Mycket politik i nyheterna för stunden. Självklart.
Tänker mig att det finns de som inte är fullt lika intresserade av politik. Jag förstår dem inte alls. Men tänker mig att de kan vara relativt trötta på alla de återkommande uppdateringarna.
För egen del blir det iallafall spännande följa onsdagsrösterna. Gjorde en enkel sammanställning kring SD:s eventuella vunna/förlorade mandat beroende på hur de sista rösterna faller ut, såvitt jag förstått dem.
Vissa av mandaten kan bli på håret.
Igår eftermiddags skrev jag ett nyhetsbrev till medlemmarna.
Stämningen är positiv i partiet efter valet förstås. Många medlemmar har gjort en enorm insats under valet.
Blev också kontaktad av en bekant från tiden innan man blev politiskt engagerad. Han hade beslutat sig att bli medlem. En av många såhär efter valet.
Ofta väljer människor att bli medlemmar i samband med val. Vi är väl knappast något undantag där.
Vi växer förstås, och har vuxit enormt. Både medlemsmässigt, men också i det stöd vi får parlamentariskt.
Jag tänker mig att många av våra medlemmar väljer att engagera sig som medlem – utan att kandidera – i större omfattning än medlemmar i andra partier. Något som jag tror går att koppla till en stigmatisering, där övriga samhället försöker måla ut medlemmar som något annat än vad de är.
De som väljer att engagera sig i ett parti för att förbättra sin Norrlandskommun, region eller för den delen Sverige förtjänar respekt.
Respekt för att man tar sig tiden att sätta sig in i frågor, och verka för en gemensam sak.
Nu råkar förvisso Sverigedemokraterna vara det enda partiet som har rätt. Men det må vara.
De ideella krafterna måste värnas. Det är ett ansvar vi alla har när vi skriver våra inlägg, för vår politik, eller har våra debatter.
Vi har ett ansvar att verka för ett hedersamt debattklimat där vi diskuterar sakfrågor.
Trycket under valrörelsen ökar i takt med att rubriksättning söker överträffa rubriksättning. Läsaren ska lockas till just det stoftet en skrivit.
Jag kommer ihåg hur jag talat med diverse journalister, och bett dem att ta upp just hur man avser att göra besparingar. Vilka besparingar som är genomförbara i Regionen. Vilka verkliga vägar framåt väljarna har att ta ställning till. Inte minst när vi har begränsat reformutrymme. Det blir ytterst svårt att lova något, när inga pengar finns att finansiera det.
Men istället för att diskutera hushållningen med resurser har valrörelsen i vanlig ordning blivit en tävlan kring rubriker.
En populär rubrik har blivit varför man inte ska rösta på ett givet parti.
Jag litar på att väljare söker sig till information. Men samtidigt är det kanske en aning lättare för mig att följa vad de olika partierna föreslår för åtgärder.
Ska väl säga som såhär. Jag har en respekt för ideella krafter över huvud – oavsett parti. Men någonstans måste partier ta ansvar för vad man har gjort – och vad man inte har gjort.
Några faktum går inte komma ifrån. Listan går att göra lång, men några exempel:
Invandringspolitiken har bedrivits ansvarslöst. Mer resurser borde lagts på trygghet.
Elproduktionen borde planerats bättre. Reduktionsplikten begränsats. Övriga partier skulle inte använt försvaret som en budgetregulator. Kärnkraften borde ha värnats. Vården borde prioriterats i regionen, äldreomsorgen i kommunen.
Det behövs skiftas prioriteringar. Välfärd och trygghet behöver komma i fokus.
Sverigedemokraterna är enda partiet som prioriterar vård, vårdpersonal och vill ta itu med eftersatt fastighetsunderhåll.
Mycket pengar går idag till onödig administration som beslutats av politiker. Stora medel går till skattefinansierad lyxkultur som särskilt gynnar en enskild kommun (exv Norrlandsoperan). Regionen fortsätter köra champagneprojekt såsom Region Västerbotten på Grand Hôtel i Stockholm.
Allt detta var viktigt för majoriteten i början av mandatperioden. Viktigare än vård.
Alliansen kopierade majoritetens prioriteringar i början av mandatperioden. Övriga partier delade uppfattning om hur regionen skulle styras under innevarande mandatperiod. Vilket förstås gör det svårt för alliansen att kunna kritisera Socialdemokraternas prioriteringar på riktigt.
De övriga sju partierna i Region Västerbotten har med all önskvärd tydlighet valt att undvika snacka om vad som behöver bortprioriteras. Istället kommer floskler såsom ”Sveriges bästa förlossningsvård”, eller ”världens bästa hälsa”, ”När vi tar över kommer x att funka” eller liknande. Exempelvis, SR:s Steffen Renklint bad politikerna att sammanfatta sina lösningar på bemanningskrisen.
Jag är ingen skolad politiker, men jag är övertygad om att medborgare – med mig – är ok med att avstå lön för att se till att man har en fungerande vård. Jag tror ytterst få medborgare är redo att avstå lön för att exempelvis Region Västerbotten ska kunna ha ett möte å Grand Hôtel i Stockholm.
Såg att SVT lyft alliansens ovilja att samarbeta med SD.
Det politiska klimatet, skriver KD, är annorlunda i Västerbotten. Och så är det absolut. Men det är inte SD som skiljer sig från sin motsvarighet på riksplan.
Kommer ihåg Centerpartister som talat för en fri invandring här i Västerbotten under mandatperioden. Alliansen sitter ihop i Västerbotten.
Jag tror man ska vara väldigt försiktig att ha allt för häftiga arvoden. Det finns en risk att vissa kanske inte har de ideella drivet att faktiskt få igenom sin politik, eller ens ha en politik.
Många av Sverigedemokraternas förslag har gått igenom trots att övriga partier sagt nej till dem. Det har helt enkelt behövts införas. Exempelvis avseende budget, där Sverigedemokraterna föreslog att hantera drift- och investeringsbudget samtidigt. Initiativ som varit meningsfulla även direkt relaterade till pandemin röstades ner, men genomfördes – dock onödigt sent.
Nåväl. Min förhoppning är att man åtminstone öppnar upp för att genomföra bra förslag i ett tidigare skede under kommande mandatperiod.
Rekommenderar även följare att se över partiernas olika budgetalternativ, och de olika partiernas förmåga och vilja att faktiskt styra Region Västerbotten åt rätt håll.
Saxar detta ur expressens krönika kring Bolunds utfrågning i SVT – skriven av Patrik Kronqvist.
”Trots att Miljöpartiet 2014 gick till val på att stänga ”flera gamla kärnkraftsreaktorer” ville han absolut inte ta åt sig äran för den förtida avvecklingen av Ringhals 1 och 2 samt Oskarshamn 1 och 2.
– Vi hade kanske varit beredda att genomföra politiska förslag som skulle lett fram till nedläggningen. Men vi hamnade i en situation där vi inte behövde göra det eftersom ägarna gjorde bedömningen att de här reaktorerna inte var lönsamma, förklarade Bolund med oskyldig min.
Det spelade således ingen roll att Miljöpartiet höjde effektskatten, skruvade upp säkerhetskraven, placerade kärnkraftsmotståndare i Vattenfalls styrelse och hotade bolagets vd med avsked om han inte avbröt planerna på nya reaktorer. Besluten togs ändå på strikt marknadsmässiga grunder, hävdade Bolund.”
Men naturligtvis ska väljare ha möjlighet att kunna kräva ansvar av de politiker – och för den delen partier – som fått styra. De partier vars politik kommit att forma Sverige, region eller för den delen kommun.
Det blir samtidigt bra märkligt när politiker bär samma flagg – samma ideologi – men fullständigt vänder i frågor som formats av ideologin de fortfarande har.
Personligen hade jag större invändningar kring hans analys om att lösa problemen med att lagra vindkraft i batterier. Något som svårligen är möjligt göra heller med vätgas.
I de debatter man haft med miljöpartister i länet, har ingen av dem försökt sig på någon sådan orealistisk lösning. Något som faktiskt hedrar dem.
Samtidigt fick det hela en till att tänka till kring den gångna mandatperioden i Region Västerbotten. Där jag ytterst är verksam.
Majoriteten och Alliansen tycks sakna verkliga lösningar. Socialdemokraterna saknar mod att göra besparingar som behövs för att kunna satsa ordentligt på vård, vårdpersonal och eftersatt byggnadsunderhåll. Alliansen har många fattigt beskrivna besparingar – för att skapa någon slags kontrast till majoriteten. ”Besparingar” såsom att kostnader mirakulöst kommer minska till följd av att man byter styre – utan att man gör föreslår en konkret åtgärd.
Har fått igenom några betydelsefulla saker i regionen under mandatperioden, men skulle säga att det absolut mest centrala har varit att hantera investeringsbudget samtidigt som vi tar driftbudget. Även om motionen initialt avslogs i regionfullmäktige av samtliga partier, så är jag övertygad om att samtliga inser värdet av att detta införts.
Ångrar inget av det vi fått igenom, utan något som vi får stå för också.
Andra bitar vi föreslagit och fått igenom som jag skulle säga har varit av stor betydelse för regionens fortsatta utveckling är att på riktigt ta hem effektiviseringsvinsterna av regionsammanslagningen(gamla Region Västerbotten och Landstinget), vårt initiativ om att se till riktlinjer för att kunna hantera covid, avveckling av memeologen, och även att ta in lager ”in-house”.
Men det sagt finns det betydligt många fler besparingar och effektiviseringar som behövs. Passar på att länka partiernas olika budgetförslag (senaste budgetläggningen, endast SD har verkat för en ordinarie budgetprocess i juni 2022) i Regionen återigen, så att den intresserade får möjlighet att skapa sin egna uppfattning.
Nu är jag en vit man som skriver detta inlägget. En av de i gruppen som anses vara mest kulpösa avseende miljöavtrycken.
Många har angripit mig, och för den delen mitt parti för en ovilja att prioritera överambitiösa och godhetssignalerande miljömål.
På riksplan har det tagit uttryck bland annat i debatten kring reduktionsplikt.
Godhetssignalering har lett till avveckling av baskraft (kärnkraft), vilket lett till att man producerat mer genom förbränning av fossila bränslen (Karlshamnsverket).
Alla politiker är överens om att hålla nere uppvärmningskostnader, slänga så lite som möjligt, etc. Det finns ingen egentlig skillnad. Vilket förstås gynnar både ekonomi och miljö. Men vissa partier vill gå flera steg längre. Tillsätta administration för att nogsamt följa upp och räkna på de utsläpp som kommunal och regional verksamhet för med sig.
Men man måste komma ihåg att en enskild tjänsteman utöver vad lagen föreskriver, innebär att man inte kunnat anställa en sjuksköterska för samma peng.
Det kan vara lockande för företrädare och partier att försöka visa att man är mer ambitiös än övriga.
Men man måste komma ihåg att varje ytterligare administrativ tjänst som ska undersöka kommunens eller regionens utsläpp:
1. Varken gör till eller från avseende kommunens eller regionens uppvärmningskostnader eller utsläpp över huvud.
2. Innebär att man prioriterar bort en sjuksköterska, eller annan personal.
Det här är förstås tillämpligt även på annan godhetssignalering inom andra områden. Exempelvis HBTQ-diplomering/certifiering, eller genderbudgeting/jämställdhetsintegrering.
Endast SD har problematiserat detta i regionen emellertid. Övriga har emellertid problematiserat den växande administrationen.
Majoriteten vill att tjänstemän ska lösa problemet. Alliansen väljer ett mer kostsamt alternativ, och vill att konsulter ska ta lösa problemet.
Men rimligen borde politiker själva vara redo att skära i den administration de själva beslutat.
En vecka till valdagen.
Nu är det en del debatter kommande vecka också. Mitt bekymmer med dessa debatter är egentligen en grundläggande frågeställning.
Kommunal och regional politik handlar i regel om att hushålla med begränsade resurser. Politiken är komplex, i betydelsen att allt – i någon mening – sitter ihop.
Jag har försökt lyfta de enorma bekymmer vi står inför kommande mandatperiod. Vikten av att prioritera.
Rimligen borde fokus ligga kring ”Vilken verksamhet behöver skära ned för att vi ska kunna upprätthålla en bra trygghet och välfärd för våra invånare?”.
Istället har debatterna hellre varit på hur arbetsmarknadens parter ska förfoga över ramarna politiken tillser dem, eller hur tjänstemän bör ta ställning i ärenden. Alternativt vilken innovativ lösning som helt ska vända upp-och-ned på förutsättningarna i en given kommun eller region.
frågeställningar som, förstås, bjuder in till vallöften och valfläsk.
Valfläsk är inte ett ansvarsfullt sätt att arbeta politiskt i tider när reformutrymmet är obefintligt.
Jag önskar att debatter kunde fokusera mer på var besparingar behöver göras, samt huruvida de alls är genomförbara.
Regionen som exempel.
I regionen har politikerna från övriga partier infört en hel massa onödig men godhetssignalerande administration. Administration som majoriteten vill få bukt med genom tjänstemän – som ska hitta vilken politiskt beslutad administration man ska dra ned på. Alliansen vill ha in konsulter för att göra samma sak.
Är självklart att politikerna tar bort den administrationen – även om man kanske inte ser så snäll ut.
Enorma kultursatsningar på lyxkultur, exempelvis Norrlandsoperan, bör rimligtvis ses i ljuset av att vi har vårdpersonal som går på knäna.
Champagneprojekt. Region Västerbotten på grand Hôtel i Stockholm, världsmässan i Dubai, Almedalen, etc.
Politikerarvoden. Region Västerbotten ligger i absoluta toppen i Sverige.
När övriga partier i regionen nu vill dra in svångremmen på vård och vårdpersonal för att satsa på detta, låt väljare få ta ställning till det. Passar på länka partiernas olika budgetförslag (lades 2021 sist, endast SD har verkat för en budgetprocess i juni 2022).
Under gårdagen debatterade gruppledarna förlossningsvården, särskilt i Lycksele.
Kanske en aning ambitiöst försöka behandla ämnet på endast 45 minuter. Det är trots allt åtta partier som ska hinna kommentera ämnet.
Nåväl.
Partierna delar ambitioner om att vi ska ha tre förlossningar i länet. Därifrån utgår styrningen. Detta är en ekonomisk fråga i stor utsträckning. Satsningar på vård, vårdpersonal och fastighetsunderhåll behövs.
Det är inget som är begränsat till förlossningsvården heller. Vi behöver satsa för att folk ska trivas att jobba i regionen. Alternativet, att kostnaderna för hyrpersonal fortsätter klättra är inte alls ett bra alternativ.
Regionen är skyldiga att bedriva vård, så har vi inte personal – måste vi betala dyrt för hyrpersonal.
För att kunna göra de satsningarna, så behöver vi skapa budgetutrymme för det genom att prioritera bort saker vi idag betalar för, som inte är lika viktiga. Det krävs också att vi kan genomföra de besparingarna. Övriga partiers floskler om att man behöver tjänstemän eller konsulter för att skära i godhetssignalerande administration man själv har beslutat införa, eller lova att dra ned på hyrpersonalkostnader.
Samtliga övriga partier var överens avseende regionens utveckling i början av mandatperioden. Sverigedemokraterna ville istället prioritera vård, vårdpersonal och eftersatt fastighetsunderhåll.
Det är absurt att skattemedel från den äldre multisjuke, eller förstföderskan från inlandet, ska prioritera följande före vård:
1. Alldeles för stora Politikerarvoden
2. Champagneprojekt, exv Region Västerbotten på (Grand Hôtel, världsmässan i Dubai, Almedalen, …)
3. Norrlandsoperan i Umeå
4. Onödig administration i form av exempelvis genderbudgeting, jämställdhetsintegrering, HBTQ-certifiering, godhetssignalerande indikatorer/mål.
Rimligen ska vården istället prioriteras. Det är också därför jag ofta säger ”Mer vård, mindre flum”.
Var på en politikerutfrågning kring regionpolitik igår. Hölls av Skellefteåupproret.
Tycker ändå att nivån som sådan vara bra hos organisatören.
En grej som gör mig en aning frustrerad är emellertid politiker som lovar lite väl mycket utifrån den finansiering man visat sig ha. Det blir märkligt när man lovar att man prioriterar exempelvis viss vårdpersonal löneökningar, när man inte haft det under budgethanteringen senast.
Samtidigt är det som återkommande.
Det jag upplever att övriga partier saknar är i någon mening mod. Det är klart att man måste göra besparingar någonstans.
Den som verkligen brinner för den verksamheten som du avser dra ned på, kommer förstås att bli besviken.
Men det funkar inte heller att säga att man ska satsa på allt.
SD i Region Västerbotten har med all önskvärd tydlighet sagt att vi ska göra besparingar på kultur, att vi behöver göra besparingar på onödig administration, på champagneprojekt, politikerarvoden etc.
Senast de olika partierna la budget i Region Västerbotten var 2021.
Med besparingsförslag såsom ”minskning av hyrpersonal, (fantasisumma)”, är inte seriös. Regionen är skyldiga att bedriva vård. Ifall regionen inte har personal, får regionen lov att betala för hyrpersonal.
Eller för den delen att man ska behöva anlita tjänstemän eller konsulter för att få bukt med den onödiga administrationen som politiker beslutat om.
Då måste man helt enkelt ta mod i sitt hjärta och säga att, nej, vi kanske inte behöver just den här godhetssignalerande administrationen.
Att satsa på allt – utan att prioritera bort något – är rimligen definitionen av populism.
Åja. I min avslutande plädering under gårdagen rekommenderade jag de intresserade i Skellefteupproret att kika igenom partiernas sist lagda budget från 2021.
Ska väl tydliggöra att endast SD har arbetat för att partierna i Region Västerbotten ska lägga budget under 2022, innan valet.
Läste igenom Hans Lindbergs blogginlägg kring min och SD:s kritiska inställning kring #metoo-statyn och kvinnohistoriskt museum. Något han kallar för fri kultur.
Men han verkar som inte förstå problemställningen riktigt.
Sverigedemokraterna är för fri kultur. Satsar bland annat på och fria arrangörer och hembygdsgårdar. Vi har kreativa och världskända artister i Umeå.
Nu till skattefinansierad kultur.
Umeås kvinnohistoriska museum – som jag vill minnas att samtliga övriga partier ville installera – är ett skattefinansierat museum.
Medborgare tvingas att finansiera detta museum. Det är inte pengar som går till äldreomsorg eller välfärd, utan dessa pengar är öronmärkta av S med fler för att driva just det kvinnohistoriska muséet, centralt beläget i väven.
Detta muséet har ett tydligt uppdrag. Ett tydligt politiskt uppdrag.
Jag misstänker att även många inom Socialdemokraterna undrar varför man inte istället lägger medel på kärnverksamheten. En större ram till äldreomsorgen exempelvis.
Man bör också hålla i minne att många kvinnor jobbar inom äldreomsorgen.
För politik kokar ned till prioriteringar. Vi som sitter i fullmäktigeförsamlingar har ett uppdrag att hantera de medel våra invånare tvingas betala in till kommunen. Det är ett ansvarsfullt uppdrag och kräver att vi inte sitter och tävlar i godhetssignalering.
Ska väl också säga att jag förundras över de som byggt, bott och verkat i Västerbotten och Umeå tillsammans.
De vedermödor som män och kvinnor tillsammans fått genomgå historiskt i vårt län är inget man ska förringa. Våra förfäder.
Jag tror emellertid inte att det fanns stora friheter för varken kvinnor eller män för bara hundra år sedan. Möjligen för ett fåtal individer. Såvitt jag känner till min historia så är det inget som präglat min släkt.
Jag har bara för några dagar sedan skrivit kring #metoo-puman för den intresserade.
Avseende Lindbergs försök att associera SD:s grund med min och vår historia i länet är det ungefärligen lika relevant som för mig att härleda honom till Socialdemokraternas historia. Det tänker jag inte göra. Tycker det är betydligt vettigare att hålla oss till sakfrågorna.
Senaste kommentarerna