Änglar i Amerika och Meryl Streep

Det finns ögonblick i tv-dramer som är så lysande skickligt gjorda att man blir lycklig redan av att betrakta hantverket.

Jag dammade av videospelaren och sneglade på två sådana i går kväll:

Sam Waterston som Forrest Bedford i en av tidernas bästa tv-serie, enligt min mening, I´ll Fly Away. Varje scen där han är med egentligen.

Men i går spolade jag framför allt en sekvens i tv-versionen av Tony Kushners pjäs "Angels in America" (den med Al Pacino, Meryl Streep, Mary-Louise Parker, Emma Thompson osv osv i rollerna) fram och tillbaka.

Det är första scenen där en extremt förklädd Meryl Streep spelar en åldrad rabbin på en begravning.

Hur hon framför sitt tal om den döda, rösten, gesterna, andhämtningen, blicken – det är oöverträffat.

Det måste ses förstås, men i tv-versionen går monologen så här:

"She was not a person but a whole kind of person, the ones who crossed the ocean, who brought with us to America the villages of Russia and Lithuania — and how we struggled, and how we fought, for the family, for the Jewish home.

Descendants of this immigrant woman, you do not grow up in America, you and your children and their children with this goyische names. You do not live in America. No such place exists.

Your clay is the clay of some Litvak shtetl, your air the air of the steppes — because she carried the old world on her back across the ocean, in a boat, and she put it down on Grand Concourse Avenue, or in Flatbush.

You can never make that crossing that she made, for such Great Voyages in this world do not any more exist.

But every day of your lives the miles that voyage between that place and this one you cross. Every day. You understand me? In you that journey is."

Angels in America fungerar även som radioteater: jag minns att Sveriges radio gjorde den för ungefär tio år sedan med bland annat Peter Andersson, Anders Ahlbom, Eva Kristin Tangen, Ulla Akselson, Kent Andersson, Ingvar Hirdvall, Viveka Seldahl, Odile Nunes och Sven Wollter i rollerna.

Dialogerna mellan Sven Wollter (som Roy Cohn) och Kent Andersson (som dragdrottningen Belize) var höjdare.

Jag spelade in sändningarna på ett kasettband, som jag nu tyvärr tror gått förlorat.