Tyska delstatsval kan bli betydelsefulla

De förestående delstatsvalen i Hamburg, Hessen och Niedersachsen kommer att få stor betydelse även för nästa års förbundsdagsval i Tyskland.

Den stora regeringskoalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna befinner sig redan sakpolitiskt i lätt upplösning. Man har, hjälpligt, genomfört de stora dragen i koalitionsuppgörelsen efter valet, och för nya reformer saknas både kraft och intresse.

Den processen lär förstärkas ytterligare under trycket från de regionala valkampanjer där partierna profilerar sig även nationellt.

Behovet är stort både hos socialdemokraterna och kristdemokraterna att distansera sig från dödläget inom regeringskoalitionen, och socialdemokraterna söker förtvivlat efter möjligheter att kritisera den fortfarande mycket populära förbundskanslern Angela Merkel.

Två teman har mer än andra dominerat valrörelsen: socialdemokraternas krav på en nationell minimilön som symbol för partiets försök under nye ledaren Kurt Beck att bemöta det nya vänsterpartiets framgångar och kristdemokraternas krav på hårdare straff för ungdomsbrottslingar.

Det är i Hessen som den sittande kristdemokratiske ministerpresidenten Roland Koch, pressad av dåliga opinionssiffror, dragit igång en populistisk kampanj om det senare.
Problemet med kampanjen är att formuleringar och antydningar har udden riktad mot invandrare. Han har fått uppbackning av sitt parti, även av Angela Merkel, medan kritiken från liberala FDP, socialdemokratiska SPD och de gröna varit mycket stark för sättet som Roland Koch lagt upp sin kampanj på.

Roland Koch ger för det mesta debatten en dålig bismak när han yttrar sig, men han har onekligen lyckats att sätta dagordningen. Tidskrifter, tidningar, radiosändningar och tv-sändningar vrider och vänder på frågor om den våldsamma ungdomsbrottsligheten, även om stödet för Kochs linje bland andra debattörer är mycket begränsad. Vilka partier det i slutänden gynnar att frågan diskuteras återstår att se.

I Hamburg har det spekulerats om ett tänkbart samarbete mellan CDU och de gröna efter valet, om valresultatet inte ger något entydigt utslag.

Det känns fortfarande ganska långsökt, i synnerhet som de gröna haft svårt att hitta sin plats i debatten sedan förra förbundsdagsvalet och är mycket reserverade inför tanken på den typen av experiment.

Men just funderingar kring koalitioner mellan de gröna och CDU, eventuellt med liberala FDP som tredje part, har annars funnits med ganska länge i den tyska debatten. Eftersom mycket tyder på att nästa förbundsdagsval kan ge det nya vänsterpartiet, som ingen hittills velat samarbeta med nationellt, något slags vågmästarställning, och få tror på en fortsatt stor koalition kan nya typer av samarbeten krävas vare sig partierna vill det eller inte.

Antalet teoretiskt tänkbara koalitioner i tysk politik är stort:

SPD-CDU/CSU
SPD-FDP
SPD-de gröna
SPD-FDP-de gröna
CDU/CSU-FDP
CDU/CSU-de gröna
CDU/CSU-FDP-de gröna
SPD-Die Linke-de gröna

Några av dessa är orealistiska, men som förra valet visade går det inte att utesluta överraskande koalitioner.

Delstatsvalen fram till förbundsdagsvalet kommer att påverka styrkeförhållandena både inom och mellan partierna, färga debatten och säkert tvinga några partier att backa från tidigare utfästelser om vilka man vill eller inte vill samarbeta med.

För den som undrar var jag står i tysk politik så ligger mina sympartier någonstans i den socialliberala brytningspunkten mellan FDP och de gröna.