Allvarligt misslyckande att högskoleprovet ställs in
När regeringen tidigare i somras gav Universitets- och högskolerådet (UHR) i uppdrag att redogöra vad som krävs för att högskoleprovet trots coronapandemin ska kunna anordnas 18 oktober, var budskapet tydligt: Provet ska inte behöva ställas in på nytt.
UHR skulle enligt regeringens skrivning ”ge exempel på åtgärder som lärosätena avser att vidta eller har övervägt för att skapa kapacitet för att provet ska kunna genomföras hösten 2020.”
Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, sa i ett uttalande: ”Vi vill säkerställa att allt som kan göras också görs för att provet ska kunna genomföras i höst”. Hon slog också fast att det är ”angeläget att provet genomförs. Det är en viktig andra chans för många att kunna komma in på den utbildning som man önskar.”
Nu har Universitets- och högskolerådet kommit med sitt svar, och det är en besvikelse. UHR säger nej, det går inte.
Rådets tyngsta invändningar gäller om svårigheterna att få fram tillräckligt många lämpliga lokaler och tillräckligt många utbildade provledare, för att kraven på social distansering vid arrangemanget ska kunna efterlevas.
Det är framför allt med anledning av problem runt logistik och bemanning som UHR ansluter sig till slutsatsen i en utredning gjord av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF): Svårigheterna att skydda provdeltagare och provpersonal från smittspridningen gör att ”höstprovet bör ställas in och ersättas med två provtillfällen under våren 2021”.
***
Tittar man på vad Umeå universitet svarat för sin del bekräftas den allmänna problembilden. Bedömningen från universitetet här är att dubbelt så många deltagare skulle vilja skriva provet jämfört med vanliga år. Med de restriktioner som gäller kring maximalt 50 personer i varje lokal innebär det, anger universitetet, att både antalet lokaler och antalet provledare behöver vara långt fler än annars.
En komplicerande faktor är också att en del av dem som vanligen anlitas som personal vid proven tillhör riskgrupper. Kostnaderna beräknas bli ”125-150 % högre än vid tidigare genomförande av höstprov, uppskattningsvis 1,5 mkr”.
Universitetet påminner om tidigare förslag att minska antalet skrivande, exempelvis genom åldersgränser eller att endast de utan tidigare giltigt provresultat får delta. Men framhåller också att om provet kan genomföras två gånger under hösten skulle det ”troligen avsevärt förbättra möjligheterna att genomföra högskoleprovet på hösten.”
Det sistnämnda är dock inte något UHR anser är realistiskt förrän till våren.
***
Budskapet från högskolesverige i rapporten är alltså i grunden negativt: det här klarar vi knappast.
Så kan det vara, och kanske är UHR:s slutsats korrekt utifrån den inställning som finns. Men det bör onekligen i så fall föranleda en ordentlig diskussion om olika vägval. Man behöver inte underkänna UHR:s farhågor för att ändå kunna diskutera hur de ska värderas jämfört med i andra avseenden orättvisa konsekvenser av samma beslut.
Att högskoleprovet ställdes in i våras, i pandemins första skede när osäkerheten var som störst, är begripligt. Tiden för omställning fanns inte och pressen på beslutsfattarna var enorm.
Men att det skjuts upp nytt, ett halvår senare, trots att den uttalande ambitionen från regeringen varit att provet ska genomföras, är ett allvarligt misslyckande. Uppenbarligen har inte frågan varit särskilt prioriterad. Man kommer inte undan intrycket att mer möda läggs ner på att betona problem, än på att eftersträva lösningar.
Är det, trots månader av förberedelsetid, omöjligt i Sverige att inom ramen för rimliga, utvidgade försiktighetsåtgärder genomföra ett högskoleprov – där ju fysisk distans mellan deltagarna och tydliga förhållningsregler är villkor hur som helst?
Kommer ett högskoleprov som följer stränga riktlinjer att vara en större coronarisk än hundratals andra vardagsmiljöer i höst? Är det säkert att situationen våren 2021 är radikalt annorlunda än i dag? Om inte, vad händer då? På vilka grunder fattas nästa beslut? Corona är ingen ursäkt för att smita från sådana frågeställningar.
***
Högskoleprovets betydelse som väg för många in till högre utbildning ska inte underskattas. Gymnasieelever som i våras fick studera på distans under flera viktiga månader, får nu ingen chans att skriva högskoleprovet, samtidigt som situationen på arbetsmarknaden för unga är svår.
Det är rätt att Matilda Ernkrans till TT betecknar den nya situationen som ”allvarlig”.
Ju längre tid pandemin varar, och i takt med att den ändrar karaktär, desto ofrånkomligare blir det att diskutera avvägningar mellan olika risker.
Ibland kommer slutsatsen att bli ett nej ändå, det här går inte att genomföra ansvarsfullt under rådande omständigheter. Kanske är det här ett sådant tillfälle.
Men diskussionen ska vara ärlig om vad som står på spel när människor plötsligt förvägras något som kan påverka deras framtid och som andra haft rätt till. Lättvindigt får sådant inte ske. Därför bör regeringen inte ta emot torsdagens besked med en axelryckning.
