Apropå stadsbilder och arkitektur: 34 skyskrapor

Jag har väl i en del tidigare bloggar antytt vad jag har för grundläggande attityd till utvecklingen av en stads arkitektur och stadsbild – en nyfiken attityd.

Även om jag absolut inte vill sätta något automatiskt likhetstecken mellan djärvt och nyskapande å ena sidan och byggen på höjden å andra sidan, som några felaktigt trott, är jag mindre rädd än flera av mina uppskattade bloggläsare för satsningar på just nyskapande och lite vågad arkitektur i framtidens Umeå som sticker ut och överraskar.

Jag delar inte den stora rädsla för detta som kom till uttryck i en del invändningar när jag bloggade om det förra året, och jag tycker nu som då att en del av de nya projekt som planeras i Umeå borde ge utrymme för sådant mod och sådant självförtroende.

Att det sedan måste ske med hög kompetens, känsla för kontexter, traditioner och befintliga miljöer är givet, men det står inte för mig i motsättning till att våga driva utvecklingen på området framåt.

Nåväl, Umeå är förstås inte den enda staden med en sådan debatt. I Stockholm har den också pågått under en längre tid och den fick i dag nytt bränsle genom detta utspel av moderata stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund. Han vill bygga 34 nya skyskrapor i Stockholm (vilket ju också sätter de relativt måttfulla funderingarna i Umeå i perspektiv).

Jag har bott nästan tio år i Stockholm, och skulle jag bo där i dag vore jag nog i grunden mycket positiv till tankegångarna och skulle, åtminstone om jag fortfarande bodde i Tensta, definitivt välkomna om det byggdes djärvt även på andra sidan Järvafältet ute i Kista.
Kista Science Tower vad bara ett lyft tycker jag, även om trista förortsmiljöer med hårt klimat inte förändras enbart på grund av sådant.

Gamla städer och unika stadsdelar har stor charm när miljöer är så speciella att det finns ett värde i sig att värna dem och kämpa för deras bevarande, men andra städer och andra stadsdelar mår bäst av stadig utveckling, omvandling och förnyelse – det är också en del av det urbana livets attraktionskraft. Att hålla båda de tankegångarna i huvudet samtidigt måste vara möjligt i Stockholm såväl som i Umeå.

Socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian skriver om samma ämne och med ungefär samma inställning här.

En kommentar

  1. bengt

    det trista med förorterna kring järvafältet och det så kallade ”järvalyftet” är att man bygger nytt och fint som i kista och på så sätt tvingar iväg den gamla befolkningen som inte har råd att bo kvar.
    man gör inte nånting åt problemet, man flyttar det istället.

    annars delar jag din inställning. mer vågat och framförallt några fler våningar skulle knappast skada i umeå!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.