Bråk angående kommunala bolag

I en signerad text på dagens ledarsida tar jag upp bråket mellan kommunalrådet Lennart Holmlund och Svenskt Näringsliv angående de kommunala bolagen:

’Duns, bang, bums! Tillbaka till vardagen…

Duns, bang, bums! Så kan det låta det när högtlyftande målsättningar, intressanta i sig, om befolkningsutvecklingen dimper ner i den politiska vardagen igen.
Problem, hinder och skrovligheter på marken ter sig så små däruppe, och fras-makeriets syrgasmask motverkar andnöd i den tunna luften. Har man några flygmil bakom sig i den politiska debatten känner man igen fenomenet.

Det nu utbrutna grälet om Umeå kommuns stora och till delar principiellt mycket tvivelaktiga bolagssfär visar precis varför siffran 200 000 invånare måste förankras i seriösa analyser och rimlig verklighetsuppfattning för att bli trovärdig.
Ska stimulerande perspektiv uppstå måste man vara ärlig om problem och missförhållanden för dagen.

Den aggressiva reaktionen från Lennart Holmlund (s) på kritiken av osund kommunal konkurrens påminner om att förutsättningarna för jobb, företagande och tillväxt blir sämre om det brister i självkritik hos kommunledningen.

Kommunala bolagssfärer får inte bli prestigestyrda självändamål, snedvrida konkurrensen, låsa fast kommunala tillgångar på ett orimligt sätt eller odla hemlighetsmakeri och osunda maktstrukturer.

Omfånget och utformningen av kommunens bolagssfär borde rimligen ifrågasättas mer kritiskt och mer regelbundet.
Och kommunledningen borde lyssna lite mer ödmjukt på berättigade invändningar hellre än att skälla vilt mot alla som inte skrålar med i kören.
Varför är frågor om kommunens bolag så känsliga?’