Tony Blair går in för landning

Jag har en ovana, demonstrerad även här på bloggen, att gärna komma med citat.

Ett som jag ofta använt, senast för ett par månader sedan i en text om Lars Leijonborg, när politiker varit på väg mot avgång är hämtat från Winston Churchill. Så här avslutade jag en krönika om Tony Blair för Liberala Nyhetsbyrån i september 2004:

"Den åldrande Winston Churchill lär inför sin avgång som premiärminister resignerat ha sagt: ’Jag känner mig som ett flygplan, som i skymningen och med bensinen på upphällningen, letar efter någonstans att landa.’
Tony Blair har fortfarande bränsle i tanken som räcker och även om solen sjunker mot sen eftermiddag så kommer det med största säkerhet att bli han själv som väljer när och var hans premiärministerskap ska ta mark."

Tony Blairs avgång har alltså varit på gång länge, men nu tycks han ha insett att tiden är mogen.

Efter lokalvalen förra sommaren pågick spekulationerna för fullt om när och hur han skulle välja att tacka för sig. Då skrev jag den här krönikan, med en antydan om vem som blir hans trolige arvtagare i brittisk politik.

Det är svårt att veta hur Tony Blairs tid vid makten kommer att summeras i historieböckerna.

Att han var en av sin tids mest briljanta politiker står väl utom tvivel, med förnyelsen av Labourpartiet i liberal riktning och marginaliseringen av de konservativa.

Men så försvann han in i alliansen med George W Bush inför Irakkriget och med det försvann också mycket av hans rykte och ställning.

Timothy Garton Ash skriver, som vanligt lysande, i The Guardian om lärdomarna från eran Blair.