Negativ människosyn och misstro mot individen

I dag har jag en krönika i tidningen om den negativa och nedvärderande människosyn som ofta dominerar debatten och nyhetsrapporteringen i Sverige:

’Stark välfärd förutsätter en positiv människosyn

Den svenska samhällsdebatten och nyhetsrapporteringen har alltför länge dominerats av en negativ och nedvärderande människosyn.

Utgångspunkten har varit, och är ofta fortfarande, att medborgare ska betraktas som rädda, hjälplösa, omyndiga och i behov av en överhet som bestämmer och ordnar.

De skriande bristerna i dagens svenska samhälle väcker långt färre protester än små liberala försök att sätta medborgarnas behov och önskemål i centrum istället för gamla makthavares storsystemlösningar.

Därför är det så svårt att få gehör för en positiv människosyn när reformer diskuteras.
Därför reagerar så många med kraft när något förändras, men sällan med kraft för att få till stånd förändringar.

Därför har det tagit årtionden innan behovet av en mer småföretagarvänlig politik blivit accepterat. Småföretagandet som livsstil har inte haft några anhängare bland socialismens statsvurmare eller storindustrins bossar.

Problemet är ofta inte ståndpunkterna, utan perspektiven.
När granskningen skärps av dem som fuskar i bidrags- och ersättningssystemen vinklas det ofta som en jakt på bidragstagare, när det i själva verket är ett yttersta och solidariskt försvar av välfärden och de mest behövande.

När arbetsmarknadsläget förbättras så att fler kan få jobb och chans till egen försörjning och därmed färre är beroende av a-kassa, presenteras det ofta som att fler drabbas av fråntagen ersättning, inte som den positiva väg mot högre sysselsättning det faktiskt handlar om.

När studenternas situation ska uppmärksammas hamnar (i och för sig inte oviktiga) bidrag och ersättningar i centrum, inte kvaliteten på utbildningarna eller jobbmöjligheterna efter examen.

När reformer för valfrihet och mångfald inom hälso- och sjukvården utlovas lyfter vänstern fram de gamla monopolsystemen som idyller ­ vilket givetvis är ett hån mot alla vanliga medborgare (utan styrka nog att trixa sig fram) som lidit i köer och av arrogant bemötande genom åren.

Sverige sitter fast i den typ av nedärvt konservativt systemförsvar som politiska etablissemang alltid gillat bäst och som nu är en orsak till den passiva socialdemokratins oförtjänta framgångar i opinionen. Det glömda Sverige förblir glömt.

Men inte var det ur överhetens fördomar om hjälplösa medborgare som behöver få sina liv förvaltade och styrda ovanifrån som folkrörelserna hämtade kraft.
Det var ur en tro på individen, en stolt människosyn som hade fått nog av att hunsas och misstros, som demokratin, folkbildningsidealen och de sociala reformerna växte fram.

Det är viktigt med ett starkt försvar av en modern, välfärd där trygghet för alla, hög kvalitet, respekt för den enskilda människan och tillgänglighet av världsklass är ledord.
Den nuvarande regeringen får inte glömma bort att vuxenutbildning och chanser att byta karriär i senare skeden av livet är en given del av en flexibel arbetsmarknad och fungerande ekonomi.

Men hela det socialliberala välfärdssamhället som ger människor trygghet att satsa och möjligheter att våga, förutsätter i sig en positiv och frigörande människosyn som bejakar utbildning, företagande, entreprenörskap, egna initiativ och valfrihet.

Så skapas de jobb, de resurser och den dynamik som välfärden kräver.

Annars slutar det med grå förvaltning, system framför människor och munkavle inför maktens missgrepp.’