Högt tempo, många möten och en skomakare hos Tingsten

Högt tempo, många möten och mycket att göra hämmar bloggandet, och så måste man ju passa på att genom utevistelse och en del utflykter i omgivningarna andas in solljuset och den vaga värmen när våren nu äntligen börjar närma sig.
I går träffade jag en bekant på stan och råkade säga att det var skönt nu när det är sol och sommar. Det var en felsägning som avslöjade en attityd. Försoning med det mesta är ordet för dagen, även om jag inte packar undan vintermössan än. Och gruset knastrar på precis rätt sätt under cykeln.

I går var jag med på en panelldebatt som alliansen i landstinget anordnade och diskuterade vilka slutsatser man kan dra av senaste valrörelsen och den pågående mandatperioden inför nästa val, något det blir anledning att återkomma till. I dag ska jag vara med och lyssna på Regionalt toppmöte.

Och i slutet av veckan har jag lyckats pricka in en fiaskoartad trippelbokning med i och för sig intressanta åtaganden som gör att jag inte kommer att kunna gå på Umåker. Men jag ska komma med lite funderingar kring V75:an senare under veckan. Digger Crown är ju med till exempel, det borde väl kunna gå.

Jag försöker läsa mycket just nu för att skrubba språkkänslan ren och få tillbaka lite spänst i stilen. En som jag gärna återvänder till är Herbert Tingsten.
I en av sina ’tankeböcker’ – de betraktelser av stort och smått han skrev på äldre dar när blindheten hade börjat sätta in i slutet på sextiotalet och början på sjuttiotalet – skriver han om en skomakare som han brukade anlita i Roquebrune-Cap-Martin som sjunger lovsånger till Lappland och Jämtland.
’Mannen’, skriver Tingsten, ’är förälskad i Sverige sedan många år, först fängslad av bilder från vårt land, sedan av resor, framför allt i Lappmarken och andra nordliga områden med stora vidder, skogar, fjäll och sjöar.’