Vissa frågeställningar överlever många generationer

Om man bläddrar i tidningar från förr inser man snabbt att mycket har hänt, men också att många saker är sig lika över decennierna.

Den här betraktelsen av Matts Balgård, politisk redaktör på VK mellan 1944 och 1968, i samband med Bertil Ohlins tillträde som folkpartiledare 1944 visar hur enskilda frågeställningar dyker upp gång på gång:

"Folkpartiet torde med professor Ohlin som partiledare få lättare att hävda sig i konkurrensen med socialdemokraterna.
Man kan nog våga spådomen, att det onekligen något förlegade gemensamhetsbegreppet "de borgerliga" för folkpartiet, bondeförbundet och högern snart kommer att ännu mer komma ur bruk.
Professor Ohlin har ju själv betecknat sin politiska handlingslinje som socialliberal, och han är nog inte den som kommer att väja för nya och radikala grepp på samhällsproblemen.
Men samtidigt är ju hans varma intresse för medborgarfrihetens försvar gentemot statens förmynderskapssträvan känt och dokumenterat. Han står också i god kontakt med de folkliga och ideella strömningarna inom folkpartiet."

24 år senare skriver Balgård att om folkpartiet, som han med en äldre tids språkbruk benämner ett vänsterparti, "?skall kunna återvinna inte bara sina politiska positioner utan också kunna erbjuda väljarna ett program som har klarare konturer än den suddiga mittenbild som det nu visar upp måste det på nytt accentuera den liberala grundåskådningen och applicera den på de problem dagens och morgondagens samhälle erbjuder."

Får en nutida politisk redaktör skrivkramp när någon partiledare avgår eller tillträder, när något parti hamnar i kris eller når framgång, är det snabbt gjort att dyka ner i arkivet och kolla vad som skrevs för länge sedan.

Blåser man bort det tunna lager av damm som tiden lägger över allt är mycket förbluffande aktuellt.