Nicco har börjat med korsord…och det är inte alltid, så lätt att tolka orden som bjuds, jag vet, jag har kryssat i många tidningar, genom åren. Man lär sig ju, till slut, vissa av orden, såna där, typiska korsords ord, som man egentligen, aldrig hade hört, om man inte löst några stycken.
Men sedan är det rätt så lustigt, att man plötsligt, uttalar det som står, på fel sätt. Registrerar inte hjärnan, ordet rätt, när man ser det i en ruta, eller vad? Ja, ibland kan dom ju ha kapat ordet, på fel sätt, fast ändå.
Hon läste högt: Person liga, hm…vad kan det vara…ett gäng med människor, eller skulle man läsa ut ordet som, personliga. Ja, så var det! 😀
Och jobbigt kan det bli, då man skrivit ett ord, fel, och sedan försöker man knåpa ihop resten…ojoj, många korsord har blivit lämnade av mig, på det viset. Och andra gånger, har man plötsligt, från ingenstans, kommit på vad det ska vara, fast man redan lagt det åt sidan. Hjärngympa, kallas det visst!
Min farmor löste ofta korsord, hon sa att det var för att hålla hjärnan igång, och det tror jag på. Man ska ge den där stackaren däruppe, lite att fundera på, och inte låta den bli…”otänkbar” 😀
Gissa vart jag ska vara 7.20, nu på morgonen…jo hos tandläkaren, fasen vilken okristlig tid jag valde, fast å andra sidan, då behöver jag inte kapa dagen mitt i, utan då är det bortgjort, på en stund.
Jag och Helena hade en trevlig stund igår, precis som alltid, och tiden flyger iväg då vi sitter och surrar 😀 Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag!
Jag kollade min mejl på morgonen och i skäpposten låg nåt där rubriken löd: Du har blivit beviljad 500 000 i kredit. Jo man tackar! Nu har jag inte ansökt om nåt sånt, så jag slängde skiten.
Men så tänkte jag…alltså, det vet man ju, ingen ärver någons skulder. Det är bra, så om jag nu fick veta, att jag lider av en obotlig sjukdom, och har inte så långt kvar. Då kan jag ju alltså ta den där krediten, så köper jag 3 fina amerikanare, skriver en på Åke, en på Nicco och en på Theresé, så…klappat och klart. Dom behöver inte betala utan min skuld är ju borta, eller?
Njae, så enkelt är det nog inte, då tar dom nog slantarna från nåt annat. Men om jag inte hade ägt något, så kunde inget hämtas heller.
Tänker på stackars pappa, som köpte sin första husvagn, en Kabe, och den var vi ute med, lite då och då. Så skulle han köpa en storlek större. Betalade vagnen,men då gick firman i konkurs, och han fick ingen husvagn. Däremot hittade dom bland annat en skogstraktor i firmans ägor så den fick han ta…inte så kul att campa med, dock 😀
Första långturen med husvagnen, gick till Norge och där var det bråddjupa raviner, höga berg, tunnlar och annat läskigt. Jag var livrädd för tunnlarna, trodde att dom skulle rasa in, så jag satt och höll för öronen och blundade, varje gång vi skulle in i en.
Pappa hängde utanför staket och barriärer, för att få hiskeliga bilder på alla avgrunder, tyvärr upptäckte han, då vi kom hem, att det inte funnits någon filmrulle i kameran, ujuj, här snackar vi om att våga livet, för absolut ingenting 😀
Apropå bilder, så kom vi in på ämnet igår. Jag och kusin Anna satt på Espresso house och avnjöt en kaffe, då Marja plötsligt passerade därutanför. Vi vinkade åt varandra så kom hon in en snabbis. Marja gillar ju att fota och är med i en massa fotoutmaningar, det var ju även jag, ett tag, men känner att tiden inte räckte till att få det så där bra, som man vill ha det. Bilderna får ju gärna representera något.
Vi pratade om instagram och haschtags, läste eller hörde någonstans om nån som trott att haschtag, förmodligen hade nåt med droger att göra, och det är klart, vem skulle inte kunna tro det, om man inte vet 😀
Det var i alla fall trevligt att träffas på, bara så där, och kaffedejten med kusinen, var lika så. Vi hann avhandla mycket, och eventuella framtids planer, och hur man skulle kunna lägga upp saker. Ibland är det lätt att säga, allt man ska göra, men sedan läggs det bara på hyllan, för framtida bruk, men det tas som aldrig fram, det får ligga där och damma igen. Kanske dags att plocka fram dom, och påbörja det man en gång tänkte, att man skulle ha gjort.
Som Anna sa, man behöver ju inte ge det, mer än en timme i veckan, och det har man alltid tid med, om man tänker efter. Eller tio minuter varje dag, ja, då har du plötsligt 70 minuter på en vecka 😀
Ja nu får man lov att ställa om sig, igen, till det ”normala”. Jag blev av med väskan igår, och jag sitter fortfarande och väljer om jag verkligen måste resa mig upp eller om jag ska vänta tills det är fler saker jag ska göra, allt för att slippa bära med mig den där saken. Men så kommer jag på, att jag har inget bihang, längre. Och allt går lite fortare 😀
Satte mig upp i sängen i morse och det har ju också varit en procedur, att reda ut sladdar och slangar, jag har ju inte sluppit ha den på mig under natten, utan då har jag dessutom måsta haft den på laddning, så jag tänkte göra precis vad jag gjort alla morgnar, nu ett tag, men så kom jag på, återigen, att jag är fri från det där, härligt! 😀
Nu återstår att se vad det blir av det som är kvar, av mitt hål. Inte så stort längre, men det ser lite lustigt ut, på min mage. Jag ska tillbaka på torsdag, för en sista check innan distriktssköterskorna får ta över omläggningen.
Känns också jätte konstigt då min hud, plötsligt fått kontakt med mina kläder, jag har ju haft ett stort klisterark över magen, i 2 månader nu, så det blev också en upplevelse, haha…ja huvudsaken det går framåt.
Idag, den första december, och 24 dagar kvar till julafton. Hm, jag tycker det går alldeles för snabbt. Tycker inte att det var 1 år sedan man letade fram julpyntet. Och jag har suttit och kollat i mina arkiv, på olika bilder, mest har vi nog på vår och sommar, och då jag såg dom, så kändes det ändå som det var alldeles nyss, men vi är ändå där igen, om ett litet tag.
Ingen bromsskärm har vi, inte heller kan man stanna klockan, eller jo, det kan man väl visst, men tiden tickar på ändå 😀
Och som barn, gick det sååå långsamt. Aldrig blev det jul och sommarlovet var en evighet bort, man skulle ha fått haft lite av det, kvar, så man hann längta efter saker och speciella dagar, nu hinns det inte med, utan tjopp, så var dagen här.
Nä, nu ska jag ha frukost innan promenaden, sedan har jag lite ärenden jag hade tänkt uträtta, så har man inte allt kvar, till sista stund. Önskar er alla en trivsam tisdag!
Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker 😀
Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.
Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!
Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.
Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.
Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?
Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.
Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar 😀
Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.
Igår klockan 7 på morgonen kom första lasset med delar till ställningen som nu är rest mot vår husfasad. Och jag trodde, seriöst, att Winstone var sjuk. En traktor som kör in och ut på gården, folk som går under fönstret och pratar, men han kikar tvärt ut genom fönstret, och lägger sig i soffan, utan ett endaste pip.
Han som skäller om grannen smäller igen bildörren för hårt. Otroligt!
Så pratade jag med en av killarna härute och berättade att jag blev så överraskad då han inte skällt ut dom. Ja sa killen, han hade sett Winstone en sväng i fönstret, men sen, sa han, satt en katt där och tittade på deras arbete. Kul att dom kan roa våra små djur också 😀
Nå, vi får se vad han gör på måndag, då det kommer mer saker. Fast han kanske inte är så brydd, och det vore ju skönt, för oss alla.
Jag höll på att få åka hem med oförrättat uppdrag igår. Då jag anmälde mig i luckan på kirurgen så fanns inte min tid kvar. Hon fick lov att gå och kolla. Sen kommer en sköterska och säger att jag inte ska omläggas, utan jag ska vänta några dagar, dom skulle lämna det orört. Order uppifrån!
Men du menar väl inte att jag ska gå med samma kompressor i flera dagar, frågade jag. Jamen hur känns det då, undrade hon. Ja, äckligt, vad skulle jag säga. Dessutom, sa jag, så pratade jag med en läkare dagen innan och hon sa, att den tiden skulle stå kvar.
Ja, då skulle hon dubbelkolla, och det var väl tur. För visst skulle det göras en omläggning, men någon hade lyckats fippla bort min tid. Tråkigt att det inte kan finnas resurser där man får träffa en och samma hela tiden. Det vore som enklare då.
Idag tänkte vi göra en liten road trip till Rödå Antik Rödåsel, dom har öppet mellan 11-16, alltid kul att gå runt och se vad man kan hitta för roligt, fast man behöver inte handla varje gång heller, bara roligt att se saker man känner igen eller aldrig i livet sett förut 😀
5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.
Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.
Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!
Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀
Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.
Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀
Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.
Vilken dag igår…lätt stressig, kan man säga. Jag hade 3 inbokade telefonsamtal från VLL, och givetvis med 3 olika avdelningar. Jag tänkte en stund där, hur tusan jag skulle ha koll på vem som ringde när. Första samtalet skulle komma 9.15, och då skulle jag ut med Winstone…jag väntar någon extra minut, sedan går vi ut.
Telefonen ringer och jag missar det, fast det är inte från lasarettet. Inget samtal kom i alla fall, så antingen ramlade jag mellan några stolar, eller så passade dom på att ringa i exakt den sekunden det andra samtalet kom. Nå, jag får ringa upp dom idag, igen.
Nästa inkommande samtal fick jag ta emot i bilen, på väg till ett möte, det klarade jag galant och det tredje inkom då jag senare var på jobbet.
Och mitt i allt detta, får jag först se, antingen en nykomling i stan, eller en onykter person bakom ratten på sin bil. Han körde okoncentrerat framför mig, och i rondellen, borta vid brandkåren, lägger han sig i inre filen, för att sedan slå på blinkers och glider ut ur rondellen, fast inte där man ska ut, utan i andra vägen som är en utfart från rondellen, jisses, där kunde det ha blivit en smäll, om det kommit en mötande, dessutom var det en som skulle ut från rondellen, mot brandkåren, som fick tvärnita så dom inte skulle mötas borta vid refugen, efter övergångsstället.
Hem igen, fixa lunch, ut med Winstone igen i värsta vädret, som tur var har jag nu hittat igen min kapuschong, så jag hade nåt att skydda mig med 😀 Då jag kommer hem, lite stressad så där, så släcks lampan i hallen, jag tänker först att det är ett strömavbrott, men det lyser upp i trappen.
Ojoj, järnet ner i källaren, ser ingenting, upp igen, hämta ljus, ner igen slår på grejen i proppskåpet, men den vill inte. Upp, ringer Åke, letar ficklampa, hittar ingen, ner igen, testar, det funkar tre sekunder, sedan bryts det igen. Upp, och ut, genom dörren, sliter ut sladdarna som sitter i uttagen, därute, drar ut alla sladdar som sitter i väggarna inne, ner igen och nu…funkar det. På med ytterkläderna och järnet till jobbet, puh!!! Snacka om att kunna vara rå effektiv…ibland 😀
Halkigt var det ju också, det tänkte jag aldrig på här, i Umeå, men då jag kom till mötet och skulle svänga in på parkeringen, så fortsatte jag glida och där fick jag tillfälle att se att ABS bromsarna funkade som dom skulle, höll på knäppa en skylt som stod placerad mitt i min framfart, men den klarade sig…man har väl talang 😀
Niccos lärare på Liljaskolan, kom och hämtade upp dom vid tåget, med sin bil, på grund av halkan. Det var ju bussigt. Jaja, så kan det vara, en dag i december. Önskar er alla en toppen torsdag!
Lennart ser lite vissen och hängig ut, det berodde säkert på det dåliga vädret!
Så var man uppstigen, kaffetåren intagen, lång promenaden med Winstone avklarad, katterna matade och jag fick sovmorgon idag, känns som en evighet sedan. Jag vaknade tio minuter i nio, tio minuter innan larmet. Jag tordes inte skippa larm, eftersom Winstone måste ju få gå ut i rimlig tid.
Fick börja morgonen med en Ipren, och jag skyller på tandläkarstolen, det är den värsta möbeln som finns. Tanden är i alla fall fixad, ingen glugg längre, och jag hade lite tur ändå, det var samma tand som dom skulle laga ett litet hål i, så tid fanns att göra just det.
Jag mådde som lite tjyvtjockt hela dagen, sa till Åke att det kändes ungefär som efter gastroskopin, jag stod och höll i luren, tjugo minuter innan jag skulle till tandläkaren, och hade tänkt avboka, men jag ville inte…jag vet att dom inte har tider där förrän nästa år och så länge ville jag inte vänta.
Jag bet ihop, men bara bokstavligt talat, för hos tandläkaren måste man minsann sitta med käften öppen :D, och åkte dit. Och det gick bra, kändes till och med lite bättre då man fick ligga ner och sträcka ut på magen, men som sagt, då är man skadad idag, istället. Man kan väl aldrig få allt, så är det bara.
Jag och Tina käkade lunch på Plaza, hon hade ju så påpassligt en kupong, ät två, betala för en, så vi fick god lunch för billig penning. Sen hade jag en enda sak jag skulle handla på affären, det vet jag, det skrev jag ju igår…sköljmedel. Vi går in på Ica Gourmet, jag köper rökt skinka, potatis, tunnbröd och en flaska mineralvatten, sen åker jag hem…så typiskt jag, så det finns inte. Sköljmedel, vad är det?
Tur igen då, att vi har en Ica affär bara ett stenkast hemifrån, så jag polimasade mig över dit, igår kväll och köpte en flaska, så jag kunde slå igång en maskin med tvätt, jäklar vad effektiv jag kan vara ibland då 😀 Önskar er alla en fin torsdag!
Det kunde ha blivit en otroligt spännande morgon, ja, lite i alla fall. Då vi gick i säng igår kväll, så släckte jag lampan och noterade att klockan snart skulle slå över på spöktimmen. Jag svor lätt och undrade hur fasen klockan kunde gå så där fort…nästan tolv…redan.
Nä, sa Åke, inte är den tolv, men snart elva. Vilken tur att han var vaken då, jag hade väl kommit åt knappen då jag ställde larmet, och flyttat fram klockan en timme, och det hade i praktiken betytt att jag redan skulle ha varit vaken i över en timme nu, den hade ju skrämt upp mig 4.20 istället för 5.20…puh!!!
En sista arbetsdag nu innan en längre ledighet, ja, jag har ju sånt lyx, veckan som kommer är min guldvecka och jag jobbar bara 2 dagar, och dom är jag nu ledig så jag kommer att vara tillbaka på plats först nästa måndag, oj så härligt, tyvärr som alltid, så kommer dom dagarna att susa iväg som om dom aldrig funnits, precis som vanligt.
Men man är ju som van vid det, nu. Och å andra sidan vem vill frysa tiden då? Nä, det kan ju vara lika trevligt att ha något roligt att berätta då man kommer tillbaka, en händelse eller nåt annat skoj som man varit med om. Te partyt är ju absolut något eljest, som vi inte brukar hålla på med, och det kan ju bli en…tadaaa, snackis 😀
Något att snacka om, kommer att bli på onsdag, då kommer det hit ett par studenter från universitet, som håller på med ett projekt om vattentornet, och dom ska intervjua mig, angående det. Ja, det låter ju väldigt konstigt, vad kan jag säga om vattentornet, men nu handlade det mer om vad man har för anknytning till det, vad man gjorde som barn, däruppe och så vidare, jaja det får ge sig då dom är här.
Nu kaffe!!! Sen vakna upp och få dagen att gå, så vi kommer oss iväg, från det här survädret, hade jag tänkt skriva, men det ids jag inte, jag vet nämligen att det är lika surt söderut, dit vi ska. Önskar er alla en fin fredag!
Tid och att veta vad klockan är, hur långt det är kvar till en speciell dag, hur lång väntan kommer att bli, och vad man kan göra under…tiden. Hur viktigt är det att veta egentligen, varför behöver man en tidsuppfattning, ingen vill som sväva i ovisshet.
Vad kan nu föranlett denna tidsbetraktelse, jo, jag pratade med Ulla igår, en bloggkompis, och vi kom in på ämnet tid då vi snackade om människor som blir sjukskrivna, vissa på en längre tid, och jag kan ju relatera till just detta, då jag för 14 år sedan, blev just långtidssjukskriven.
Allt började då med en fruktansvärt ond fot, inget jag sökte hjälp för, utan gjorde som dom flesta gör… resonerar med mig själv och tänker att det där, går över. Men så blev jag kallad till en årlig hälsoundersökning via min dåvarande arbetsgivare, och jag nämnde i förbifarten, att jag hade ont under foten.
Hon sa att hon skulle meddela läkaren detta och jag fick komma dit efter någon dag. Han kollade, klämde och tjopp så hade han sjukskrivit mig…i 3 veckor…say what??? Jag förstod verkligen ingenting, utan blev totalt överraskad, hemma och sjuk… så länge.
Nå, jag kom på återbesök, och inget hade blivit bättre. Mera kontroller och klämmande där han kom fram till att mitt onda sitter i ryggen. Därifrån snurrar det sedan på med remiss till röntgen…jättelång väntetid, efter det, magnetröntgen, ännu längre väntetid, däremellan kotknackare, som inte vill göra ett dugg, innan det är utrett vad som är fel.
Mera besök och tjollrande…så det gick…nästan 2 år, fattar ni, och egentligen blev jag inte hjälpt någonstans, inget som kunde åtgärdas, och jag kommer så väl ihåg, då man summerade tiden jag varit hemma, jag tyckte att den tiden, blev verkligen bortkastad.
För hade någon talat om för mig, hur länge jag skulle vänta, på än det ena och än det andra, så hade jag gjort något under tiden. Men då du inte vet, om du nästa dag, ska skickas iväg till nåt ställe eller bli uppringd och utkommenderad till någon specialist, så väntar man snällt och bidar sin tid i tron att det kommer att hända…snart. Jo tjena!!!
Idag ser det nog annorlunda ut, det får ju inte vara hur långa väntetider som helst, inte heller får en läkare sjukskriva en människa och bara förlänga sjukskrivningen så där, utan att något görs under tiden.
Och tid och tidsramar, vill man nog ha, och detta pratade jag och kusin Anna om i förrgår. Då handlade det inte om sjukskrivning, utan om döden. Vill man veta hur lång tid man har, eller somna i sömnen? Ja det senare alternativet vill nog dom flesta av oss sluta på, men för dom anhöriga, är det nog eljest.
En sån gång blir det mycket av det där man aldrig hann säga eller göra, att någon bara lämnar och utan förvarning, man tröstar sig ju med att det är ju så där man vill dö, men…det blir ju en sån gång då man faktiskt inte, vill ha en tid, utan leva och dö i ovisshet. Ja, nä, jag ska inte trassla in mig mer i detta, utan göra frukost istället, det ni…trodde ni inte va 😀
GÄÄÄSP, vad snackar hon om???
Ha en bra dag, allihop!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Hon läste högt: Person liga, hm…vad kan det vara…ett gäng med människor, eller skulle man läsa ut ordet som, personliga. Ja, så var det! 😀
Gissa vart jag ska vara 7.20, nu på morgonen…jo hos tandläkaren, fasen vilken okristlig tid jag valde, fast å andra sidan, då behöver jag inte kapa dagen mitt i, utan då är det bortgjort, på en stund.
Senaste kommentarerna