Etikett: barn

Larmet står på 12.45…

Började gårdagen som brännbollspublik i Vännäs, alla 1:or och 2:or på Liljaskolan hade det på schemat, sista skoldagen. Niccos klass, vann första omgången och åkte ut i den andra…lite ojust domare, anser Nicco, som tyckte att han måste halvsovit då han missade, bränningar och lite annat, nå, det gick ju skapligt ändå. Synd bara att det skulle dåna på och blåsa, annars hade det varit riktigt skönt där borta.

Foto2239 Foto2240 Foto2241 Foto2242

Tur sedan för alla som skulle gå röda mattan till balen, att det slutade storma, och solen fortsatte att skina. Mats Alfredsson stod på plats och fotade:

11391244_10205746338276714_9165174950241067441_n

Det tog ungefär en kvart från hörnet på busstationen, ner till Lottas, men vi kom ju fram 😀 och det var ändå snyggt ordnat, ingen kaos direkt.

Kaos måste ju däremot killen haft, som höll på backa inne på Västerslätts centrums parkering, igår eftermiddag. Till slut backade han ut Mercan från parkeringen, och fortsatte backa till rondellen och ut på Timotejvägen där han försvann i horisonten, med ett tiotal bilar bako…framför sig, han måste ju haft fel på växellådan, eller kanske någon annanstans 😀

Idag har jag ställt larmet på 12.45, jag ska nämligen stå utomhus 12.50, då JAS planen kommer att ha överflygning i Umeå. Helt sjukt vad dom planen kommer upp i för hastigheter, upp till 2500 kilometer/timmen, håret reser sig i nacken då ljudbangen kommer, jag älskar detta 😀

Och inte är det konstigt att man förflyttas till stugan i Malå, somrarna då man var liten och Draken planen passerade över udden, ibland så nära marken att man såg alla detaljer under planen, man var så fascinerad av dom.  Kommer ihåg att mamma ifrågasatte om dom verkligen hade lov, att flyga så där lågt, och med dom minnesbilder man har, så vet i tusan, men kul var det 😀

Idag blir det nog en liten genomgång av bussen, ta ner sånt som ska tvättas upp, till källaren och kanske dammsuga och torka av golvet därinne i bussen, så är det inte allt kvar att göra inför midsommar resan. Önskar er alla en fin lördag!

Foto2238

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

I jakten på det så hittade jag nåt annat

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag planterade om lite blommor igår, och satte ner lökarna i rabatten så nu är det med spänning, jag väntar på att få se när dom ploppar upp…om dom gör det, ni ser ju, jag hyser inget större förtroende för min förmåga att lyckas med blommor, men ibland så…

I jakten på lämpliga krukor hamnade jag nere i ett utrymme vi har under källartrappen. Jo jag har varit in där några gånger men inte tittat så där värst noga, vad som ligger där. Krukor finns, det visste jag, och lite sprit och vinflaskor.

Så jag började titta lite på flarrorna, ni vet, man kan ju bli törstig av hårt arbete 😀 Finns en flaska Svartvin, låter inte gott, och andra oöppnade saker, men jag gissar att det egentligen bara är att kasta bort, vin är ju ingen lagringsprodukt om man inte har ett dyrare finare vin. Jaja, jag väntar med utrensningen till en regnig dag med -5 grader, inte idag, alltså. Och vanlig starksprit kan ju inte ha något utgångsdatum, annat än när man druckit upp den och vill gå ut…typ.

Tänk också vad olika vi är i smaker och upplevelser. Jag absolut avskyr vin, till och med doften av den. Det krullar sig i nackhåren. Medan andra njuter av aromen och dom där druvorna, nötsmaker och sötman dom säger att dom känner. Jag känner inte nåt sånt…surt, kvalmigt, unket…usch!

Och säg nu inte att man ska lära sig att dricka vin, för då måste jag fråga varför. Finns ingen anledning att läras sig dricka nåt man inte gillar, då det finns mjölk, vatten och annat man kan dricka 😀

Frukter är det likadant med, vissa äpplen är så sura som citroner, men jag är en av få som tycker det, medan Nicco kanske tycker att andra saker är så goda med lite hetta, så tycker jag att det bränner, ja vi har definitivt olika smaker, och visst, nog vet jag att man kan växa i några av dom.

Mat man inte åt som liten, för man tyckte det luktade illa, såg dåligt ut eller bara lät tråkigt, och idag kan det vara en av ens favoriter. Kåldolmar är ett bra exempel på det. Våga vägra kåldolmar, hette det förut, idag längtar jag efter hemlagade sådana, men det är så sällan det bjuds på, och jag har aldrig testat att göra det, kanske jag laddar för nåt sånt…i framtiden, nån gång ska jag väl kunna prova på, tänker jag.

Avslutar med en bild jag hittat på FB, haha…ja, vissa kan få till det. Ha en fin söndag, allihop!

10678654_587784544659816_8637663050447257641_n

 

Att drömma sig tillbaka

Av , , 4 kommentarer 12

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

Ett nöje man hade förut

Av , , Bli först att kommentera 9

Vk.se hade inne följande bild igår:

sp09ea8b-vkwp-694

Och det handlade om att vi som föräldrar är dåliga på säkerhet vad det gäller barn och skotrar. Nu äger vi ingen skoter, det är årtal sedan vi körde en, men då det begav sig, inte hade vi så mycket koll, kan jag säga 😀

Pappa kallade vi för Red Devil, och det namnet satt bak på hans skoteroverall, han gillade verkligen att utmana skotern, snön och alla branter han kunde hitta. Och det är klart, barn lär sig av sina föräldrar, eller? Ja åtminstone tar dom efter en hel del.

Pappa hade 2 skotrar då jag var i 10-12 årsåldern, en som gick som ett spjut, och en Ski-Doo dubbelbandare…mer som en traktor, men man tog vad som bjöds, vad man fick berodde lite på hur snabbt man var ute och om man hann ta den man ville ha.

Vi tolkade på miniskidor efter skotern, satte ihop pulkor i ett långt led, pappa gjorde en egen skoterpulka, som vi kunde sitta flera stycken efter varandra, på, helt livsfarlig då man fick upp lite fart och svängde, då kunde pulkan med dess tyngd, även rucka på skotern.

Men vad jag vet, var vi aldrig med om några incidenter, annat än att man körde fast, lite överallt, och kylan som gjorde att ögonfransarna fick istappar, men kul var det att köra, och var vi många, kunde vi leka kurragömma, med skotrarna. I mörkret så släckte vi lamporna, och en skulle leta reda på alla andra, man fick köra efter ljudet, eller stanna skotern om man hörde någon närma sig.

Ja, det var minnen som föll över mig då jag såg den där bilden, och jag känner ändå att även fast det roligt, och mycket var man med om, så är just skoterkörning, inget jag saknar idag…kanske man gjorde bort allt det där som ung, och nu har man andra saker som lockar mer.

10801877_943088749035509_807880683561372476_nTips från Niccolina, dom där sockarna skulle vi ha haft, familjen Lundmark-Hällsten 😀

Idag ska jag inte bara in en sväng på kontoret, utan även träffa Tina, som gjort sig rätt så oanträffbar under veckorna. Hon går en utbildning och det tar upp hennes dagar, men idag så…skulle dom sluta tidigare, och då slog vi till, och ordnade en liten träff, så här på fredagen, very nice. Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

0661-1024x768

 

Suspekt penis

Av , , 4 kommentarer 10

Såg detta på vk.se för ett tag sedan:

001

Undrar vad bananer har med penisar att göra…egentligen??? Ok, att man kanske inte sätter ut en bild på en penis men behöver man illustrera den, överhuvudtaget…det räcker väl med ordet för dom som är intresserade, och om det var absolut nödvändigt med en bild, varför inte en tecknad sådan då? Gissar att en sån då kunde ha väckt anstöt på nåt sätt, fast hade det handlat om bröst, hade det varit ok och det hade visats ett kvinnligt sådant, vad annars…en manlig bröstkorg säljer nog inte lika bra, ja, det var bara en fundering, så här på måndags morgonen.

Haha…sen kan jag inte låta bli att tänka lite längre, ta nu ett barn (det är väl oftast dom man ska hindra att se och fundera över såna här saker, i en alltför tidig ålder), men ponera nu att ett barn som precis lärt sig läsa, såg denna framsida, ser bananen och ordet…klurar en stund och tror att banan har fler namn än ett…jojo, står därinne i affären vid frukt & grönt, med sina föräldrar och frågar om h*n kan få en…

Nu över till något heeelt annat. Jag skrev ju om fingervantar som man nödvändigt skulle måsta ha för att kunna fippla på med mobilen, och på min mobil, behövs inga speciella vantar, det funkar med fluffiga, vanliga, svarta, vita, tumvantar, ja vad som helst. Och sedan körde vi en test på Tinas mobil, och nej, där gick det inte.

Hon har ju en annan typ av mobil (jag vet inte, kanske en Iphone) och den måste man ha spec vantar för att kunna hantera om man nu vill ha vantar på sig, men varför??? Jag har en Nokia, ni vet, en sån där som klarar att överleva det mesta, inga spruckna fönster eller annat, den är slit tålig, varför kan man inte använda samma sorts glas eller vad det nu är, på andra mobiler då? Som håller…och som det inte behövs special saker för att hantera.

Går ut hårt och ökar, brukar man säga men jag tror jag gjorde tvärtom 😀

Nä, nu ska jag släppa upp katterna och mata alla djuren innan utgång, ha en fin dag, allihop!

019

 

Inte alls så klokt

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi har en katt på jobbet, 4 år är den och har tillbringat sitt liv inomhus. Igår for den ut på balkongen, hoppade upp på ett litet bord där, tyckte nog att det var kallt och kändes obehagligt under tassarna, slickade sig under tassen och ojdå, då började hon sprätta och hoppa omkring och ville in, fort som tusan. Inte så smart drag, tror jag, att slicka sig under tassen och sätta ner den på ett glasbord i minus 20 grader 😀

Och då kom jag osökt ihåg det året, julkalendern började varje avsnitt med en pojke som sprang till affären och slickade på räcket innan han gick in. Mm, och det vet vi ju allihop vad som händer då, man fastnar.

Jag vet vad jag sa då. Att detta var absolut inte så klokt. För hur många barn skulle nu inte göra precis som pojken. Nicco var väl kanske 4-5 år då, vi skulle ut och handla eller nåt och Åke gick efter bilen. Nicco går före mig nedför trappen (vi bodde ju i lägenhet då), kommer ut på bron, och jag är steget efter och jag har precis tänkt säga: Nej…slicka in…och där stack hon ut tungan och lade hela den på järnräcket.

Gissa om hon satt fast, och gissa vad som syntes på järnräcket hela den vinter…hennes smaklökar, typ. Nä fy så hemskt det var.

Nu kom Sally upp, hon började genast prata om drömmar hon haft i natt, sina kompisar, undrade vart morfar är, och hur många barn dom är på hennes förskola…typ hundra stycken…kanske tusen också, fast nää, inte tusen, så många barn finns det i hela landet.

Hm, njae sa jag, i hela landet, här bor vi ju flera miljoner, det är jobbigt att räkna till det talet. Ja, sa hon, man kan ju inte ens räkna till tusen…vi har ju inte så många fingrar, hahaa….

Idag ska vi en sväng ner på stan, Niccos önskemål, och Sally fick bakformar och ville absolut att det skulle bakas muffins idag. Apropå muffins, har ni sett den reklamen, där dom snackar om muffinsmage? Jo tydligen så finns det en sån, undrar varför dom ska blanda in ätbara saker då man ska förklara någon utseende? Muffinsmage, päron formad, äppelform, är det inte lika lätt att säga helmåne då, eller halv, kanske klot, eller Michelinformen. Ja vi får klura på den. Ha en fin dag, allihop!

Foto1423

 

 

Det kunde ha blivit men blev inte…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det kunde ha blivit en otroligt spännande morgon, ja, lite i alla fall. Då vi gick i säng igår kväll, så släckte jag  lampan och noterade att klockan snart skulle slå över på spöktimmen. Jag svor lätt och undrade hur fasen klockan kunde gå så där fort…nästan tolv…redan.

Nä, sa Åke, inte är den tolv, men snart elva. Vilken tur att han var vaken då, jag hade väl kommit åt knappen då jag ställde larmet, och flyttat fram klockan en timme, och det hade i praktiken betytt att jag redan skulle ha varit vaken i över en timme nu, den hade ju skrämt upp mig 4.20 istället för 5.20…puh!!!

En sista arbetsdag nu innan en längre ledighet, ja, jag har ju sånt lyx, veckan som kommer är min guldvecka och jag jobbar bara 2 dagar, och dom är jag nu ledig så jag kommer att vara tillbaka på plats först nästa måndag, oj så härligt, tyvärr som alltid, så kommer dom dagarna att susa iväg som om dom aldrig funnits, precis som vanligt.

Men man är ju som van vid det, nu. Och å andra sidan vem vill frysa tiden då? Nä, det kan ju vara lika trevligt att ha något roligt att berätta då man kommer tillbaka, en händelse eller nåt annat skoj som man varit med om. Te partyt är ju absolut något eljest, som vi inte brukar hålla på med, och det kan ju bli en…tadaaa, snackis 😀

Något att snacka om, kommer att bli på onsdag, då kommer det hit ett par studenter från universitet, som håller på med ett projekt om vattentornet, och dom ska intervjua mig, angående det. Ja, det låter ju väldigt konstigt, vad kan jag säga om vattentornet, men nu handlade det mer om vad man har för anknytning till det, vad man gjorde som barn, däruppe och så vidare, jaja det får ge sig då dom är här.

Nu kaffe!!! Sen vakna upp och få dagen att gå, så vi kommer oss iväg, från det här survädret, hade jag tänkt skriva, men det ids jag inte, jag vet nämligen att det är lika surt söderut, dit vi ska. Önskar er alla en fin fredag!

MAAAT, jag vill ha MAAAT!!!

005INGEN MAT???

006

 

En smart idé…ehh, kanske?

Av , , Bli först att kommentera 12

Nej ”Kul-Janne”, det var tydligen inget lokalt fenomen över vårt hus, dom där blixtarna 😀 Emma, lillsyrran hade hittat följande info från Wikipedia, och jag citerar: En kornblixt är en blixt i ett åskväder, som sker på så långt avstånd att man inte hör bullret. Kornblixtar syns oftast i slutet av sommaren, då åskväder är vanliga och kvällarna är tillräckligt mörka för att ljuset ska synas långt. Kornblixten syns ofta som ett diffust sken nära horisonten, och vid fri sikt kan dessa blixtsken ses på avstånd upp till 20 mil. Slutcitat

Så då har vi en förklaring till våra syner, men visst, jag ska ju villigt erkänna att det händer lokala saker just här, som ingen, någonsin, kommer att kunna ge en förklaring på, men det kan ju vara lika så väl, man kanske inte vill, veta allt, lite mystik så där, kan vara roligt 🙂

Niccos kompis Olivia, har fått en vovve, det är en vallhund och det har dom fått svart och vitt på. Den lilla valpen vallar hela familjen, nafsar dom i hälen om dom inte håller ihop. Men sa jag, till Nicco, varför använder man inte vallhundar i skolan…det är ju hur smart som helst.

Släpp ut barnen på rasterna och hundarna får hålla ihop dom i små grupper och jädrar om dom sätter en fot utanför skolgården, hahaa…jaja, ok, det var väl inte så smart då, men kanske hade funkat ändå, till viss del 😀

Såg ett klipp igår, en tjej som tränat sin katt i Agility, så otroligt…visst, katten lockades med godis, men så gör man ju även med hundar, då dom ska lära sig, sedan gör dom allt detta för att det är skoj, en katt däremot, går nog lätt sina egna vägar, om dom inte vill, då vill dom inte. En hund, tycker däremot att allt bara är kul och dom vill ha aktiviteter, medan en katt, många gånger roar sig själv. Räcker med en liten sak på golvet, tjopp så har dom satt snurr på den och fått upp farten.

Men att lära djur saker, oavsett vilken typ av djur, så handlar det mesta om att vara ihärdig, upprepa, och att göra det på ett roligt sätt, så alla har glädje av det.

001

 JAAA, borsten…bästa som finns (gäller enbart Enya, dock)

Ha det gott, allihop!

Jag kör på…

Jag har tydligen uppkoppling, fortfarande, så jag kör på 🙂

Ännu en fin dag i stugan, varmt i solen, lagom blåst, INGA mygg, hör och häpna. Vi har bestämt oss för att rulla hem imorgon, då ska det börja regna här, vid 12, men Umeå ska ha fint väder så vi satsar på Gammlia på kvällsidan, trevligt!

Så vi har så sakteliga börjat bära över saker som ska in i bussen, jag har städat i stugan, Nicco håller på att slipa sin mormors utebord och det ska nu lackas. Vi tog en middag ute, nere i Malå, på Byblos, bara därför att.

Även fast jag hunnit med en sväng dit tidigare idag, till Malå alltså, då med två ärenden, men det blev tre, innan jag kom hem. Jag köpte lack, handlade fil (ett måste på sommaren) och när jag passerade min farbror Matts hus, såg jag att han var hemma så jag gjorde en göteborgare och svängde in på hans gård.

Nicco har nämligen önskat sig ett schack spel i över ett år, jag har kollat tradera och budat på några men dom blev, i mitt tycke för dyra. Men jag kom ju ihåg att hemma hos farfar, fanns ett fint schackspel som jag lekte med som liten, så jag dök in hos Matts för att fråga om spelet fanns kvar och om han kunde tänka sig att sälja det.

Det finns kvar, han tog fram det och visade hur det såg ut, så berättade han att det används än idag, nu av hans pojkar och barnbarn, så det är klart han ville ha det kvar. Jag får leta vidare. Hann då i alla fall träffa honom och hans fru, Ingmarie som kom hem från jobbet en stund innan jag åkte vidare.

Apropå fil, så var min lillebror Lars, en riktig filälskare, lååångfil skulle det vara, och sockret fick inte vispas ner, det skulle röras så man såg gröna strängar av sockret i filet. Han började kallas för Filimon, och pappa, snickrade ihop ett alldeles speciellt Filimon bord, där han fick sitta och äta sin fil. Bordet finns kvar, än idag 😀

Kall korv till filet, är också pricken över i:et, saknar Holmlunds falukorv som jag tror, gjorde i Bastuträsk och köptes över disk, men jag kan ha fel.

Nu ska jag bära över lite mer saker, det vi gör idag, är gjort imorgon…förhoppningsvis 😀

 

 

 

Maria Lundmark Hällsten