Som märks på bloggstiltjen blir jag allt bättre på att ta semester.

Den ägnas, med ett par avbrott för inbokade möten, bland annat åt Birgitta Trotzigs prosa, Lars Gustafssons samlade dikter och Eyvind Johnsons ’Några steg mot tystnaden’ som hjälp att reparera språkkänslan, den som oundvikligen förfaller när man skriver texter i högt tempo varje dag; den ägnas också åt lite tysk skönlitteratur och åt en bok om astronomi inköpt på bokrean; men den ägnas framför allt åt nya hobbyn stickning (halsduk, även om jag tenderar att öka på antalet maskor efterhand…) och virkning (en grytlapp icke av denna värld, bildbevis kommer så småningom) – verksamheter som utmärkt låter sig förenas med poddradio och podd-tv från stora vida världen.

Ytterligare en bra analys av Jonathan Alter i Newsweek om Barack Obama och hans betydelsefulla tal – det jag bloggade om i förra veckan och det som höjt Obama ytterligare i mina ögon – finns att läsa här.

Nu övergår min skrivpaus i fullskalig semester och därmed lär även aktiviteten här på bloggen avta för någon vecka framåt.

Några ord från filosofen Blaise Pascal att fundera kring får inleda helgen:

’Yrke. Tankar. – Allt är ett, allt är mångfald. Hur många naturer finns inte i människans natur? Vilken mängd av livsmål! Men vilken slump avgör inte vilket hon väljer. Var och en tar vanligen det han hört beundras.’

Nyheten att Arthur C. Clarke har avlidit ger anledning att gå till bokhyllan och bläddra i ett par av de stora läsupplevelserna inom science fiction-genren.

(Morgonens två korta politiska inhopp här på bloggen bryter visserligen min utlovade skrivpaus, men sedan lovar jag att gå tillbaka till foton, det triviala och det nördiga.)

Nej, rubriken syftar inte på parkeringsplatsen vid Kajen i Umeå, även om den skulle kunna göra det. Den är ett citat och syftar på Slussen i huvudstaden.

För om jag bodde kvar i Stockholm skulle jag helt dela denna inställning, här uttryckt av Jonas Morian. Hur man kan romantisera och av principiella skäl kan vilja bevara platser som Slussen (eller Sergels torg, även om det där kanske gradvis nu blir bättre) är för mig obegripligt.

Låta städer utvecklas, överraska, förändras och föra det urbana in i en spännande framtid – våga, utmana och satsa – tvinga den inte att klamra sig fast vid felbeslut från förr eller lösningar som med tiden spelat ut sin roll.

Bara för att något byggdes eller planeras på ett visst sätt för några decennier sedan och ser ut på ett visst sätt i dag betyder inte det att de lösningarna, de idéerna, den smaken och den stadsmiljön är liktydig med god livsmiljö, trygghet, identitet, förankring och djup tanke.

Man behöver inte vara för nya projekt, tycka om alla utkast till arkitektonisk utveckling eller omfamna alla idéer som dyker upp i städerna. Men när försiktighetsprincipen och ivern att bevara börjar bilda skyddsvakt kring uppenbara missförhållanden och djupa misslyckanden så har det gått för långt.

Här är en intressant analys i Newsweek av Barack Obamas fängslande tal om den omstridde pastorn Jeremiah Wright.

Jag håller med, jag tycker att Obama har hanterat krisen på ett utmärkt och sammansatt sätt. Han har emellanåt – det har varit hans svaghet vid sidan av många förtjänster – haft klara tendenser till lite ytlig nonchalans inför sakfrågorna under primärvalskampanjerna, åtminstone i jämförelse med Hillary Clinton. Men i den här krisen har han visat att han kan bottna i en komplex och kontroversiell analys, utan att tappa sin retoriska glans och sitt tonfall.

Däremot är jag ganska övertygad om att den här krisen skadat Obamas kampanj rejält; framför allt, om han blir demokraternas kandidat, inför det slutliga presidentvalet i höst. Jag har varit helt säker på att en duell Obama-McCain, i linje med erfarenheterna från de amerikanska presidentvalens historia, skulle vinnas lätt av den förre. Men finns det fler kapitel i den här krisen så är det frågan om inte Obama får det jobbigare än väntat.
Så jag håller med amerikanskpolitik.se i den här undran.

Dagens citat:

’Man måste arbeta, om inte av läggning så åtminstone av desperation – eftersom det vid noggrann undersökning visar sig att arbete är mindre tråkigt än att roa sig.’
Charles Baudelaire

Ung student och insändarskribent på 90-talet. Här snackar vi identitetskris. Här snackar vi basker.

Via Sundsvalls Tidnings ledarblogg hittade jag Sveriges Radios test på vilken kulturtyp man är.

Eftersom jag inte lyckas länka och lägga in bild samtidigt så får jag ta till gamla hederliga metoder och beskriva vägen till testet: sr.se, sedan P1, sedan kulturradion och sedan finns länken på vänster sida.

Precis som Sundsvalls Tidnings ledarskribent Marcus Bohlin fick jag följande omdöme:

’Grattis! Du är ständigt i opposition.
Du har pluggat väldigt länge och avhandlingen kommer. Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är Berlin och du har någon gång i ditt liv färgat håret tulpansvart. Du var ironisk innan den ironiska generationen och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground. Du lyssnar i hemlighet på Beyonce.’

Hmm, det här kräver en närmare genomgång påstående för påstående:

1. ’Du är ständigt i opposition.’

Ja, om än i mindre utsträckning än förr.

2. ’Du har pluggat väldigt länge och avhandlingen kommer. Kanske. Innan femtio.’

Det här är så träffande att jag inte bara rodnar utan går direkt över till ren depression.

3. ’Din mentala hemstad är Berlin.’

Und wie! ’All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin’

4. ’Du har någon gång i ditt liv färgat håret tulpansvart.’

Nej, men om detta handlar om identitetskriser i största allmänhet ber jag att som bevismaterial 1A få hänvisa till bilden på mig ovan som student och insändarskribent på 90-talet. Notera baskern.

5. ’Du var ironisk innan den ironiska generationen.’

Ja, och nu är jag fortfarande ironisk långt efter det att ironin dött ut i de flesta sammanhang utom hos schlagerfestivalens programledarskap.

6. ’Dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground.’

Nej.

7 ’Du lyssnar i hemlighet på Beyonce.’

? ? ?

Den här veckan var det Anders Rönmarks tur att kommentera några aktuella ämnen under rubriken ’Veckan som gick’. Det handlar bland annat om småföretagande, presidentval och KG Bergström.

Ida Thulin skriver bra om liberalt medborgarskap i Eskilstuna-Kuriren. Timothy Garton Ash skriver intressant om brittiskt medborgarskap i DN. Och Johannes Forssberg skriver träffande om Mona Sahlin i Expressen.

Knubbe och folkvagnsbussen

Jag har roat mig med att gå igenom högar med gamla foton de senaste kvällarna, något som även synts här på bloggen.

Ett återkommande tema är familjens många hundar genom åren. De måste förstås hedras också här.
Slumpmässigt först ut, från perioden med Västgötaspetsar, är Knubbe: här ovan sliten (och döv vill jag minnas) på ålderns höst för kanske femton år sedan. Folkvagnsbussen han ligger under var som synes också sliten och på sin ålders höst.

Knubbe var en enkel men robust karaktär och pappa till den hund, en betydligt mer egensinnig typ, som stod mig närmast i ungdomen – Valle. Mer om honom vid ett senare tillfälle.