När ska politiske redaktören inse att Gentleman är underskattad?

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland avslöjas det obarmhärtigt varför man har det jobb man har, och inte ett helt annat.

Även om en av de svåraste motståndarna galopperade, en vek sig från ledningen, en bara var dålig och en inte höll för dödens så glänste Gentleman förstås vid segern i dag.

Inte för att jag tror att Gentleman kan vinna finalen, men första ronden gick tveklöst till honom.

Det är bara att lyfta på kepsen och ersätta den med en strut.

När VK ratade en blivande nobelpristagare

Av , , Bli först att kommentera 0

Medan jag väntar på inspiration för en sista bearbetning av min lördagskrönika bläddrar jag i en historik över VK för åren 1900-1975, skriven av Stellan Rosén.

Vem tror ni skrev den här ansökan om jobb på Västerbottens-Kuriren 17 oktober 1912?

"Ehuru jag ej förut haft anställning vid tidning, hoppas jag genom intresse och arbetsflit kunna fylla de fordringar, som kommer att ställas på mig. Har läst korrektur på min debutbok och tror därför, det skall bli möjligt till belåtenhet sköta en korrekturläsares arbete. En och en halv termin har jag vistats vid universitet men avbryter studierna för att söka mig in på tidningsmannabanan. Gör endast anspråk på så stor lön att jag kan uppehålla mig på densamma."

Det var ingen mindre än Pär Lagerkvist, sedemera nobelpristagare i litteratur 1951.

Han fick inte jobbet.

Kanske inte den största dagen i VK:s historia.

Jag tycker att Pär Lagerkvists författarskap åldrats med värdighet, även om mycket i dag förstås känns ganska ointressant.

Romanerna Dvärgen och Barabbas hör till det jag tycker mycket om. Men det är framförallt hans sista diktsamling, Aftonland, utgiven 1953, som jag brukar återvända till.

Lågmäld och högstämd på en gång, med en undrande blick på livets gåtor.

Tuff utfrågning av tysk utrikesminister

Av , , Bli först att kommentera 0

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, innan regeringsskiftet 2005 stabschef åt tidigare förbundskanslern Gerhard Schröder, har fått hård kritik den senaste tiden för hanteringen av fallet med Murat Kurnaz, en turkisk medborgare född i Tyskland, som satt fängslad fyra år på den amerikanska militärbasen Guantánamo Bay.

I går frågades han ut av en kommitté i den tyska förbundsdagen.

Der Spiegels engelska sida har en artikel om det i dag med många pressklipp.

Frågeställningarna känns igen från liknande fall i Sverige.

Ronald Reagan vs Bobby Kennedy

Av , , Bli först att kommentera 0

"The past is never dead; it´s not even past."
Gavin Stevens, i William Faulkner’s "Requiem for a Nun"

Citatet inleder även en tänkvärd artikel i Time där William Kristol menar att nästa års amerikanska presidentval står mellan: Ronald Reagan och Bobby Kennedy.

Att de, som nämns i artikeln, hade möts i en CBS-debatt kände jag inte till, men det hade varit spännande att få lyssna till den.

Eyvind Johnson före Zlatan

Av , , Bli först att kommentera 0

"Den störste svensken vi haft, efter Zlatan, är Eyvind Johnson", säger Henrik Rydström, spelare i Kalmar FF och fotbollskrönikör i en intervju med Sportmagasinet S.

Zlatan får nog pytsa in några fler mål i landslaget innan jag ser honom som en allvarlig konkurrent till min favoritförfattare alla kategorier – Eyvind Johnson.

Det slår mig dock att det var länge sedan som jag läste något längre av honom. Och vilken bok ska man rekommendera till någon som ännu inte läst honom?

När Sveriges televisions litteraturprogram Röda Rummet för några år sedan anordnade en tävling om 1900-talets bästa svenska skönlitterära verk så röstade jag på "Hans Nådes tid".

Men det är en mastig sak. "Några steg mot tystnaden", "Strändernas svall" och "Drömmar om rosor och eld" är väl de som konkurrerar i samma genre av historiska romaner som Eyvind Johnson utvecklade till mästerskap. Inga korta, snärtiga saker det heller.

Den delvis självbiografiska "Romanen om Olof" är ett spännande tidsdokument, men kanske på så långt avstånd att det inte är lika intressant för yngre generationer i dag, om man inte har ett speciellt intresse för just de åren i början av 1900-talet.

Kanske är Krilon-trilogin, skriven som motståndsroman under andra världskriget, det verk av Eyvind Johnson som i dag har bäst chans att locka nya läsare till hans rika författarskap.
Jag minns de tre delarna som en fest av sträckläsning. Där kommer mycket av Eyvind Johnsons kärva, djupa humanism och försvar av tolerans och frihet till uttryck, det som han senare skulle fördjupa ytterligare i de historiska romanerna.

Krilon-trilogin inspirerade för några år sedan Kerstin Ekman till romanen "Gör mig levande igen".

Den läste jag med stora förväntningar, men utan att riktigt komma in i den, inte heller vid återläsning. Så där som det kan bli ibland när man inte är helt sams med en bok utan att förstå varför.

Eyvind Johnson fick mycket skäll i Sverige när han tilldelades nobelpriset. Det säger mer om dem som skällde än om honom.

Storebror smyger sig på med många små steg

Av , , Bli först att kommentera 0

Den personliga integriteten, som så ofta framhålls i högtidstalen, rasar långt ned på listan över prioriteringar när riksdag och regering stiftar lagar.

Det konstaterar Integritetsskyddskommittén som i går lämnade över ett delbetänkande till justitiemininster Beatrice Ask (m).

Jag tycker att integritetsfrågan är en av de mest underskattade i den samtida debatten och förvånas över bristen på kritisk opinion när lagstiftningen hela tiden öppnar för nya intrång i medborgarnas privatliv.

Långt från kämpande småföretagares vardag

Av , , Bli först att kommentera 0

Svenskt Näringsliv har inte haft många rätt den senaste tiden. Organisationen verkar ledas av fel personer högst upp.

Två uppmärksammade självmål med koppling till avtalsrörelsen har vi skrivit om tidigare: dels när ordföranden Michael Treschow gick ut och beklagade sig över alltför låga direktörslöner i Sverige, dels det klumpiga agerandet i dagarna när man gått in från centralt håll – mot sina egna principer – och sagt nej till det avtal som handelns parter förhandlat fram.

Svenskt näringslivs ledning framstår för tillfället ha bristande kontakt med vardagen för vanliga företagare och utan att ha något större intresse av att göra nytta i opinionsbildningen för entreprenörskap och företagande.

Istället bekräftar man i rask takt en massa fördomar om, som Expressen formulerade det i en ledare, "höga herrars egenintresse" på ett sätt som skadar den svenska debatten och försvårar för kämpande småföretagare.

Är en liknande dokumentär någonsin möjlig igen?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag kan villigt erkänna att om någon hade spelat in mina åsikter, omdömen och funderingar vid köksbord och fikastunder under en tioårsperiod, från det att jag var tonåring och framåt, skulle det nog finnas mycket att rodna över, ångra och modifiera.

Inte så mycket vad gäller åsikter i politiska frågor eller värderingar, som felbedömningar, missförstånd, grundlösa antaganden och för snabba avfärdanden.

Huh, tanken är förfärlig.

Ett decennium är lång tid, man mognar, förändrar sig, tänker om, lär sig mer, glömmer bort, utvecklar andra reaktionsmönster – både i positivt och negativt avseende.

Det gäller unga människor och gamla, vanliga medborgare och mäktiga män.

Det är nog få av oss som skulle stå pall för ett projekt liknande det Sveriges television och Göran Persson kom överens om.

Men så är ju inte heller en statsminister vem som helst, och intervjusituationen med rullande kamera och en av landets ledande journalister inte något vanligt småprat.

Därför rör sig Göran Perssons kommentarer i dokumentären i ett gränsland mellan något slags fikasnack, övervägd dagbok och officiell biografi.

Nu har debatten om hur det ska tolkas, hur det har vinklats och vad det betyder dragit igång på allvar genom Göran Perssons egna invändningar mot urval och presentation.

Att Göran Persson står för det som redovisats men samtidigt finner att materialet i Sveriges televisions dokumentär om honom blivit sönderhackat är ytterligare ett skäl till varför så mycket som möjligt av det ska göras lätt tillgängligt för allmänheten.

Det här projektet kommer att diskuteras länge.

Frågan är dock om det någonsin kan göras om nu när alla politiker upplevt kontroverserna kring det första försöket i genren.

Ingen kommer på nytt att sätta sig framför kameran och lämna ut sina tankar utan noggranna analyser av hur det kan tänkas tas emot ett antal år senare.

Och med en politiskt korrekt, vaksam och med självcensur rustad makthavare i en sådan dokumentär – då somnar vi nog direkt.

Våren har kommit längre där nere, men det kan bli blött

Av , , Bli först att kommentera 0

I går var jag på resa över dagen till Kristianstad.

Den gröna barmarken och den lätta doften av gödsel vid flygplatsen avslöjade snabbt att våren kommit något längre i södra Sverige än här uppe.

Å andra sidan fick vi berättat för oss – vilket jag inte visste – att delar av Kristianstad ligger två meter under havsnivån.

Så om klimatutvecklingen går för snabbt och åt fel håll kan det bli blött på sina håll. Dags att börja bygga vallar i tid.

I övrigt på programmet stod en föredragning om Kristianstadsbladets utveckling och satsningar av chefredaktören Lasse Bernfalk och ett föredrag om Eskilstuna-Kurirens legendariske chefredaktör JA Selander av Jerker Norin, som skrivit boken "Ordet måste stå fritt – 115 år med Eskilstuna-Kuriren."

Båda punkterna ledde till intressanta diskussioner efteråt.

Tveksamt lagförslag om drogtester

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är mycket tveksam till justitieminister Beatrice Asks förslag att göra det lagligt med drogtester av barn under 15 år utan föräldrarnas medgivande.

Det finns absolut fall där en sådan lagstiftning skulle kunna göra nytta, när en situation gått över styr och föräldrarna inte är intresserad av eller förmögna att ta sitt ansvar.
Och man ska inte ta lätt på drogproblem bland ungdomar även om det inte är något utbrett fenomen. Det förtjänar all uppmärksamhet.

Men nyttan, som är begränsad till ett fåtal fall, måste vägas mot riskerna – i det här fallet den inskränkning av ungdomars personliga integritet som tvångstester skulle medföra och den ansvarsförflyttning bort från föräldrarna som lagstiftningen skulle innebära.

En lagstiftning som går ut över både den personliga integriteten och föräldrarnas ansvar för sina barn måste övervägas mycket noga och ha väldigt starka argument för sig.

Det känns inte som om drogtester av barn under 15 år utan föräldrarnas medgivande lever upp till de kraven.