Om Mumindalen och hatade, älskade turister

På dagens ledarsida skriver jag en kortare, signerad betraktelse kring turism med nedslag hos både Mumintrollen och Vem älskar Yngve Frej:

’Om Mumindalen och hatade, älskade turister

Storumans höga placering i rapporten Turismen i Sverige 2007 påminner om att turismen för Västerbotten inte bara är en sedan långa tider etablerad bransch, utan också en ständig möjlighet för framtiden.
Det är aldrig givet av en region tar, vill ta eller bör ta de chanser som finns. Varje glesbygd har ett komplicerat förhållande till turism: å ena sidan möjligheter till inkomster och jobb, å andra sidan nervositet för, kanske bittra erfarenheter av, förlorad identitet och konstlade miljöer.

En oemotståndligt vacker scen i filmatiseringen av bortgångne Stig (Slas) Claesons Vem älskar Yngve Frej fångar problematiken: Pettersson har rott ut på sjön med ekan i sommarnatten och säger till Anita:

"Så här ser det alltså ut i Sverige, en riktig sommarnatt. Vet du det, Anita, du och jag är de två sista människorna som kommer att få uppleva det här med egna ögon."

Sedan beskriver han målande och ironiskt hur sjön skulle kunna gestaltas för turiständamål; den rofyllda, övergivna glesbygden som idyll och turismen som hot.

Under julhelgerna rullade också Mumintrollen på dvd:n hemma. Ett avsnitt handlar om hur några exploatörer kommer till Mumindalen på jakt efter en varm källa som de vill bygga en hotellverksamhet kring. Nervositeten sprider sig bland dalens invånare: Turister i Mumindalen, säger Muminpappan, snart börjar de sälja glass och korv också och jag vet inte vad.
Och på invändningen att en varm källa kunde vara bra för hans onda ben svarar han: hellre är jag utan turister och har lite ont i benet.
Bara Sniff är entusiastisk och drömmer om att hyra ut handdukar till alla badande. Hans attityd framställs inte som förebildlig.

Men turism är förstås i grunden något positivt, ett nyfiket resande; en ort med självförtroende ger turismen den prägel invånarna själv önskar: genom att varsamt vårda en identitet, eller genom att låta en identitet förändras av nya intryck och influenser.’