Franz Müntefering och tyska regeringsproblem

Tysklands vice förbundskansler och arbetsmarknadsminister Franz Müntefering (s) meddelade i veckan att han avgår ur den tyska regeringen.

Han anför allvarliga privata skäl för sitt beslut som man inte har någon anledning att ifrågasätta, men spekulationerna hade redan innan varit många den senaste tiden om den 67-årige Münteferings fortsatta politiska arbete, efter det nederlag han led i maktkampen mot partiledaren Kurt Beck om a-kassereglerna och de svårigheter han har haft med att driva igenom hjärtefrågan om minimilöner.

Franz Münteferings avgång kommer att sätta regeringskoalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna på svåra prov och innebära ännu större svårigheter för Angela Merkel att bedriva inrikespolitisk reformpolitik.

Även om ingen omedelbar kris förestår så symboliserar ändå Münteferings tack och adjö regeringens tilltagande problem och långsamma upplösning.

Genom sin ålder, upphöjda position och övertygelse om att den reformpolitik som inleddes under Gerhard Schröders tid som förbundskansler varit lyckad, har han blivit en antipopulistisk och stabiliserande faktor när partikamrater börjat förberedda sig för nästa val med utspel och positionering.

Han har inte stått över partipolitiken, men har varit en av få som i sin ministerroll fullt ut gått in för den stora koalitionsregeringen.

När han nu avgår, med sin ställning underminerad av den egna partiledaren, står det också klart att från och med nu kommer valrörelserna – i delstaterna och sedan inför förbundsdagsvalet 2009 – att vara viktigare än regerandet för de stora i tysk politik.

Tyska tidningar har förstås skrivit mycket om detta. Heribert Prantl i Süddeutsche Zeitung och Christoph Seils i Die Zeit är två av kommentarerna.