Att upplösa folket och välja ett nytt
I en signerad text på dagens ledarsida försöker jag mig på den alltid lite våghalsiga konsten att vara ironisk i skriven form.
Det handlar om helgens bloggdebatt här på vk.se mellan Lennart Holmlund (s) och Anders Ågren (m):
’När ett kommunalråd längtar bort ibland
I helgen utbröt debatt mellan kommunalråden på vk.se:s politiska bloggar.
Kommunstyrelsens ordförande i Umeå Lennart Holmlund (s) hyllade på sin blogg Ö-viksborna som bejakar utveckling till skillnad från umeborna: ’Jag är avundsjuk på Elvy Söderström som har en befolkning som bejakar utveckling. Heja Ö-vik!’ avslutade Holmlund.
Varpå oppositionsrådet Anders Ågren (m) kontrade med att istället för att önska sig en annan befolkning ’är det hög tid för de politiska partierna, vårt lokala näringsliv, föreningar och organisationer att skapa en ny vision för Umeå. Att spänna bågen högre.’
VK:s ledarsida har länge företrätt den åsikt Anders Ågren yttrar här. I sak delar vi hans ståndpunkt.
Men samtidigt måste det vara attans jobbigt det där, för Lennart Holmlund, att behöva styra över en befolkning som inte lyder.
Det kan inte vara lätt om man som politisk ledare är full av förnuftiga idéer, kloka förslag och upplysta tal, men hela tiden tvingas ta hänsyn till invånare som framhärdar med egna åsikter, som krånglar och tänker själva, som fyller i kritiska enkäter och överklagar, som inte säger ja i omedelbar tacksamhet till det ledningen beslutat.
Det är klart att ett kommunalråd längtar bort ibland, med ett sånt folk under sig, om så bara till Örnsköldsvik. Det måste man ju förstå.
Fast förresten: varför förtvivla och vara avundsjuk på dem som styr över bättre befolkningar?
Är det inte dags att göra något åt saken själv istället?
Som Bertolt Brecht skrev i en dikt om politiska ledare som tappat förtroendet för folket: ’Vore det ändå inte enklare om regeringen upplöste folket och valde ett nytt?’
