Nu gäller det att blicka framåt!

För mig var det ingen överraskning att liberalernas partiledare Jan Björklund inte ställer upp för omval. Nu gäller det att blicka framåt och nu vill jag se en förnyelse i partiet och det gäller både i partiledningen och partistyrelse. Vi har också chansen att göra något jättebra och vi måste även ta till vara på alla unga krafter i partiet. När det gäller vår framtida partiledare så finns det många bra namn och jag tycker även att man även söka utanför dom etablerade namnen. Det finns även många duktiga politiker ute i landet och ska det bli en förnyelse i partiet, så behövs det ett nytt ansikte.

När det gäller Björklund, så borde han ha lämnat sin post tidigare för partiets skull och vi har också haft en nedåtgående trend under många år. Opinionssiffrorna är nu nere i bottensiffror och vi har haft dåliga siffror i många år och sanningen är att Björklund inte har lyft partiet. Jag tycker vi borde ha bytt partiledare för länge sedan och det har jag också tyckt under en längre tid. Tyvärr fick jag också rätt, när jag sa för några år sedan att han inte skulle lyfta partiet. Jag fick också många synpunkter på mitt uttalande och fick höra hur fel jag hade. Jag vill ändå avsluta och ge Björklund beröm för sitt arbete i valrörelsen och i regeringsförhandlingarna där liberal politik har fått stort genomslag. Men som sagt var nu gäller det att blicka framåt och jag ser mycket positivt på framtiden för Liberalerna!

2 kommentarer

  1. Erik

    Peder, är det verkligen liberal politik att ta bort värnskatten? En skatt på fem procent som tas ut för inkomster som är högre än ungefär 54 000 kr per månad. Man betalar alltså fem öre i extra skatt på varje intjänad krona över cirka 54 000 kr kr per månad. Värnskatten inbringar i storleksordningen 4 till 5 mdkr per år till statskassan. Förvisso är den en lite del i förhållande till den totala skattekakan. Björklund surrar om att utländsk högkvalificerad arbetskraft inte tar jobb i Sverige p.g.a. värnskatten. Finns det studier på det? Anders Borg vägrade ju att ta bort skatten med bland annat motivet att han tyckte att dåvarande bankdirektören för SEB Annika Falkengren mycket väl kunde betala denna skatt. Den skatt som ställer till förtret är den statliga inkomstskatten på 20 procent och nu finns väl förslag att äntligen höja inkomsterna när denna skatt tas ut. Sossarna har ju haft ”pippi” på att inte höja detta inkomstskikt vilket fått till följa att alltför många kommit att betala denna skatt.

  2. olof kleberg

    Hej
    instämmer helt i din syn på Björklund – jag har ju sett vad du tyckt genom åren också… Gamle nyhetsräven K G Bergström skriver numera på sajten News 55 och tar just upp hur Björklund företrädde en mer konservativ linje än flertalet socialliberaler. Kanske har du sett den… men försöker klistra in den nedan.
    Nu gäller det bara att se hur den liberala länsstyrelsen med sitt sorgesamma förord för konservativ allians tänker hantera avgången. De tänker väl inte lansera Johan Pehrson, hoppas jag… Du får se till att inställningen vrids rätt!
    Hälsningar
    OLOF KLEBERG
    en gång chefred på VK
    —-

    K-G Bergström: Björklund var en av de skickligaste politiker jag upplevt
    Publicerad: 2019-02-06 18:46 – NEWS 55

    Jan Björklunds avgång kan inte direkt beskrivas som någon skräll. Att han inte skulle leda sitt parti i nästa val, var nog de flesta experter rätt säkra på. Val har varit hans sämsta gren. I sitt sista val, 2018, backade visserligen inte partiet som i de två tidigare val han var ledare. Men ökningen med 0,1 procentenhet och resultatet 5,5 procent var snarast en bekräftelse på att Jan Björklund inte var någon väljarmagnet.
    Likafullt är han en av de skickligaste politiker jag upplevt. Skicklig framför allt som retoriker. Lysande talare ofta med skämt. Skarp debattör. Tacksamt intervjuobjekt. Han kunde uttrycka sig kort och slagfärdigt. Dessutom svarade han i allmänhet på reporterns fråga.
    Han var ovanpå det en lysande maktspelare. Han avvärjde alla hot mot honom, trots de usla valresultaten, Han var klok nog att befordra sina främsta konkurrenter. De fick bli ministrar, som Birgitta Ohlsson, trots att han naturligtvis visste att hon ville ha hans jobb.
    Han uppträdde lite grand som USA:s gamle president Lyndon Johnson som om sina konkurrenter lär ha sagt: det är bättre ha de inne i tältet och låta de pissa ut ur det än ha dem utanför och pinka in i det.
    ANNONS
    Jan Björklunds problem var inte den formella politiska talangen. Den behärskade han totalt. Nä, den uteblivna succén berodde på att han inte förkroppsligade sitt partis politiska ideal.
    Han föreföll att brinna allra mest för starkare försvar, utbyggd eller i varje fall bibehållen kärnkraft, slopad värnskatt och övergång till euro. Dessutom förstås ordning och reda i klassrummen kombinerat med mer fokus på kunskaper.
    Folkpartisterna/liberalerna stod förstås bakom också såna krav. Men problemet för Björklund var att de kom att överskugga så kallade mjuka frågor så till den grad att han till och med kom att kallas kravliberal snarare än socialliberal. Och är det något som en liberal partiledare bör associeras med i första hand är det just socialliberalism. De snälla liberalerna vill inte ha en partiledare som låter som en tuff moderat.
    Ändå har han självklart gjort betydande avtryck på svensk politik. Inte bara 73-punktsuppgörelsen, även om den innebar snarast största framgångarna just för L. Att han skulle få S att gå med på slopad extra skatt för dem som tjänar mest, hade jag inte trott. Men viktigaste insatsen är nog att han som utbildningsminister aktivt bekämpade det flum som tagit sig in i klassrummen. Hans kamp för kunskaper fick sin belöning först i den första mätningen efter hans avgång, men innan den rödgröna regeringen hunnit påverka svensk skola. Det var ett kvitto på framgångsrik prioritering.
    När han nu avgår finns ingen given efterträdare. Det vill säga det finns en som skulle vara det om hon bara ville. Jag tycker att Liberalerna borde chartra ett tåg (om man nu kan det) och åka till Bryssel och försöka övertala Cecilia Malmström att ta över. Det finns inte något skäl att tro att hon skulle göra det. Men partiet borde ändå försöka. Hon skulle bättre än någon annan kandidat kunna ena det idag svårt splittrade partiet. Hon har inte behövt ta ställning i den strid som rasat hela hösten om vem L ska samarbeta med.
    Övriga kandidater känns måttligt heta. Birgitta Ohlsson lär

Lämna ett svar till olof kleberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>