Etikett: barn

Jag skrattar med henne, istället för åt henne 😄😅😂

Av , , Bli först att kommentera 10

Nicco har pratat om en björk som såg ut att ha ruccolablad istället för vanliga blad. Så skickade hon denna bild till mig i onsdags.


Hon hade hittat en här i stan. Och gillar den såpass att hon bokat in sig på en planta… Vart hon nu ska plantera den 🫢

Sen letade hon fram info om den och den heter Ornnäsbjörk. Klicka på bild för att läsa mer om den.


Så kommer Annelie hit på fredagen, och vi tar med hundarna på prommis. Hon börjar prata om björkar och en som hennes svärfar har på gården. Ja, det är en sån där Ornäsbjörk. Haha, vad är oddsen på det. Jag har aldrig sett en och aldrig hört talas om en heller, men så kommer det 2 personer, med 2 dagars mellanrum, och pratar om dom.

Igår då jag klev upp hade jag fått en fråga av Nicco, ifall jag ville följa med henne och en arbetskollega med sina två döttrar, och grilla ute vid Bäcksjön. Det lät som en bra idé. Jag slängde ihop några gáhkku , tog några av Annelies små, söta plommon jag fick av henne, och en Jokkmokksgrillkorv som blivit över efter fredagsmiddagen, och hakade på.

Vi stannade i Svartviken, där Lotta fått tag i ett ledigt bord. Bäcksjön är ju ett fantastiskt fint ställe.


Berättade för Nicco att vi kört in där med vår första buss. Åke vid bussratten och jag körde bil. Nicco måste ha varit med Åke hade börjat jobba igen, så han tog bilen och åkte hem på kvällen. Och därefter kom Susanne ut och höll mig sällskap inpå kvällstimmarna. Förmodligen för att få göra nåt annat och ha annan utsikt, för en stund.

Det var den här bussen vi hade då, stor som tusan, då det inte var garage därbak. Men en king size säng, som var 3 meter bred, hahaa…

Lottas döttrar kvittrade på om allt, och då menar jag ALLT. Men dom var så glada och bubbliga, så det gjorde absolut ingenting. Sen kan ju barn vara så roliga, och säga dom lustigaste sakerna, bara så där… Vi fick då skratta, vi med, och vilken energi, dom hade kunnat driva vilket kraftverk som helst, utan problem 😅😄

Apropå att säga vad som helst, typ ”Vad i hela skogens namn”… så har vi ju den där Maria. Gulligt om det hade varit ett barn som sagt det hon säger, men hon är väl vuxen, eller…

Äsch, vi vuxna kan nog vi med, även jag. Vuxen låter så allvarligt, och man behöver inte bli grå, tråkig och allvarlig, bara för att man växer upp. Man kommer längre på skratt och små lustigheter. Man ska ju inte heller skratta åt folk, utan man ska skratta med dom, så jag skrattar med Maria, och roas av hennes lustigheter 😂

Ha en fin måndag, allihop!

Vi, svenskar, kanske ÄR eljest, so what

Inte var det nå vidare skönt väder ute igår. Det blåste nalta för mycket. Men vi var väl ute för det. Jag gick med Winstone.

Och hittade en litet åkerbärs plantage, kan ni tänka.


Jag fotade även åt andra hållet så jag ska komma ihåg vart det ligger…. kolla bara.


Hahaa… ja inte avslöjar jag våra smultr…åkerbärsställen inte. Men det är ju inget som säger att det blir några bär där heller. Det får tiden utvisa.

Har sett lite skriverier om detta att vi inte bjudit in, våra barns kompisar till middagsbordet, eller att vi som barn, fick gå in i kompisens rum för att vänta medan han eller hon åt middag. Ja, visst var det väl så…

Det roligaste av allt är att det tydligen upprör övriga världen, men är det någon som verkligen frågat oss, ifall vi upplevde det otrevligt, fattigt och att vi var som en outsiders hos våra bästa vänner.

Vi klurade lite på det igår, där vi satt ute på gården i stormbyarna, jag och Nicco. Visst kan det ha funnits olika anledningar, men jag tänker att den största, kanske var att dom som stod och lagade maten, inte gjorde en pizza extra, ifall det skulle poppa upp en middagsgäst.

Man räknar med familjen och dom som vanligtvis sitter där och äter maten. Eventuellt lagade man så det skulle räcka till en lunchlåda, dagen efter. Men gav man bort den, så blev man tvungen att fixa nåt mer. Den som dessutom följde med hem till kompisen, skulle sedan ringa och få tag i nån förälder för att fråga om det gick bra.


Och hur många gånger gick maten du blev bjuden på, verkligen hem, hos dig Barn kan vara fruktansvärt kräsna, och kryddhyllan hos polaren, såg förmodligen inte ut som hemma. Och att man inte satt med, om man inte skulle äta, var väl enbart för att man inte skulle vara ett störande moment. Där dom blev tvingade att sitta och prata med mat i munnen.

Sen gissar jag att det kanske ser annorlunda ut idag. Man har fler alternativ hemma i kylskåpet. Man kan fråga innan, så man är förberedd, ifall man får en hint om att det kommer att vara en person till, i hemmet under middagen.

I andra länder kanske det görs mat i större mängder, dom har ett annat tänk. Ryms det 8 runt bordet så kan vi klämma dit en till. Nä, jag vet inte, men vi som upplevde detta, att få sitta i kompisens rum, medan dom åt, tyckte vi verkligen att det var så konstigt 🤔

Nåja, dom får väl tycka att vi är knäppgökar, vem bryr sig.

Det tycker dom förmodligen redan, och om vi tänker efter, så… ja, jag kan nog hålla med om att vi är nalta eljest

Sveriges nationaldag firas med ett arbetspass i eftermiddag. För 3 år sedan, var vi och tittade på ZZ Top i Uppsala.

Och här fotade Nicco


DET, kan man kalla att fira, tycker jag. Önskar er alla en fin nationaldag

Busstreck vs djävulskap, skillnaden är?

Av , , Bli först att kommentera 15

Då Nicco var här i lördags satt vi och pratade om barn/ungdom, nu och förr. Förr som för typ 40-50 år sedan. Det här att man upplever att det händer så mycket mer idag, av någon anledning, samtidigt som det är svårt att veta varför, och på vilket sätt.

Det vi höll på med, back then, kallades busstreck, händer samma sak idag, är det rent djävulskap och straff borde utdelas. Våra busstreck, var nog inte så oskyldiga som namnet på dom, vill antyda. Nog gjorde vi saker som kunde ha gått käpprätt åt…


Fast, nånstans känner jag ändå, att vi brydde oss mer om varandra, ingen lämnades åt sitt öde. Betänk nu att jag skriver utifrån egna erfarenheter, nog vet jag att det knappast var alla, som i alla, som hade en plats tillsammans med precis alla andra. Men min upplevelse, är att det är ett kallare klimat idag.

Vi är visserligen betydligt fler invånare, allt går framåt, saker ska ske snabbare, barn ska växa upp och lära sig i tidig ålder att ta ansvar. Dom ska sysselsättas och det ska tränas och det ska vara aktiviteter. Mja, jag vet inte… vi umgicks hela gäng med barnungdomar från vår skola. Vi var ute och lekte, hela högen. Var det nån som hade en aktivitet, var det på sin höjd, nån karatelektion, eller nåt annat som gjordes en gång i veckan, typ.

Droger…njaee, jag visste av några få, som rökte ibland, men det var som deras grej, och det var inget som ens skedde framför våra ögon. Det gjorde dom som höll på, tillsammans med likasinnade, för stunden. Idag misstänker man droger så fort nån är mer högljudd än nån annan.

Vad beror det på? Okunskap? Egna erfarenheter? Vad du fått höra men inte vet? Rykten Eller folk på sociala medier, som har högljudda åsikter, men som egentligen bara är åsikter och tankar som man kokat ihop i sitt egna huvud och sedan sätter pränt på?


Alla diagnoser som sätts på barn, är verkligen på gott och ont. En feldiagnosticerad människa, kan verkligen fara illa, samtidigt som en diagnos även kan hjälpa, för då vet man vad man har att utgå ifrån. Diagnoser måste ju ha funnits förut också, men var dom lika många som idag? Och om inte, vad skulle det då bero på. Är det ens någon som vet?


Jodå, det är sånt vi grottar ner oss i, ibland. Jag berättade om nåt busstreck vi gjorde, då vi lurade en kompis att nån gubbe kidnappat vår andra kompis. Åke och jag skrattade då jag berättade om det. Jaa, det roliga var ju att kompisen blev lurad och vi som stod gömda, skrattade så vi höll på pinka på oss. Inte tänkte vi då, när det hände, på vad vi utsatte den stackars mannen för.

Så var vi bättre förr, eller var det lika illa…eller lika bra.

Nå, Nicco tyckte att det var fantastiskt ändå, att vi efter 38 år ihop, fortfarande kan berätta saker för varandra som vi inte berättat förut. Hahaa… jamen det är väl bra att man har ett lager av historier man kan ta av.


Önskar er alla en fin tisdag!

Hel eller halvår, veckor eller månadsvis..

Av , , Bli först att kommentera 16

Internationella 3,14 dagen, idag. Pi dagen alltså..


Åke träffade på en granne som bor på andra gatan bredvid oss. Hon berättade för honom att hon idag, är 85,5 år, och har bott i sitt hus i 65 år.
Jag tyckte det lät roligt att hon sagt 85,5 och inte bara 85. Så jag sa att det här med åldern kanske kommer igen då man blir ordentligt till åren. Som barn kör man med halvår, men nånstans på vägen slutar man säga det.

Ja, varför ska jag säga att jag är drygt, ja lite mer än drygt, 54 år, då skulle ju alla avrunda uppåt. Vem vill det, liksom. Däremot, kan det hända att jag kommer att säga att jag nyfyllt 55, den dagen jag passerat det strecket. Och det kommer jag i så fall göra enbart för att alla ska veta att jag har lååångt kvar innan jag blir ett år äldre.

Med nyfödda räknar man först veckor, sedan månader och sist år, med månader. Egentligen, om man tänker efter… är det inte inte som, intresseklubben antecknar. Vad har åldern med nåt att göra. Förutom om man ska ha åldern inne för något speciellt 🤓

Letade efter en sprayflaska som jag tycktes ha sett nere i källaren. Hittade inte den men ett kuvert som väckte intresse.


Jojo, ska vi gissa att svärmor Elise köpt ett tryck av Lars Nyman, via Sveriges Dövas Riksförbund. Fast jag vet inte om hon någonsin haft den upp. Jag tvivlar…

Vi satt ute en kort stund igår och jag travade runt husknuten enbart för att se hur landet eller gräset, ligger. Såg ut så här.


Och 2015, för 7 år sedan, såg det ut så här…


Mja, det är då saker på gång och jag är evigt tacksam att vi inte fick den snö vi hade ifjol. Jag hade ju knappast orkat skotta allt det. Åke är ju inte riktigt arbetsför, så att säga.

Apropå arbeta så får jag justera min arbetsdag idag, med. Jag börjar 11 istället för 14, men slutar vid middagstid.

Igår fick det bli kycklingfiléer i ugn, som sedan fick bli till en kycklingsallad med senapsdressing och färgglad pasta. Enkel och god, söndagsmiddag.


Idag har jag skrivit ugnsstekt falukorv på menyn, men det är ju bra. Då vet jag precis vad jag har att göra. Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Hur kan detta vara lagligt❓

Av , , 2 kommentarer 18

Oj så spännande sak som hängde i trädet…NOT!! Det satt inte ens i trädet det var nån röd skylt som var satt fast på ett hus nere på Rödäng, haha…

Men jag fick tillfälle att återigen knäppa ett kort på dom fantastiskt juliga träden som står efter vägen.

Och tänkt, igår var det 1 år sedan jag tog den här bilden.

Så jag knäppte en till igår, för att se skillnaden.

Åkte iväg på jobbet och nu dokumenterade jag mina sista tvåhundra meter ner till garaget. Jag blir galen, hur kan det ens vara lagligt att få lägga snön på det här sättet. De var exakt likadant ifjol, med viss skillnad, det var mer snö då. Här ser ni vart jag ska svänga ner till höger, och längst efter husväggarna är det en gång och cykelbana.


Jag måste in med huven över gång och cykelbanan innan jag kan se ifall det kommer nån. I förrgår stod det ett barn där. Jag får rysningar på riktigt, för hur sakta jag än kör, så gäller det att den som kommer, är lika uppmärksam som jag. Det räcker inte med det heller, jag må ju ha koll på om det är en bil på väg upp där också, samt om det kommer nån från andra hållet. Snacka om att huvudet snurrar som på en uggla.

Och guess what, det är exakt lika jävligt då jag ska hem. För då måste jag ut med bilen halvvägs i vägen innan jag ser om det kommer nån från vänster. Skulle det göra det och den håller lagom hög hastighet, så lär jag inte bara se den, utan även känna den…rätt in i plåten.

Kvällsprommis med Winstone, resulterade i ännu fler bilder. Lätt hänförd över hur vackert det är, även i mörkret.

Lånade en bild från fejjan och önskade alla en God natt, hahaa…

Och bilder från dagens, oplanerade morgon prommis. Winstone väckte mig nämligen med att spy i sovrummet, och då tänkte jag att det var bättre att förekomma honom och gå ut, innan det skulle ske ännu en olycka.

Avslutar dagens inlägg med att önska er alla en fin trettondag, och lägger ut denna lilla filmsnutt på en otroligt rolig tjej. Och vilken tålmodig sådan, jösses, det där ser man inte varje dag 😅😁

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Fortsättning från igår…

Av , , 2 kommentarer 14

Många som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, som faktiskt fyller hela 48 år. Grattis!

Jisses, det känns ju nästan som igår, då vi var på Lycksele djurpark med våra föräldrar. Vid ett obevakat ögonblick, klättrar han över nåt staket, eller stängsel och plötsligt halvhänger han utanför en klippa för att vinka till björnarna, därnere.


Pappa räddar upp det hela med att smyga sig efter honom utan att Lars skulle fatta att pappa kom efter honom. Enbart för att han inte skulle tro att det var nån lek och kanske tippa över kanten. Det gick bra, men inte utan att det var ett litet pulshöjande ögonblick.

Och se där, eftersom han blir 47 nu så har han klarat sig genom livet trots att han inte hade hjälm på skallen, eller knäskydd och den där kudden på rumpan. Fast visst, jag vet, man kanske inte ska utmana ödet om man kan undvika det.

Nicco ringde igår, angående Burka eller Hijab, barns val och vad man tillåter. Diskussionen som kunde ha blivit på TikTok, då jag skrev att tyg är ju bara tyg. När man skriver på TikTok finns det ett max antal bokstäver du kan skriva, så det är inte lätt, att kortfattat förklara saker. Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle få fram mina tankar.

Nå, därför skriver jag dom här, och det Nicco och jag diskuterade var ju precis det spår jag var inne på. Personen i fråga skrev, apropå en av mina motfrågor, om det handlade om hijab eller burka, att det var en hijab, och barnet ville ha den.

Mm, det kan ju säkert barnet vilja ha, om nu mamma har det också. Barn blir influerade av sina föräldrar, och då kanske det egentligen INTE handlar om egna val. Ibland skriker föräldrar på sociala medier då andra lägger sig i deras uppfostran och annat, att det är minsann mina barn, och jag gör precis vad jag vill med dom.

NOO, säger jag, det finns gränser även där. Du slår inte dina barn, varken fysiskt eller psykiskt. Du underlåter dig inte att se till att barnen går skola, eller inte får den mat och stimulans dom behöver för att ha ett bra liv. Och fixar du inte det, så skaffa inte barn, och är barnet redan här…sök hjälp, du fixar inte detta själv.

Vart gränserna går för vad vi gör med våra barn, är stora. Vi som föräldrar ska ju sätta gränser. Visst, även om barn till viss mån ska få välja själv, så får man också lov att styra dom. Här tog Nicco ett exempel som kanske inte alla tänker på.

Vi, eller väldigt många, döper sina barn i kyrkan. Själv har vi döpt våra barn, utan att det ligger något religiöst i bakgrunden. Jag tyckte väl att dom skulle ha ett namn. Att innebörden, egentligen är något annat, är inget jag reflekterat över, men indirekt har vi ju skrivit in dom i Svenska kyrkan. Inte barnets val, utan vårat.

Vi åt kött hemma, även våra barn, men det är väl för att barn gör som sina föräldrar eller för att det är vad som erbjudits. Här sa jag dock till Nicco, att jodå, det funkade tills hon blev vuxen nog att välja själv och jag fick stå och servera 3 olika maträtter för att vi alla åt olika.

Samtidigt som man inte ska ge barn val, som ställer till det. Det ska vara enkelt och överskådligt. Dom rosa kläderna det handlade om, är bara ett tyg, och bara en färg. Hade det handlat om en svart burka på ett barn, så hade jag ALDRIG lämnat en kommentar. Även om jag personligen, tycker det är fel. Låt barnet själv bestämma vid vuxen ålder, om dom vill ha det eller ej.

Men betänk också, att det valet kanske inte är ett val, utan det är inte utan, påtryckningar från vuxenvärlden. Och det är det, mina vänner som är sjukt. Inte att en kille vill och kan, bära rosa kläder. Han har det förmodligen för att hans föräldrar, inte har något emot det. Dom har inte styrt honom åt något håll.

Vi tar för givet att killar leker med bilar, punkt slut, och tjejer leker med dockor…men det där stämmer ju inte riktigt. Det är vad vi tror. Släpp in dom i ett rum med blandade leksaker, ensamma, så ska ni se att dom väljer det dom vill leka med, oavsett vad det är. Vissa killar kommer att rata dockorna, medan andra kommer att ta dom. Så är det bara.

Fotnot. Nicco bäddade in Åke i hennes dockor medan han sov, haha…

Vet inte om jag trasslar in mig mer i detta nu, fortfarande svårt att förklara mina tankar runt detta. Men, jag tror ni fattar, häng inte upp er på mina ordval, jag var inte bäst på svenska i skolan, och min hjärna är ju dubbelvriden, det vill säga lite hit och dit, ibland, haha…

Theresé fegade aldrig att testa olika saker, inte Nicco heller.

Fast, det är även här, som Nicco påpekade, hon hade kanske aldrig börjat med dragracing, om inte jag hade gjort det. Theresé hade kanske inte heller satt sig bakom styret på en sån här, om det nu inte var så att det faktiskt fanns en sån inom räckhåll.

En sak  till som är rätt sjuk. Om en tjej sitter bakom ratten på ett motorfordon, då är det coolt, tufft, fränt…men om en kille bär en rosa tröja…

Själv kommer ni aldrig att se mig i rosa kläder, och snälla, om ni gör det, ring nån och säg till att nu är det nåt galet på gång.

Och här ska ni också veta, att bara för att jag INTE tycker om rosa, innebär absolut inte, att jag på nåt sätt tycker det är en äcklig färg på andra. Nopp, det kan till och med vara riktigt fint, det finns faktiskt dom som klär i den färgen, även killar och män.

Ha en fin lördag, allihop, det tänker vi ha!

Det är en 🖕 get!

Av , , 2 kommentarer 11

Var ute i blåbärsbusken igår igen. Nu blev det 1,1 liter, på en kort stund. Gott om bär, må jag säga.


Apropå säga, det vill säga prata, så har jag stött på detta lilla klipp, och lyssna inte på det om ni inte tycker det är ok då barn uttrycker sig lite illa. Men jag kan inte låta bli att skratta, barnet är ju helt, tvärsäker, och det är inget fel med det…

Och nu apropå barn, så kommenterade jag ett klipp på TikTok. Där det är en kille som kanske är 8-9 år och han har, bland annat rosa kläder på sig. Gissa kommentarerna… Ja det är ju förstås, ty såna här, att killar inte ska ha rosa, är han en tjej, blablabla.

Själv kommenterade jag med att det är bara tyg, och killen är väl ändå rätt tuff, som faktiskt inte bryr sig och han VILL ha det på sig.

Nu får jag en motfråga, om detta hade varit ett barn som vill ha en slöja på sig då? Hm… när jag då svarar att det är en svår fråga, pratar vi burka eller Hijab? Är det utan påtryckningarna från föräldrar? Samt en motfråga…förstås. Tycker du (personen som frågade mig) att killar INTE får ha rosa kläder på sig? Och innebär det att tjejer, egentligen inte får ha blå, gröna eller svarta kläder heller?

Inväntar svar, kanske inte får det, ens en gång. För mig var min kommentar direkt menad till alla som inte tycker att pojken ska ha rosa kläder på sig. Jag grävde inte djupare, med alla om, eller utifall att, men det gäller inte…osv. Väljer man att dra det längre så ok, låt dom dra, får se om jag ids svara.

Igår kväll, blev hembjuden till en icke kaffedrickande person, på kaffe, och alldeles nybakad, direkt tagen ur ugnen, blåbärspaj, minsann. Ibland har man ju tur Jag fick också träffa Elisabeths katter. Den här lilla damen är 6 år, och hon är ju för fin. Ser ut som en katt med sammet päls, och nu får ni bortse från, hur jag såg ut, hahaa…

Och hennes nya familjemedlem, Moose, eller älgen då, om vi ska ta på svenska. Han är 6 månader och värsta busen, haha. Men det är väl så katter är.

Theresé uppdaterade livet med Bobby, så den passar väl bra här, som avslutning.


Idag jobbar jag nån timme, eller rättare sagt, 2½ för att vara korrekt. Sen ska jag hämta B.son, som ska hänga med oss i helgen. Ha en fin fredag, allihop!

Köpte mig tid ⏳

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg den här bilden på fejjan igår, skrattade, för att jag kände igen yogaställningen.


Fast i ärlighetens namn, oftast utfördes den för att nån av döttrarna där i baksätet, inte ville ha kvar tuggummit i munnen 😅

Apropå barn, som vi alla en gång varit, fast i olika tidsepoker. Nån säger idag, att då vi var barn, fick man lära sig den hårda vägen, men tänker man efter, så var väl allt med viss modifikation.

Man fick äta det som serverades annars fick man vara utan. Åtminstone var det precis vad man fick höra, om det sedan hade stämt, vet jag inte. Men man trodde väl att det föräldrarna sa, var lag. Så man ifrågasatte inte uttalanden som dessa.

Uppskrapade knän, efter att ha hoppat mellan storstenarna uppe i skogen vid vattentornet, här var det väl beroende på hur hårdhudad man var, och om man hade några storstenar att hoppa på.

Men ni förstår vad jag menar. Det var inte så noga, man klarade sig. Man fick göra saker som dagens barn, ska hålla sig ifrån, om dom inte bär hjälm, knäskydd, kuddar på baken och en förälder i ena handen. Ja just ja, curla sina barn heter det, va?


Fast å andra sidan, dagens värld är inte så lik, hur den såg ut förut. Vi lever snabbare, hårdare, och blir konstant överöst med hur vi ska se ut, vad vi förväntas klara av. Och mitt i detta curlas barnen så dom vet inte vilket ben dom ska stå på. Här passar den här bilden in, lika bra som morötter i en morotsstuvning.


Visst stämmer det, eller hur? Men det är sant, och ska man vara okul, så kan man ju se det från en annan sida. Då vi var ung, så testade vi utan att veta, och hade vi tur, så klarade vi oss.

Fast många gånger tror jag, egen teori, att företag skriver ut varningar på precis allt, enbart för att kunna friskriva sig från potentiella klantskallar som bara gör, utan att tänka innan.

Hade 2 paket att öppna igår. Ett från Tina, och nu fick jag återigen påfyllning av dom spanska kryddorna. Jag lär ju aldrig ledsna på dom. Skrev till henne att nu känner jag mig rik, igen. Det hade hunnit bli lite håligheter på kryddhyllan.


Och sedan vet hon att jag älskar minionerna, haha… och det gör jag, och kommer fortsätta att göra.Tack Tina, för allt 😍🤩

 


Hon ringde upp igår kväll, och jag berättade att jag har en minion ouppackad som hänger i städskåpet i stugan. Det är en figur med fallskärm. Sally fick syn på den i somras. Ehh, vad är det där, mormor? En minion, svarade jag, fast jag visste att hennes fråga handlade mer om vad tusan har jag en minion i skåpet för.

Ja Sally, fortsatte jag, den ska fortsätta hänga där, vi ska inte öppna upp den. Haha, nä, jag tror inte ens hon var så sugen på det. Möjligtvis på att kasta den från nån hög höjd för att se hur lång tid det hade tagit för den att landa. Och sedan hade det varit över.

Sen öppnade jag det andra paketet, från mig själv

Vi som kokat kaffe i 37 år, men det kommer jag inte att sluta göra. Men efter att ha kokat kaffe, i grova drag, 140 gånger på dom 5 veckor jag varit ifrån jobbet. Och en panna tar kanske 25 minuter, från vattenpåfyllning till kopp, så blev jag tvärless.

Även om pannan inte kräver att man ska stå där, så ska den ändå passas på. Det är lite procedurer, man inte kommer ifrån. Det tar tid. Nu har jag med andra ord, köpt mig själv lite tid, dom gånger jag känner att jag faktiskt inte vill koka kaffe på vanligt vis. Och ett annat plus, nu lär man få fler alternativ till kaffemärken. Kokkaffe har uruselt sortiment, man kan fetglömma att hitta nya märken.

Så för att knyta ihop påsen, jag har inte bara köpt mig tid, utan jag har även påbörjat curling av mig själv. Jag behöver inte passa pannan, veta hur mycket vatten jag spillt i, kolla färg, att sumpen sjunkit ner, att det inte kokar över etc. Nu är det bara att fylla vatten, måtta och tryck på knappen. Tjopp tjopp!

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten