte bli en basketspelare, sa han till The Guardian i samband med reportaget.

De sista åren tvingades han återigen leva i järnlungan dygnet runt och led av flera hälsoproblem. Bland annat hade han återkommande luftvägsinfektioner och kroniska smärtor i benen. Han avled den 11 mars 2024, 78 år gammal.”

Då jag nu googlade, så fann jag också att han dött, i år. Sorgligt på sitt sätt. Men det som förbryllar mest, är att han inte tyckte att han hade ett dåligt liv. Trots att han var bunden att tillbringa största delen av sitt liv, i denna järnlunga. Jag slås av att ingen kan ju mäta sig med någon annan. Det som betyder allt för dig, behöver inte vara värt något i nån annans ögon.

Tilläggas kan också, att om man inte vet av nåt annat liv, så vad ska man då sakna? Man kan dock alltid sakna det man haft och saknaden blir än värre, om man vet att det aldrig kommer att komma tillbaka. Fast återigen, det behöver inte betyda att du aldrig kommer att få något nytt, som kanske gör en förbättring framåt. Saker och ting är i konstant förändring, livet likaså.

Mary delade en bild igår, som jag tycker kan passa in här, tänkvärda ord, för oss alla.

Träffade på en kelsjuk Sambo igår kväll. Han är inte lätt att fota, kan jag tala om, haha.

Då jag gick hem, strax innan 21, så var det vårkänslor då man tittade på en himmel som fortfarande var ljus åt ena hållet. Kändes underbart och lite magiskt, så där

Nu ska Mr W ut på promenad. Sen ska jag fixa en fläskpannkaka, hoppas på att kunna sitta ute i solen en stund, och sedan jobb i eftermiddag. Ser ut att blåsa ute så jag vet inte hur pass skönt det är. Men det brukar ju bli varmare, mitt på hållet, och hittar man lä, så blir det säkert najs. Ha en fin torsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten