När vuxna tittar på med rosafärgade glasögon
Skolverkets barn- och elevombud Lars Arrhenius kräver att tre kommuner – Göteborg, Norrköping och Färgelanda – ska betala skadestånd för att de inte vidtagit tillräckligt åtgärder i fall när enskilda elever kränkts och mobbats.
Att barn- och elevombudet driver sådana här frågor är bra. Det hjälper ytterligare till att belysa de problem som finns i svenska skolor med olika former av våld och övergrepp där utsatta elever överges, skuldbeläggs eller tvingas bort därför att den ansvariga vuxenvärlden inte förmår hantera situationen, inte vill se missförhållandena eller drivs av politiska vanföreställningar som leder till de drabbade i slutändan måste flytta på sig.
En av de mest laddade och ärliga uppgörelser med mobbning som jag läst återfinns i Sven Delblancs bok Livet Ax (1991), där han i en gripande skildring av sin egen skoltid på 1930-talet talar om ordet mobbning som en folkhemseufemism och beskriver hur de vuxna ser tortyren med rosafärgade glasögon utan att ingripa.
Han landar i rådet till mobbade att slå tillbaka.
Det vore tragiskt om arbetsmiljön i svenska skolor är sådan att elever tvingas till liknande överväganden än i dag, men sanningen är nog att det är vanligare än vi vill erkänna.
