Jag tycker att det är bra, att Folkpartiet kommer att rösta för regeringens proposition, om att slopa vårdnadsbidraget. Det är ett bidrag som utnyttjas av få personer, där andelen invandrarkvinnor är överrepresenterade. Med bidraget blir man utestängd från arbetsmarkanden. Sen tycker jag också att det är bra, att Folkpartiet står upp för sin politik.  

Idag har jag en debattartikel i VK, som handlar om föreningslivet!

Känner Du mig, så vet Du också att föreningslivet är något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att gå på matcher och jag har också själv spelat fotboll en gång i tiden (därav mina dåliga knän!).

Många som träffat mig i mitt politiska liv, vet att jag kämpar för bättre ersättningar till föreningarna och, inte minst, för att Gymnastikens Hus äntligen ska bli förverkligat. De styrande socialdemokraterna brukar lova det, men gång på gång stryks det ur budgeten. Unga Umeå-gymnaster som sett fram emot en vettig träningslokal, anpassad för gymnastiken, har inte bara hunnit bli vuxna, utan även fått egna barn, som kanske ägnar sig åt gymnastik och hoppas…

Men jag är inte bara intresserad av idrott: själv är jag också engagerad i en handikapporganisation, något som gett mig mycket i form av kunskaper, men också gemenskap. Och inte minst fått mig att se människors förmågor och inte bara vad de inte klarar av.

Jag är övertygad om att alla de umebor som är engagerade i de omkring 600 föreningar som finns registrerade i Umeå (och de föreningar som eventuellt inte är registrerade) bidrar till att göra Umeå till det goda samhälle, den goda stad som Umeå är. Engagerade medborgare bidrar till demokratin, inte minst genom att ”träna demokrati” inom föreningen. Engagerade medborgare gör också att politiska beslut sällan klubbas utan en vital diskussion. Bra det! Även om jag ibland kan undra över överklaganden och protester, är jag säker på att det skulle kännas bra tomt att bo och verka i en kommun där ingen brydde sig.

Föreningslivet innebär också en mängd ideellt (alltså oavlönat) arbete, som inte skulle bli gjort utan engagerade umebor. Tänk bara alla föräldrar som engagerar sig i sina barns idrottande, som inte bara skjutsar sina och andras barn till och från matcher, utan som ställer upp som tränare, domare, korvförsäljare, ja, allt Du kan tänka Dig runt ett ungdomslag.

Tänk alla de som handarbetar och säljer sina alster och sedan går intäkterna till behövande runt om i världen.

Tänk alla de som engagerar sig för sjuka, handikappade eller missbrukare.

Tänk de som inte själva är aktiva i en organisation, men som troget betalar sin medlemsavgift varje år och kanske dessutom ger gåvor dessemellan. Som gör det möjligt för de aktiva att bedriva sitt viktiga arbete!

Jag skulle vilja påstå att föreningslivet utgör ett kitt i samhället, som vi inte kan vara utan. Om allt skulle utföras av stat eller kommun, av avlönad personal, skulle det inte bara bli dyrt, resultatet skulle också bli ett kallare samhälle, där attityden att ”det är någon annans ansvar” skulle bre ut sig.

Jag är glad att leva och verka i Umeå, där attityden att vi har ett gemensamt ansvar känns stark. Jag är helt övertygad om att vi i framtiden måste se ännu mycket mera av enskilt – civilt – engagemang.  Allt tyder på att vi kommer att leva längre och även om många av oss också kommer att arbeta längre upp i åren, kommer det en tid när vi inte längre ska / kan / behöver gå till ett arbete. Men det ligger i människans natur att vilja ha ett meningsfullt liv, känna sig behövd, träffa andra, likasinnade eller helt oliktänkande. Man kan engagera sig för barnbarnen eller släktingar, men kanske finns dessa inte på nära håll. Engagemanget, viljan att vara med och bidra, kan man då med fördel dra få utlopp för inom föreningslivet.

Nej, jag vill inte nedrusta kommunen / landstinget / staten. Däremot är jag övertygad om att ”samhället” i form av det vi gemensamt finansierar genom skatten, varken kan eller ska göra allt. Ett gemensamt engagemang leder också till ett gemensamt ansvar, att vi personligen bryr oss om varandra och det som finns i vår närhet.

Jag gillar alltså föreningslivet! Jag gillar att gå på matcher, med kompisar eller med min absoluta favorit: alltså barnbarnet Nataniel. Jag gillar att se unga människor växa när de samlas och tar ansvar för en gemensam sak (lagets framgångar, t ex) .

 Men Gymnastikens Hus, det tycker jag är kommunens ansvar! Jag tycker inte att gymnasterna ska behöva nöja sig med att se att det finns ishallar och badhus. Bygg Gymnastikens Hus! Bygg Nu!

 Peder Westerberg

Gruppledare, Folkpartiet liberalerna i Umeå kommun