Etikett: barn

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk vad knepigt det är då man tycker att man nyss passerat 30 strecket, men idag, ska det firas att jag och Åke varit tillsammans i 37 år…what happened…


Eller kan man skriva så, för om man verkligen summerar, så har vi hunnit göra en massa saker där emellan. Theresé fyller 36 år, om 12 dagar, Nicco kom nästan 13 år efter det. Barn är ett rejält riktmärke, och har man dom så har man en tidslinje i huvudet. Om än, inte helt ackurat, kanske. Det är väl såna saker man kan diskutera i oändlighet.

Jomen det var ju då, minns du inte, när Theresé gick och fyllde sin egna godispåse på Ugglan. Hm, jo, och Ugglan fanns ju fram till ungefär det årtalet…lalala.


Eller då Nicco ramlade ner från sängen i bussen, från kortsidan, av alla ställen, och hamnade längst ner bland cyklar och annat. Och hon ropade flera gånger…VART ÄR VI?

Ja just ja, och då var vi i Sundsvall, och jag har aldrig tävlat där så då måste det ha varit…lalala.


Och ibland, då vi fastnar, googlar jag och andra gånger kan det räcka med mitt bloggarkiv om det hänt nåt efter april 2009. Jojomensan 😄

Denna dag eller kväll, 1984, började i alla fall jag och Åke att hänga med varandra. Då vi skildes åt frågade han om jag ville följa med på bio, så han hämtade upp mig dagen därefter och vi for och kollade på Polisskolan, som visades på Saga biografen. Och efter det, är ju allt historia, eller…jaja, det stannar ju inte här, vi tuffar på och skapar nya minnen.


Jag lagade mat igår, tog med den till mamma, och dit kom då Nicco så vi käkade middag ihop. Kolla blomman mamma har på köksbordet, den är ju otroligt fin, fattar dock inte, varför jag inte knäppte en bild på hela blomman, den är rätt stor, faktiskt, haha…


Dessförinnan hade jag hämtat ut ett paket som kommit långväga ifrån. Så när jag kom hem blev det öppning av det. Mary från Duluth, hade köpt lite lokala saker därifrån och skickat dom till mig. Det var inte bara en sak, utan flera.


Så roligt, jag taggade henne på fejjan och skrev att bara förpackningarna är ju en present för sig, vet inte om jag ens vill öppna dom.

Halsbandet är gjort av sten från Lake Superior…


Vildriset bär också på en historia, ursprungligen var det Ojibway och Sioux indianer från Minnesota som skördade vildriset, detta gjordes antingen från kanoter eller träbåtar. En paddlade eller rodde medan den andra använde pinnar för att slå ner riset i båten eller kanoten. Efter skörd skulle det genom andra procedurer. Idag görs detta på ett mer modernt sätt men är fortfarande unikt och varje vildris från olika sjöar med risbäddar ger olika smaker och konsistenser. Och till detta ris fick jag en receptbok.


Fina små tvålar…


Kaffebönor…får ta ner kaffekvarnen och mala…


Ett handprintat kort på en bro som Mary och Jerry går över varje gång dom lämnar sitt hus eller går tillbaka. Stora lastfartyg passerar därunder. Klicka på bilden för att läsa mer om tjejen som gör dessa kort.


Och annat smått och gott. Återigen tack Mary, det var jättefina saker 🥰


Ikväll är det Gammlia 2.1, och jag hade tänkt att vi skulle haka på cruisingtåget då det går. Dom åker från ishallen på Teg, 18.15 och siktet är då inställt på Hörnsjö.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Vilken cruisingkväll 😎🤘😍

Vilken kväll det blev, och vilken otrolig uppslutning till cruisingen. Nån pratade om cirka 400 bilar som var med, det är ju fantastiskt. Det enda problemet, är svårigheten att styra upp det antalet bilar, vid en start.

När vi svängde in vid Ikea rondellen, så var det fullt redan, där. Och för att inte skapa en längre kö fick vi klämma oss in längre ner. Nå, det gick vägen i alla fall, och till slut kom vi på rull.


Däruppe stod dom som fotograferade.

Mats Alfredsson med sin klockrena bilder.


Jag hade sagt till Åke, långt innan, att nu måste han känna en viss press, att stå där och veta att nu kommer dom… och what if…kamerna inte klickar
Men han fixade det hela, och fick till en kanonbild, återigen.

Även vi kom med på en solobild, den tackar vi för🤩🤘


Det fanns en kille till däruppe, som jag då vet namnet på, Larsa Berggren, även han, en jätteduktig kille på att få till fina bilder.


Han, med fler, stod nere på kajen, efter rundans slut. Och här kommer vi…


Tack Mats och Larsa för lånet av bilderna👌🥰

Här kommer mina, från en annan vinkel. Inte så lätt att få till, med solen i ögonvrån och man klickar på måfå och hoppas att nåt fastnar.


Runt om i byarna, hade folk ställt ut olika saker, bilar, vi mötte en liten traktorpatrull, som hade spånat ihop en alldeles egen cruising sväng. Folk stod och satt runt vägarna, tjoade och vinkade.

Vi cruisade också förbi Bäckabacka, äldreboende, och där satt dom på rad, glatt vinkande, då Winstone stack ut skallen, haha, han är ju för rolig och vi fick se många glada miner och hurrar rop då folk fick syn på honom.


Och så kul med alla barn, som gör tummen upp, ropar att bilen är snygg. Av ett gäng, fick vi betyget…tadaaa, en 11 av 10, haha, den var bra 😘
Sen vet vi allihop, att bilen inte ska ses på så nära håll, faktiskt. Men man kan ju älska eller hata, stuket…

Ger även här, en stor eloge till dom som anordnar detta. Inte bara Umeå Veteransbilsällskap, utan alla runt omkring, som gör det där lilla extra. Det är verkligen inte alla som skulle ta på sig nåt sådant.

Nu sitter jag här och väntar på utkörning av min…ehh, våran gräsklippare. Det lär ju bli invigning av den ikväll. Vädret ser ut att hålla i sig och jag tänker att fysiskt arbete, gör man då det blivit lite kyligare i luften.

Jag åkte ju på Avion igår, och detta hade jag nu beställt.

Jag vet, jag är körd…på många sätt och vis, på vissa vis, mer eller mindre 🥴🤣

Och sedan testar vi väl nåt nytt som snaps till maten på lördag.

Nä, nu önskar jag er alla en toppen torsdag!

Isglass i glas och dopp i kopp

Av , , Bli först att kommentera 13

Kvällspasset i P4 har ett Instagram konto, och där dök Winstone upp på bild


I torsdags hade dom ett gemensamt kvällsdopp för alla hugade. Det var dock valfritt, vad man ville doppa, så för min del fick det bli ett digestivekex i kaffekoppen.

Jag gjorde nånting mer i torsdags…Maria style. I värmen som var blev jag sugen på isglass. Mm, sån kan man ju göra själv, så jag googlade fram ett recept på en sådan, innehållandes rabarber och saft. Rabarber har vi och saft fanns det, men inga isglassformar.

Hur svårt kan det vara liksom. Äsch då, jag tog avlånga shotglas och bröt av grillpinnar i trä. Såg riktigt snitsigt ut. Klarade brickan ner till frysen, men… inte hela vägen in i lådan 😬

Igår blev det, av naturliga skäl, inte så mycket utomhustid. Regnet förtar den där härligare känslan av att sitta ute. Men jag fyllde lik förbenat år. Ett blomsterbud hade varit förbi, då jag och Nicco, tillfälligt var uppe hos min mamma för en födelsedagsfika.

Fina blommor från Malin på vårat kontor 🧡


Pratade med Sally på telefon och frågade vad hon önskade sig i present. Hon fyller år om 16 dagar.

En ny mobil, ville hon ha. Jag sa att det var nog en lite för dyr sak, och att även jag, skulle behövt en ny, jag hör ju knappt vad folk säger, kasst ljud på den mobilen. Och vet ni då vad hon gör, barnet…haha. Jag fick en swish present av henne, är hon då snäll, eller vad 🥰


Jo jag kallar henne barnet, för hon refererar till att hon är det, varje gång vi pratar och jag frågar henne om hon vet, this or that. Men mormor, barn får inte veta sånt, eller, jag är ju ett barn, förstår du.

Gammbossen, Annika Collén ringde, av henne kommer jag också att få en liten present, förutsatt att hon skulle komma ihåg det, haha. Jo, jag känner henne, så jag vet att det kan glömmas bort, men det är alltid tanken som räknas, oavsett.

Sedan pratade jag med Theresé. Hon bidrog till mer klurande för min del, om hur den där tatueringen ska se ut. Nu blev jag tveksam, tror att ena delen kanske ska få ett annat utseende, hm. Måste nog börja kludda lite och se vart det hamnar.

Och sent igår kväll, swishade det återigen till i mobilen, får man då bästa presenterna då man fyller år, eller får man 😍


Idag ska jag jobba, men börjar 2 timmar senare. Det blev ju ett jädrans griller av denna helg då vädret plötsligt ställde till det. Man planerar för en sak men får justera och ändra, pass man gett bort, tar man inte igen, tycker jag. Fast å andra sidan, det var skönt att få vara lite ledig, mitt i alltihop. Så jag ska inte klaga, alls.

Hoppas på en fin dag, för er alla, och tackar alla som skickat grattishälsningar, på FB och via sms. Dom värmer, dom också 😘

Äta eller ätas 😮

Av , , 2 kommentarer 13

Vi fick lite utetid igår men det dröjde väl bara nån 45 minuter innan molnen dök upp, som dom värsta partypoopers. Och tyvärr, med solen skymd och lätt bris, så kändes det inte så varmt längre.

Men som sagt, en stund så var det gott, därute.

Apropå gott, så gjorde jag två varianter på räkgott, en maträtt som man egentligen ska göra ett dygn innan man sätter in den i ugnen. Originalet ska som namnet antyder, innehålla räkor. Fast jag gjorde en till, med egenkryddad tofu. Den fick godkänt av Nicco och jo, jag tyckte faktiskt att den smakade bättre än den med räkor.

Hade jag inte trott men en bidragande del kan vara att jag hettade upp den lite med Åbers kryddor och hans grinch senap.

Jag grävde fram ett gott vatten till maten. Nåt jag kan rekommendera om man vill lyxa till det men inte gillar vin, öl eller tycker att cidern är för söt. Den här kan du inte ens gissa att den innehåller alkohol, fräsch smak, passade utmärkt till middagen.

Mat och äta ja…den här lille killen ville mata giraffen, fast…ehh…

Och aningens grymmare, här höll barnet på bli fågelmat…JISSES!!!

Mja, så där hade det ju kunnat sluta för min mamma. Det har ni hört förut, då berguven greppade håret på henne och hade tänkt dra iväg. Berguven som förövrigt är en av världens största ugglor med sina upp till 75 cm med 188 cm mellan vingspetsarna.

Den som ville flaxa iväg med mamma, mötte sitt öde då den kom tillbaka, dagen efter, med samma mission. Men då stod min morfar beredd.

Synd kan man väl tycka, på en fin uggla, men jag förstår också mormor och morfar. Ska också understryka att detta skedde innan berguven blev fridlyst.

Nämen lite frukost kanske och sen får man se om solen börjat värma upp stolarna därute. Ha en fin söndag, allihop!

Hi and bye ✋👋

Av , , Bli först att kommentera 12

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:


Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:


Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!

Potatis+bakelse=🧁

Av , , Bli först att kommentera 13

Skulle fira med en potatisbakelse från Ullas igår. Alltså fira gårdagens bröllopsdag, som förövrigt, även var Åkes föräldrars, födelsedag.

Nåja, potatisbakelse har jag aldrig smakat, fick däremot ett uppdrag att köpa en, till en vän. Vilket jag gjorde och vid första anblicken så tyckte jag nog att den såg rätt så intetsägande ut:


Var tvungen att fråga, när min vän, ätit en sådan, första gången. Och det berättade hon, var som barn, och stället var NK. Där väcktes min nyfikenhet, hur kan ett barn, välja en sån där grej Var det möjligen så att din mamma, tipsade om att ta en sån, frågade jag. Jodå, så var det, och det fanns ytterligare en anledning… då visste jag att jag skulle få behålla den själv, min syster ville INTE ha den, Hahaa, smart där 😀


Varför jag undrade, var att min egen teori, skulle vara att ett barn går nog mer på färg och att det ser rolig ut, den där liknade väl just en potatis, så…

Fick i alla fall höra att det är många som gillar dom där, och därför skulle jag då slå till. Att dom gillas, förstår jag, för dom var slut, då jag kom in där. Eva, ägaren på Ullas, sa att det är arrak i smörkrämen, och kanske det som gör den speciell. Lät gott, så nån gång, i framtiden, ska jag väl kunna testa.

Nån som vi firar idag, åtminstone med ett grattis, jo, hon kan få kaffe nästa gång vi ses, det är vår dotter Niccolina, som har namnsdag. Jo, hon hette, som bekant, Jennifer, innan hon bytte till sitt andranamn Niccolina. Och Jennifer står det i almanackan idag.

Så…Grattis på namnsdagen, Nicco Jennifer!


Har gått med Winstone, denna sträcka, otaliga gånger, men aldrig lagt märke till denna, björk, eller kanske man ska säga björkar. Det är ju fler än 1:


Och nu har jag räknat dom på nära håll, 6 stycken på samma knippe:


Har sett världen vackraste träd, i höstskrud, nere på Öbacka strand. Tyvärr var det en massa aktivitet där i lördags, så det blev inget fotande. Går dit dagen efter, glad i hågen, men det var precis som jag skrev nånstans, passa på, för ena dagen är inte den andra lik. Inte ens hälften av alla löv satt kvar…snopet, eller, mjae, det där har man ju varit med om förr.

Har varit ut med vår utehund på morgonen:


Och nu ska jag fixa Åkemiddag, det blev jobb för mig i eftermiddag, men jag börjar lite senare än vanligt. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Rik, fattig eller mitt emellan?

Av , , 2 kommentarer 14

Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.


Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

🍰🍩🍪🌰

 


Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.

Nicco, blev ingen Quasimodo, och jag har en konstig sjukdom :O

Av , , Bli först att kommentera 14

I gruppen, Dr Status, så får man läsa både det ena och det andra. Ibland riktigt roliga saker. En av många, var följande och jag har snott bilden:


Detta taggade då Niccolina, mig hm, vad kan jag ha sagt, månntro:


Här är det hon skrivit:

Min mamma sa att skiten under naglarna var kråkbajs. Hon skrapade bort det med nagelsaxen, och jag hatade det men var såklart äcklad av allt fågelbajs.

Maria Lundmark Hällsten, kan komma på hur mycket som helst som du har ljugit ihop.

Min mamma har nån sjukdom som gör så att hon kan inte läsa högt mer än 1 sida, då börjar hon sluddra sen blir alla S till F typ.


Mamma sa att om man bar kompisar på ryggen så fanns det en potentiell risk att man började se ut som Quasimodo, ni vet, killen i ringaren från Notre Dame.

Haha…ja, sant, jag har sagt och gjort allt detta, fast, till mitt försvar. Kråkbajs under naglarna, det var inte mitt påhitt, det var min farmors. Hon sa så, även till oss då vi var barn, och min mamma underströk vikten av att ta bort kråkbajset annars skulle man få mer av den varan. Kråkorna var det bara att passa sig för, med andra ord 😀

Och att bära kompisar på ryggen, det handlade om att dom lekte häst och ryttare. Jag gillade inte att Nicco skulle bära runt dom som jag tyckte va betydligt större än hon själv. Så det var av ren omtanke, att hon skulle passa sig för det.

Vi pratade om detta igår, och hon skrattade och sa nåt i stil med att dom inte alls var större än henne, och hon fick inte ont i ryggen, eller…ser ut som ringaren. Nä, kontrade jag, det var ju för att du slutade bära dom på din rygg. Du hade sett helt annorlunda ut idag om du fortsatt din bana som stand in häst…sådeså!

Sa till Sally, nu i sommar, att hennes ögon faktiskt kan bli fyrkantig av allt teve tittande. Hon såg på mig och jag såg på henne, att det där, det visste hon redan att det inte skulle hända.
Nä, idag ser väl alla mer på mobilerna, så jag tänker att ögonen blir nog inte fyrkantig, utan riskerar att få en mer, rektangulär form, hahaa…

Nå, kontentan av det hela är att mycket man fick höra som barn, stämde nog inte riktigt. Fast det mesta sas nog mer av en typ av oro att man gjorde saker, ogenomtänkt utan att förstå att vissa grejer, kan få konsekvenser. Om än, inte så allvarliga, som att man kan få mask i magen av att äta snö.

Nej. det stämmer nog inte heller, fast det vet ju alla att man ska undvika att äta snö som är gul, för det kan vara kiss. Men…det kan också vara öl, så om det är bra eller inte, ska jag ha osagt.

Ikväll, efter jobbet och till kaffet, ska jag testa en shot av detta:


Och kanske, om jag är törstig, kan jag prova en burk sånt här:


Såg väl bra ut, tycker jag <3

Önskar er alla en fin fredag!

Latsida…vad är det?

Av , , Bli först att kommentera 14

Min pappa, hade en liten förkärlek till båtar, såna där som tuffar, med ruff. Han har haft 2 stycken i sin ägo, och bägge två har varit sjösatta i Lainejaursjön, där vi har stugan. 

Har många minnen från dessa båtutflykter, flera gånger åkte vi till andra badstränder runt sjön och ibland ville han visa vart grynnan låg. Och nån gång hittade han av den så det skrapade under båten.

En av båtarna efterskänktes till Emma och Johans stuggranne, och den andra har stått under en presenning, mitt på backen. Den har en gång i tiden gått som taxibåt till och från Holmön. Nicco har fotat:

Det har länge varit prat om vad som skulle göras med den. Eldas upp, ges bort, eller varför inte fixa till den lite, och använda som solhängsplats eller nåt annat. Nu har den fått en lätt upp piffning, lite färg runt kanten och städning, samt förflyttning och ska nu vara som en bastulounge. Jo, det står en bastu där också, Nicco har fotat, här med:

Det är vad dom pysslat med, sedan vi åkte hem. Nicco, Georgo, storebror Sivert med fru, brorsdotter Camilla med sambo Joel, brors sönerna Daniel och Jonathan, samt lillsyrran Emma med sambo Johan. Jag skrev till Nicco att morfar min pappa gör säkert tumme upp, där han är, båten skulle ju aldrig hamna i vattnet igen, men den kommer att användas ändå <3

Nu är det inte enbart det dom gjort, fick nån bild på en nyskrapad stugsida, på instahändelse kunde jag se Georgo på stegen, men inte här då:

Gissar att Nicco gjort sin beskärda del, hon med. Det har sorterats i lådor och skåp, med risk att jag inte kommer att hitta nåt, nästa gång vi kommer dit. Men det var nog på tiden.

Här har man inte suttit på latsidan heller. Jag stod på skalle över grusgången och stenplattorna igår, i säkerligen 2-3 timmar, gissa om det var billig fylla. Och ont på baksida lår samt pekfinger, har man idag.

Man får det då man inte går ner på knä, utan står framåtböjd med raka ben, och sedan försöker man slita upp gräs och ogräs med nyporna. Men nu är jag på god väg.

Utmed kantstenen, på den sidan bussen står, har vi aldrig tagit bort nåt gräs, så det finns att arbeta med. Smyckade gården med 2 hjul, så nu börjar det nästan se ut som nåt cowboy camp, härute, hahaa… i lådan har vi vedförvaring:

Det var då skapligt väder igår, får se vad dagen kommer att erbjuda. Det bästa är ju om man bara ser vad som blir, allt kan förändras lika snabbt som en blindbrems hugger dig i hälsenan.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Dammsamlare, eller?

Vilket underbart väder det var igår.

Vi satt ute på Anna o Ingvars terrass, vet inte om det är rätt benämning, men det är ingen balkong, och altan skulle jag knappast heller kalla den. Visst blåste det men solen var verkligen varm. Gammal bild.

Anna bjöd på hembakad hallonkaka, jättegod…och det var det tydligen fler som tyckte:


Mycket prat och skratt, det är sällan vi pratas vid, men vi har många minnen ihop, barndoms somrar i stugan, andra gånger från Stockholm, där hon bodde som barn. Och jag kunde lika gärna vara där med henne, som hon kom upp och var med mig.

Nicco kom hit lagom till middagen, och kaffe avnjöts ute på den nedre balkongen:


Sen gjorde vi ett ryck nere i källaren, där hon målade klar under trappstegen, så nu är dom vit. Ska upp ett tyg som avskiljare, och sedan ska det in 2 skåpar. Det här är ju en matkällare, så min tanke är att avlasta skafferiet uppe hos oss, och det bästa är nog att vi får rensa upp och sortera bort dammsamlare.

Det här paraplyet hade hamnat ute i en ”vetintevartdetska” låda och jag hade tänkt hiva det.

Men så råkade jag se att det var nån annan färg under, intressant, sen stod jag i 2 dagar (i omgångar dårå) och försökte få upp paraplyet men lyckades inte förrän jag skulle påpeka det för Nicco. Voila, plötsligt hände det.


Det är nog inte ett paraply för regniga dagar, utan kanske ett sånt där mot solstrålar, jag vet inte, men det känns nästan så.

Åke sa att hans mamma använt det där på 60 talet, så det har några år på nacken. Nu ska vi komma på vart vi kan hänga det, så det får synas på. Nicco förslog nånstans uppe i hall/trapp taket, frågan är hur, man ska få upp det. Klura på det du, Maria!

Avrundade kvällen med nåt gott i glasen och Nicco spelade upp olika klipp från Youtube, så vi fick sitta och skratta åt både det ena och det andra. Här ett väldigt kort klipp, kort men roligt 😀

Nu ska jag ta mig lite frukost, och sen får jag se om man kanske kan sätta sig utomhus. Nicco beställde ingen väckning så hon får sova tills hon kliver upp. Önskar er alla en underbar lördag!

Maria Lundmark Hällsten