SVT:s märkliga tolkning av vad public service är

Av , , Bli först att kommentera 0

Det känns onekligen lite symboliskt att regeringen presenterar direktiven för en ny utredning av public service samma dag som nya pinsamma avslöjanden kommer om SVT:s inköpta program ’Ballar av stål’.

Efter vattenattacken mot statsminister Fredrik Reinfeldt har produktionen nu i jakt på förnedringsoffer gett sig på privatpersoner i deras hem.

Det måste väl finnas en stor opinion även inom Sveriges television som skakar oförstående på huvudet inför företagets märkligt svajande hållning när det gäller att tolka vad som ingår i public service-uppdraget?

Bred majoritet för snokande stat

Av , , Bli först att kommentera 0

Uppgörelsen inom regeringen att ge klartecken för buggning och avlyssning i förebyggande syfte utan formell brottsmisstanke är ytterligare ett exempel på hur lågt den personliga integriteten värderas.

Under förra mandatperioden drev även socialdemokraterna och Thomas Bodström kravet på buggning och annan övervakning hårt.
Det finns alltså en bred, blocköverskridande majoritet i riksdagen för mer av avlyssning, övervakning och statliga befogenheter att tränga in i medborgares privatliv.

Allianspartierna har efter förhandlingar och krav från centerpartiet och kristdemokraterna gjort några förbättringar av det ursprungliga förslaget: tidningsredaktioner ska inte längre få avlyssnas och personer som utsätts för avlyssningen ska informeras om det efteråt.

Redan det faktum att det krävdes förhandlingar för att få med sådana självklara begränsningar och spärrar i förslaget, som trots det är tvivelaktigt, är anmärkningsvärt.

Eskilstuna-Kuriren (lib) har en bra slutkläm på sin huvudledare i dag:

"Att begränsningarna finns på pappret är självklart bra. Men verkligheten är mer komplicerad. Det ska bli intressant att se hur regeringen gör de juridiska gränsdragningarna exempelvis när det kommer till krocken mellan hemliga tvångsmedel och journalistisk verksamhet. Debatten är långt ifrån över."

Omodernt att lägga ned inlandets skattekontor

Av , , Bli först att kommentera 0

Skatteverkets nya kontorsorganisation går ut på att koncentrera handläggning och utredningsverksamhet till 45 orter i landet.

Det får, som VK rapporterat om, bland annat till följd att skattekontoren i Lycksele och Vilhelmina läggs ner. Istället vill Skatteverket satsa på så kallade mindre servicekontor.

Givetvis innebär detta en försämrad service för medborgare och näringsliv i inlandet. Men framför allt sänder det oroväckande och orättvisa signaler om den regionala framtiden.

Dels försvinner tjänster från orterna, dels antyder det att Skatteverket inte anser att inlandets framtidsutsikter kan motivera en bibehållen servicenivå när organisationen ska förändras, effektiviseras och specialiseras.

Att ett verk hela tiden försöker effektivisera och optimera sin verksamhet och anpassa sig efter människors behov är förstås helt rätt.
Men det verkar som om Skatteverket i sitt förslag till ny organisation den här gången fastnat i ett förlegat centralistiskt tänkande.

Effektiviseringar och besparingar som bara innebär att man slentrianmässigt flyttar verksamhet från mindre orter till större känns omoderna och oreflekterade, och inte särskilt förankrade i långsiktiga analyser av rekryteringsmöjligheter och det faktiska kostnadsläget på sikt.

Sådana beslut ignorerar framför allt de möjligheter till och fördelar med att behålla eller utveckla verksamhet i mindre kommuner som den nya tekniken medför.

Även med effektivitet och personalens utvecklingsmöjligheter som högsta prioriteter känns det inte sakligt motiverat att försämra servicen i inlandet.

En lyssnande och frånvarande statsminister

Av , , Bli först att kommentera 0

Fredrik Reinfeldts ledarstil fortsätter att debatteras. Det är givet att hans framtoning är betydligt mer nyanserad och lyhörd än föregångares Göran Perssons, men det är också uppenbart att han är väsentligt mindre närvarande i debatten och massmedia.

Hittills har han egentligen bara haft riktigt framgångsrika dagar när utrikespolitiska händelser låtit ljuset falla även på honom. De försök som gjorts med utspel, klargöranden i sakfrågor och överraskande presskonferenser har inte varit särskilt övertygande.

Jag är lite förvånad över det måste jag erkänna. Med tanke på hur skickligt Fredrik Reinfeldt satte och förändrade dagordningen och förmådde presentera sig själv som det moderna alternativet under valrörelsen hade man kunnat förvänta sig mer av honom i statsministerrollen.

Mandatperioden är lång, så det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser eller sätta några slutbetyg, men redan nu kan man kanske ana vad som är styrkan respektive svagheten i Fredrik Reinfeldts hittillsvarande strategi.

Hans lyssnande ledarskap är sympatiskt och modernt, men riskerar också att bli långsamt, alltid steget efter, lite fantasilöst.

Det bryter med socialdemokratins överhetsattityd och arrogans, men ersätter det med en ovilja att överhuvudtaget ställa sig först i ledet.

Den som bara lyssnar och tar intryck, utan att själv delta i samtalet annat än undantagsvis, kommer alltid att hinna fram till sakfrågorna i sista sekunden och får svårt att bli en politiker som är gestaltande och kreativ, som bland de första upptäcker möjligheter och nödvändigheter, som utnyttjar sin ställning för att tänka tidigt inte bara tänka efter.

Klimatfrågan är ett typexempel: det är utmärkt och en välkommen kontrast till föregångaren Persson att Reinfeldt är beredd att ändra sig och erkänna att den egna dagordningen måste ersättas av en annan.

Men samtidigt uppstår intrycket av lätt opportunism, eller snällare uttryckt: en lättrörlig håglöshet – jaha, nu är det klimatet vi ska tala om.

Till slut kan den attityden bli de braskande rubrikernas och tillfälliga kampanjernas fånge, och det går aldrig att veta exakt vilket innehåll de kommer att ha nästa gång eller vilket sakområde de kommer att beröra.

Ju längre Fredrik Reinfeldt fortsätter i sin lågmälda, i debatten frånvarande stil, desto högre kommer förväntningarna att bli på vad han förr eller senare måste säga, hans slutsatser av alla möten och resor runt om till arbetsplatser i landet.

Att försöka infria de förväntningarna på en ny analys, en ny så kallad berättelse, under mandatperioden blir ett avgörande test för Fredrik Reinfeldts sätt att använda statsministerämbetet.

Bloggandet lever och påverkar

Av , , 1 kommentar 0

I dag är det stora länktipsdagen här på bloggen.

Kände bloggaren och ordföranden i socialdemokratiska pressföreningen Jonas Morian (som ledarsidan intervjuade före valet i höstas) kommenterar ett meningsutbyte i Svenska Dagbladet mellan Martin Jönsson och Susanna Popova.

Jonas Morian ger även oss bloggande traditionella journalister ett par slängar av sleven.

Givetvis har Martin Jönsson och Jonas Morian rätt i bedömningen om huruvida blogggandet är på uppgång eller nedgång. Bloggandet är inte på nedgång.

När jag surfar omkring till utvalda sidor på mornarna för att orientera mig i debatten och få uppslag och infall inför dagens skrivande, spelar ett antal bloggar lika stor roll som ett antal ledar- och kultursidor i traditionella papperstidningar.

De fyller ofta olika funktioner, har olika tempo, perspektiv och typ av resonemang, olika grad av reflekterande fördjupning, men skillnaderna minskar.

Det är nog få som riktigt förstått hur starkt de mest lästa politiska bloggarna i Sverige – som ändå förmodligen och av begripliga skäl är totalt okända för de allra, allra, allra flesta vanliga tidningsläsare – faktiskt influerar och påverkar åsikter, ämnesval och attityder så som de kommer till uttryck även exempelvis på en traditionell ledarsida.

Följer man både papperstidningarnas opinionsbildare och de mest lästa politiska bloggarna är det inte svårt att se i vilken riktning timret i älven flyter, vem som influerar vem.

Förhoppningsvis kommer avhandlingar och andra mer genomgripande studier att ge sig i kast med att undersöka hur de ledande bloggarnas inflytande egentligen ser ut och sprids i opinionsbildande kretsar.

Alla som följer vk.se kan också konstatera att även en lokal politisk debatt kan vitaliseras och förändras genom bloggande politiker och debattörer av olika slag.

Det har nog, i det avseendet, aldrig varit så lätt, roligt, demokratiskt och samtidigt svåröverblickbart att följa med i samhällsdebatten.

SVT och trovärdigheten

Av , , Bli först att kommentera 0

Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder ställer en relevant fråga angående ett mycket märkligt uttalande av Sveriges Televisions vd Eva Hamilton om det av SVT inköpta förnedringsprogrammet ’Ballar av stål’.

Hon har fördömt vattenattacken på statsminister Fredrik Reinfeldt. Tänk vilket uppsving för SVT:s trovärdighet det vore om hon också rakt ut kunde erkänna att det faktiskt inte finns någon rimlighet i att public service överhuvudtaget ägnar sig åt den typen av program.

Jag är varm anhängare av public service och inte särskilt förtjust i förenklade krav på smalt utbud i SVT där vissa genrer klassas som bättre och viktigare än andra. Även sport, humorprogram och dokusåpor kan höra hemma i ett försvarbart public service-utbud – om kvaliteten och angelägenheten i form och innehåll motiverar det.

Att bara efterfråga ett visst slags kultur, nyheter och samhällsdebatt tycker jag är ett förlegat synsätt på modern television.

Men pulbic service måste stå för ett grundläggande kvalitetstänkande oavsett programform, annars kommer man att få det mycket svårt att berättiga sin existens. Man ska inte styras av tittarsiffror och ett kommersiellt tänkande som andra klarar bättre.

I synnerhet som det förlegade licenssystemet i sådana här lägen när SVT gör bort sig har en sådan provocerande karaktär.

Tänkvärt om när offentlighetsprincipen utnyttjas för skvaller

Av , , Bli först att kommentera 0

Peter Wolodarski kommer i dag med en tänkvärd kommentar i DN angående hur tidningar kan utnyttja offentlighetsprincipen inte för att granska makthavare utan för att sprida rent skvaller om vanliga människor.

Jag tror, som jag skrivit här upprepade gånger, att den hotade personliga integriteten, öppenhet kontra rätten till en privatsfär, gränsdragningar mellan brottsbekämpning och orimlig övervakning, den nya teknikens möjligheter att snabbt sprida information och lockelse att exponera, kommer att bli några av de viktigaste politiska frågorna framöver.

Spännande votering i fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 0

Som vk.se rapporterade nyss blev det återremiss i Umeå kommunfullmäktige på ärendet gällande det omdiskuterade förslaget till bostäder på Ljumviken i Holmsund.

Det krävdes, om jag hörde rätt på radiosändningen, 21 röster för återremiss och i voteringen röstade 23 för en ny vända med frågan.

Det fanns alltså lite dramatik i luften, om någon hade tryckt på fel knapp eller inte varit med i voteringen kunde beslutet ha blivit ett annat.

Nästa gång Ljumviken kommer upp i fullmäktige finns inga fler möjligheter till återremiss, utan då ska ärendet avgöras slutgiltigt.

Hesa fullmäktigeledamöter

Av , , Bli först att kommentera 0

Har fullmäktiges ledamöter slarvat med halsdukarna i den förrädiska vårsvalkan?

De är ju hesa och kraxiga till både höger och vänster.
Nu kämpar Tamara Spiric (v) för att ta sig igenom ett anförande, men det har varit flera som fått anstränga sig för att hålla rösten under dagen.

Eller hade månne Lennart Holmlund sällskap på Elitloppet i helgen? Där brukar man få höja rösten för att höras i sorlet och jublet, och åskådarna har inte alltid så mycket röst kvar efteråt.

Socialistisk revolution som tystar det fria ordet

Av , , Bli först att kommentera 0

Venezuelas, av en del debattörer i Sverige hyllade, president Hugo Chávez fortsätter sin ’socialistiska revolution’.

Och nog är det en klassiskt socialistiskt revolution alltid. I natt släcktes en kritisk tv-kanal och det fria ordet och den demokratiska debatten fick det ännu trängre i Venezuela.

Det finns inga ursäkter för att inskränka demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.