Du som tittar så fjärran

Du som tittar så fjärran,
som fanns något där borta
där räven brukade passera tidiga mornar
innan hundarna skällde –

där dimman över fälten smyger in bland träden
som ett barn
och leker med kottar och grenar utom synhåll,

någonstans där borta såg vi björnen,
men det är många år sedan nu –

och vissa vintrar lät vi skidspåret
löpa tvärs genom skogen,
för att ha något att dyka upp ur på sista sträckan
när speakern inuti våra huvuden vrålade –

jag älskar denna rosa soluppgång,
som huttrar med rinnande, kloka ögon

och du står på den stora stenen
och spanar igen som en kapten
på din barndoms främre däck –