Umeå universitet gynnas av ny högskolepolitik

I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om hur regeringsskiftet gynnat Umeå universitet:

’Regeringsskiftet gynnade Umeå universitet

Sedan regeringsskiftet 2006 går den nationella högskole- och forskningsdebatten Umeås väg.
De reformer alliansen initierat eller utlovat gynnar själva grundvalarna för Umeå universitets starka ställning, regionalt och nationellt: etablerad och bred verksamhet, vetenskapliga framgångar, spännande, händelserika forskningsmiljöer och internationella möjligheter.

I ett läge när socialdemokratins vilseledande och hårt kritiserade högskolepolitik helt tappat styrseln innebar regeringsskiftet att nya idéer och nya perspektiv fick chansen i rättan tid.

Efter år utbyggnader och ensidigt kvantitativa mål måste svensk högskolepolitik det kommande decenniet målmedvetet prioritera kvalitet och konkurrenskraft för att hitta rätt balans mellan utbud och innehåll.
Och efter år av alltmer slentrianmässig politisk klåfingrighet är lärosätena i stort behov av större självständighet och markerad frihet från otillbörlig och hämmande styrning.
I båda de avseendena var alliansens seger och socialdemokratins förlust i förra valet av avgörande betydelse för Sveriges framtid som utbildningsnation.

Regeringen har inte gjort allt den borde och får akta sig noga för att förlora tempo och initiativkraft senare under mandatperioden. När nästa val tornar upp sig i horisonten är faran stor att rubrikvänliga plånboksfrågor tar över all uppmärksamhet. Forskningspolitiska ansatser anses, sorgesamt nog – vilket både medier och medborgare borde ägna en sekunds självkritik åt – inte vara något som kan bära en valkampanj.

Ändå kanske förändringarna som sker på det området tillhör det väsentligaste alliansen genomdriver för framtida jobb, tillväxt, konkurrenskraft och välstånd.
Och utan att underskatta problemen som finns (allvaret i debatten om humanioras ställning och utsikter ska nog inte underskattas) eller förväxla högstämda tal om höga ambitioner med en alltid mycket mer krånglig verklighet, så tillhör Umeå universitet, som ett av de etablerade och högt ansedda lärosätena, vinnarna.

De skiftade perspektiven bekräftades av måndagens utspel från Globaliseringsrådets huvudsekreterare Pontus Braunerhejlm om att kvalitetskriterier i långt högre grad ska styra hur de statliga forskningsmedlen fördelas. Umeå universitets styrelse framförde häromveckan liknande åsikter på VK-debatt.
Och Umeå lyfts också fram av Braunerhjelm tillsammans med Uppsala, KTH och Karolinska Instituet som exempel på universitet som skulle gynnas av en sådan förändring.

Balticgruppens donation till universitetet på 100 miljoner kronor i slutet av förra året kommer därför symboliskt i ett skede av ny begynnande kraftsamling inom svensk högskole- och forskningspolitik.’