Etikett: släkt

Hit eller dit!!!

Höll på skriva att jag aldrig lämnade gården igår men då ljög jag, en kortis med Camaron blev det, då jag skjutsade Nicco till andra sidan stan.

Ulla lämnade Umeå vid ett tiden igår, och vi fortsatte nog sitta ute, snudd på, hela dagen. Vid eftermiddags kaffet, runt två tiden, kom det plötsligt en kvinna, fram till staketet och frågade om det var jag som var Maria. Ja, sa jag och lät lite svävande (inte svävande för att jag inte visste att jag faktist ÄR Maria, utan mer för att jag undrade vad jag nu hade gjort :D ).

Då är vi släkt med varandra, fortsatte hon. Det visade sig att hon börjat släktforska, och då dök det upp att hennes farmor, bott i Jockmock/Malå, och då hon googlade på det så dök bilder upp på huset i Jockmock, på min blogg.

bloggen 024 bloggen 027(2)Och ja, min morfars pappa, var hennes farmors, lillebror, eller som Theresé skrev, Karin (som kvinnan heter) är min, morfars fasters sondotter. Och vi är sysslingar eller fyrmänningar, som vi säger. Kul, och nu ska min mamma höra av sig till henne så får dom prata ihop sig om gamla minnen…ja inte minnen ihop, men kanske små historier som kommer där uppifrån :D

Igår gick jag ut och skulle fota den där fina blomman jag köpte på Smultronstället, men det gick halvdåligt, den hade fällt ihop sig. Jag ställde fram den i värmen och tjopp, så visade sig den igen, så här ser den ut:

36815228_10156418550331585_3819353599872335872_nMitt kommando till Winstone, då han sitter och tigger vid matbordet, eller tigger, han sitter och hans ögon ber om mat, för han har inte ätit på flera dagar…ish, så säger jag: ”Hit eller dit”, samtidigt som jag sveper med handen och visar att han får gå till hallen eller tv rummet.

Han gör det också, han väljer oftast hallen, med en stor suck, och försöker gärna få in en framtass på köksgolvet, och håller man inte full koll, har han snart tagit sig tillbaka igen. Nå, anledningen till varför just det ämnet poppade upp, var en skylt vi passerade på väg ner till båtplatsen vid Lundåkern:

36778181_10156418553546585_211372799678218240_nJojo, det var ord det…DITÅT…inte hitåt eller däråt :D

Idag kommer B:son hit för en övernattning, så innan dess blir det en sväng med snabeldraken, bäst jag sätter fart innan det blir för varmt härinne i huset. Önskar er alla en fin söndag!
36761961_10156418552286585_4283811384736612352_n

Inget att förlita sig på

Av , , 2 kommentarer 14

Inte klar himmel igår men ändå hade vi värmen, så skönt. Det blev en grillkorv till lunch, man ska ju passa på, då det går:

31961711_10156268576461585_4088798862813167616_n

31945566_10156268589606585_415039478839640064_n Jag planterade penseérna, i övrigt känns det inte som det gjordes så mycket mer…eller jo, jag städade förstås bort från lördagens festande :D Diskberget är ju nåt som ska tas för hand, i det här huset.

Jag blev kontaktad via messenger, av en tjej i Sundsvall, som frågade om jag var inskriven i My heritage, och det är jag, det var dit jag skickade in mitt DNA. Hon hade kommit fram till att vi förmodligen, är släkt, på långt håll, men hon kunde inte se vart, hm…måste kanske bli en fråga till Theresé.

Men lite roligt att det kan vara så här enkelt idag, att hitta potentiell släkt, genom att klicka och se i ett register. Hade det varit för 30 år sedan, hade man varit tvungen att invänta svar, brevledes, och ett brev kan lätt försvinna, och dyka upp 5 år senare, inte så mycket att lita på.

Och apropå brev, jag fick en kallelse att göra arbets EKG, samma dag, kontaktar jag dom via mina vårdkontakter och vill ha en annan tid. Jag får bekräftelse att tiden ska bokas om. Sen går det drygt 2 veckor så dimper det ner en kallelse till en läkare på hjärtmottagningen, samt ett papper om provtagning.

På den kallelsen står det skrivet med bläck, att den här tiden, gäller inte, om inte arbetsprovet är utfört. Och nej, det var ju inte utfört, och någon ny tid hade jag inte heller fått. Hur hade ni tolkat dom handskrivna orden?

Jag tolkade dom som att tiden inte gäller om jag inte varit på det första testet, och därför kunde jag strunta i det.

Fast det blev fel, jag skulle ha bokat om tiden, dom ringde nämligen samma dag och undrade vart jag var, så typiskt. Varför kunde dom inte ha skrivit att tiden skulle ombokas om testet inte var utfört, då hade jag givetvis gjort det, och det hade inte kunnat missförstås.

Nåja, jag bad om ursäkt och hon sa att det var ok, allt var ju ett missförstånd, och nu har jag fått en ny tid nästa vecka, då jag ska dit och cykla lite. Blir säkert bra, skrev hon som inte suttit på en trampcykel sedan hon var typ, 17 år :D

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!
31959816_10156270590426585_4724684572170649600_n

Kommande jul…då ni! :D

Av , , Bli först att kommentera 10

Japp, i all Theresé släktforskning har vi nu hittat en öppning för att få fira jul på ett annat ställe, hahaa…hon sa till Christer ”Jitte” Bjuhr, att hon skulle kolla upp hans släktträd lite grann, bara så där. Och igår fastnade hon framför datorn. Kolla vad hon kom fram till.

Erik Billehard Bjuhr (Jittes farfar) är min, mormors mormors morfars brorsdotters dottersons son. Ojoj, det är långt tillbaka, men ändå, hallå Jitte, visst står du för julskinkan, vi kan ta med köttbullarna? Och ifjol kom hon ju fram till att vi är släkt med Roger Pontare, jojo, men någon inbjudan dit, kom aldrig…konstigt!!! :D

Nä, men visst är det lustigt ändå, att det kan vara så där, man är släkt, och kanhända är vi det allihop, på ett eller annat sätt, om man bara grävde litegrann.

Ikväll kommer en del av Åkes släkt hit. Staffan, Åkes kusin och hans fru Siv-Marie och deras dotter Sara. Först ska dom gå på visning uppe på gitarr muséet, med Theresé, Anders och Sally, och sedan bjuder jag på middag. Det blir trevligt och ett bra avslut på familjen Hällsten-Söderbergs vistelse här, dom åker hemåt imorgon.

Jag fick ju denna lilla julklapp av Theresé:

002

Hon hade nämligen köpt en sån där ljuslåda till Sally, som jag fick syn på då vi var där sist. Sally får ha en liten konstutställning i ljuslådan, och sedan byter dom ut konstverken, vart efter hon har gjort nya. Jag ville ha en sån där så vi åkte på IKEA, men tror ni att jag hittade något…näpp, så det bidde ingen ljuslåda för mig, men nu så…och snart kommer det att hamna andra saker i lådan än julpynt.

Jag fick också en sån här burk:

004 005

Med lite blandade dusch saker, bra klapp, och den kommer att gå åt.

Vilket mysväder vi har…regn, så det får nog bli paraply på hundpromenaden, fy tusan, och halkigt kan det säkert vara, på sina ställen, så jag tar nog inte av broddarna, innan jag kollat underlaget. Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Rätt så lika, faktiskt!

Av , , 4 kommentarer 8

Jag hade köpt lingon cider, och tänkte mig att det skulle smaka nåt i stil med lingondricka, och därmed skulle den passa rätt så bra till älgkött.

Mja, jag tycker den är rätt ok, men smakar den verkligen lingon? Hm…kollar närmare på burken som till det stora hela lovar något annat än den verkligen levererar, eller vad tror ni?

015 017 019

Innehållsdeklarationen tyder inte på en enda ingrediens med lingon, hur lyckas man med det?

Jag hittade ett kort som pappa tagit, där jag, Nicco och Theresé är med, och om man nu kikar ordentligt så kan jag nog inte neka till att jag är mamma till dom båda:

089

Samma näsa, samma mun, haha, jag och Tina pratade lite om det där med att vara lik sina föräldrar, och jag berättade om denna bild, då jag själv inte tyckt att vi är speciellt lik, men sen beror det lite på vem man frågar.

På Åkes släktsida sa dom ju alltid att Theresé var så lik Åke, och tvärtom om man frågade någon på min sida. Och detta beror väl på att man inte bara ärver utseende utan även uttryck, minspel, gester och annat som gör att man kan likna en person.

Även adopterade barn, tar efter sina adoptivföräldrar och kan ju därför likna, även dom. Sen har jag lagt märke till att vissa par, som levt ihop länge, kan skratta på samma sätt, och göra andra saker som liknar varandra, rätt så fascinerande, faktiskt.

Idag är jag ledig, härligt, blir väl att planera vad som ska ätas i helgen, införskaffa det, fredags städa lite, ta hand om Winstone, och sånt där. Ha en trevlig fredag, allihop!

 

Kan sandpapper vara lösningen?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.
Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.
Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.
Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.
Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.
Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.
Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.
Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.
Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då :)
Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Vem liknar du?

Av , , 4 kommentarer 3

Helena bloggade bland annat om likheter mellan barn och föräldrar igår och då poppade detta upp i mitt huvud.

Har ni någon gång tänkt på att vem barnen liknar beror på vem du frågar? För att ta ett exempel. Våran Theresé, har många gånger fått höra att hon är så lik Åke, men det är Åkes föräldrar och kompisar som sagt det, sedan träffar man min släkt och mina vänner så säger dom att hon är så lik mig.
 
Detta beror nog på ansiktsuttryck man har eller hur man säger vissa saker. Barnen tar ju efter för att lära sig och saker man säger och gör, fastnar hos dom i tidig ålder. Jag vet när Nicco var nyfödd, varje gång jag lutade mig ner över henne så höjde jag mina ögonbryn, det tog inte lång stund innan hon gjorde exakt samma sak, hahaha, det såg för roligt ut.
 
Vi har alltid sagt att om Theresé och Nicco bara skulle ha varit född med ett års mellanrum så hade nog folk kunnat tro att dom varit tvillingar. Dom var otroligt lik varandra. Nu ser man en stor skillnad i utseende men många gånger lyser Theresé igenom hos Nicco, inte bara i skrattet utan också uttryck och läten.
 
Därför kan ju även adopterade barn, faktiskt likna sina adoptivföräldrar. Ansiktsuttryck gör en hel del, och skratt.
 
Nu över till ett litet mysterium. Jag hade solfjädrar längst upp på väggen i tv rummet, som jag nu plockade ner i all städiver. Detta satt bakom solfjädrarna ovanför dörren.
 
8 stycken tavelkrokar, 5 stycken just ovanför dörrfodret och 3 stycken längst upp. Vad tusan har vi haft där? Nicco som brukar ha koll kommer inte ihåg det och absolut inte Åke eller jag. Det stämmer som inte, vem vill ha något hängande nedanför dörrkarmen?
 
Nä, vi får *klura* på det och se om det dyker upp något minne från någonting som kan ha suttit där. Jag går då bet på det…just nu.
 
Ni får ha en underbar fredag och se, än så länge så ser man solen, jag som fått för mig att dom lovat surväder idag. Hoppas det håller i sig.